Kan man prata utan att kränka någon?


Man kan inte tro det men jag är en rätt ängslig person som är livrädd för att såra eller göra folk ledsna. Ofta undrar jag om jag sagt eller gjort något fel och folk kanske surar på mig i hemlighet. När jag vill väl för barn och skriver till föräldrar så lyckas jag alltid kränka eller såra någon och det gör mig besviken på mig själv.

Vänner säger att jag är för hård mot mig själv och att föreslå vad som är bra för barn är ett likhetstecken för många att de skulle vara dåliga föräldrar. Är det verkligen så? Jag vill ju att folk ska våga säga till när de du tycker att jag gör fel mot Matheo, Evelyn eller Pascal. Jag tänker inte att de tycker jag är dålig utan att de bryr sig om mina barns välmående och föreslår vägar dit. Det är ju omtanke, jag förstår inte hur mitt ego ska ta plats i mina barns tillvaro. Eller min värdering som förälder. Jag gör så gott jag kan och kommer nån med förslag på hur det kan bli ännu bättre så toppen! Jag har blivit utskälld av en dam som undrade varför min då treåriga son inte hade mössa mitt i vintern på vår 25 meters korta destination till förskolan (som damen såklart inte visste). Jag kände ändå en värme för att hon brydde sig om Matheo. Jag älskar folk som står upp för barn. Känner inte att de ”lägger sig i” utan mer bryr sig om. Ibland har jag väl känt att de råd jag får inte alls står med mina värderingar alls. Men att de bryr sig och vågar säga det är väl fint?

Jag kommer väl få äta upp allt jag säger nu. Universum kommer förse mig med någon med välvilligt råd om hur jag ska förhålla mig till barnen som kommer göra att alla tankar om omtanke och ”hen vill bara mina barn väl” ramlar i marken. Jag kommer säker svara något omoget som ”du är en bajskorv” och skämmas lite efteråt. Men jag lovar att berätta om det i bloggen.

Jag tror det finns en blind fläck i hur jag skriver som får folk att känna att jag är mycket bättre än dom. Det är inte min intention men jag tror det händer när jag skriver om barn, integritet och skärmar. Jag skulle vilja lära mig vad det är och börja skriva mer tilltalande. Ni får gärna berätta hur jag skriver vid tillfällen som gör er irriterade, där det ligger en underton av självgodhet och ”jag-är-så-himla-bra-men-inte-du”. haha, fan när jag läser början av detta inlägg så kan jag se de tendenserna.

Bloggbevakning brukade länka till mig förr när jag skrev inlägg som dessa och snacka om att folk blev provocerade då de kom till dessa inlägg. Men ni som känner mig tror jag se det osköna men kan förstå hur jag menar egentligen. Visst?

Bloggvännerna har ordet

38 svar till “Kan man prata utan att kränka någon?”


  1. Emma skriver:

    Du är ofta väldigt kategorisk när du känner för en fråga. Jag tror att många (även jag) då får känslan av att det är your way or the highway. Min gissning är att det är vad som får folk att opponera sig.
    Sen så får man kanske vara beredd på mothugg (Obs inte oförskämt sådant) när man är ganska kategorisk och uttrycker sig starkt på nätet.
    Jag trodde att det var under mobildiskussionen som du hade kränkt någon men där såg jag bara några som inte höll med fullt ut. Vad skrev du som kränkte?

    • Elaine skriver:

      Jag har aldrig märkt att det varit så trodde jag hade svårt för gråskalor med människor och relationer – goda vänner eller inget alls. Men i diskussioner brukar jag ändå gilla oliktänkande och höra andras perspektiv. Jag tror att när jag skriver med säkra påståenden så kan det tolkas som att det är my Way or the highway. Fast det tycker jag aldrig. Älskar när folk utmanar mig med andra perspektiv men oftast blir de förvånade att jag blir glad och har tänkt om. Så det är något i hur jag skriver som triggar, ska klura på vad.

  2. Vivi skriver:

    Har väldigt svårt att fatta vad i ditt förra inlägg som var kränkande. Jag tyckte det var läsvärt och intressant och fick mig att tänka i nya banor. Men där var också grejer jag inte höll med om men inte tog jag det personligt. Hur skulle jag kunna det, du känner ju inte mig. Visst kan man känna sig trampad på tårna ibland, speciellt kanske när det handlar om föräldraskap. Men man får ju försöka att inte bli så ilsk för det. Det går över.
    Kanske det inte handlar om hur du skriver utan om hur mottagaren mår och tar emot budskapet?

  3. Jessica skriver:

    Jag undrar vad som är grunden till detta inlägg, var har föräldrar antytt att de blivit kränkta? Inte i kommentarstråden efter ditt inlägg väl? Jag läste kommentarerna där, och läser inte in att några upplever sig som kränkta?

  4. BB skriver:

    Ingen är perfekt och hur du än gör kommer det säkert vara några som stör sig, tar åt sig etc. Mycket ligger som du vet hos mottagaren.

    Men med det sagt – och eftersom du frågade – ibland uppfattas vissa inlägg lite mer provocerande än jag tror du tänkt. Exempel: häromdagen var det ett inlägg om att andra inte ska lägga över sin vikthets på dig. Samtidigt var det flera halvkroppsbilder på dig – en smal person i tajta träningskläder. Vet att du skriver att du struntar i hur du ser ut, men det uppfattas (av mig!) mer som att du också vill vara smal men försöker låtsas att träning BARA handlar om att vara stark. Förstår att du vill förmedla kroppspositivism, men det blir mest störigt. Enligt mig bättre att inte skriva något om det, men å andra sidan är det säkert många andra som blir peppade av dig. Can’t win them all 😊

    Blir en jäkligt back handed-komplimang nu, men alla som stör sig och ev blir kränkta fortsätter läsa och följa dig så du gör ju uppenbarligen mycket helt rätt. Låt inte att försöka hitta sätt att pleasa alla ta för mycket energi. Tack för en underhållande blogg!

  5. Ulrika skriver:

    Jag fattade direkt va du menade. Jag svarade dig oxå men fick massa skäll från tanter och gubbar som tyckte att jag inte visste vad autism va och läxade upp mig.
    Jag är 100% övertygad att överkonsumtion av skärm/spel/mobil jadda jadda får konsekvenser för alla. Barn i synnerhet. Jag har upplevt det själv med mina barn.

    Sålänge du för diskussioner på nätet och i dina forum kommer du alltid få elaka kommentarer från människor. Bakom en skärm ger människor sig själva tillåtelse till vad som helst. Kämpa på – du är bra!

  6. Jag skriver lite från ämnet, men jag tycker att det är oerhört tråkigt att boken ”Skärmhrnan” har blivit till någon sorts bibel eller värre en seriös doktorsavhandling.

    Det finns MÅNGA problem i den och det finns många som inte håller med.

    ” Kritiken mot Anders Hansen och Skärmhjärnan – intervju

    Den senaste tiden flera forskare riktat kritik mot Anders Hansen och hans bok ”Skärmhjärnan: Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda” som de menar har stora brister, främst att den inte speglar forskningen och sprider obefogad oro.

    Därför har jag gjort en lång intervju med Anders Hansen där han svarar på forskarkritiken som ni kan lyssna på här:”

    https://vadardepression.se/kritiken-mot-anders-hansen-och-skarmhjarnan-intervju/

  7. Lotta skriver:

    Jag följde debatten från ditt första inlägg I den lokala FB-gruppen angående detta. Jag valde att scrolla och gå vidare, men eftersom du aktivt efterlyser dialog så skriver jag nu.
    Jag upplevde ditt inlägg som skammande och mästrande. Det var min upplevelse, och jag förstår att din upplevelse när du skrev var en annan. Jag är också funkismamma och van att låta det mesta rinna av mig, och tänka oftast precis som du skriver, att avsändaren säkert har goda intentioner och. Men ditt inlägg skavde, trots att vi nog egentligen tycker lika i sak. Mitt problem var att jag upplevde att du hade dubbla bottnar med ditt budskap, och det provocerade mig.
    Du ville göra lokala föräldrar uppmärksamma på att barn inte ska exponeras för olämpliga saker på internet, även genom omgivningens mobiler. Du tryckte på att det är alla föräldrars ansvar att se till att det inte sker. Jag tyckte det var helt adekvat att ta upp i den lokala FB-gruppen, särskilt då det varit några andra intressanta trådar där det efterfrågats hur rutiner och regler ser ut för barn och ungdomar i området. Och vad jag kan se är de nog ingen bland kommentarerna på vare sig FB eller Instagram som tycker annorlunda. Olika lösningar föreslogs, allt från begränsningar av mobiler, användande av filter och aktivt deltagande när barnet använder internet. Ingen förminskade problemet eller tyckte att lite internetporr får väl barn tåla.
    Men i samma inlägg skrev du sen ett långt stycke om att skärmexponering för barn överlag var skadligt, och kan leda till autismliknande problem. På vilket sätt har det med porrexponering för barn att göra? Här gick verkligen åsikterna isär, både kring skärmens betydelse för barns utveckling och inte minst användandet av termen autism. Du fick många bra svar, men jag förstod inte alls vad det hade att göra i en lokal FB-grupp som normalt sett mest handlar om borttappade cyklar och mopedbus. Jag upplevde det som att du ville ”skrämma till lydnad” med den för många enormt stigmatiserande termen autism, och därmed avskräcka föräldrar att ge barnen tillgång till internet och därmed begränsa deras tillgång till nätporr. Debatten efter ursprungsinlägget har sedan nästan uteslutande handlat om ditt andra stycke, dvs skärmar och autism,. Jag tror inte det var din ursprungliga intention.
    Slutligen har jag en fundering som sprungit ur detta, där jag gärna vill höra din åsikt. Det handlar om termen kränkt som alltid dyker upp i såna här sammanhang. Jag upplever att den ofta används på ett förminskande sätt, och aktivt väljs att användas istället för likande ord såsom arg, upprörd etc. Lite på samma sätt som att säga hysterisk istället för förbannad. Hur ser du på saken?

    • Intressant att du valde att lyfta barn-skärm-och autism

      Just varför jag lyfte min kritik mot att boken Skärmhjärna har kommit till att bli till en sanning, när det verkligen inte är mer än hans egna tankar och ingen direkt forskning bakom samt att flera forskare nu går ut och säger emot för att de tröttnat.

      Läs gärna både min kommentar ovanför OCH nedanför din. 🌸

  8. Forskningsbidrag av skärmhjärnan

    ” När jag är runt och föreläser om psykologin bakom skärmanvändning händer det att folk blir förvånade. Jag får särskilt ofta frågor av personer som läst Anders Hansens nya bok Skärmhjärnan – hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda. De har ofta en bild av att skärmtid i sig är något dåligt som man bör begränsa så mycket det går. De blir förvånade när jag berättar om studier som visar att det också finns positiva hälsoaspekter av skärmtid, och ger råd kring när skärmtid kan vara bra. Jag har läst boken och tänkte ge min bild av hur den relaterar till forskningsfältet.

    ENA SIDAN AV MYNTET

    Min bild är att Anders Hansen är ute efter att driva en tes. Utgångspunkten är evolutionär psykologi: den mänskliga hjärnan är 40 000 år gammal och därför uppstår det krockar med vår moderna livsstil. Vi är inte byggda för att spendera flera timmar om dagen framför skärmar och att göra det riskerar att medföra hälsoproblem som stress, koncentrationssvårigheter osv. Detta stämmer och det finns gott om studier som underbygger detta. Vad Hansen dock INTE tar upp är den andra sidan av myntet. För precis som t ex bilar riskerar att göra oss fysiskt inaktiva så möjliggör de också många hälsobeteenden som att skjutsa barnen till fotbollsträningen och att hälsa på släkten. Det beror på hur vi använder dem. Detsamma gäller skärmarna, men de positiva aspekterna av skärmtid tar Hansen av någon anledning knappt upp.

    Som exempel kan ges kapitlet om barn och skärmar, som går igenom ett flertal studier på hur skärmtid kopplats ihop med psykisk ohälsa hos unga. Han tar dock inte upp en av de största studierna som gjorts på området, med 120 000 brittiska tonåringar, som visade att barn med måttlig skärmtid hade bättre psykiskt välbefinnande än de med lite eller ingen skärmtid (hypotesen som ges i studien är att mycket av ungas umgänge och underhållning flyttat ut på nätet i dag och de som inte är online riskerar att halka efter sina jämnåriga). Inte heller forskningssammanställningen från UNICEF från 2017 som drog samma slutsats tas upp i sammanhanget.”

    Läs gärna hela inlägget och också gärna Siri Helles bok ”Smartare än din telefon”.

    https://www.sirihelle.com/blogg/2019/4/2/skev-forskningsbild-i-skarmhjarnan

    • Forskningsbidrag = Forskningsbild

    • Elaine skriver:

      Så spännande ska läsa Hmmm! Tack!

      • Vad kul! Lyssna gärna in till podden som jag länkade ovan lite längre upp där Anders Hansen, författaren till Skärmhjärnan, väldigt öppenhjärtigt var mottaglig för kritiken och väldigt villigt ville lyssna och förtydliga.

        Där säger han rent ut att hans bok är, precis som jag menar, bara lösa funderingar och inte absolut fakta och att mer forskning kommer hela tiden samt att han förtydligar vad vissa har drygt på lite för stora växlar i hans bok samt erkänner också att vissa menigar som han skrev var för allermistieska etc.

        Kudos til honom och han vann stor repsekt hos mig för att lyssna, vilja ta debatten och också erkänna var sker kunde varit bättre, även om han inte alltid all med om all kritik som han fått. 👍

  9. Lotta skriver:

    Jag lyfte det eftersom det var en så stor del av ursprungsdebatten, och det som berörde mig mest. Min inställning till autism och skärmar är annorlunda än det som framfördes, men grundar sig bara på erfarenheter från mitt eget barn. Hen fick garanterat inte sin autism från skärmanvändning och kommer inte bli av med den om jag tar bort skärmen. Jag oroar mig inte heller för att mina andra barn kommer få autism eller liknande problem för att de använder skärm.

    Men jag tycker det är synd att debatten fastnade här, då barns exponering för porr via internet (som också var en del av huvuddebatten) är i mitt tycke så mycket viktigare.

  10. Nina skriver:

    Du skrev ju om autism som uppstår senare, om det stämmer och att det skulle komma från skärmtid. Personligen blev jag förvånad av att du hjälper till att sprida en bild av att det är föräldrars fel att deras barn ’får’ autism. En gammal bild som gör skada. Dessutom kan man lita på att man som förälder redan tänkt alla de tankarna hundra gånger. Du kanske inte menade det så men så läste jag det. Känner inte mig hysterisk eller kränkt för att jag tolkade det så. Ha det bra! Mvh stolt funkismamma och moster till fantastiska barn på spektrumet

    • Elaine skriver:

      Det där anklagande med att ”sprida” myter när man frågar om densamma är ändå en rätt anklagande ton som gör att man inte vågar fråga om saker man inte känner till. Jag är stolt mamma till Evelyn som har autistiska drag och WS. Tror det är viktigt att skilja tolkningar från att projicera dem som min intention.

  11. […] Boken ”Skärmhjärnan” har fått oproportionerligt mycket exponering. Så pass mycket att den tas för vedertagen sanning enligt mig av alltför många. […]

  12. Mathias Torhede skriver:

    Anledningen till att det här är problematiskt är att du förklär din alarmism med ”frågor, funderingar” som inte ens är rimliga. Det är inte rimligt att ens ställa sig frågan ”kan mitt barn få autism av att sitta framför en skärm”.

    Det finns miljarder rimliga frågor att ställa om man på riktigt är orolig för barns mående. Här kommer några exempel:

    Vad gör mitt barn med sin skärm?
    Rör mitt barn tillräckligt mycket på sig?
    Vad är skärmtid och vad innebär det?
    Är facetime och wii sports skärmtid eller går det under någon annan kategori?
    Socialicerar mitt barn med andra online eller avskärmar hen sig bara?
    Blir mitt barn lugnt eller stressat av spel på skärm?
    Vad har mitt barn för intressen online?
    Hur kan jag vara en del av mitt barns skärmanvändande?

    OCH SÅ VIDARE.

    • Elaine skriver:

      Bara för att du inte värderar mina frågor är rimliga betyder det inte att de är rimliga för mig och många andra. Underminerandet av andras verkliga frågor och funderingar över påstådda fenomen och kalla dem ”orimliga” samt läxa upp med frågor DU tycker att jag ska ställa istället. Det är så märkligt och skevt perspektiv byte då ditt blir det ena sanna och verkliga då det är rimliga för DIG. Ett viss mått av ödmjukhet i att frågor kan vara verkliga och autentiska vore bra för dig OCH SÅ VIDARE.

      • Mathias Torhede skriver:

        Det är inte rimligt att ställa sig själv frågor som helt saknar verklighetsförankring. Eftersom autism är något man föds med och INTE KAN UTVECKLA är det inte rimligt att du basunerar ut den stigmatiserande smörjan på dina plattformar. Du har ett ansvar, men du vill ducka från det med att, som sagt, förklä din alarmism med att det är ”frågor och funderingar”.

        Att fråga sig själv ”Kan mitt barn få autism av för mycket skärmtid” är lika rimligt som att fråga sig själv ”Kan mitt barn klara att leva helt utan syre?”.

        • Elaine skriver:

          Ditt kommentar är nedlåtande och med din inställning kommer få våga hämta kunskap av rädsla att bli dumförklarade då fel frågor kan ställas. Det kommer dyka upp teorier och fenomen som du kommer veta mer eller mindre om. Jag hoppas aldrig du eller andra bedöms som dum eller mindre vetande när du vill veta mer om dem. Hej då.

          • Mathias Torhede skriver:

            Du har ett ansvar att kolla upp saker och ting innan du basunerar ut det för dina 120 000 följare på instagram.

            Jag kommer säkert bedömas som dum i livet, men jag skulle aldrig i min vildaste fantasi sprida skadlig information så som du gör. Hej då.

          • Elaine skriver:

            Hej då

          • Jag förstår faktisk var Mathias kommer från, för jag har sagt samma saker till dig ang kost.

            Och om du formulerade dig som här på bloggen med att berätta att det finns en ny diagnos som heter skärmautism så uppfart jag också det mer som information än en fråga om hur det ligger till med det.

            Hade du lagt till något som, har ni också hört om det och vad tror ni om de rönen etc, så hade allt uppfattas helt annorlunda.

            Nu när jag googlar så så finns det ingen som ens kommit på tanken om att ge något det namnet. Det närmsta som jag hittar är en studie från Rumänien som partar om virtuell autism, och det låter för mig som rent kvack slaveri samt går helt emot all forskning om vilket utmärkt hjälp redskap en padda eller likande det är för de barn som har autism. Paddan är ofta en ren räddning för dem och deras välmående och livskvalitet samt hur de bättre kan interagera med omgivningen.

            Så din ”fråga” som mer uppfattades mer som information var otroligt galen ur flera perspektiv.

            Jag gillar frågor och det finns inget som är för dumt att fråga om. Men hur man lägger fram dem kan vara helt avgörande.

            Och så gillar jag inte kravet du ställer på dina läsare, det som du iaf hade förr vad det lärt som för mig, att de ska rätta dig och informera dig. Verkligen inte deras jobb eller uppgift.

            Så kan vi önska och efterfråga fler frågetecken ??? i dina texter för tydlighet?

  13. Emma skriver:

    Problemet är att du, med din stora plattform, skriver saker som det inte ligger någon sanning i. Jag respekterar att ni inte vill ge era barn en telefon innan de fyllt 10 år, för det finns mycket skit på nätet som barn inte ska exponeras för. Helt med dig där! Det är upp till varje förälder att begränsa skärmtiden och hålla koll på vad ens barn gör och vilka appar de använder. Man måste vara uppmärksam och hålla dialoger och diskussioner med sina barn ang den digitala världen och de faror som kan finnas där.

    Men att du säger att de kan få ”skärmautism”.. Det var å det grövsta! Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som man föds med. Det är inget som uppstår pga att man tittar för mycket tv, telefon etc. Och boken du hänvisade till i ditt inlägg har blivit hårt kritiserad av forskare som menar att det inte finns något som säger att skärmtid är skadligt för barn.

    Och vi är ett digitalt samhälle, en digital värld. Det kommer inte minska, tvärtom. Bättre att prata med sina barn om ”nätet” och vara involverad och delaktig i deras skärmtid istället för att skuldbelägga alla föräldrar som låter sina barn ha telefon/padda etc.

    Vi bor i en värld full av skit. Så är det. Vi kan inte skydda våra barn från allt. Men vi kan påverka dom och få dom att bli trygga i sig själv, våga säga ifrån när något känns fel, uppmuntra dom till egna tankar och känslor. De kommer vara med om jobbiga saker i livet ändå. Men så länge de berättar om det så har man gjort ett jäktigt bra jobb.

    Du menade väl, men det blev väldigt fel den här gången. Läs på och gör om gör rätt!

    • Elaine skriver:

      Jag säger inte, jag frågar om fenomenet. Att kräva att jag ska läsa på när innan jag ställer frågor gör ju att frågorna blir överflödiga och diskussionen kuskapsutbytet uteblir då jag förväntas ha svar på allt.

      Ni menar väl när ni säger ”läs på” men det ger asså oss med plattformer den höga förväntan att vara påläst på allt även när vi ställer frågor. Det är lite mycket.

      • Jag har inte sett detta som du här blir kritiserad för och om det stämmer som du säger håller jag helt med dig, ställ frågor, se om du får svar. Det är väl detta som kommunikation på nätet gäller. ??

        Mina problem med dig har varit när du har litat blint på vad EN forskare eller inriktning eller dietist etc sagt till dig och sedan presenterar det som en absolut sanning för att någon med titel har sagt so and so, här på din blogg.

        Jag skulle önska att du inte lät dig bli så imponerad (eller vad det nu är du blir 🌸) för att någon utger sig för att vara en expert, specialist eller annat. Inom nästan alla forskningsområden så finns där minst och minimum en som inte håller med och som har andra data. (Enda undantaget där det är mindre vanligt eller på andra hållet, mycket vanligare att alla håller med varandra, är mattematik och fysik, men tex medicin ingår INTE i den skaran).

        Allt gott! 🌸

        • Elaine Eksvärd skriver:

          Ja jag har verkligen lärt mig att ibland när jag delar saker så låter det som absoluta sanningar när det egentligen är en fråga. Tar till mig det och ska hitta vad och hur jag formulerar mig som gör att det landar så och retar gallfeber på folk. Tröttsamt för både dem och mig samt onödig irritation för båda parter! Man lever och man lär, uppskattar dig och er som ger feedback🌸🌸

      • Emma skriver:

        Jag tyckte inte att du frågade när du rekommenderade boken ”Skärmhjärnan” som visar på beroendet och den nya diagnosen skärmautism.
        För det var precis så du skrev. Vart är din frågeställning i det inlägget?

        Uppmanar man andra människor, och i ditt fall föräldrar, att läsa en bok som blivit hårt kritiserad där forskare menar att det inte finns något alls som säger att skärmtid eller ”för mycket” skärmtid är skadligt så får man vara beredd på att bli kritiserad. Man har som offentlig person, eller inflytelserik person, ett ansvar när man delar med sig av saker eller uppmanar/tipsar om något. Att vara källkritiskt och kolla upp fakta borde vara a och o.

        • Elaine skriver:

          Jag rekommenderar skärmhjärnan och har inte hört att det blivit hårt kritiserad. Jag kommer fortsätta att rekommendera böcker. Det står dig fritt att rekommendera andra böcker och/eller vänligt kritisera boken jag rekommenderar utan att köra den anklagande hur-kan-du-retoriken.

          • Emma skriver:

            Du sa att du frågar om fenomenet och jag undrar fortfarande vart du gör det? Vart i ditt nu raderade inlägg ställde du frågor?

            Det är skillnad på om jag eller du rekommenderar en bok, och dessutom vart det inte bara det du gjorde i ditt inlägg, och det vet du. Jag tycker det är konstigt att du försvarar dig med lögner och även tar på dig någon slags offerkofta.

  14. wigwag skriver:

    Fast det vet väl alla att för mycket skärmtid är skadligt för det uppväxande släktet? Det gäller alla barn. Med eller utan autism. Är forskarna eniga om detta? Ja det vill jag hävda. För barn behöver röra på sig och vara ute i friska luften. Leka fysiska lekar som att klättra i trän och springa. Det har i högsta grad med hjärnans utveckling att göra. Och har man ett autistiskt barn med kronisk biologisk hjärnskada sen födseln blir ju detta än viktigare såklart eftersom hjärnan är fantastisk på att kompensera, förstärka, ersätta, överföra en massa funktionssätt och förmågor. Så med tanke på vad barn med autism har att förlora på att inte röra på sis ordentligt så kan man säkert rent lekmannamässigt också tala om ”skärnautism”.

    • Definiera vad är för mycket? Och är det samma gräns för alla?

      Dessutom blandar du äpplen och päron. Att ha mycket skärmtid behöver inte betyda att man rör sig för lite.

      Och det har inget med skärmen att göra. En bok, pussel, att rita eller pärla plattor har samma begränsning isf på att rör sig för lite.

      Och det allra viktigaste, blanda inte ihop hårdvara med mjukvaran. Det är inte fel på skärmen. Det är fel vad du väljer att göra med den. Och det finns så mycket mer som är rätt som du kan göra med den.

    • wigwag skriver:

      Jag blandar inget. För mycket är för mycket i förhållande till den disponibla begränsade tid det finns för fysiskt ansträngande lek och utomhusaktivitet. Föräldrar eller andra vuxna bör nämligen vara närvarande och ha översikt när dessa utomhusaktiviteter utövas. Därför handlar det aldrig om något val utan vill man att ens autistiska barns hjärna ska utvecklas optimalt utifrån förutsättningarna så får man faktiskt anstränga sig så mycket som går utifrån förälderns faktiska verklighet för att få ut barnet i friska luften och leka och jobba av hjärtans lust. Och nej. Lägga pussel är heller inget alternativ. Ett bra alternativ till skärmtiden dock eftersom finmotoriken tränas. Enligt mitt tycke borde det vara 15 årsgräns på mobiltelefoner.

      • Mer finmotorik med en mobil, padda etc än med ett pussel.

        Att låta barn få tillgång till en mobil så sent är att ge dem ett handikapp för livet.

        Vidare känner jag nog att du behöver studera in dig på alla rönen med autistiska barn och vilken livräddare en padda eller en mobil är för dem samt hur mycket det hjälper dem i deras utveckling samt med att få kontakt med omvärdera, mindre stress etc.

        Känner allmänt att moralpaniken mot mobiler och skärmar har gått helt över styr och att det blandas frisk med vad man kan och inte kan göra på nätet. En mobil eller en padda är inte synonymt med att man ska ha TikTok eller Instagram på den.

Lämna en kommentar