Sinnligt och alldeles ljuvligt


Vi hade besök igår kväll. En av Evelyns kompisar kom över med sin mamma och sina syskon. Så jädra mysig och verkligen en vän jag har funnit i Johanna – deras mamma. Jag lagade mat och kokade te. Medan barnen badade så drack vi te ihop och Johanna var badvakt medan jag ordnade det som jag fått i uppgift av Victoria att plantera. Det var inte förrän den sista av 25 40-literspåsar som jag insåg att det fanns kryp i dem. Fan så jag skrek men mycket av glädje att jag var klar! Gustav hjälpte mig att klippa hönsnätet.

Kolla så fint placerade dom är. Jag gick upp tidigt i morse för att kolla till mina älskade planteringar. De såg nöjda ut!

Gräset alltså! Älskar det!

Det känns så tokigt att denna pergola ska få bli täckt av klätterväxter. Som jag längtar efter det!

Victoria placerade en klättervöxt närmast de tre pelarna vi pergolan. Som jag kommer vårda dessa för att de ska hitta upp och göra allt lummigt!

Bara placeringen av dessa tunnor och gräset. Det är ju bara Victoria som kan komma på en sån sak.

Älskar dessa tunnor och jag visste inte ens om att jag gjorde det!

Och framsidan med dessa fina krus som väger massor och ska fyllas med jord och gräs så fort innertaket under terassen och möblerna är placerade. Det blir lättare så.

Det är mycket som görs i ordning nu! Jag hoppas att ni står ut med inredning- och renoveringsinlägg varvat med själsliga funderingar! Det kanske inte är helt otroligt att man renoverar delar av sin själ samtidigt som man renoverar pannrummet till ett badrum.

Att detta ska få marokanskt klinkergolv, en bastu och dusch, det känns så overkligt och kul på samma gång.

Tydligen går möbler och trädgård otroligt bra under dessa tider, folk är hemma mer och fixar det där som man skulle fixa med en årsplan. Snart kommer vårt hem att vara ett hem att komma hem till, inte att fixa. Jag längtar att få visa er förvandlingen på framsidan!

Bloggvännerna har ordet

6 svar till “Sinnligt och alldeles ljuvligt”


  1. Ingela skriver:

    Så fint!

  2. Blomman skriver:

    Nähä, det här duger inte! 🙂 Hoppas du har lust att fotografera och namnge (eller beskriva) den lilla rabatten med klätterväxter för så himla fint det blev😍 om du inte har tid och lust så får du gärna lägga upp fler bilder på den planteringen iaf. Sån skillnad lite väl valda växter kan göra!

  3. Anna skriver:

    Åh älskar planteringar! Mer bilder 😍

  4. Eva skriver:

    Det blev verkligen fint!

  5. Sara skriver:

    Hej Elaine! Vad kul att du bloggar igen. Den nya bloggen känns även trevligare och roligare än den gamla. Energin känns lättare i denna även om ämnen du berör är av samma karaktär. En massa ++++ med andra ord.

    Dock finns det en grej som jag alltid undrat över när jag läst din gamla blogg och som jag tänkte på även när jag läser den nya. Det jag undrar är hur dina vänner reagerar på att du skriver om saker som har med deras liv att göra i dig blogg. Jag tänkte på det när jag läste om hur din bästa kompis son Jacob har börjat behandlas annorlunda som tonåring pga sin hudfärg. Reagerar inte din kompis Daniela eller hennes son Jacob på att du skriver så öppet om dem? Du hade ju kunna skriva precis samna sak men utan att nämna namn. Jacob är tydligen tonåring och hans vänner och bekanta kan ju läsa om honom och hans ”förtvivlan” på din blogg utan att han själv fått berätta om det hela. Men de kanske är Ok med det? Jag undrar för att jag själv hade upplevt det som kränkande och olustigt om sådant som jag delar med min bästa vän blir tillgängligt för allmänheten att ta del av, speciellt om detta involverar mitt barn.

    Jag undrar även hur du hade tänk om någon kompis till dig skulle skriva om dig och dina barn i sin privata blogg? Säg t ex att Paula skulle skriva ett inlägg om föräldraskap där hon säger att hennes kompis Elaine bråkat med sin son Matheo och att han blev fysisk under bråker och att Elaine blev förtvivlad. Å då hänvisar hon inte till ditt inlägg så att du får rätten att berätta denna historia utan berättar om detta som om det vore hennes historia att berätta.

    Ett annat exempel är ett gammalt inlägg där du skrev om hur glad du var att din vän Mayram hade hittat sin kärlek. Dock skrev du på ett sådant sätt som avslöjade eller lät oss läsare förstå att M har haft det svårt med kärleken i sitt liv. Minns inte detaljerna men jag minns att jag tänkte att jag hade blivit sårad om en kompis till mig hade låtit ”hela världen” veta om hur svårt jag haft det med kärleken. Jag undrar alltså om var gränsen går för hur mycket man berättar i sin privata blogg om andras privatliv? Hur resonerar du kring det?

    Kram och bra jobbat med trädgården. Vill du skriva namn på klätterblomman?

Lämna en kommentar