Botox borde komma med en bipackssedel om relationer


Jag pratade länge med Marie igår. Min älskade Marie som aldrig dömmer utan alltid inspirerar. Hon är en sån där storasyster som gör att framtiden inte stressar mig. Hon gör inte saker som pekar på att framtiden stressar henne. Hon har kvar varenda skrattrynka, lever gott och sunt och vill inte prata om botox för att hon inte har så bra saker att säga om det. Men jag sa att jag gärna pratade om det och ville höra hennes tankar om varför det känns fel med det. Jag är en smula rädd att skriva om det då det finns massor av folk i min närhet och säkert som jag ser var och varannan dag som botoxar sig. Jag dömer ingen. Jag vill heller inte förlöjliga någon. Utan jag vill bara berätta varför jag tror det kan vara skada för den som botoxar sig.

Det första språket vi lär oss som barn är kroppsspråket. Vi är experter på det och lär oss läsa av minsta lilla nyansskillnad i ansiktet, kroppen, avstånd och mycket mer. Det är där vi kan känna att vi klickar med någon för att personen uttryckte samma förståelse som vi själva kände. Och vi såg det i uttrycket i ansiktet. Att förlama delar av musklerna i ansiktet är att kapa av det som kommunicerar vem du är och vad du känner. Man brukar säga att själen bor i ögonen, men ansiktet är själens spegel. Vi ser vem du är i ditt ansiktes uttryck. Om du inte har uttryck så ser du rätt själlös ut och det väcker… obehag.

Det är klart att jag har sett botoxade personer och hur vackra de kan vara. Estetiskt vackra, men själsligen döda ibland. Jag tycker att många av dem lämnar mig med en känsla av obehag som jag inte kan sätta fingret på. Skrattade vi tillsammans nu eller var det bara jag som tyckte det här var kul, för din mun ler men dina ögon kan knappt röra på sig. Är ni med på vad jag menar.

Jag har träffat folk som är autistiska som berättat att de inte har ögonkontakt för att de är autistiska men trots det väldigt gärna vill prata med mig. Jag har blivit lättad av informationen och fått större förståelse för kompromissen i kommunikationen med dem.

Jag undrar om inte botoxade personer skulle behöva exakt samma sak. De skulle behöva få information från sin kirurg att ”Du kommer få ett estetiskt tilltalande utseende på foton, men eftersom vi kapar bort ett av uttrycken som vi lärt oss identifiera som barn, så kommer du att väcka obehag i relationer. Så det är viktigt att du förklarar när du är genuint glad och visar på att du är förlamad i dessa muskler.”

Många pratar om hur snygg man blir, men få pratar vilka olustkänslor det kan ge av inte inte kunna läsa av personen.

Ni har lärt mig att jag inte ska länka till någon som har botoxat sig och absolut inte döma. Och det gör jag inte. Jag gillar människor trots att de har botoxat sig, jag gillar bara inte olustkänslan som ibland kommer av att man inte kan läsa vad det känner.

Hur känner ni?

Bloggvännerna har ordet

16 svar till “Botox borde komma med en bipackssedel om relationer”


  1. J+|+Noees,+Amandus+och+Elviras+studietokiga+mamma skriver:

    Har för mig att du nämnde detta för ett par år sen och då lät det rimligt och så la jag ingen mer vikt vid det. Kunde absolut tänka mig det då för ”lite grann skadar ju ingen”. Men nu, efter att ha varit hemma med mina 3 barn under typ 4 år så har det mognat fram en massa saker. Idag låter det vettigare än nånsin att låta bli eftersom jag värnar mina relationer till mina närmsta. Jag vill att vi ska ha en genuin kontakt, jag lever på våra konversationer och aktiviteter om dagarna. Jag har äntligen fått en relativt stor distans till och bättre syn på min kropp och vad jag fått den för och då måste det inte vara perfekt. Speciellt inte strimmor i ansiktet. Gråa hårstrån tycker jag känns tristare, precis som om bilden av mig som person blir gråare med förändringen i håret. Jag vet, weird! Men det har jag nog svårare med än ansiktet. Plus att jag tänker på mina barn. Om jag ska vara en förebild och inspirera dem till att älska sig själva (inklusive deras kroppar) då kan jag inte säga en sak och sedan göra en annan. Sen skulle jag inte ha mage att bidra till det patriarkatet ändå ser till att putta över våra barn. Så jag vägrar ändra, försöker leda som gott exempel och arbetar på att bli snällare mot mig själv och i längden synen på alla andras kroppar också tänker jag.

  2. J skriver:

    Håller med 100%!
    Tycker det är problematiskt med tanke på barnen, de måste lära sig korrekta uttryck, det är viktigt för deras utveckling..

    Det enda man inte behöver är argrynkan känner jag, den är i mitt fall alltid framträdande och då är jag snart 30, kul att se arg ut jämt ? Men den får vara! ?

  3. Anni skriver:

    Men de som botoxar sig, iaf de jag känner är ju väl medvetna om att förutom att ta bort rynkor så försvinner lite ansiktsuttryck oxå, inte så att de gör det i blindo. Sen syns inte all Botox, min mamma har gjort det några ggr i ansiktet men hon ser ut som vanligt, allt är inte till det extrema.

  4. Nina skriver:

    Åh Marie! Hon var kolloledare på kollot jag åkte på som liten. Man mådde alltid så bra när man var med henne!

  5. ErikaJ skriver:

    Pratade med en sån kvinna igår. Ögonbrynen satt fast liksom i pannan utan att röra sig. Hon såg så läskig ut faktiskt.

  6. Mia skriver:

    Jag har botoxat bort min spänningshuvudvärk och visste att argrynkor skulle försvinna. Som bonus fick ögonbrynen ett lyft så att ögonen nu är avslappnat pigga. Ingen ser någon skillnad på något sätt, vare sig utseendemässigt eller på mina uttryck. De tycker jag ser fräsch och pigg ut, som vanligt. Skillnaden är att de små sticken (vars effekt går ur på ca 4 månader)ger mig ro och lugn för hela effekten. Jag känner mig pigg av att slippa värken och jag känner mig fin när argrynkan är borta. För mig är botox en befriare på fler sätt. Mycket ligger i betraktares ögon men spegelbilden jag möter på morgonen vill jag tycka om. Så… botox i lagom mängd som ges av en seriös och kompetent sköterska kan faktiskt generera positiva effekter.

    • judith BCN-TLV skriver:

      Håller med! Det är en konst att lägga botox utan förlamnings-effekt och fryst ansikte, och bevara den naturliga spänsten, och uttrycket. Jag bor i utlandet, och tar endast behanling av väl beprövade läkare, men vad jag förstår i Sverige så kan i princip städerskan till en klinik lägga nervgiftet.

  7. Mickis skriver:

    Det är precis detta jag varit rädd för varje gång jag botoxat mig (var tredje månad i drygt ett år). Jag har pratat med min neurolog om det varje gång. Jag får botox för kronisk migrän, och på mig funkar det, så om jag får välja mellan att ha kvar alla uttryck men inte kunna träffa någon pga 28 migrändagar i månaden eller förlorat uttryck men med bara två migrändagar i månaden måste jag tumma på min möjlighet att visa känslor. Så det är inte bara svart och vitt tyvärr, detta är inget jag skulle gjort för kosmetiska syften.

  8. Frida skriver:

    Måste bara berätta att för mig med Aspergers att ögonkontakt kan vara obehagligt i och med att dom är så intensiva. Jag måste få ta pauser ifrån ögonkontakt och kunna koncentrera mig endast på vad personen säger. Mina närmaste vänner har asperger, och dom håller med mig också. Att det kan kännas naket, intensivt, intimt, hotfullt, eller som att personen lägger över sin ”energi”/del av sig själv till mig genom ögonen. Svårt att förklara. Jag liknar detta med personer som står för nära, innanför min ”zon”.

    Detta med botox känns lurigt. Har dock minimal bekantskap som brukar detta. Umgås mest med mina ”slumdog/underdog” vänner som mig själv. Så kan inte yttra mig om detta men det känns som ett rimligt obehag. Vi talar ju genom våra ögon, mimik och kroppsspråk, samt kreativa uttrycksformer.

    /synchiqe på instagram

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Jo det är det samma med min lillebror, men visst är det bra när man kan berätta det så visar folk förståelse oavsett.

  9. wigwag skriver:

    Tror inte skillnaden är så stor för de flesta.Ta 100 slumpvis utvalda botoxare och jämför med en grupp om 100 slumpvis utan. Ålder 30-40. Kön kvinnor. En expertgrupp får bedöma förmåga att uttrycka olika känslor. Låt säga glad, ledsen och arg. Isf kan jag tänka mig att några botoxare, trots den försämrade rörelseförmågan, alltjämt placerar sig topp 20 av de 200 försökspersonerna. Och omvänt skulle några utan placera sig bland de 20 stelaste facen. Dvs skillnader individer emellan är betydligt större än den impakt botox får för en enskild individ. Det tror jag på. Och för barn har det ingen betydelse alls. De anpassar sig och känner snabbt igen dina nya mindre markerade uttryck för de känslor du visar.

  10. Syster skriver:

    Med risk för att uppfattas som foliehatt:
    Jag skulle aldrig våga spruta in Botox innan de långsiktiga biverkningarna är nooga dokumenterade. Hur utsöndras det, via levern? Finns det risk för att annan vävnad skadas eller långsiktigt påverkas negativt, på giftets väg ut ur kroppen? Vad är det för övriga bi-produkter i en Botoxinjektion?
    Helt ärligt så väntar jag på första forskningsresultatet som påvisar negativa långsiktiga biverkningar…och jag tror inte det är så långt borta. Det har hänt förut med ”ofarliga” produkter.

  11. Elin skriver:

    Så klokt!?

  12. Pernilla skriver:

    Jag har tagit botox i 20år,är 48 år nu.
    Aldrig någonsin har jag upplevt att mina känslor inte visas i mitt ansikte;vare sig ledsen;glad eller arg!
    Allt handlar ju om vilket resultat du vill ha,avslappnad panna,ta bort argrynka,höja ögonbrynen,lyfta läppen mm mm
    Vill man totalförlamar man pannan och ser mer uttryckslös ut men de flesta väljer att släta ut lite,
    Oavsett är det viktigaste att vara noggran i val av sköterska/läkare som man gör det hos.

  13. Mariaa skriver:

    Jag har aldrig testat botox och vet inte hur ansiktets rörelseförmåga blir efter en sådan insprutning. Jag har inte behövt använda det för rynkorna har inte dykt upp än. Dock ser jag inte ner på dem som vill släta ut rynkor och puffa upp ansiktet för att få ett yngre utseende. Botox är ett nervgift som enbart påverkar den som använder det, det är ett gift som invärtes påverkar enbart användaren av det. Botox (giftet) skadar inte oss andra i omgivningen som till exempel cigaretter och bilavgaser gör.
    De goda effekterna idag av botox är att många kvinnor idag tycker om att se sig själva i spegeln. Varför måste kvinnor som får rynkor lära sig att tycka om dem.
    Många kvinnor får barn vid 20 års åldern. Barnen blir utflugna när kvinnan är i 40 års åldern. I cirka 20 år har denna kvinna prioriterat sina barn och då har ju rynkorna smugit sig fram i ansiktet. Sedan kan ju denna botox-effekt få kvinnan att känna sig yngre och ta igen de åren som ägnats åt mammakläder, där barnen prioriterats framför de andra. Om botox får någon att må bättre varför ska man då se ner på det?

    • Mariaa skriver:

      Det ska stå ägnat sig åt ”mammalivet” och inte mammakläder :).

      Som svar på rubriken så anser jag inte att man bör ha bipacksedel om relationer, för botox. Den som använder det vet att ansiktsuttrycken inte blir lika tydliga som de blir utan botox.
      Sedan kan man ju bestämma vad för dos man vill ha.
      På en del syns det knappt att de använt sig av botox.
      Sedan försvinner botox-effekten efter några månader, så det är ju ingen beständig effekt man får.
      Vår yta påverkar vår självkänsla (för de flesta). Om vi mår bra med vårt yttre så speglar det sig i vårt humör.
      Sedan är det inget fel att ha kvar rynkor. Det är vackert.
      De som är rynkfria är ju inte vackrare än de som har rynkor.
      Men om botox får någon att må bättre, varför ska den personen avstå det för att tillfredsställa någon annans tycke?
      Tycker att rubriken till texten är indirekt en varning till botox-användare. ”Använder ni botox, då kommer inte ni inte kunna visa uttryck på samma sätt mot omgivningen”.
      Varför ska vi alltid prioritera andras reaktioner gentemot oss, framför vad vi själva vill?

Lämna en kommentar