3.5 timme per dag


Jag tänker på inlägget jag skrev för några dagar sedan om tv-, telefon och ipad tid för föräldrar och barn. Vi har ju mobilparkering hemma och dragit ner tv-tiden till onsdag, fredagar och kanske nån helgdag. Ipad-tid har vi inte. Gissa min förvåning när jag fick kommentarer som

”Vi har ingen begränsning i ipad tid, det är 2017!”

”Välkommen till framtiden”

”Våra barn är ute så mycket hela dagarna så de har obegränsat med ipad hemma”

”Ipadden är världens bästa barnvakt”

”Jag behöver varva ner med telefonen två timmar efter kobb så barnen får ipad lika länge, det ska vara rättvist”

Så tänker folk. Så här tänker jag. Det handlar inte om att barnen ska vara utan sina ipads, det handlar om att vi ska tillbringa tid med varandra. Barn som blir sedda mår bra och en förälder som inte missar den lilla tid vi får med barnen, mår också bra. Vi hämtar våra barn 16.00 på föris. De lägger sig 19.30. Det är 3.5 timme som jag kan vara utan min telefon och de utan sina skärmar. Det är tid tillsammans med familjen. Vi får inte en massa år med våra barn, vi får några timmar varje dag plus fem veckors semester per år. Skulle man räkna antal timmar som vi faktiskt har med våra barn i detta liv så tror jag vi skulle lyfta näsan från våra mobiler. Jag vill inte missa deras liv och jag vill inte att deras barndomsminnen av tiden med sina päron ska vara stirrandes på mobilerna.

Hur många timmar har vi egentligen med våra barn? Inte många. Matheo är fem år. Snart är vännerna mer intressanta än päronen. Så länge han ropar ”mamma kolla!!” Så ska jag titta och vara tacksam att han vill det. Jag ska även försöka se till att tiden med familjen faktiskt är roligare för barnen än tiden framför skärmarna.

Jag undrar hur många timmar vi har med våra barn egentligen. Tonårstiden kan man ju räkna bort. Hur mycket blir det kvar då? 

Jag tror folk tillbringar mer tid med sin iphone än med sina barn – när barnen är i samma rum. Det måste ändras. För barnens skull och föräldrarna. 

Bloggvännerna har ordet

68 svar till “3.5 timme per dag”


  1. Josse skriver:

    Det här tyckte jag kändes stressande. Du får gärna ha dina 3.5h med dina barn om du vill men sista stycket är onödigt, om folk vill hålla på med sina skärmar så tycker jag de kan få göra det.

    Ideala hade kanske varit om man orkat vara en bra förälder de 3.5 timmarna men alla kanske inte kan det. Om man har mycket på jobbet kanske man behöver en timmes återhämtning framför skärmen innan man kan hänga kvalitativt med sina barn. Det här inlägget tycker jag ökar på den stress folk redan känner som föräldrar. Jag tror att de flesta gör det bästa för sina barn, och det är jobbigt att konstant ha dåligt samvete.

    Absolut ska man få diskutera skärmtid, men kanske inte avfärda all skärmtid som dålig.

    • Johanna skriver:

      Jag håller med.

    • Elinore skriver:

      Men alltså, inte orka vara en bra förälder 3 timmar per dag? Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dom? Ta fram telefonen eller paddan när barnen lagt sig, tiden med dina barn är så mkt viktigare än att uppdatera sig på Facebook!

      • Josse skriver:

        Klart jag håller med om att kvalitetstid med barnen är viktigare än att ”uppdatera sig på Facebook”. Men jag tycker också att min familj är min ensak, så länge barnen mår bra och blir bra individer så är det upp till mig hur jag är i mitt föräldraskap.

      • J | Noeees,Amandus och Elviras studietokiga mamma skriver:

        Det handlar inte om vad föräldrarna vill och inte vill, det handlar ofta om att få den lilla tiden att räcka till för det absolut nödvändigaste, ex laga mat, duscha, lägga barnet osv. Om plattan är där för att få ihop det så är den. Mer hinner man normalt inte om man är heltidsarbetande. Kom tillbaka när du fått barn och säg hur du prioriterade. Jag har svårt att se att någon skulle göra annorlunda om inte man är så radikal att man väljer att gå ner i tid (och då är tyvärr inte heller det nån garanti för att du ska få mer tid egentligen eftersom du ofta förväntas vara tillgänglig online för jobbet). Samhället är skapat som sådant – jobb/förskola, hem/mat, sova. Repeat. Att skuldbelägga föräldrarna och kanske framför allt mammorna som får sköta det mesta är bara inskränkt och kontraproduktivt. Sveriges ekonomi behöver en befolkning, den behöver kommande generationer för att få statsapparaten att gå ihop (vilket den iofs inte ens gör nu eftersom vi ser de dåliga resultaten i skola, vård, omsorg). Men just Därför behövs kvinnor i arbete. Detta betyder ofta att man får göra avtramp ifrån det ideala av världar för att mäkta med som människa och få sin vardag att gå ihop, ex slänga dit en iPad under en halvtimme för att få tiden och psykiskt orka med medan man ska hinna med allt annat. Att vara vuxen och arbetande med barn idag är svårt och för de som inte ens har jobb är det ännu svårare. På sätt och vis har det kommit att bli en klassfråga att få barn. Och har du inte tillräckliga medel är chansen rätt stor att du bränner ut dig åtminstone någon gång under ditt yrkesliv. Sådant är vårt samhälle idag, inte speciellt familje- eller barnvänligt överhuvudtaget.

        • Elinore skriver:

          ”Kom tillbaka” när du har barn skriver du. Okej då kommer jag tillbaka nu för jag ÄR mamma.
          Det är nämligen så att jag valt att va hemma med barnen så dom får så mkt tid med oss föräldrar det bara går. Vi slipper jaga upp på morgonen, hetsa till förskolan osv utan vi har VALT att gå ner i tid, inte ha två bilar osv. Är man två personer så funkar det oftast utmärkt men det ska va så ”fint” med resor, dyrast hus osv så vi offrar vår tid med barnen för att jobba jobba jobba så vi har råd med allt det roliga. Men vet du, det är BRA mkt roligare att va hemma och inga med sina barn än att ha en fet plånbok.

          • J | Noees, Anandus och Elviras mamma skriver:

            Vad tråkigt Elinore! Jag är väl naiv när jag tror att föräldraskapet ger vuxna människor insikter om att inte skamma andra oavsett vilket läger man finns i eller vilket tillvägagångssätt man har valt. Men det är väl enklare att förrakta än att visa empati och förståelse för att alla gör olika och vi har olika förutsättningar. Det finns de som gör som du beskriver, en hel del. Väljer lyx framför barnen. Men det finns också dom av oss som väljer din väg och är hemma med barnen länge. Jag tror inte på att nedlåtande ton eller förakt får fler människor att intressera sig för, värna om eller vilja bry sig mer om viktiga sakfrågor som dessa. Snarare sänker det nivån på diskussionen väldigt mycket mer vilket ofta gör att man tappar sina poänger och att viktiga budskap kommer fram. Jag förstår din initiala kommentar men tänker att det är något man håller för sig själv. Vill man åstadkomma förändring pratar man konstruktivt om det och för upp viktiga poänger så att människor tänker ett par rundor till än att hugga nere vid anklarna så att människor vägrar röra sig i endera riktning. I slutänden kan man inte vara förälder åt alla andras barn men man kan kanske ge en tankeställare genom att inflika med något bra. Det tyckte jag inte att din ursprungliga kommentar gav.

          • Elinore skriver:

            Vad är de som är tråkigt? Vad beklagar du? Att vi är hemma med våra barn och värdesätter deras tid mer än en karriär?
            Vad tråkigt att du känner dig träffad eller sårad men det är faktiskt vare sig min mening eller tanke. Snarare är det värt att någon blir lite stött om det kan väcka tankar hos andra att den här ”normen” med förskola, karriär osv kan försvinna lite för BARNENS skull. Jag har varken en nedlåtande ton eller tror att jag är bättre än någon. (Det har du tolkat in själv.. och att jag ska hålla mina åsikter för mig själv, nej kära du, detta är ett kommentarsfält och min åsikt är precis lika mkt värd som din) Önskar dig en trevlig kväll.

          • J | Noeees,Amandus och Elviras studietokiga mamma skriver:

            Jag tycker det är tråkigt att du tycker att rätt väg att gå och sättet att få andra att tänka till är genom en skuldbeläggande och anklagande ton. Skäller man på ett barn för att få det att göra en sak går det in i protest/error, vuxna är inte speciellt olika i psykologin så jag ser inte hur du skulle kunna nå förändring till det bättre för andra barn genom en sådan approach. Att du har skinn på näsan och har fått försvara ditt medvetna val att ha dina barn hemma länge, det förstår jag. Jag är i samma sits men har efter ett antal år valt en annan approach. Det känns som att du kunnat lära en del genom Hemmaföräldrars nätverk på Facebook, power to parents-kampanjen eller http://hemmaforaldrar.blogspot.se. Alternativt bara fått den uppbackning det låter som att du saknar. Du är inte den enda som valt att ha hemmabarn, oavsett ton eller ej, vi är fler än så. Ha en fin kväll du också!

  2. Denice skriver:

    Herregud, tänker föräldrar sådär? ”De är inte ute så mycket så det har obegränsad tid med ipad.” Nu har inte jag barn, men jag har svårt att tro att jag hellre sätter en skärm framför mina barn än att jag umgås med barnen när den tiden är kommen. Ja man måste laga mat och har kanske inte tid med tågbanan då, men barnen kanske har tid att hjälpa till i köket. Jag var ett plåster på min mamma när jag var liten, så pass mycket att hon stod upp och läste tidningen för annars så skulle jag sitta där i knät, mysa och pilla henne i ansiktet. Men när hon tex diskade så diskade jag med. Vad gör det om jag står och diskar en plastskål i 30min medans hon diskade allt. Vi umgicks och så har det varit för mig och alla mina syskon. Och för att göra vår barndom ännu värre i dagens föräldrars ögon så kan jag berätta att vi bara fick läsk på påsken och julen. Inte annars! Hemskt va? Haha!
    Tyckte du är klok som tänker såhär Elaine, mindre skärmtid betyder mer verklig tid!

    • Lina skriver:

      Herre guuuuud! Läs om, läs rätt:

      ”Våra barn är ute så mycket hela dagarna så de har obegränsat med ipad hemma”.

    • Malin skriver:

      Jag har två barn (tvillingar). Är ensam med dom. Har iofs ingen platta men sätter dom hellre framför tvn än att de bägge ska diska med mig. Lr laga mat. För då slipper jag ägna en extra halvtimme åt att städa upp efter det söl som blir. Jag får maten på borden snabbare och slipper bråk!
      På helgen kan vi laga mat ihop, då har jag kanske rid och ork at städa och lösa bråk och vara pedagogisk!
      Alla har inte en partner som avlastar och går hemma medan barnen är på förskolan.
      Jag jobbar och är själv, vill bara ha maten avklarad så fort som möjligt.
      Sen har jag tid för lek och vis och mys!

  3. Diana skriver:

    Bästa inlägget på länge, nästan alla dina inlägg är iof bra men det här är right on spot på hur jag ser livet med barn. 😀 Jag förstår dock att föräldrar reagerade som de gjorde (kommentarerna du nämnde i inlägget) för nätet, sociala medier, elektroniken ÄR beroende framkallande många gånger. Men man måste bara orka vara med sitt barn, varför skaffade man barn annars? 3,5 timme är inte mycket och speciellt inte när man tänker på att minst 30 minuter om inte mer, går år att laga mat, duscha, plocka och fixa så det är ju inte 3,5 timme med BARA BARNET. Så ja, du har så rätt i det här inlägget!
    Tack för ett kanonbra och viktigt inlägg.

  4. Christina skriver:

    Elaine, jag har länge haft liknande tankar som dig men har inte fullt implementerat detta.
    Vad lägger vi egentligen tid på, vad är viktigt att prioritera i familjen, etc?
    Skärm är ett påhittat behov, precis som mycket annat. Ni som blir stressande av att läsa det Elaine skriver kanske ska fundera på vad ni vill prioritera, och när ni gjort valet behöver ni nog inte känna er stressade.

  5. Sarah skriver:

    Håller helt med dig och blir provocerad av föräldrar som håller på såhär. Ett tips till dig som sökte poddar, lyssna på Katie Courics pod, avsnitt 36 där hon intervjuar Jean Twenge. Hon är psykolog och dom diskuterar problemet med telefonanvändning bland barn och unga (hon är tuff!), tror du skulle gilla det!:)

  6. Caisa skriver:

    Min son är 3 1/2 år och han älskar plattan. Jag försöker inte att lägga så stor värdering hur länge han sitter med den utan försöker istället guida honom i vad han KAN göra med paddan, t.ex. spela spel och inte bara bläddra på youtube. Jag tror det en aspekt som är viktig är VAD barnet gör på plattan. Om ett barn endast stirrar på avsnitt efter avsnitt kanske det inte ger så mycket. Jag tror alla föräldrar gör så gott de kan även om de tillåter sina barn mycket skärmtid. Sen är det en annan sak att diskutera hur mycket vi vuxna använder våra telefoner/plattor/datorer. När jag låter min son använda plattan är det inte för att jag vill scrolla instagram utanför att jag behöver laga middag, tvätta eller betala räkningar etc. Men jag förstår din poäng Elaine, vi vuxna ska inte använda skärmar till barnen som ersättning för vår uppmärksamhet. Jag är för skärmar till barnen men vi vuxna måste engagera oss även i det 🙂

  7. Linda skriver:

    Jag tänker såhär att absolut är det en viktig punkt att ta upp, men jag tror också att det räcker att ta upp den, berätta hur ni gör och sedan är det upp till var och en att ta till sig av det eller låta det vara. På detta sätt blir det genom dina upprepningar som att du anser dig bättre än andra och då blir det bara fel. Ska föräldern som hämtar sina barn kl.15 i sin tur då tala om för dig att hen är bättre för hen får en timme till med sina barn. Eller hen som har barnen hemma när syskon kommer anse sig ännu lite bättre. Dela din åsikt men sedan kan man kanske gå vidare? Visst finns det dem som skulle kunna vara bättre föräldrar, vi alla nångång skulle jag tro, men väck tankar och låt det sedan stanna där.

  8. Frida skriver:

    Och jag förstår inte dom som har barnen på förskolan hela dagarna när man är föräldraledig. Okej några timmar om dagen eller några dagar i veckan. Men heltid?!

  9. Maria skriver:

    Tack Elaine för detta viktiga inlägg!
    (satt just och läste detta, som exempel på vad som händer med oss https://www.psychologytoday.com/blog/mental-wealth/201402/gray-matters-too-much-screen-time-damages-the-brain
    några år gammalt med det finns så mycket ny forskning som vi behöver ta på allvar)

  10. Frökenfräken skriver:

    Jag håller med dig.. Men jag ja inte låta bli att undra; om du är så mån om tiden tillsammans med dina barn, varför väljer du ändå att ha dem på förskolan från kl 9-16? Det är långa dagar!
    Jag är föräldraledig (sjukskriven från föräldraledigheten iof) och jag har valt att ha min son på förskolan mellan 9-13.30 mån-tors.. min stora tjej går i skolan och kommer hem varje dag efter skolan, dvs hon går inte på fritids. Sonen som är 5 har jag alltså hela eftermiddagarna och kvällarna med. 6 timmar varje dag samt hela fredagarna.
    Han tycker att det är väldigt spännande med bokstäver, så han brukar spela bokstavsspel på iPaen ibland då och då. Ibland facetimar han med mormor och ibland tar han roliga kort. På kvällen är vi ibland ute och spelar fotboll eller King tillsammans allihop och ibland ser vi på något program. Brottsligt på barnkanalen är väldigt spännande. Ibland hjälper han till med det vi gör, ibland leker han själv ute eller på sitt rum, ibland spelar han och storasyster ett spel och ibland har han med kompisar hem.
    Att iPad en används då och då ser jag inte so ett problem utan snarare som ett komplement.
    Med detta sagt ville jag bara säga att allt inte är svårt eller vitt. Man kan alltid se saker ur olika synvinklar. Du tycker att ipaden/Tv:n stjäl tid från dig tillsammans med barnen och jag tycker att det är viktigt att prioritera att hämta barnen tidigt från förskolan så att de är hyfsat pigga den tiden vi är tillsammans. Vi har olika utgångspunkter och förutsättningar. Det är nog viktigt att ha med i beaktning när man funderar över det här..

  11. Camilla skriver:

    Så sant, svårt att ta tillbaka förlorad tid då vi vuxna prioriterat en skärm framför barnet.

  12. Anna skriver:

    Jag resonerar så att det viktigaste är att vi spenderar tid med varandra. Barnen går korta dagar o 4 dagar i v. Jag jobbar mindre. Vi har tid o ork. Har absolut inget förbud mot ipad för det är inget problem. Vi har en. Min 4-åring ber om den när hon ska sitta på pottan (helt ok för mig, det sker färre bajsolyckor då för hon sitter ett tag), ofta då vi äter, helt ok för då äter hon o det prioriterar jag just nu (men halva måltiden kör hon oftast utan). Hon tittar på barnprogram tillsammans med oss på den och spelar spel själv. Vi har den i bilen då vi knte vill hon ska somna. Den utgör inte den största delen av hennes tid. Vi gör så mkt annat att jag verkligen inte ser den som en barnvakt. Den är superbra när jag måste laga mat på 30 min efter föris o jag är ensam vuxen hemma. Så funkar det för oss.

    Känner dock att du måste lägga ner lite pajkastningsstilen. De flesta är de bästa föräldrarna de kan till sina barn. Någon kanske har mer padda i sin vardag men har barnen korta dagar tre dagar i v, det behöver inte vara bättre eller sämre än din situation.

  13. H skriver:

    Jag skulle vilja lyfta en annan aspekt av frågan. Den kanske redan har lyfts inser jag nu, haha, men strunt samma. Det finns en hel del spel som går att sitta med som vuxen. Kreativa spel samt roliga bokstavs- och stavningsspel. Om målet med begränsad skärmtid är att umgås går det även att få kvalitativ tid vid en skärm ibland. Det kan till exempel vara lättare att lära sig skriva på en skärm när fokuset på att hålla i en penna försvinner. Med det sagt gör du och ni som ni känner är bäst för era barn.

  14. I skriver:

    Hej!

    Tycker det är väldigt klokt det du skriver här. Samtidigt är det en åsikt sprungen utifrån ert sätt att leva ert liv och er familjesituation. Det här att begränsa skärmtid tror jag är betydligt mer viktigt för dem som i från början har så lite tid med sina barn.

    Om jag ska se på det här utifrån vår familjesituation så tycker jag inte att det är något konstigt alls med 1-2 timmar vid ipaden. Vi har liksom betydligt mer tid med våra barn än du beskriver. Vi är hemma föräldralediga 3 år med varje barn (har 3) och arbetar aldrig mer 150 % tillsammans. Då gör det inte så mycket om barnen sitter en stund med sina skärmar.

    Så om man bara har 3,5 timme med barnen, JA då måste man begränsa. Men ser situationen ut på ett annat sätt så är det inget konstigt.

    • Katta skriver:

      Håller med, vi har samma här hemma. Barnen är hemma med oss och inte på föris. Därför ser inte jag det heller som ett misslyckande att de kollas lite på tv. Vi är ju med dom från att dom vaknar till att de går och lägger sig. Hade jag träffat mina barn 3 timmar om dagen hade jag säkert tänkt annorlunda. Därför tycker jag inte heller att detta behöver skuldbeläggas när man väljer att göra olika. Som att det inte behöver att skuldbeläggas att ha barnen på föris när man är hemma. Jag tror alla gör vad som passar deras familj och förutsättningar allra bäst!!

  15. J | Noees, Amandus och Elviras studietokiga mamma skriver:

    Tycker inte riktigt om skammandet, alla gör som de tycker i slutänden och det är bra att ha konstruktiva diskussioner. Men det är de överlag inte utan rätt extrema åt än det ena eller andra hållet med snäva föreställningar om vad som är det ”perfekta”. Och med extrema syftar jag på oförstående inför andras situationer. Samhället är skapat på det här viset att alla ska jobba och barn in på förskola från ~1 års ålder, det är inte meningen att vi ska spendera mer tid än absolut nödvändigt med våra barn under deras uppväxt eftersom vi ska arbeta. Det är så dagens Sverige ser ut. Du prioriterar bort skärmen för lite fler timmar med dina barn medan det finns dem av oss som stannar hemma längre med barnen, i flera år faktiskt. Vi blir skammade för att vi väljer barnen alla dagar i veckan och det sticker i andra människors ögon. Men få inser hur mkt den gruppen uppoffrar och vilka både ekonomiska men också psykologiska lägen man får kämpa sig igenom i dagens hårda samtalsklimat när man har dessa ambitioner. Jag vet inte hur många ggr människor tittat på mig som om vi vore korkade utomjordingar eller kritiserat skiten ur oss när jag förklarat att våra barn är hemma med oss och att de kommer vara det så länge det går. Internationell forskning säger mycket om hur framtidens generationer kommer må och bete sig utifrån scenariot att de spenderar större tiden på förskola från ung ålder och därför har vi gjort det valet vi gjort. Betyder det att jag måste säga att alla måste göra som mig? Naturligtvis inte, vi är föräldrar på olika sätt och prioriterar olika vis. Jag tycker absolut att det är bra att du lyfter skärmtid men tycker ändå det blir fel när undertonen är att folk är tokiga som inte ser det så som DU ser det med den tid du nu räknar på i inlägget. Jag får en bitter eftersmak även om jag tycker att intentionen i grunden är bra – att lyfta barnens behov framför våra egna.

  16. Therese skriver:

    Jag tycker att det är viktigare att inte skuldbelägga andra pappor/mammor. Att inte verka vara en bättre förälder än någon annan. Skriv gärna hur du tycker och tänker om det val ni gör men skriv det inte skuldbeläggande.

  17. S skriver:

    Om du känner dig ok med att skamma andra bör du vara ok med att bli skammad själv.

    För övrigt: ensamstående kan ha lite svårare att få ihop att bara uuuuuumgååås efter förskolan. Sluta förutsatt att alla lever i en svenssonrelation som du!

  18. Malin skriver:

    Absolut, håller med! Tänk dock på att många jobbar deltid och har mer timmar tillsammans än så. Tänk även på att många som är föräldralediga endast får ha syskon på förskolan 15h/i veckan,så är det i vår kommun, då blir det väldigt många fler timmar tillsammans. Så padda och tv för lite mer utrymme kanske. Vi äger ingen iPad och kollar sällan på tv. Men jag gillar inte skuldbeläggande.

  19. Trebarnsmamma skriver:

    Jag håller med dig i stort om inlägget. Jag är dock lite nyfiken på hur ni tänker kring förskola/tid hemma? Vore intressant att få höra din tankar om det och hur ni resonerat er fram till vad som är lagom tid att vara ifrån varandra. Just nu har ni ju egentligen möjlighet att få tillbringa ytterligare några timmar ihop.

  20. Moi skriver:

    Är man föräldrarledig kan man spendera mer än 3.5h med barnen. Man kan tex låta dem stanna 15h/v på förskolan medans man är hemma och inte jobbar.

  21. Mamman skriver:

    Vill inte döma, eller klandra olika val man som förälder gör. ….men man kan ju också välja att INTE lämna barnen på dagis trots att man får. Vill man ägna tid till sina barn så finns den om man prioriterar sina egna behov lite längre ner på listan. Den bästa invetsteringen man kan göra och kan ge sina barn är tid. 4-barns mamman ❤️

  22. Linn skriver:

    Varför väljer man att ha sina barn på förskolan till kl 16 när man inte arbetar tills då. Och varför väljer man att arbeta mycket när barnen är små och intresserade av att umgås med en när man inte är ekonomiskt tvungen?
    Jag håller helt med dig om det du skriver och får mig att tänka till men tycker att man ska tänka igenom hur det ser ut runt omkring barnen i övrigt. Mina barn är hemma tills de blir runt 2 år vardera och stora syskonet går 15 h i förskolan och då kanske det är mer ok om stora syskonet får titta en liten stund då och då i veckan då vi är tillsammans så mycket mer än bara 3,5 timmar.

  23. Sara skriver:

    Alla människor prioriterar olika och har olika mycket tid till sitt förfogande beroende på hur ens livssituation ser ut. Vi har prioriterat och har möjligheten att vårt barn går på förskola ca 3 dagar i veckan och Max 4h per gång. Det möjliggör ju att vi har mycket mer än 3.5 timme per dag att umgås tillsammans och då ser jag ingen som helst konstighet i att barnet har ”skärmtid” 2 timmar dag..
    ni har ju som flera skrivit möjlighet att umgås fler timmar med era barn per dag än 3,5 men väljer att inte göra det, ska det vara lika öppet stt kritisera det som att du kritiserar dem som tittar i telefonen under tiden de är med sina barn? Jag tycker att det är onödigt att skamma och kritisera varandra, oavsett om det är skärmtid eller val att inte umgås med sina barn osv.

    • Mamma skriver:

      Spännande att du tycker att det är bättre att barnen sitter hemma framför en skärm 2h/dag än att de är på förskolan och utvecklar sin förmåga att leka irl….. Det är någon jäkla tävling kring vem som har barnen minst på förskolan, men vad man gör hemma istället blir det ingen diskussion om…

      • J | Noeees,Amandus och Elviras studietokiga mamma skriver:

        Spännande? Du borde gå och leta spänning någon annanstans än i det här kommentarsfältet. Att döma en annan mamma med hänvisning att förskolan är bättre och där de (hör och häpna!) också använder Ipads som en del av deras verksamhet var fruktansvärt trångsynt. Det handlar inte om tävling, det handlar om neurobiologi, anknytning, personligheter och en bra massa annat till varför man väljer det upplägg man gör. Lägg på arbetsgivares krav, hushållsekonomi och lite annat så förstår vem som helst att enbart förskola kanske inte är en standardlösning som passar alla. Att tro att alla barn likt en unison robotarmé skulle passa eller ens trivas på förskola är att sticka huvudet under en sten tycker jag. Lite ödmjukhet för andras föräldraskap hade förmodligen uppskattats i såna här sammanhang. Inte skuldbeläggning 2.0.

      • Sara skriver:

        Spännande att du läser in väldigt mycket i min kommentar som inte existerar..
        jag är förskollärare & arbetar i förskola så är väl insatt i vad som sker på förskolan och varför den är bra osv.
        Jag skriver heller inte att mitt barn har skärmtid 2h dag, utan att jag inte tycker att det är konstigt att vissa barn har möjligheten att sitta 2h dag pga av de kanske är hemma och vakna 10 timmar istället för 3.5.
        Skärmtid innebär ju int heller att barnet sitter och stirrar helt dött på en skärm utan jag (både som pedagog och förälder) är alltid närvarande och gör aktiviteten med barnet, ex gör kluringar tillsammans, googlar om solsystemet och kollar på planter, letar QR-koder osvosv.
        Mitt syfte med min kommentar var ju just det jag skrev, att det ä onödigt att kritisera och skamma andra föräldrar utifrån vad en själv tycker.. alla har olika möjligheter och prioriteringar och (oftast) blir det ju bra ändå.

    • Sara skriver:

      Och för att tillägga, JAG tycker inte att det är något konstigt elle fel att de har barnen på förskolan till 16. Jag undrade bara om det är lika öppet att kritisera det som Elaine kritiserar föräldrar som tittar på telefonen samtidigt som de är med barnen.

  24. Anna skriver:

    Så viktigt och så bra inlägg. Tack!
    Tiden är det enda vi har. Detta kommer att bli en klassfråga i framtiden. Tyvärr.

  25. Charlotta skriver:

    Ingenting kan ersätt den trygghet och fostran som mycket tid med en närvarande familj ger. Att framhålla det är inte att skamma utan att påminna om vad som är viktigt för att vi människor, både små och stora, ska må bra och få goda förusättningar i våra liv. Inte någonstans i texten kan jag läsa om att någon skuldbeläggs, och är det trots det någon som uppfattar texten så handlar det sannolikt om ett eget dåligt samvete. Vi får inte bli så ängsliga att vi inte kan prata om och inte vågar se att det finns utrymme för förbättringar i hur vi lever. Att kunna förbättras är inte detsamma som att vara dålig, det finns alltid utrymme för förbättring och det är något fantastiskt, inte något negativt som man ska skämmas över. Att det finns utrymme för förbättring innebär inte heller att man ska ha dåligt samvete eller känna sig som en dålig människa för att man inte genast ändrar sitt liv. Att bli medveten är alltid första steget, och bara det kan kräva en hel del mod, sedan väljer man själv målbild, vilka steg man är beredd att ta och i vilken ordning och takt. Vi måste våga se och prata om även det som får oss att se våra egna tillkortakommanden och eventuella dåliga val, för de gör oss inte till sämre människor utan bara människor. Att vara medveten om att det för närvarande blir för mycket tid framför mobilen men samtidigt acceptera att just nu måste det få vara så för annars funkar inte vardagen, är oändligt mycket bättre än att slå ifrån sig för att slippa ta till sig det som känns jobbigt.

  26. Elsie skriver:

    Men hur tycker du att vi som har barn som behöver en lugn stund efter föris ska göra då? När vi kommer hem 16.30, maten behöver lagas samtidigt som barnen pga trötthet bara bråkar och skriker? Mina barn vill inte vara med och laga mat och jag kan inte sätta mig med dem och läsa böcker. Där sitter de sen och tankar närhet av varandra och äter grönsaker (som de annars vägrar äta till middagen), jättemysigt! Och jag hinner klart med middagen.

    Jag har dessutom barn som leker väldigt mycket själva, ska jag avbryta det då eftersom det innebär att det blir för lite tid för barnen att umgås med mig?

    Jättebra att ni har hittat ett sätt som funkar för er, ni har ju dessutom världens möjlighet just nu att ha alla barnen hemma mycket mer än vad ni valt! Men om du blir så förvånad över att andra har en annorlunda än du har så kanske du behöver öva på att se saker ur andras perspektiv än ditt eget.

    (Sorry, jag vet att jag låter bitsk nu men få saker provocerar mig så mycket som snyggt förpackat dömande av andra föräldrar)

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Ja du låter bitsk och det var inget snyggt förpackat dömande av andra föräldrar, det var tankar om hur mycket vi sitter framför våra skärmar.

  27. Kristine skriver:

    Jag skulle ändå vilja säga att det där är väldigt olika pga olika förutsättningar. Jag har två barn med autism. Innan vi fick diagnoserna var vi mycket hårdare med skärmtid, försökte optimera lek osv. Dom ville hellre sitta med skärmar. När vi frågade bup så sa dom bara åt oss att låta barnen välja, dom kan inte tvingas att umgås och plattorna är deras sätt att vara ner eller få lugn i hjärnan en stund. En del kan fnysa åt oss på café eller restaurang när våra barn får titta på en iPad, för dom är det vad som krävs för att dom ens ska klara att vara ute bland folk och för oss kan det vara vad som gör att vi hinner äta middag. Alla barn har olika förutsättningar, alla barn också.

  28. Sara skriver:

    För oss är skärmtid en icke-fråga. Ibland går den varm, ibland ser barnen inte åt den på veckor. Den enda regeln är att de aldrig får titta på padda när vi äter middag för då äter vi tillsammans. (För det är viktigt för mig men jag bryr mig inte ett skvatt om hur andra gör). Men tror att det är lite väl mkt hets kring just paddor och hur skadliga de är. Jag växte upp med tre syskon i vitt skilda åldrar och våra föräldrar arbetade heltid. Det fanns inte utrymme för att våra föräldrar aktivt skulle UMGÅS med oss när alla kom hem från jobb, förskola och skola. Utan det var mat som skulle lagas, tvätt som skulle hängas, ny tvätt som skulle in, det skulle diskas, städas, handlas mat, ngn förälder var kanske på tjänsteresa, ngt syskon skulle på ridning, ngn annan på tvärflöjt, ngt syskon hade kanske kompisar över. Det var full rulle helt enkelt och jag älskade det även om jag fick tillbringa mkt tid på egen hand och sällan hade mina föräldrars odelade uppmärksamhet. Och vi blev alla fyra syskon tämligen välmående på de flesta plan och har en väldigt nära relation till våra föräldrar och varandra. Så jag känner mig sällan orolig över att jag och maken inte tillbringar tillräckligt mycket aktiv tid med barnen utan tänker att så länge vi ger dem kärlek och trygghet så räcker det en bra bit på vägen. Skulle vara så fint om folk kunde sluta ha åsikter om andras föräldraskap, om skärmtid, förskoletid osv. De allra flesta föräldrar som tar åt sig och brottas med dåligt samvete över dessa saker är tillräckligt bra föräldrar flera gånger om.

  29. Anna skriver:

    SÅ HIMLA bra skrivet!!! Att detta är så himla tabu att prata om i detta land är ju inget annat än SJUKT. Något måste verkligen vara så fel i vårt leverne om föräldrar mår så dåligt i sitt föräldraskap att de inte kan RESONERA om dessa frågor på ett konstruktivt sätt.. vi kan väl bara prata om det?! Reflektera kring det?! Istället för att gå i total baklås o försvarsställning. För det förlorar barnen o vi själva på så himla mycket..

  30. Charlie skriver:

    Räkna inte bort tonårstiden, det är den bästa tiden <3 Extra viktigt att vara flexibel och vara där när tonåringen vill prata och umgås.

  31. Flygis skriver:

    Detta har inte med ditt inlägg att göra men behöver hjälp med hur man hanterar besvärliga passagerare i mitt jobb som flygvärdinna. Vilken av dina böcker skulle du rekommendera att läsa när det inte handlar om nära relationer eller kollegor som man träffar varje dag utan främmande människor som beter sig väldigt illa och man måste vara professionell? Känns ofta som att personen ifråga bara eskalerar i sin ilska när jag försöker prata eller hjälpa dom. Älskar mitt jobb men vissa dagar blir jag så ledsen/arg att det påverkar mitt privatliv och bara vill säga upp mig. Följer din blogg mycket i perioder och tycker den är väldigt uppfriskande och sticker ut från mängden. Tack för att du delar dina tankar med oss läsare <3

  32. Catharina skriver:

    Jag önskar att jag kunde vara lika bra som du men min sönderstressad hjärna får inte ihop hur man fixar familjetid på de där 3,5 timmarna. Sist du skrev ett liknande inlägg att barnen inte fick se på tv hade du både din mamma och man till hands. Jag är som de flesta ensam merparten av de där 3,5 timmarna och har faktiskt inte direkt tid att umgås med barnen för dessa 3,5 timmar tillhör i princip min enda vakna tid såvida jag inte drar ner på sömnen. Jag måste laga mat, städa, fixa ekonomi, tvätta och kanske även träna.
    Snälla Elaine istället försvara dig kan du inte berätta hur du gör under familjetiden samt hur ni gör för fixa allt annat. Bara så vi andra föräldrar som inte fixar det men ändå vill får lite inspiration.

  33. Hanna skriver:

    Fast nu tycker jag du är lite orättvis. Att ”räkna” bort tonåren känns inte särskilt rimligt, jag tycker att jag spenderat mer och mer kvalitetstid med mina föräldrar under tonåren. Är 18 nu och eftersom mina flräldrar är engagerade i mitt liv och vi har en bra relation så umgås vi mycket, min pappa är min tränare t.ex och delvis därför spenderar jag mer tid med honom än med de flesta andra. Etablerar man bra relationer under småbarnsåren och fortsätter att engagera sig i den kan man ha fantastiska relationer även i tonåren. Jag har tusen kompisar men mina föräldrar är ändå mina bästa vänner och de som jag berättar allt för. SAMTIDIGT som de är föräldrar och inte bara kompisar.

    • Elin skriver:

      Vad klokt skrivet och intressant att läsa från någon som faktiskt fortfarande är tonåring. Det ger mig hopp att jag ska få många fler kvalitetsår med mina killar som växer så det knakar ?

    • Sofie skriver:

      Instämmer helt och har samma erfarenhet!

  34. Ninni skriver:

    Helt ärligt, så fick jag ont i magen av detta inlägg! Jag och min sambo är föräldrar för första gången till en snart två åring och vi försöker göra allt i vår makt att hen inte ska se oss med telefoner i handen eller surfandet på plattan. Ja men alltså i söndags gick det till och med så långt att jag i ett försök att liksom dölja telefonen från vårt barn i ren panik lyckades slänga telefonen mot en av våra marmor fönsterbrädor och självklart spräcktes skärmen. Samtidigt förstår jag vad det är du vill förmedla och kan hålla med om mycket i det du skriver. Men samtidigt önskar jag om alla bara kunde tagga ner lite, jag tror inte en sekund på att någon av alla människor som kommenterar här är en dålig förälder oavsett om man låter sitt barn sitta med paddan eller inte.

  35. Malin skriver:

    Förstår precis hur du menar! Är hemma på heltid sen 2,5 år tillbaka. har under loppet fött två barn och ja, vart hemma. här står tvn på titt som tätt. Men då är jag också hemma och ser till att annat också blir gjort. Tex vara ute, rita, läsa osv… när jag lagar mat/matar minsta kikar älsta på iPaden/Barnkanalen. på en dag blir det kanske 3h som dottern sitter still med paddan/tvn men de är alltså på 12h vakna timmar hemma. Hade vi bara haft som du beskriver 3,5h med varandra varje dag hade tvn varit avstängd och paddan med! 3,5 ska inte vara ngn kost att vara utan luren och annat. eftermiddagar är fina stunder att umgås om man nu inte som jag är relativt less på att underhålla allt och alla dom dagar jag är själv med barnen och tycker Bolibompa är ett bra avslut på en annars aktiv dag för oss 🙂 tycker förövrigt barnen blir väldigt ”störiga” när man sitter med luren. Så försöker verkligen bara använda den när jag måste. är precis som du säger, viktigt att både se och höra barnen. Alla blir mer nöjda då. Även om man många gånger skulle vela ligga och slökolla luren än hänga med dom små..

  36. Johanna skriver:

    Håller fullständigt med!
    Hemma har vi nästan ingen skärmtid alls. Vi har sagt upp vår tivo box och tittar lite på play på helgen.
    Vår dotter tittar inte alls under veckan och litegrann på musikvideo och annat kul på play och youtube på helgen. Max 30 min/vecka. Förra veckan såg hon 3 musikvideor och då dansade vi också så det blev lite både och.
    Vi äger ingen Ipad och mobilerna rör vi inte så länge hon är vaken. Om vi får sms eller någon ringer så tar vi det men sms läser jag bara för och se om det är något viktigt då min övriga familj bor 70 mil bort.

    Att vara närvarande med sitt barn känns som det mest logiska. Både vi och vår dotter vinner på det. Relationen stärks något enormt och jag tycker det är viktigt att barnen känner sig sedda, att de får vara med och bestämma (när vi leker), lite ombytta roller. Och det innebär massor av kärlek. Vi äger ingen I pad och jag vet inte ens om vi vill köpa en. Vi älskar att umgås och leka inne och ute.

    Tiden man lämnar, varför hänger folk upp sig på det? Oftast lämnar vi 7.30-15.30 eller om vi har möjlighet 9-15. Vi har turen att sluta tidigt. Men det är inte alla som har det. Det är absolut upp till var och en.
    Elaine, för att komma till saken, jag förstår din poäng och håller fulstndigt med.
    Mer tid tillsammans mår alla bra av. OCH att lämna på förskola/dagbarnvårdare trots att man är föräldrarledig ska ej vara nåhon skam. Ditt äldsta barn får leka som vanligt, vara i en miljö som fortfarande är den samma som förut, utan förändringar.
    Och du får tid med den minsta, precis så som du fick tid med äldsta barnet.
    Skulle gärna läsa på statistik om syskon. För vad jag själv upplevt är ofta äldsta syskonet mer ordentligt och lyckas bättre medans mindre syskon (som jag då tror bara får hänga med och gilla läget och inte får lika mkt egen tid) inte lyckas fullt så bra. Hade varit kul med statistik som sagt…

    Stäng skärmarna och umgås! 🙂

  37. Felicia skriver:

    Förstår vart du vill komma och kan hålla med om mycket, men när jag läste det första gången tyckte jag också det kändes dömande. Jag personligen måste bli bättre på att lägga bort min mobil. Dottern är nu 5 mån och jag känner hur tiden springer ifrån mig. Jag älskar själv film och serier och tycker inte det är fel att sitta o kolla Bolibompa (går det fortfarande?) en stund på kvällen eller efter förskolan för att varva ner. Vill inte att mina barn ska missa, sommarlovsmorgon o julkalendern och alla mysiga barnfilmer som jag själv njutit av att se som barn och har många fina minnen av. Tycker inte att det ger mindre familjetid då det i min familj alltid varit något vi sett tillsammans! Sen kan jag tycka att man inte ska sitta vid TVn en hel dag kanske men jag skulle aldrig exkludera det helt från mina barn. Är en av dem slm tror att om man ”förbjuder” något så blir det mer ”spännande” och en väldigt stor grej när man väl får det att det går till överdrift! Så hos oss kommer det nog bli film och popcorn på fredagarna allesammans i soffan, men det är VÅRT val. Alla ska göra det som passar deras familj bäst!

  38. Nathalie skriver:

    Jag håller verkligen med dig!

  39. Kajsa skriver:

    Herregud.

    Det här kommentarsfältet får mig återigen att inse varför jag valt att leva barnfri.

    Gör si, gör så… Mammamaffian verkar inte vara lätt att dras med.

    • Elin skriver:

      Fast varför är det mammamaffia när mammor för en saklig och bra diskussion med olika åsikter? Kränkande och onödigt att kalla kvinnor med barn för mammamaffia så fort man delar olika åsikter?

  40. ALEXANDRA skriver:

    Tjaaa alltså varför måste du förmana oss läsare hur vi ska få vårt förhållande att gå ihop eller hur vi ska göra med våra barn? Vissa tycker säkert det är befängt å lämna barnen mån-fre hela dagarna på förskolan mm. Alla gör väl olika?

  41. M skriver:

    Jag har två barn nu (4&7) och jag tänker väldigt mycket på min egen barndom, jämför och har konstant dåligt samvete över ditt och datt? Har pratat mycket med min egen mamma (jag växte upp med en hemmamamma och en hemmapappa som jobbade på gården jag växte upp på) om barndom och annat med barn och barnuppfostran.
    Mammas kommentar: Jag lekte aldrig med er! Näää, en sån mamma var inte jag! ?
    Jag har noll minnena av att mamma (eller pappa) någonsin tittade på Tv tillsammans med mig eller lekte med mig. De satt inte heller och stirrade på mig när jag lekte. Jag lekte själv, med syskonen eller med kompisar. Mamma gjorde tusen olika saker, lagade en massa mat, kokade saft, färgade garn, tvättade, hälsade på sina gamla föräldrar och Gud vet allt. Jag var med på en del, och också mina syskon. Det var ganska trist ofta tyckte jag, men det var ju det liv jag visste.
    Av känner mig piskad att leka med mina barn och vara roliga mamman. Tills jag kommer på att jag ju bara kan vara människa och göra vanliga saker. Som min mamma gjorde. Leka får de göra själva, med varandra eller med kompisar…
    och skärmar då… ja, de kan roa barnen ibland (flera timmar ibland, färre ibland) Jag upplever att de är hjälpta av vissa regler, som tex ingen padda på morgonen (men frukost framför Tv:n), och inga paddor under dagen på helgen (men däremot på morgonen). Jag tänker att all den tid jag drog runt ensam och uttråkad när jag var barn, den använder mina barn framför skärmen nu. Bra eller dåligt, det får tiden utvisa. Tror iaf inte att det ena behöver vara pest och det andra bäst ? Och umgås med mina föräldrar, ja det har jag sammanlagt gjort tusen gånger mer timmar sedan jag blev vuxen själv och uppskattar den på ett helt annat sätt.
    Pappa jobbade jämt, men han kände mig. Mamma jobbade också jämt, men hon såg till att jag hade rena gympakläder etc. Tror det är det som betyder något i längden, att mamma och pappa känner mig, finns för mig när jag behöver det. Relationsskapande kan byggas trots att vi lever i padd-åldern.

  42. Maja skriver:

    va bra du skriver elaine! jag förstår inte heller all denna skärmtid!!! visst gillar jag att titta på mobilen osv och gjorde de obegränsat innan vi fick barn..nu blir de när hon vilar och efter hon somnat för natten… ibland får hon kolla babblarna när ja lagar mat , för hon vill att jag ska sitta med henne ! gillar de inte men jag måste få äta de dagar jag inte hunnit förbereda matlåda ? har syskonbarn som spelar tvspel och roar sig med paddan från de kmr från skolan fram till läggning..de vill aldrig gå ut , kan knappt aktivera sig själva utan tekniken.. så deppigt och jag vill inte att vår dotter ska växa upp så !!! kmr säkert misslyckas flera ggr men här ska de inte finnas skärmtid som en del av vardagen… jag vill dela min tid med henne , som du skriver så är de inte mycket man får med barnen , speciellt sen när jobb förskola osv kmr in i bilden.. älskar bloggar,men de finns kvar när ja har ensamtid ( som just nu, hon sover & jag dricker kaffe & surfar ?)

  43. Alva skriver:

    Jag håller med dig till 100% Elaine. Alldeles för mycket tid spenderas framför skärmarna (även då vuxna ska ”umgås”) en väldigt trist utveckling 🙁 mina föräldrar lekte massor med mig och min syster när vi var små, vi var mycket ute i naturen bakade osv. Jag kämpar med mig själv för och bli bättre på och lägga ifrån mig mobilen med lillan. Hennes diagnos gör att hon oftast är inne i sin egen lilla värld och leker för sig själv och försöker man bli delaktig så oftast får man noll respons eller hon knuffar bort en alternativt tar ens leksaker. Men jag vet ju att jag är den som måste göra mig intressant för henne (samtidigt som hon naturligtvis måste få ha sin egentid och egenlek med) då håller det inte att jag drar mig tillbaka med min iPhone och börjar surfa vilket jag tyvärr gjort alldeles för mycket under dessa situationer 🙁

  44. EmmaP skriver:

    Du har så kloka tankar, jag hoppas du gör föräldrar mer medvetna om den värdefulla tiden med våra barn! Du har vilket fall som helst påverkat mig 🙂

Lämna en kommentar