Fruktansvärt sorgligt


Gustav och jag tittade på gravstenarna på väg därifrån. Många gifta par som låg begravna tillsammans. Vi har aldrig pratat om döden eller att bli begravna ihop. Det är ju inget man tänker på i vår ålder. Men nu så gjorde vi det för första gången. Jag höll Gustavs hand och kände för första gången hur tacksam jag var över att den var varm, den lever, min man finns hos mig. Jag älskar honom så. Att vi ska skiljas från varandra när döden skiljer oss åt. Nej, det känns helt otänkbart. Jag ville nästan krypa upp hos honom och borra i ansiktet i hans nacke när vi satt där på kyrkbänken. Bara höra hans andningar och hjärtat slå. Saker blir så.. så märkliga när folk dör och tragedier drabbar folk som är nära. Man ser på dem man älskar på ett annat sätt. De små sakerna blir mikroskopiska.

Bild 2017-04-21 kl. 13.07

När vi lämnat begravningen så gick vi genom kyrkogården hemåt och pratade lite om det där med döden.

Jag: Ska vi begravas ihop?

Gustav: Ja, det är klart.

Jag: Hur vill du ligga?

Gustav ler och säger ingenting. Jag ler tillbaka och inser att han håller inne ett snuskskämt.

Efter en fin begravning och en massa tårar så kanske man kan tycka att det var olämpligt. Men att han kan få mig att skratta på de minst väntade tillfällena betyder så mycket. Så jag fnissade och sen började jag gråta igen. En salig blandning. Vi pratade om att hålla minnen vid liv. Om Gustavs mamma som gick bort för längesen. Om hur farfars minnen också bleknar. Det är viktigt att prata om våra kära som har gått bort.

Bloggvännerna har ordet

6 svar till “Fruktansvärt sorgligt”


  1. Ruffie-Lina skriver:

    Så otroligt sorgligt. Kan bara beklaga och sända en cyber-kram om du vill ha den ?

  2. M skriver:

    Massa massa kramar <3

  3. Sanna skriver:

    ❤?❤

  4. Malin skriver:

    Massa varma kramar till dig och dina nära! Du är så sund i dina funderingar kring saker och ting jag blir så berörd varje gång oavsett vad de handlar om!
    Tänker på dig i denna jobbiga stund! Alla nära lever kvar på ett eller annat sätt och i olika grad. De finns där när man vill tänka på dom! Det är skönt tycker jag! Man tänker alltid så härliga tankar om de personerna som låg en varmt om hjärtat!
    Kram

  5. Funkisfamilj.nu skriver:


    Jag brukar f.ö säga att det sista som överger en är humorn. Har man den klarar man fortfarande väldigt mycket saker även när hoppet inte finns längre. Så jag tycker ert samtal visar på något väldigt bra och fint. ❤

  6. Annika skriver:

    Den råa humorn har varit min överlevnadsstrategi. Den glimtar till mitt i det sorgliga.
    Sonens pappa har en fin gravplats och jag har ofta tänkt att jag kanske borde boka platsen brevid så sonen bara behöver gå till ett ställe. Jag är en praktisk person med dålig humor dessutom ?

Lämna en kommentar