Tandställning på plats redo för London


IMG_3273

Den första av ett gäng bra killar som jag har träffat från tonåren och upp. Det var egentligen bara Marius som Barcelona som var riktigt dålig för mig. Det enda som var dåligt med Boris var att han dumpade mig och det kan man ju inte döma någon för. Det är inte ett brott att inte vara kär.

Hur ser ert CV av pojkvänner/flickvänner ut? Har ni ett mönster, en röd tråd som ni följer? Mitt mönster var att jag oftast träffade svarta eller mulattsnubbar. Det var något med den ömsesidiga förståelsen av att vara mörkhyad men också både svart och vit. Den var skön att dela på något sätt. Sen var de ju riktigt heta också. Ni som vill hoppa diskussionen om mulatt kan sluta läsa här och gärna dela med er av ert CV av partners genom året och om  det finns en röd tråd.❤nyfiken på ert CV.

Nu kommer det komma frågor på ordet mulatt. Varken jag eller alla de mulatter jag har träffat tar illa upp av ordet. Däremot blir vi strängt tillsagda av folk som inte är mulatter, visst är det intressant. Första gången jag hörde någon ta illa upp var Jason Timbuktu. Han talar om ordets ursprung. Alla ord har en ursprung, n-ordet har sitt – svart – och ändå är det rasistiskt på grund av sin laddning det fått genom hur det har använts.  Jag ska berätta hur jag tänker och resonerar. Ser även fram emot dina tankar i en god ton.

 I Brasilien är ordet Mulatta något vackert som man höjer upp till skyarna, de stora sambahitsen innehåller ordet i kärleksförklaringar. Jag tror bara att vi får förlika oss med att ord har olika betydelse beroende på vart man befinner sig. Och respekterar att vill Jason inte bli kallad mulatt så ska det respekteras, har jag och många andra inget emot det så ska vi inte shamas. Jag råkar vara svensk och brasilianska, två länder där mulatt aldrig används som skällsord eller folk vet om ursprungsbetydelsen utan de vet bara att det är något fint tills några arga läxar upp oss – som inte tar illa upp – om ursprungsbetydelsen. Oftast är de som läxar upp oss själva inte mulatter. ”Du vet att mulatt kommer av ordet mula” säger  de och vi andra rycker på axlarna och säger ”jahapp” och mår lika bra ändå. Om man ändå går på ursprungsbetydelsen då får man vara konsekvent och göra det av alla ord ”motherfucking good”, eller när Adam Tensta säger ”n-ordet” som på riktigt används rasistiskt idag till skillnad från mulatt. Inte ens rasisterna använder ordet mulatt som nedsättade utan de kallar oss halvapor eller något annat hemskt. 

Oh well nu sa jag vad jag tyckte om detta ord. Jag är stolt över det och jag sträcker på mig för hela mitt liv har jag fått komplimanger för min mix aldrig skällsord. Och har jag fått skällsord så har jag fått höra ordet som på riktigt gör ont – n-ordet. Inte för att ursprungsbetydelsen av n-ordet är svart. Utan för att det används i rasistisk bemärkelse. Det är därför kritiken faller. Ni säger att man inte får använda ordet mulatt för ursprungsbetydelsen är MULA. Men då får man ju med er logik använda n-ordet för ursprungsbetydelsen är svart.

Ord är dynamiska. Det är inte ursprungsbetydelsen som laddar dem, det är hur de används. Därför känns mulatt bra och n-ordet inte. Det är därför ”skitbra” inte får oss att tänka på avföring som skulle vara bra utan på något som är bra.

Att folk läxade upp mig för ordet kallade mig för en svart kvinna med ”vita fans” var bara så skumt. Och en annan kallade vita följare som hade barn med svarta för ”vita kärringar som exotifierar sina barn”. Den tonen är inte ok. Den om något är rasistiskt. Rasism har ingen nationalitet eller hudfärg.  Jag accepterar inte den tonen. Berätta gärna hur du resonerar kring ordet och varför, men nervärdera inte oss andra i diskussionen. Konsten att övertyga är inte att peka nedlåtande på människor, det är att peka på sina argument. Ser fram emot att läsa dina❤.

Bloggvännerna har ordet

33 svar till “Tandställning på plats redo för London”


  1. Sanne skriver:

    Mitt barn är en blandning melllan vit och svart. Jag har använt ordet mulatt men blivit osäker när jag läste någonstans att det ej var ok. N-ordet använde jag inte innan jag fick mitt barn som nu är toåring och jag blir arg om någon använder det.
    Skulle också bli ledsen om någon anklagade mig för att exotifiera mitt barn. Hen har visserligen uppmärksammas över sitt hår men det har jag också som är jättelockig. Annars har hen aldrig tillsammans med mig blivit negativt bemött. Jag är inte så naiv att jag tror det aldrig har hänt eller kommer hända dock. Och det är sorgligt.

  2. Hmm skriver:

    Jag blir så förundrad över det här med att folk fortfarande ska lägga så stor vikt vid vilken hudfärg någon har och känna att man behöver kommentera det.

    Som i inlägget nedan. ”Vilken BLOND homogen grupp”. WTF. Hen hade aldrig skrivit det om det satt ett gäng som alla hade och syntes att det är/har sitt ursprung från Brasilen. Ingen hade kommenterat den bilden eller tyckt det var fult eller något som ska bekämpas.

    Vad spelar det för roll? Det är en hårfärg, inte en personlighet.

    Att det sedan kan göra livet lättare att berätta vilken hudfärg någon har när man ska beskriva hen är ju ingen skillnad från att man berättar kön,hårfärg, ögonfärg, längd mm för att vi ska förstå vem vi pratar om.

    Ibland (rätt ofta) så känner jag att dem som hårdast kämpar det här med att vi alla ska vara lika mycket värda, är dem som upprätthåller det som mest att vi delas in i olika fack beroende just på vår hudfärg. Att om några är dem som inte bara upprätthåller segregeringen utan t o m aktivt bidrar till att öka den.

    Mulatt är ett fint ord. Bra så. Gör det inte till något det inte är framförallt inte när det kommer bidra till att vi än mer delas upp i ett vi/dem i fler och fler konstellationer där det till sist kommer sluta med att vi/dem-tänk a la grannfejden.

  3. Anna-Panna i UK skriver:

    Hej!

    Jag tycker, helt enkelt, att man ska fraga. Eftersom en del manniskor upplever det som negativt och andra inte. Vi ar ju alla olika och det ska respekteras.

    Kram,
    Anna-Panna.

  4. Erika82 skriver:

    Jag säger mulatt men inte neger.
    Så svårt att inte säga fel nån gång. Alltid nån som blir kränkt.
    Jag har en bekant som i hårda drag sade upp bekantskapen med mig för att hon tyckte att jag var dömande och satte folk i fack när jag berättade vilket ursprung andra hade. Hon tyckte som adopterad att man inte ska fråga sånt eftersom man då dömer dem utifrån etnicitet.

  5. Malin skriver:

    Min man är från norra Afrika och våra barn är en blandning av mig som vit och han som svart. Min man (och hans släkt och vänner) tycker att ordet är nedvärderande och skulle därför aldrig använda det längre.

    • Hmm skriver:

      Om vi nu ska ta det på det planet så har inte din man tolkingsföreträde då ordet inte har sitt ursprung i Nordafrika utan i syd och centeral-amerika.

      (Sorry klarade inte av att formulera ovan utan att låta hård så om du är snäll att ta mig på mitt ord att det inte är min avsikt?)

      • Malin skriver:

        Så är det såklart.
        Men ordet används på våra barn och det var först då som jag och min man diskuterade detta!

      • Malin skriver:

        Så är det såklart.

        Ordet har används på våra barn då min man är svart och jag är vit, därav vi ens diskuterat detta.
        Tolkningsföreträde eller inte men min man tar lite illa vid sig när ordet används och då känner jag att jag inte behöver använda det!
        Vill ju inte att mina barn tex ska kallas saker de själva inte känner sig bekväma med!

        • Hmm skriver:

          Ummh, jag tänker på att det inte är din mans ”ord” utan dina barns att förhålla sig till.

          Annars så borde dina erfarenheter väga lika tungt då du är halva ursprunget till dina barn.

          Tack för svar! 🙂

          • Malin skriver:

            Såklar. Vare sig han eller jag behöver ju berätta för dem hur de ska reagera på detta ( eller något annat även om man såklart gör det hela tiden).

            För mig är det ingen stor sak att inte använda ordet, har inte ”saknat” det så att säga. Och eftersom min man har erfarenhet av att ordet används som just skällsord så kan vi hoppa det här hemma i alla fall.

      • Malin skriver:

        Svårt att skriva på mobilen – därav två svar!

  6. Ellen skriver:

    Jag vill inte använda ett ord om det finns folk som tar illa upp, men vilket ord fungerar som substitut för ”mulatt” och är ett okej ord att använda utan värdering?? Finns det ett sånt ord så tipsa gärna!!

  7. Sara skriver:

    Hej! Jag träffade min första pojkvän när jag var 15 år(9 år sedan) och har på de åren träffat ganska många killar…till en början handlade det om uppmärksamhet från killar och män(vilket var en bristvara under min uppväxt), så jag träffade killar som tydligt visade att de tyckte om mig, men det var inte lika viktigt vad jag kände. Det pågick under många år. Är just nu i ett förhållande med en 8 år äldre man som jag är helt dökär i. Typ allt han gör, gör mig knäsvag. Aldrig upplevt det i ett förhållande tidigare, så man kan säga att jag bytit röd tråd nu. Vad jag känner är viktigt. Uppmärksamhetsbegäret har jag arbetat bort med hjälp av en terapeut.

    Diggar dig Elaine! Du verkar vara en fantastisk person.

    Kram från Sara

  8. Mona skriver:

    Aldrig reflekterat över att det skulle haft en negativ klang… När vi pratade om mulatter i skolan (typ +10 år sen) så var det alltid något positivt. Det var liksom synonymt med snygg kille, kommer ihåg när någon skulle berätta om en kille de träffat och så la de till ”han var mulatt” då visste man att killen var snygg och alla var sjukt avundsjuka fast man inte ens träffat/sett bild på killen! =)

  9. Ida skriver:

    Min röda tråd har varit att jag har träffat killar som inte alls har varit bra (självupptagna, droger osv), tills jag från ingenstans mötte min sambo som verkligen är motsatsen från tidigare killar och som har alla egenskaper som jag har letat efter hos en partner. Tänk att det blev bra till slut, det trodde man inte som 20-åring.

    Du är så inspirerande Eleine och jag som snart är utbildad lärare får SÅ mycket bra tips och idéer för framtida läraryrket med värdegrundsarbetet osv. Du gör skillnad!

  10. Mickis skriver:

    Jag som etniskt svensk (eller vilka ord man vill använda för vit) försöker verkligen att inte använda ord som hänvisar till människors hudfärg. Jag kommer från en uppväxt med en pappa som pratade om människor som blattar, mulatter och använde N-ordet lättsamt. Eftersom mitt utseende är norm där jag lever vill jag inte kategorisera människor med ett utseende som inte tillhör ”normen” utifrån just dessa epitet.. väldigt svårt att förklara på ett bättre sätt. Om jag ska hänvisa till människor försöker jag använda andra saker, exempelvis ”personen med hatten hade en väldigt söt hund” eller vad sjutton det nu handlar om. Det är inte min rätt att använda ord som kan uppfattas som kränkande av andra människor

  11. Jag reagerade när jag hörde Timbuktus sommarprat där han pratade om detta – hade verkligen inte tänkt det som något negativt någonsin. Och, känner verkligen igen det Mona säger ovan – snarare positivt, riktig snyggfaktor om man pratade om det som tonåring liksom. Fast det var länge sen 😉 och jag har inget tolkningsföreträde och har inte använt ordet sedan Timbuktu pratade om det.
    Intressant att höra ditt resonemang!

  12. Monika skriver:

    Mitt mönster är från gymnasiet är en cool kille. Har sagt nej till många killar sen tidig vuxen ålder pga att det inte är min stil?? Vadå, inte min stil. Så kan man ju inte döma ut en person men det har jag gjort med många. Jag var utan att skryta en väldigt söt tjej i yngre dagar, är bara 36 nu så är väl fortfarande ung men ja ni förstår nog.
    Träffade en cool kille tillåfrån i gymnasiet, därefter blev jag hopplöst kör i en hippster och när den kärleken tog slut efter 2år så var jag väl mer eller singel med ett två kortare förhållanden. Där ena killen var en cool kille som spelade fotboll på hög nivå i Linköping. Det tog slut med miljoner med tårar, men det var inte rätt som tur var. För han var sedan otrogen 350ggr med mig mot sin nuvarande. Därefter blev jag tillsammans med nästa coola snubbe, en stockholmskille som florerade i övre medelklass. Världens snällaste men vi ville inte samma. Efter flytt utomlands och kortare flirtar med många killar så hittade jag rätt när jag flyttade hem till Sverige igen. Och gissa vad?! Jag blev tillsammans med den som var så långt ifrån ”min typ”. Tänk…allt jag sagt om min typ av kille fick jag tillbaka hundra gånger om. Och jag är idag sambo med en yngre kille, inte alls den coola storstads killen i toppskitet men världens finaste kille med fötterna på jorden. Och min kille är ju en cool kille men inte den där coola killen på stan som alla vet vem han är.

  13. Lina skriver:

    Jag hade en…speciell röd tråd ett tag. Jag hade ihop det med killar som hette Johan. Jag hann med fyra, varav tre dessutom hette något på L i efternamn… Flera av de jag dejtat (jag är 34 så jag har ju hunnit med några) har dessutom jobbat med datorer, som tekniker, IT-konsulter eller liknande.

    Nu har jag dock frångått konceptet alldeles och är galet kär i min alldeles egna cykelmekaniker. Som inte heter Johan. Inte ens i mellannamn.
    Knasigt va? 😀

  14. Linda skriver:

    Hej!

    Jag träffade min man när vi var 17 år gamla, vi är 37 nu och har 2 underbara döttrar ihop.
    Jag har under alla dessa år aldrig nämnt något om hans hudfärg till någon för det är inte relevant, han är min man och bästa vän, måste han presenteras via färg,??jag minns en gång när jag jobbade på casinot i Sthlm så frågade en kollega om jag inte kunde visa en bild på J, absolut sa jag och visade. Till svar får jag – oj varför har du inte sagt att han är svart??
    Jag kan bli så otroligt provocerad av en sådan fråga, vad har det med saken att göra??
    Jag var tvungen att fråga honom nu om han tycker att mulatt är nedvärderande, fick till svar. Absolut inte, men det är garanterat olika för alla. Ha en fin dag!

  15. Nina skriver:

    Jag har slutat använda m-ordet ordet sedan en bekant som är mixad berättade för mig att hon kände sig kränt när man använde det ordet om henne. Sedan dess använder jag aldrig det ordet. Det känns onödigt och dumt att utsätta någon för en kränkning. Om jag nu måste beskriva någon som är mixad brukar jag prata om deras ursprung istället. ”Svensk-Brasilian” ”Halv-etiopier”, ”halv-afrikan” ”svensk-latino” ”Svensk-gambian”. Etc.

    • Undrande skriver:

      Intressant att prata om ursprung och säga halv-latino (eller halv-afrikan för den delen) var kommer man ifrån då? Ett latinskt land torde rimligtvis vara ett land med ett latinskt sprunget språk? Då blir det ju en väldig spridning på personen som refereras till som svensk-latino, allt från Spanien, Frankrike till Kanada via Karibien och stora delar av Sydamerika. Det är lite av en postkolonialistisk struktur att prata på det sättet och det gynnar ingen.

      • Nina skriver:

        Jag har en vän med föräldrar från två olika latinamerikanska länder. Med ”latino” tänker iallafall jag på latinamerika och inte på iberiska halvön men vet inte hur du tänker. Har en annan vän med blandat ursprung från Afrika (eritrea och etiopien). Jag tänker inte det som ”postkolonialt” tänkande utan mer att man berättar världsdelen som personen har ursprung från istället för personens föräldrars hudfärg. Hade jag sagt svensk-amerikan hade jag tänk på någon med nordamerikanskt ursprung. Kanske är postkolonialt tänkt av mig. Berätta mer om hur det är problematiskt? Jag förstår inte riktigt.

  16. Madeleine skriver:

    Jag tänker rent krasst att finns det ord som många kan ta illa upp av så behöver man inte säga de orden. Gäller både n-ordet och m-ordet. Finns andra ord som beskriver det bättre om man nu måste ta upp färgen på någons hud. Vit eller mörkhyad brukar jag säga helt enkelt då.

    Vad gäller cv är det brokigt. Dras tyvärr till alfahanar som inte behandlar mig särskilt bra. Den enda gången jag avvek från det valde jag en kille som var långt ifrån det, men han hade istället mindervärdeskomplex gentemot mig för att jag pluggat 5 år på universitet och han hade ”bara” gymnasieutbildning. Nu single och icke ready to mingle men hoppas om jag någonsin blir redo igen att jag kan välja en snäll kille utan alfa- eller mindervärdeskomplex

  17. Anni skriver:

    Jag är från mellanöstern, uppväxt på Gotland (bott i Sverige sen jag var två) med 2 utländska föräldrar, har en dialekt från Gotland, bodde i Göteborg och nu på Orust, min karl är etnisk svensk och vi har två barn som ser svenska ut (ja men ni vet, ljusa, icke mellanöstern mörka. Sa det någonting om mig? Är jag trevlig, är jag en god person? Jag har aldrig fått höra något om mitt ursprung (jag räknar förövrigt mitt ursprung som gotlänning) , jag har aldrig reflekterat över min eller andras hudfärg, och jag förstår inte varför det ens skulle vara relevant? Enda gången någons utseende är relevant är om man är intresserad av kultur, mat, kanske hur man kom till Sverige osv. När någon frågar mig om mitt ursprung så säger jag Gotland, jag är gotlänning i hjärta och själ.
    Jag tar inte illa vid mig av ordet mulatt, mina barn är väl i bemärkelsen det eftersom dom har en vit pappa och en icke vit mamma, har dock aldrig utsatts för ordet eller hört det i min närhet så det är så himla svårt att veta, åh andra sidan så tänker jag aldrig på det heller, för det slår inte mig att fråga någon som är från 2 eller fler olika länder att fråga pga av dennes hy, för det berättar inget om personen så det är inte intressant för mig.

  18. Jennifer skriver:

    Jag har alltid älskat ordet mulatt då jagtycker mulatthy är så vacker, och jag visste inte att det var vissa som tog illa upp av det, ska undvika det ordet framöver, åtminstone vara försiktigare.

    Mitt pojkvänsmönster är players/bad boys med mörkt hår och ljusa ögon, hann med tre st innan player nr 4 kom ur sina mönster och gifte sig med mig för 8år sen (har varit ihop i 10år), och badboydagarna är över, han är brasse för övrigt, världens bästa sådan!

  19. Katarina skriver:

    Jag hörde en gång en mycket bra museipedagog prata om den hårfina gränsen mellan rasism och exoticism. En hel del av kommentarerna rör sig i vad en skulle se som exotifiering ”mulatter, de är så fina”, ”i skolan var det något positivt man visste att han var snygg”.
    Jag tror att vi lyckas bättre att se personer individer om vi låter bli att använda ”rasbeskrivande” ord även om vi själva har laddat dem positivt genom vår uppväxt. Det är inte så för alla.

  20. Anna skriver:

    Jag har en dotter som är två och ett halvt. Jag är blond, blå ögon, svensk helt enkelt och hennes pappa är från Indien. Måste säga att det är första gången jag ser henne som mulatt. Jag brukar stolt säga att hennes pappa är från Indien om någon undrar hur hon har fått så fina ögon eller så fint hår. Dumt att hänga upp sig på att kategorisera, bättre att bärja se oss som människor med olika historier.

  21. Anna skriver:

    Min röda tråd är att varannan är mörkhårig och varannan ljushårig, ganska lika min pappa till sättet. Tänker mkt på sig själva, pratar oavbrutet och upprepar sig. (Får höra samma historia om och om igen)
    Lite självupptagna……även fast jag tycker att de är så olika så slutar det med att det blir typ samma varje gång. Nu har jag varit med min nuvarande i 22 år så jag byter nog inte ??jag tror stenhård att du hittar den typ som känns igen och du är van vid (läs din pappa). Sen måste du frigöra dig eller förstå vem din pappa är för att kunna bryta mönstret.

  22. Martina skriver:

    Jag undviker själv att använda ordet mulatt då jag är vit, alltså har jag inget TF och vissa kan ta illa upp så väljer helt enkelt att inte använda det själv.

    Bebis i magen däremot har en pappa från Gambia, och hen får i framtiden själv ta ställning till hur hen känner. Få många kommentarer om hur vackert mitt barn kommer bli just för att jag är vit och pappa är svart, och tycker att det är lite tröttsamt då jag själv hade tyckt mitt barn är det vackraste i världen oavsett hur pappan såg ut.

  23. B skriver:

    ”…för då får man ju enligt er logik använda n-ordet” haha alltså VA? Varför skulle man få göra det? Båda laddning och/eller ursprung spelar roll i hur man upplever ett ord. Vem har sagt att man måste välja det ena eller det andra.

    Också, du berättar om att ordets ursprung är mula men inte vad man faktiskt menade med det. Att den vita föräldern representerar hästen och den svarta representerar åsnan. Varför kämpar du så hårt för ett ord som är så djupt rotat i en rasistisk människosyn, varför är det så viktigt för dej? Och som många skrivit både på din instagram och din blogg så är folks intentioner helt irrelevant. Det handlar inte om att shamea folk som använder ordet utan det handlar om att upplysa. Jag kan inge tvinga på dej mina åsikter men det är helt beyond me att du är ok med att kalla din svarta förälder för en åsna när du vet, du VET vad man menade.

  24. Ida skriver:

    Hej!
    Ja det betyder mula, men där den vita föräldern respresenterar en vit häst, alltså högre stående, och den andra åsnan, den lägre, svarta. Ordet mulatt har gamla anor precis som n-ordet och är ett rasistiskt uttryck. Att det inte används så idag är en annan sak och hur du väljer att använda det är ju upp till dig.

  25. Mari skriver:

    Jag tycker det är märkligt att folk känner att man måste använda detta ordet för att beskriva en person med en svart och en vit förälder. Jävligt märkligt. Det är ett ord bland andra många ord som vita människor kommit på för att beskriva personer som inte ser ut som dem själva. Ordet har en rasistisk bakgrund och ÄR rasistisk även om man ”inte menar det rasistisk” eller inte är ”rasist”. Sen får du kalla dig vad du vill men jag tycker inte det känns fräscht att du uppmuntrar ordet, det leder bara till att b.la. vita personer använder ordet och benämner någon med det som kanske inte tycker att det är okej.

    Jag rekommenderar senaste podcast-avsnittet av RASERIET ”42 Mordet på M-ordet”
    Där beskriver två tjejer som själva har en vit och svart förälder sina tankar om ditt blogginlägg (med god ton), sina tankar om ordet och varför det inte bör användas.

Lämna en kommentar