Min pappa dödade en del av mig och samhället hjälpte till


När jag mår som jag mår så väcks ilskan till min pappa-,  och den stora besvikelsen på samhället till liv. Hade jag inte blivit sexuellt utnyttjad som barn så hade jag inte mått så här idag. Då hade jag inte tvingats sitta hålögt vid mitt köksbord medan min lilla familj går ut i solen. Jag hade kunna njuta med min familj för jag hade inte haft dessa tunga perioder av depression. Jag är inte ensam av att drabbas av detta. Man ser mig i tv, ser mig på gymmet, ser mina framgångar. ”Vad bra det har gått för dig trots allt”.

Absolut. Men ändå sitter jag otröstlig i djupt mörker, trots allt.

Jag läser om alla barn som pedofiler utnyttjar sexuellt. Pedofiler som frias för att de ”trodde” att en tolvåring varit 15 år. Pedofiler som döms till rättspsykiatrisk vård för att de trodde att femåringen tyckte om att bli våldtagen. Pedofiler som döms till fängelse och placeras på avdelningar med andra pedofiler i ”Högst sex år”. Det är lika effektivt som att döma alkoholister till fängelse på Systembolaget med andra alkisar. I sina pedofilnästen kan de fritt supa sig fulla på de andra pedofilernas brott och mastrubera sig tillfredsställda på nyvunna berättelser om sexuellt utnyttjade barn från deras cellkompisar. När de väl frias är de hungrigare än någonsin. Samhället håller sina skyddande vingar runt dessa pedofiler när de kommer ut. De får chans att börja om med ny identitet, på ny ort och kan sedermera utföra nya brott.

Kära samhälle. När ni friar pedofilerna så håller ni barnens armar och ben och låter pedofilerna våldta deras små kroppar. Kroppar som vill leka kurragömma, leka burken, fånga pokémons. Inte bli nedkladdade av vuxna händer med fingeravtryck som de får bära i skam resten av sina liv.

ella-nakenfis

Det var inte så det var tänkt, men det är så det blir tack vare dig Herr Samhälle, tack vare dig Fröken Byråkrati. När ni betvivlade min mammas oro och föste hennes dotter till pappan varannan helg. Då satte ni på tv:n, gav pappa porrfilmen och lät hans dotter titta. Ni drog av mig trosorna och gav pappa fritt spelrum för att bryta de lagar som ska fungera som murar runt våra barn. Murar lika solida som luft. Samhället är den med trollstaven som säger Hokuspokus. Pedofilerna går magiskt igenom murarna och tar oss barn, våra framtidsutsikter, våra liv. Runt oss står anhöriga och blundar. 

Denna soliga söndag är en dag som min pappa har tagit från mitt liv. Och samhället hjälpte till. Ni håller mina armar, mina ben. Ni dödar barn, tre barn i varje klass. Och jag hatar er för det.

Bloggvännerna har ordet

91 svar till “Min pappa dödade en del av mig och samhället hjälpte till”


  1. Victoria skriver:

    ????

  2. Emelie skriver:

    ❤️❤️

  3. H skriver:

    Tre i varje klass? Var tionde?!

  4. Emma skriver:

    ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

  5. Linn skriver:

    Kram❤️

  6. Elvan skriver:

    Blir så ledsen när jag läser ditt inlägg och hejar på dig med hela mitt hjärta.

  7. Helena skriver:

    Tack för att du finns. Texten är som tagen ur min själ denna söndagsmorgon.
    ❤️❤️

  8. Tina skriver:

    ❤️

  9. Nora skriver:

    ❤️

  10. Jennie skriver:

    Tack för att du finns!
    Tack för att du är så modig och berättar sanningen.
    Du är grym!

  11. Ida skriver:

    De är sån skit att du måste må som du mår. Men hur som vill jag ändå berätta att din bok, din blogg och allt du delar har hjälpt mig i min läkandeprocess från de övergrepp som jag utsattes för som barn. För mig har de också gått bra trots allt, men ibland dyker jag ner i mörkret och då är det skönt att veta att en inte är ensam. Styrka till dig! <3

  12. Edita Brbutovic skriver:

    Skickar kärlek och styrka till dig! ❤

  13. M skriver:

    Orden räcker inte till… Skickar all kärlek och styrka ❤️❤️❤️❤️ / från en deprimerad till en annan

  14. Vanesa skriver:

    Jeg skrev et innlegg om det å savne de sidene av seg selv som man har mistet pga forskjellige idioter og sorgen ved det.

    https://vanesastrand.wordpress.com/2016/09/17/vil-jeg-noen-gang-fa-tilbake-de-sidene-av-meg-jeg-mistet/

    Sender deg en stor klem ❤️

  15. Erika skriver:

    ❤️❤️

  16. Emelie skriver:

    ❤️

  17. Hiba skriver:

    Jag blev mycket upprörd av din historia, skickar många kramar och önskar verkligen att samhället ska tänka på barnsrättighet. ❤️❤️❤️

  18. LiseLotte skriver:

    Ja, man blir så förbannad att det ska klemas med förövarna. Hoppas verkligen på en lagändring snart. Och en attitydsändring.
    Finns det något land i världen som har en lägre procent av pedofiler? Eller är det lika illa över hela världen? Tänkte om man kunde se vad de har för system.
    Det bästa ändå är att göra som du gör. Prata högt om det och var obekväm. Och sluta aldrig du gör ett fantastiskt jobb.
    Stor kram!

  19. Malin skriver:

    Rätt ur ditt hjärta, den så sorgliga verkligheten. Denna text är så full av förtvivlan att inte ens det hårdaste hjärtat kan stå emot..
    Statistik i all ära, men denna text slår högst av alla, den är så full av vanmakt att jag blur galen. Denna text ska skickas till politiker, domstolar.. Ja alla ska läsa denna och verkligen tänka till.
    Tårarna rinner..

  20. Matt skriver:

    En STOR kram till dig!! Blir helt matt i kroppen och det finns inga ord för vad många barn får gå igenom med människor som ska vara deras trygghet och kärlek. Hjärtat går itu av att tänka på alla barn som far illa!!! Och inte nog med alla barn som utsätts för pedofiler,sedan är det barn till alkolister, missbrukare, misshandlare,psykisk ohälsa osv…Nej vi alla måste gemensamt bestämma oss för att aldrig svika dessa barn och blunda utan agera!!

  21. Therese skriver:

    ❤️❤️❤️❤️❤️

  22. Kristina skriver:

    Jag hatar också samhället. Jag tackar dig för att jag fått kunskap om detta, övergrepp pågår och det är vår uppgift att skydda de dyrbaraste vi har. Tack vare dig har jag fått det mandat jag behöver för att strunta i andra vuxnas bekvämlighetszon. Jag lovar dig och mina barn: Jag ska alltid tro på er.

  23. Nicolina skriver:

    Jag är så ledsen för det du varit med om och jag själv. Ska försöka göra barnens röst hörd hos de som aldrig lyssnar. Tack för du kämpar för oss som lider i tysthet.

  24. Liv Raissi skriver:

    Att växa upp i ett samhälle som inte ser, med nära och ”kära” som inte ser eller tillåts se – är ett stort, traumatiskt svek. Jag imponeras så av hur du använder ditt trauma som drivkraft att se det som är fel och förändra. (Bara du inte glömmer bort att se och bry dig om dig själv och på vägen <3)

  25. Aldijana skriver:

    Så starkt skrivet. Det rös i hela min kropp när jag läste det. Man blir så frustrerad på samhället i Sverige och dessa lagar . Vad kan vi göra för att ändra på det? Jag önskar att det fanns ett konkret svar.

  26. Ingela skriver:

    Det är en styrka att du visar båda sidorna. Jag tror det hade gått bra för dig ändå och önskar att du hade fått leva ditt liv utan de där fingeravtrycken. Det är du som driver ditt liv framåt, det är han som sänker dig de dagar det tar tvärstopp. All kärlek till dig. Jag tar till mig allt du skriver, har svårt att förmedla integriteten till mina flickor men fortsätter prata, prata, prata. Ingen borde få uppleva så grov kränkning som övergreppet innebär.

  27. Hanna skriver:

    Du är jävla stark <3 och du har så rätt!!

  28. Maria skriver:

    Älskar dig. Känner samma som du.

  29. Isabel skriver:

    ❤️

  30. Samira skriver:

    Så starkt. Känner mig maktlös. Så arg och ledsen. Går runt och ställer mig frågan varför?
    Tack för att du skriver om det här, vill hjälpa till! Vill göra något.

    Du förtjänar den här soliga dagen, jävla samhälle.

  31. Elin skriver:

    Hej, jag blev också utsatt som liten,av min äldre kusin. Jag hittade dig och blev så otroligt glad för att du sa det jag har sagt till mina nära, jag blev också så arg, för att du sa det jag har känt angående denna heder och dessa förklaringar till varför han gjorde det.. Jag har också dessa svackor, främst vid familjetillställningar,när han närvarar och min släkt väljer att inte beröra ämnet med honom och jag är den som stannar hemma för att slippa träffa honom. Har ofta fått höra ”vi önskar ju bara att du ska bli fri det där och kunna gå vidare”. För vems skull önskar dom det? För sin eller min? Den dagen dom kan stå upp för mig och skita i om det blir obekvämt för honom, då kanske jag kan släppa det.
    All kärlek till dig och alla barn som drabbas av dessa svin. Önskar jag kunde ta hand om dom alla! Och tack för att du finns <3

    • Ruffie-Lina skriver:

      Men fy fan. Jävla skitmänniskor som tar hans parti! Usch, stå på dig och fortsätt som du gör du ska INTE behöva känna att du är den som ska ”komma över” det för att alla ska kunna umgås som One big happy family. Stor kram och en stor kram till dig också Elaine ❤

    • Diana skriver:

      Fruktansvärt att dina nära väljer att fortsätta ha en relation med din förövare. Önskar dig allt gott i ditt fortsatta liv, med folk som förtjänar din kärlek.

  32. Laura skriver:

    ❤️

  33. Elin skriver:

    Kära Elaine. Jag funderar. Du har gjort massor med din bok. Du har fått oss naiva att öppna ögonen. Vara på vår vakt. I mitt yrke som polis har jag slagit på en extra vaksam blick. Jag har alltid tagit mig tid för barnen när jag är på sådan jobb. Tack vare dig. Jag tänker att du kanske behöver tid att läka. Fokus på din familj. Vi andra täcker upp för dig så länge. Vi hjälper dig! Jag tycker att du är en fantastisk hjälte och förebild men jag är rädd att du offrar dig själv nu. Du har lidit nog. Ge dig all tid att läka så gott det går. Jag har inte varit med om det du varit med om men växt upp i en familj där pappa våldtog och slog min mamma sönder samman med jämna mellanrum. jag har också perioder när jag inte kan gå eller andas. Ja jag vet inte vart jag vill komma. Ta hand om dig. Jag tänker på dig.

    • ÖrebroÅsa skriver:

      Vad fint skrivet Elin! Är övertygad om att du också gör fantastiska insatser i din viktiga roll som polis! Hoppas ni båda orkar kämpa vidare för barnen och samtidigt tar hand om er själva. Tänk på vad de säger på säkerhetsgenomgången när man flyger om syrgas, sätt på din egen mask innan du hjälper andra. Kram på er!

    • Anne skriver:

      Så bra Elin! Jag funderar också när jag läser det du skriver nu Elaine. Och det är så svårt att finna orden. Men jag undrar om detta är vad du behöver just nu? Kanske måste du ta några steg in i skuggan, vilan och fundera på hur du bäst går vidare nu utan att riskera att bränna dig själv till en flagande askhög. Du använder det sköraste i dig för att hjälpa andra och det är ingen lätt väg att gå. Allt har sin tid och nu behöver du ta den för dig själv. Stor kram!

  34. Anne skriver:

    Tack för att du delar med dig. Det är så tragiskt att det här sker och får ske. Även jag hade en pedofil till far. Dina ord går rätt in i hjärtat. Jag känner ofta så som du beskriver i bloggen.
    Kärlek till dig. ❤️

  35. Ida skriver:

    Sitter tårögd efter att ha läst ditt inlägg. Blir så ledsen av att läsa om det du utsattes för som barn. Men det är så otroligt viktigt att ta upp. Människor som du behövs verkligen för alla barns skull! Tack för det du gör! Krya på dig på alla sätt. Du är grym! Jag står bakom dig!

  36. Hmm skriver:

    Jag har jag inga ord …. <3

  37. Nathalie skriver:

    Det är verkligen fruktansvärt allt det här och jag är ledsen för att du skulle bli drabbad! Samhället har en otroligt skev syn på det här och hög tolerans. Jag blev själv utsatt för övergrepp när jag var liten, inte av någon familjemedlem tack och lov, men av en man som var vän med min mormor. Jag är idag så otroligt ledsen, arg och besviken på att ingen gjorde något, att ingen satte ner foten. Han var ganska öppen med vad han höll på mig, han såg till att ”hålla kvar” mig genom att utnyttja det faktum att jag älskade att fiska. Han köpte en massa spön och andra saker till mig, bjöd in mig och mormor att åka ut och fiska titt som tätt. Jag förstod aldrig varför jag var så rädd för honom för han var ju så ”snäll”. Det var så fruktansvärt obehagligt när han tafsade på mig, ringde och frågade en massa obehagliga saker, kom hem till oss och gav mig röda, genomskinliga spetstrosor rakt framför ögonen på mormor och mamma. INGEN av dem reagerade. Jag förstod inte förrän i vuxen ålder att det han gjort inte var det minsta okej. Jag förstod aldrig att han utnyttjade mig för att komma nära. Jag kunde inte förstå varför jag hade så svårt med män, varför närhet äcklade (och fortfarande äcklar) mig så mycket. Jag minns hans blickar än idag och jag kan känna den där rädslan jag som barn kände.

    INGEN ska behöva vara med om dessa saker, INGEN!!! Det förstör en för livet!

    • Anonym skriver:

      Det är så sjukt,
      Jag hade en pojkvän vars pappa utnyttjade mig, jag förstod de aldrig då. Inte som idag
      Han köpte skinnbyxor åt 12 åriga jag, fina badkläder och dyra smycken, sa att dom va från killen.. när han blev handgriplig gjorde jag slut med min kille, det föll sig naturligt då skolorna tog oss skilda vägar. Han sa ofta ”om du bara vore sexton”
      Som om sexton hade varit en godkänd ålder för en 40 åring..
      jag lider inte av det idag, men det är sjukt. Så sjukt. Mina föräldrar såg, förbjöd och tvingade, men jag såg bara en snäll man som gav mig allt jag ville ha.

  38. Stephanie skriver:

    Detta var det bästa jag läst på länge. Bra skrivet!

  39. Kajsa skriver:

    Mållös. Du skriver så fint trots det hemska jag läser. Du får mig berörd av dina ord och ilskan bubblar inom mig av rädsla att inte kunna hjälpa de utsatta. Att inte kunna nå dem och hjälpa dem…
    Massor av kärlek och styrka till dig inte bara idag utan alla de övriga dagar du behöver stå ut med dina minnen…❤️

  40. Ulrika skriver:

    ❤️❤️❤️

  41. Emma Torell skriver:

    Kram! ❤️

    Lyssnar på din bok nu. Gråter stilla för att jag blir så arg. Tack för att du orkade skriva den.

  42. Tindraa skriver:

    ??????

  43. Apolonia skriver:

    Kom ud af din mørke. Elaine kæreste, og KÆMP. Der er brug for dig !

  44. Maja Hurtigh skriver:

    Jag förstår inte hur du orkar vara öppen med det här. Du är så stark och därför är det inte konstigt att du hamnar i djupa svackor ibland. Den som går in väggen har helt enkelt varit för stark för länge. Lyssna på dig själv och vila så mycket du kan. Du är en fantastisk förebild och jag tror du berör många hjärtan och kommer skapa förändring i Sveriges lagar gällande detta ämne. Stor styrkekram till dig ❤️ För att kunna hjälpa andra måste man hjälpa sig själv först!

    • Apolonia skriver:

      Der er ikke noget, som heder, at man har været for stærk for længe – synes jeg. Man bærer sine byrder og på et tidspunkt finder man vej til at dele dem med andre. DET er styrke. Og så kan det være ,at oplevelsen af det, som er tusind gange tungere, fordi man er, som voksen, i stand til at udtrykke det med ord og afstanden til smertefulde oplevelser bliver så meget mere klar i sin usle betydning.

  45. IdaHo skriver:

    ❤️?????

  46. Apolonia skriver:

    Det, som Elaine oplevede er , så småt, ved at blive integreret i hendes personlighed. Og det er FORBANDET svært. Ingen under, at Elaine ”flygter” mental fra denne proces.

  47. Anna-mamma till Vincent och Alex skriver:

    Hej Elaine , jag upplever att det är mycket som är obearbetat för dig och det är såklart inte konstigt alls. Det är svårt att kunna föra en kamp och hjälpa andra när man har en kamp inom sig själv. Du skulle behöva hjälpa dig själv före andra. Det finns andra som kan föra kampen tills du mår bra. Viktigast är hälsan för att hålla som människa. Hoppas du tar hand om dig, du har stor potential att hjälpa andra när du mår bättre. Stor kram!

    • Nellie skriver:

      Min gissning är att skriva och både dela med sig av sina känslor samt det faktum att hennes ord påverkar andra ÄR en del av hennes bearbetning. Samt kan vara till hjälp för andras bearbetning. Det är OK att vara mitt i en kris och få prata om det också (pratar generellt, ej om Elaine). Känns som skammning 🙁

      • Anna-mamma till Vincent och Alex skriver:

        Håller inte med om att det är shaming. Det är din känsla helt enkelt. Vi ser det ur olika perspektiv.

  48. Linda skriver:

    Tack för att du delar med dig. Det är viktigt att våga lyfta svåra ämnen och skriva rakt ut, utan att förfina det som hänt. Starkt.

  49. Carin skriver:

    Då jag har läste ditt sista inlägg så tänkte jag att du behöver vila från den offentliga kampen du för och ta hand om det lilla barnet inom dig. Ta den andra kampen då du mår bättre. Vi skall kämpa mot orättvisor. Men för att orka med resten av livet måste vi också ta hand om oss och låta vår hjärrna vila.

  50. Karin skriver:

    ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

  51. Liviana skriver:

    ❤❤❤

  52. Mollan skriver:

    För att kunna ge så mycket som du gjort och gör måste man själv få tanka på någonstans ifrån. Läka själv. Bli hel.
    Du har startat något stort, fantastiskt, och din sorg har hjälpt så många. Öppnat ögonen för än fler. Vi sluter upp. Vi fortsätter kampen. Vi backar och stöttar och TAR EMOT. Du är inte ensam. Vi finns här. Oavsett tid du behöver – men ge dig den tiden. Ge dig den sorgen. Ge dig den kärleken. Allt du behöver för att bli hel, bli Elaine, kunna vara den du vill vara. Den det var meningen från början.

    ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

  53. Maria skriver:

    ❤️❤️❤️

  54. Linn skriver:

    Jag läser din bok. Medan han lever. Jag är lärare och ska göra allt jag kan och lite till för att hjälpa de barn som finns i min klass, i min skola som blir utsatta. Treskablinoll. Jag blir besviken på samhället. Jag skäms!

  55. Akki Wedlin skriver:

    Ikväll hittade jag till din blogg, den är bra och jobbig. Jobbig kan vara bra har jag hört så jag tänker fortsätta att läsa. Tack för allt du delar med dig av. Synd att jag missade dig när du var i Göteborg. Var rädd om dig,
    Akki

  56. Vanja skriver:

    ❤❤❤

  57. Läsdenförfan skriver:

    Hej Elaine!
    Vi träffades på bokmässan. Jag blev så glad och nervös över att få träffa dig att jag glömde berätta om hur mycket du har påverkat, inspirerat mig i mitt arbete på Bvc. Jag pratar dagligen om barns integritet, stopp min kropp mm. Tack för att du fick mig att inse hur viktigt det är.
    Kram!!

  58. ellen skriver:

    Fy fan vad vidrigt det här är. Dessa äckliga, sjuka män (för det är väl mest män??). Och detta sjuka rättsväsende. Vilka är de till för egentligen? Vidrigt!! Usch. Det jag inte heller fattar, är hur det inte kan bli ändring i lagar som skyddar dessa as? Hur är det möjligt? Vem eller vilka är det som sitter och skyddar dessa lagar?? Sjukt allting. Vansinnigt. Styrka och kram till dig!

  59. NC skriver:

    Jag är så ledsen för din skull. Du är en otroligt givande människa och tar oss läsare in i ditt liv som varit allt annat än bra. Utan att vara kunnig i psykologi så tänker jag att du genomlever den lilla Elaines upplevelser fast i vuxen form. Det jobbigaste är nu.. Inför öppen ridå dessutom. Jag hoppas och tror du får hjälp och orkar dig igenom. Det du gör kommer lämna spår för resten av våra barns liv. Moder Theresa 2.0. Om du orkar en vacker dag kommer du bli en bra politiker. Ta hand om dig.. Kärlek från oss bloggläsare

  60. Christina skriver:

    Kärlek till dig du fina Elaine! Namaste Christina

  61. Gabriella skriver:

    All kraft till dig, Elaine! ❤️❤️❤️

  62. Lotten skriver:

    Fina Elaine! En framgångsrik person som vågar visa alla sidor av sitt liv. Med sociala medier där det finns en trend att visa sina positiva sidor, får mig själv att undra varför jag är så misslyckad. När i själva verket beror på att personer inte lägger ut hela sanningen där livet går upp och ner. Jag stöttar dig till fullo genom att vara förälder och jobba på förskola. Efter ditt engagemang har jag fått verktyg att stötta barnen till rätten av sin egen kropp. Tack!!! Kram Lotten

  63. Johanna skriver:

    Mitt hjärta värker när jag tittar på den lilla Elaine och den otrygga tillvaro hon hade. Den tillvaro som borde varit trygg och lycklig.

    Bästa Elaine. Du fixar detta. Du är stark. Du har fina människor runtomkring dig och du kommer att ta dig ur det här. För att DU ska vinna.

    Inte. Han.

    Du! <3

  64. Hmm skriver:

    För att läsa

  65. Maria skriver:

    Usch och fy f*n …
    Det är inte bara de sexuellt utnyttjade som sitter med den känslan – jag blev mobbad i 9 år på skolan och sitter med en liknande känsla. Alla lärare lät detta pågå och tack vare dessa 9 års helvete så mår inte jag heller alltid så bra. Många svarta hål och funderingar om varför ingen såg något och gjorde något. Allt detta rivs upp igen när jag läser din blogg Elaine och även om det är jobbigt så tvingar jag mej att läsa och känna.
    Du är en förebild Elaine, du kämpar för de utsatta trots att det är jobbigt.

  66. Anna skriver:

    Tyvärr tror jag inte du blir fri riktigt förrän du förlåter. Finns inga genvägar. Att förlåta är inte samma som att godkänna. Att förlåta är viktigt för vår egna mentala hälsa. Här är en stark berättelse om detta. Man behöver inte läsa hans utläggning om det, händelsen talar för sig själv. http://www.varldenidag.se/gastkronika/forlatelsen-ar-kristendomens-signum-och-centrum/BbbphE!FFwS4U0C5NydvNGQRP4vg/

  67. Twig skriver:

    Så känner igen mig i detta. Och mitt hjärta blöder för de barn som råkar illa ut. Det värsta händelsen som man som barn kan råka ut för. Önskar att jag kan ta alla i min famn och trösta och skydda er. Rättvisan idag är patetisk, om man som skattebrott kan få flera år men att våldta ett barn ger knappt något straff. Finns det någon organisation som yrkar på strängare lagar så får ni gärna meddela mig.

  68. Ingela skriver:

    KRAM!!!

  69. Hanna skriver:

    Tycker om din blogg! Du är så stark! När jag läste detta inlägg ( http://nouw.com/yayas/vem-ger-henne-ratten-att-gora-pa-detta-v-27187868 ) så tänkte jag direkt på dig och hur du kämpar för barns integritet. Här är det ingen man som tar på en flicka utan en kvinna (eller till och med tant) som tar på en liten pojke. Hur hade du reagerat? Och hur ”bör” man reagera?

  70. Maria Mio skriver:

    du är en fantastiskt kvinna Elaine, som delar din smärta med oss och framförallt blottar dina ärr

    du hjälper mig & så många andra maskrosor där ute
    och jag hoppas du orkar länge men ta det försiktigt ♡

  71. Diana skriver:

    Det Finns inget som gör mig mera ledsen än att vuxna förgriper dig på barn. Alla barn borde få en trygg och kärleksfull uppväxt med de bästa förutsättningarna. De borde få vara de oskyldiga och livsglada barn som de är. Människan är det värsta rovdjur som finns.
    Det är fint av dig att du är en röst för så många andra. Jag önskar att du slapp vara stark p.g a det som hänt dig. Jg önskar att du och alla andra skulle få bära en ryggsäck som du själv packat. Jag önskar att du hade fått en uppväxt med ljusa minnen. Kram ?

  72. Mia skriver:

    Du skriver så bra, så bra trots allt som du skriver, önskar att fler läste, fler förstod vad du faktiskt skriver och inte sätter skygglapparna på som de ideligen gör i vårt samhälle idag 🙁 att vi inget lärt av alla dessa barns berättelser, av alla dessa föräldrar som med klump i magarna lämnat iväg sina barn 🙁

    Var också utsatt som barn, ända upp till 13-14 årsåldern, men är oerhört tacksam att jag aldrig känt att det varit mitt fel, att skammen inte var min utan hans och att jag blev trodd och har kunnat prata om det under alla år efteråt. Är förmodligen en av mycket få personer som inte mår dåligt idag av detta och det är jag oerhört tacksam för.

    Sänder varma kramar till dig, ljusa såväl som mörka dagar ♥

  73. Elin skriver:

    Skickar kärlek och pepp❤

  74. Jessika skriver:

    Elaine <3 Ta hand om dig! Vet att du precis som jag vill göra barnens röster hörda… Så att de inte hamnar där vi står idag <3
    Hade gärna velat samtala med dig ngn dag! Stor kram Elaine

  75. Ebba skriver:

    Elaine… du är så stark. Du gillar ju Solange, en annan cool kvinna, och här är hennes nya videosar. Hoppas du kam finna inspiration i dessa. Om inte nu så kanske när du mår lite bättre. Kram
    https://m.youtube.com/watch?v=YTtrnDbOQAU http://youtu.be/S0qrinhNnOM

  76. Anna skriver:

    Ingen tröst men jag hoppas att du vissa dagar kan se vilket fantastiskt arbete du gör och att din insats kan förändra för flertalet barn. Tack för att du finns ?????

  77. erica skriver:

    så mycket kärlek till dig!

  78. Anonym skriver:

    Sitter här och tårarna faller …alla hemska minnen som jag hade trängt undan, ploppar upp . Hur kunde de? Hur kunde vuxna inte märka ngt? Min mormor såg/bevittnade en gång, men hon sade ingenting? Konfronterade inte ! Heder! konsekevenser? Vad hade hon kunnat att göra?

    Vi var på familje utflykt, sov på golvet och jag sov hos mormor. Kvinnorna sov i en rad, och han (kusinen) sov längst ner. mitt i natten kände jag att hans händer tog tag i mina små fötter och försökte att dra mig till sin madrass, mormor vaknad och höll fast i mig och försökte att dra upp mig. En kamp mellan mormor och äckliga kusinen. Var nog 4,5 år gammal. Vill tillbaka dit och då och sparka sönder, sparka ihjäl skiten ur honom. Trampa sönder hans äckliga händer och ta en kvin och skär ur hans äckiga ögon och skicka dem till hans familj och barnbarn nu.

    De tog min själ….finner aldirg ro ..; Mitt i de bästa ögonblickerna i mitt liv, dyker plötsligt de hemska minnena upp och man känner sig än en gån så värdeös, skamsen och vill bara försvinna.
    Man kan inte gå vidare, det går ju inte. Gå vidare från vad? från sitt minne? från sig själv?
    Lätt att säga att man får gå vidare, vi som är utsatta för detta, vet att de minnena kan dyka upp, när som helst, de minnena kan ta över ens liv närsomhelst, visst kan man putta bort dem en stund…men sedan så kommer de tillbaka, de finns ju där, för gott.

    Vill gå tillbaka till den tiden, hitta mig själv där jag ”låg och sov” och blev utsatt på nätterna….medans han satt och läste i en bok och nattade mig. Vill tillbaka dig, väcka lilla flickan, tar henen i handen och säga till henne: Kom så gå vi härifrån. Din mamma är dum som inte fattar ngt.
    Tänk om man kunde trolla …
    Det hände aldrig….utan mardrömar, brukar jag tänka för att må lite bättre.

  79. Emma skriver:

    Fina du. Efter att ha provat olika sorters terapi, medicin mm i många år och känt att jag var deprimerad men ändå inte så var det tillslut sorgebearbetning som visade sig vara ”rätt”. Obearbetad sorg förstör verkligen och jag har hört många som blivit hjälpta av detta. Titta in på sorg.se och se om det kan vara något för dig. Kram ?

Lämna en kommentar