Dagens debattartikel



En nu vuxen kvinna berättar om sina tonår. År som för många kantas av osäkerhet under pubertet och förändring. Hon var inget undantag för de känslorna. Men så fanns det en man som var snäll och gav henne bekräftelse. Han var äldre, mycket äldre än henne. Han sa att hon var vacker, fin och andra ord som värmer ett tonårsbröst.

”Jag blev så glad och hade svårt att skilja glädjen från förälskelsen. Jag sökte mig till honom och han till mig.”

Han väntade tills hon var 15 år – byxmyndig – när han lämnade hennes mamma för att flytta ihop med hennes dotter – den nu vuxna kvinnan.

”Han sa att jag var så mogen för min ålder och jag trodde honom, sträckte på mig när han sa så”.

Hon var femton, han var 37 år. Han var vuxen, hon var ett barn. Men enligt svensk lag begick han inget brott. Ni läser resten här

Bloggvännerna har ordet

19 svar till “Dagens debattartikel”


  1. Helena skriver:

    Så sanslöst bra skrivet i dagens Metro idag Elaine! Den texten var bara klockren och efter denna kan inte makthavarna blunda längre. Kanon !!!

    • mia skriver:

      Det håller jag inte alls med om. Man skjuter bara på problemen, även i fortsättningen kommer äldre vuxna som vill slippa undan ansvar för sådana handlingar hävda att de trodde den unga personen var äldre och hade anledning att tro det. Vidare märks det att Elaine blandar äpplen och päron när det gäller lagstiftning och då blir det inte alls trovärdigt i sin helhet. Bara för att man är retoriker så kanske man inte ska uttala sig om lagstiftningstekniska frågor eller barnpsykologi eller barnpedagogik utan låta de som är mer kunniga ta i de frågorna.

      • Elaine Eksvärd skriver:

        Du kan va ett päron

        • mia skriver:

          Vänta nu, bara för att jag inte håller med eller applåderar åt en text innebär det då att jag inte förtjänar att bli emotsagd i sak med relevanta argument utan kan bli kallad för något helt irrelevant?
          Jag värnar om barns säkerhet och trygga uppväxt men kan ändå ha synpunkter på hur en diskussion förs.

      • helena skriver:

        tack mia för din kommentar. jag tycker precis som de allra flesta andra att arbetet som elaine gör är jättebra MEN att man inte automatiskt blir expert på barnpsykologi etc bara för att man varit utsatt och att det blandas rätt hejvilt med information vs subjektiv åsikt i de inlägg elaine gör. detta betyder inte på något sätt att det du elaine gör är negativt eller att vi inte håller med om att allt skall göras för barnens väl, bara att man måste kunna ha en öppen diskussion. det elaine säger är det elaine vill säga i sin blogg och det accepterar jag såklart men samtidigt måste det finnas utrymme att inte alltid hålla med så länge man gör det på ett respektfullt sätt. ber till sist om ursäkt för att allt är skrivet med små bokstäver, min dator har tydligen hängt sig på något sätt.

        • Emely skriver:

          Men vad är det egentligen du vill diskutera och bli bemött med? Vilket behov är det du inte upplever Elaine möter dig i?

          Själv kan jag tycka att det är oerhört viktigt att stötta de som utför en kamp och lägga fokusen där den kan tyckas höra hemma.

          /Emely leg psykolog och psykoterapeut

          • mia skriver:

            Kampen för barns trygghet och säkerhet är toppen men hur man gör det eller vilka krav man ställer på omvärlden i den kampen, ska inte det kunna debatteras så man kommer fram till den bästa vägen att gå?
            Jag tror personligen på att man ska använda de som kan sitt område för att hitta vägen framåt annars slutar en del att lyssna för att argumenten eller förslagen känns populistiska eller osakliga och snarare grundade på egna känslor än forskning och vedertagen kompetens.
            Jag har inte själv barn men att förklara saker för små barn om deras kroppar är inget jag skulle göra på det sätt som bloggen tidigare gett uttryck för. De regler jag fick lära mig som liten var snarare att om någon omkring mig, vuxen eller barn, gjorde saker som kändes fel (tafsade, snattade, mobbade, tjuvrökte osv.) skulle jag be denne/dem sluta eller gå därifrån och att ingenting var farligt att berätta hemma. Även i tonåren var alltid svaret att om du gör något dumt eller det händer något kom hem och berätta. Men att undanhålla eller hålla sig borta är det som slutar tråkigt. Givetvis var det också självklart att det var OK att vara blyg som liten och att barn har rätt att välja när och vem man kramar eller sitter i knäet på. I den frågan är jag helt överens med Elaine. Min avsikt är inte att såga eller gnälla men öppna för en dialog för att jag tror att många slutar lyssna annars och ämnet är för viktigt för det.
            Det är regler jag kommer fortsätta med om jag får egen familj då jag fått dem med mig från någon med pedagogisk kompetens som jobbat med små barn i över trettio år (min mamma är förskolelärare). För mig är det helt otänkbart att istället blogga mig till kunskap från någon som inte har utbildning om barns utveckling och förmåga att ta till sig information men som ändå ger råd i offentliga sammanhang om detta. Tyvärr gör många det ändå och det borde exempelvis Elaine förstå och ta ansvar för. Föräldrar gissar och läser sig till information idag istället för att fråga de som dagligen jobbar med deras barn och har utbildning för att svara på frågor.

          • helena skriver:

            tack igen mia för dina oerhört välskrivna inlägg i denna debatt. som sagt. vi är alla för barnens väl, en nyanserad debatt kring detta är dock något jag tidigare saknat i den här bloggen. man måste tydligen bara ha hejarop här, något annat accepteras inte. ha en fin helg..

  2. Helena skriver:

    Vem är mer lämpad att ta tag o frågan än någon som blivit utsatt?
    Oroa dig inte, när det väl blir fråga om lagstiftning är det folk utbildade inom det som håller i trådarna. Men förvänta dig inte att DE kommer ta initiativet till förändring.
    15 och 18 år är STOR skillnad!
    Myndig/vuxen och inte myndig/barn. Budskapet är tydligt – ingen sex mellan vuxna och barn, punkt. Inga gråzoner.
    Ett kanonjobb, Elaine. Och att ni var fyra vuxna som i Stockholms mest lästa tidning gick ut tillsammans – mycket starkt. Hurra för er!

  3. P skriver:

    SÅ BRA SKRIVET!!!!!!

  4. Diana skriver:

    Såå bra skrivet, du är en enorm förebild som orkar kämpa så hårt som du gör för allas våra barn och deras framtid.

  5. Sanna skriver:

    Bra skrivet Elaine! ??

  6. Hope skriver:

    Låt inte negativitet från andra människor ta energi från det du har startat Elaine. Så fort man börjar diskutera vad som är rätt eller fel, vem som borde göra vad och så vidare så tappar man fokus men det där vet du ju redan såklart. Energin ska sparas till viktigare saker. Du har redan gjort skillnad för så många och det är huvudsaken!
    Det här kommer att bli bra, riktigt bra!

  7. Kristin skriver:

    Här har vi en kvinna som använder och delar med sig avav sina erfarenheter, som använder sitt kändisskap till att försöka göra skillnad. Det är jävligt bra gjort.
    Ni som har åsikter om hennes jobb och kunskap, ställ er frågan: va gör ni för att bidra till en bättre värld? Vet ni? Att skriva och stötta dem som faktiskt något gör, kan kanske sporra dem tilltill att fortsätta orka kämpa, det lilla, en kommentar ,skulle bidra. Vi kan alla bidra. HejaHeja dig e!

  8. Lina skriver:

    När jag fyllde 15 fick jag ett kort där det stod ”Grattis, äntligen är du byxmyndig”. Av min pappa. Så. Jävla. Sjukt. Fast det greppade jag inte fullt ut då….

  9. Vill inte lämna namn skriver:

    När jag var 16 och 17 och började gymnasiet var jag extremt kåt/kär/whatever i en av mina lärare. Han var runt 38-40, riktigt Gerald Butler-snygg och bara enormt mycket sex appeal och humor. Jag visste att han visste och han visste att jag visste, det var liksom uppenbart att någonting fanns där… Vi kollade på varandra dagligen i dessa två år och jag höll på att göra ner mig varje gång vi möttes i korridoren.

    Det hände ALDRIG något mer än blickarna. Han var så professionell, duktig, pedagogisk, en av de bästa lärarna jag haft. Trots att det fanns en attraktion där lät vi det hållas vid enbart det, nämnde den aldrig för en levande själ, inte ens nu (därav anonym).

    Jag vill med det säga att du gör ett fint, nyttigt jobb med allt det här. Jag har varit lillgammal hela mitt liv och alltid känt mig vuxen. Men när jag var 16 år och hormonerna rusade hade jag ändå hjärna nog att tänka till innan, tack vare mina föräldrar. Många har inte de föräldrar jag hade. Många vet inte bättre.

    Det gjorde jag, just i det fallet, men jag kan nog fortfarande nu i vuxen ålder ångra liiite att det inte blev nåt. Jag menar, Gerald Butler, hallå? 😉

Lämna en kommentar