Rätt storlek


Jag har äntligen insett att jag är storlek Large. Det var Gustav som sa det att ”varför klämmer du dig i bikinis som är M, du är ju en lång tjej.”. Det var en bra fråga. Hela livet har jag pulat ner kroppsdelar i M eller andra alldeles för små storlekar. Jag tror att det är en undermedveten storleksidentifikation, som att storlek betyder något för ens självbild. Det är ju märkligt. Varför är vi många som finner tillfredställelse i mindre storlekar. Jag minns när jag var 15 år och inte kunde acceptera att jag hade storlek 39 i skor. Jag tyckte det var storlekar killar hade. Jag köpte storlek 38 och gick obekvämt en hel sommar för atr jag inte kunde förlika mig med en större storlek. Samma sak 10 år senare. Jag kunde inte acceptera att jag had 75GG i bh-storlek så jag köpte mindre storlekar. Märkligt, det ser ju förjävligt ut med mindre storlekar. Mina bröst satt illa i allt jag bar pga dessa smbh:ar.

Jag är inte storleksfixersd längre tack och lov. Kläder ska sitta snyggt på mig och vad det står för storlek på dem struntar jag i. I denna står det Large och jag är large glad för att den sitter bra. Hur är ni med storlekar? Har det betydelse för er? åhléns om någon undrar.

Bloggvännerna har ordet

37 svar till “Rätt storlek”


  1. Hanna E skriver:

    Jag bryr mig inte om storlekar, blir bara irriterad på att det skiljer så mycket mellan olika märken så det är svårt att hitta rätt storlek. Speciellt när de har diffusare storlekar som exv S, M och L. Ibland känns det som om jag plockar med mig hela serien med storlekar från klädställningen när det är något plagg som jag verkligen gillar.

    Jag hade storlek 34 i nederdelar när jag var yngre och det var faktiskt värre för det gjordes sällan kläder i den storleken, 36 var oftast den minsta. Så det var toppen när jag bodde ett år i Frankrike och kunde köpa på mig massor med kläder i deras storlek 36 som motsvarar vår 34:a.

  2. Cecilia skriver:

    Haha jag har b-kupor men köper ändå L i många bikiniöverdelar 😀

  3. Sussi skriver:

    Jag har brytt mig en hel del, men nuförtiden håller jag upp plagget jag tycker är snyggt och tror ska passa och struntar i vilken storlek det är. Oftast blir det M, men lika ofta S eller L. Till och med XL om jag vill ha tröjan lösare. När jag kommer hem klipper jag bort alla hemska lappar som ändå bara kliar och knölar sig. Mår mycket bättre nuförtiden än när S ”alltid” var lite för trångt.

  4. De har väl tyvärr det, men det är också så jäkla olika. Har oftast mest generellt S/M men ibland är S för stort och jag har ingen chans att få på mig något i L av samma märke. Så jag började släppa det mer och mer och mer och göra som min syster – ta det som sitter snyggt oavsett storlek. För i slutändan så det folk ser eller bryr sig om är ju inte det som står på lappen. Tror nog folk bryr sig mer om de ser att man har uppenbart för små kläder på sig bara-för-att. Aja, du är skitsnygg i alla fall, oavsett storlek på kläderna och vad du har på dig.
    http://yohannaafskovde.se

  5. Therese skriver:

    Tycker det är svårt att hitta snygga, bekväma bh:ar och bikinis när man har stora bröst och inte kan köpa i vanliga butiker :/
    Men ska absolut kolla in Åhléns!

    • Susanna skriver:

      Ja och när man hittar en så kostar de skjortan. Och jag går därifrån med en suck och tillbaka hem till min 10 år gamla bh.

    • Elin skriver:

      Chantelle har fina enkla bhar i större storlekar, finns på åhléns. Dom är lite dyrare men har en otroligt bra passform och är sköna att bära.  

    • Mickis skriver:

      Jag vet precis hur det är, jag trodde jag hade 70-75D i kedjornas bh-ar och fattade inte varför inget satt snyggt, sen gick jag till Change och blev mätt och hamnade på 70I. Dessa bh-ar har en sådan enormt bra kvalité och om man behandlar dem rätt håller de i år istället för att behöva köpa nya hela tiden av något som inte passar och av den anledningen blir slitet 🙁 det bästa med den butiken är att ett par gånger per år har de 50% på allt! Det är verkligen den enda kedjan jag har störst förtroende för och jag har sedan 8 år inte handlat bh-ar på någon annan butik 🙂

  6. Linnea skriver:

    Jag håller med! Har haft ångest över att gå från S till M, men insåg till slut att det är finare och mer bekvämt om kläderna sitter bra. Samma med bh-ar!

  7. Jennie skriver:

    Jag känner SÅ igen mig!
    Är väl en vanlig 38:a, men måste i Frankrike köpa 40/42 eller L. Och har ibland fortfarande svårt för detta- och jag är 43! Dags att släppa detta för mig med. Det är ju bara en siffra!
    Vad helt oviktiga saker kan ta onödig kraft och fokus ibland.

  8. Soffan skriver:

    Haha oj, storlek 39 i skor stort? Testa att vara 12 år och ha 43 i skostorlek, och vara Tvungen att handla i killavdelningen i skoaffären. Så mycket tårar och skam, fy!

    • Maria skriver:

      Lider med dig. Jag har visserligen bara 41-42 och det säljs ju på damavdelningen i vanliga skoaffären och nu för tiden är utbudet ok. Minns dock alla tårar och konflikter med mamma i mitten på 90-talet när jag var tonåring och skoutbudet var sämre (och skostorlek känsligare). Glömmer aldrig när vi skulle på bowling i högstadiet, gruvade mig i flera dagar innan eftersom man var tvungen att säga sin skostorlek hög i kassa. Har som tur är vuxit ifrån det.
      När det gäller kläder bryr jag mig inte så mycket vilken storlek det står i plagget (olika märken och modeller varierar något enormt), däremot håller jag koll på att kläder jag använt kontinuerligt de senaste åren inte helt plötsligt börjar bli för små.

    • Stina skriver:

      En till storfotad här, 44 passar på mig. Har t o m börjat köpa för stora ibland för att det är så skönt att tårna inte kläms nu efter alla år i för små skor. Men för stora sitter ju inte heller bra 🙂 Köper mest på Zalandos eller Jerns på Drottninggatan, var hittar ni snygga (inga tantmodeller!) stora skor?

  9. Maria skriver:

    Jag har insett och accepterat att jag har storlek 38 och inte 36. Köpte alltid 36 men det slutade med att jag bara använde plagget tre gånger, det stramar åt i ryggen när jag böjer mig eller över armarna.

    Lustigt det där med skostorlekar, min syster är född 81, men modet kanske skildes åt från stad till stad. Men hon köpte alltid för stora skor för det skulle man ha. Mamma blev chockad sen när hon gick från 40 till storlek 38 som var hennes riktiga…

  10. Magdalena skriver:

    Jag har nog aldrig vetat om att jag brytt mig. Förrän när jag började köpa l/XL på trosor och byxor för ett år sedan ungefär… Plötsligt blev det trevligt att ha kläder på sig och jag kände att jag är fin, jag är inte stor. Jag har bara former, som inte väller över linningen om man har rätt storlek 😉

  11. linnea skriver:

    Väldigt off topic men, vaaarför är inte du sommarpratare?? Gudarns vad jag skulle älska att lyssna på dig, din berättelse och dina tankar! Jag kan knappast vara den enda som skulle bli lycklig över att få lyssna på dig i Sommarprat? 🙂

  12. Angelica skriver:

    Jag vill inte bry mig om storlekar, men likt förbannat gör jag det. Har ”alltid” haft samma storlek och skulle inte den storleken passa i affären så struntar jag faktiskt i att köpa plagget. Sjukt de där! Jag som alltid proppar för att man inte ska bry sig om hur kroppar ser ut, varken på andra eller ens egna kropp utan funktion är det som gäller. Ändå kan jag inte leva som jag lär 🙂

  13. Lina skriver:

    Har gjort samma grej med skorna. Hade en stortå som hade kommit i kläm aldeles för länge som tog flera år att få tillbaka känseln i.

    Jag tycker badmodet vart svårt att ens försöka köpa för litet. Den där jefla resåren förstör hela looken om man kör rätt storlek eller mindre. Men tack vare att utbudet talar till fler kroppstyper så funkar det bra numera

  14. Sara skriver:

    Shit. Storlek alltså. Att definiera sig som en nästan hela livet och sen bli en annan, större. Att dra stora storlekar. Det är inte lätt, men jag försöker att inte tänka på att jag drar L-XL. 42 i skor. Försöker att se mig och min kropp som den jäkla gudinna vi är. Oavsett vilka förändringar den fått.

  15. Helena skriver:

    Skillnaden i storlek märks inte så mycket om man inte har tighta kläder. När jag var yngre var det jobbigt att hitta kläder som bysten fick plats i, men då var ju modet tightare också. Numera tar jag gärna lite större för att få lite längre, bysten tar ju inte bara på omkretsen utan gör också toppar lite kortare! Och ibland är det flera cm skillnad på längden. Men har kläder (som jag använder) i S-L (kanske tom XL?). Byxor som är tighta är en annan historia… Där blir det oftast samma storlek!

    Men, jag har köpt strl 42 i bikinis så länge jag kan minnas för annars blev trekanterna för små. Så är kanske inte lika känsligt för mig… Och det även när jag vägde 50 kg! Tusen ggr mer pinsamt om ytterkanten bröstvårtan hade synts än att det står 42 på en lapp som ingen ser. (42 var den största då, tror det finns större utbud av stora storlekar nu? H&M:s L är väl 44/46 tex).

  16. Lorraine skriver:

    Jag känner verkligen igen mig när det kommer till skostorlek. Jag tyckte att det var väldigt jobbigt att ha 40. Nu bryr jag mig inte längre. Jag är tacksam över att mina fötter bär mig dit jag vill gå.

    Men det här med BHstorlek. Jag blir så sjukt frustrerad över att min storlek har ändrats! Att köpa underkläder är det tråkigaste som finns enligt mig, så det är en rätt frustrerande process.

  17. Susanna skriver:

    Varför är inte män så? Det var också min man som frågade exakt samma sak till mig! Varför är detta så svårt för oss kvinnfolk?

  18. ml skriver:

    Problemet när man ligger under 160 cm i längd är att ju större storlekar du går upp i desto mindre passar kläderna. Ta nu ett par snygga byxor i storlek L, passar bra i midjan men platsen för knä ligger 5 cm lägre ner än var mitt knä sitter och sedan får jag korta av byxorna med 5-10 cm på längden. Det ser ju inte klokt ut, ljusa knäpartier som skall sitta vid knä sitter 5 cm nedanför knä. Tröjor som går upp i L och XL bli alldeles för breda för mina axlar och ärmarna blir 5-10 cm för långa. Alltså sitter de inte bra. Ju större kläder desto längre i blir de, desto svårare att få dem att passa på en kort kropp. Jag har ett bmi på 26 och anser själv mig vara alldeles lagom. Inte smal och inte fet. Tack och lov finns det vissa tillverkare som har förstått det här med att det finns kortare människor också. T.ex. fjällräven har short modeller på byxor och mina mc byxor är också av kort modell.

    • Hockeysmurf skriver:

      Samma här! 159 cm lång och ett bmi på 26! Alldeles fantastiskt lagom tycker jag. 🙂 Det kanske kommer bli ännu högre om jag lägger på mig ännu mer muskler, vad vet jag? Företagshälsovården kommer ju få slag nästa gång jag kommer dit haha!

      Men som tips, Bonprix har jeans och byxor i både korta, normala och långa modeller, tycker det är fantastiskt. Köpte ett par jeans där och de passade helt perfekt, behövde inte vika upp eller sy om de, yeay! 😀

  19. Jag hade velat säga att jag inte bryr mig, men de extrakilon jag har fått under tiden som utbränd gjorde att jag behövde gå upp en storlek och då visade det sig att jag visst gjorde det. Himlarns dumt! Både för huvudet och sedan att jag står med en garderob fylld av för små kläder och vägrat köpa nytt. Har börjat bli lite mer avslappnad kring det nu så då blir det bara enstaka dagar som panik utlöses över det

    • Majja skriver:

      Oh, exakt likadant här. Har verkligen försökt att inte göra det till en stor grej, just för att inte öka på skuldkänslorna och ”måstena”, utan låta kroppen komma ikapp sig själv när den mår bättre. Men det är fasen inte helt lätt alla dagar.

  20. Jana skriver:

    34 år och har senaste åren köpt rätt storlek, accepterat fullt ut vet jag inte, men jag vägrar ha det obekvämt längre! Men, en hälsosammare livsstilsförändring är påbörjad, kanske kommer det även visa sig i klädstorleken på sikt!

  21. Emma skriver:

    Det tog mig en flytt till LA av alla ställen, för att få mig riktigt stolt över min stora tumpa och smala midja. Här i Sverige har jag aldrig lyckats hitta kläder som passar, de sitter bra på antingen över-eller underkroppen… Jag har small på klänningar men en för att en byxdress ska sitta bra behöver jag oftast large, något jag högaktningen skiter i nuförtiden. Innan skippade jag att köpa någonting i strl större än 38, nu har jag en byxdräkt i storlek 44 och jäklar vad snygg jag är i den!

  22. Jag tänkte också när jag läste stl 39, att va – det är ju drömstorleken! Iaf när man som jag har stl 42. I Sverige så är utbudet bättre, 42 går att hitta för det mesta men här på NZ så upplever jag att damstorlekarna ofta slutar med 41. Så det händer att jag köper 41:or av den anledningen. Och så väljer jag bort modeller som får mina fötter att se extra långa ut. Kläder däremot kommer jag på mej själv att jag ofta köper för stort! Tror fortfarande att jag är en Medium istället för S eller XS som mer är min stl. Knäppt det där…

  23. Soffan skriver:

    Åh, känner igen mig! Var väldigt smal som barn och har pendlat en del som vuxen, men aldrig varit större än storlek 38/M. Nu, efter andra barnet, har jag insett att jag för tillfället har storlek 40, men attans vad det har varit svårt att acceptera! Dock är förhoppningen att komma ner lite i vikt eftersmak känner mig tung och otränad, men det får bli när jag går börja sova lite ordentligt igen…

  24. Je skriver:

    Känner igen mig! Har på senare tid bestämt mig för att sluta låtsas att jag är S/36 utan 38-40/M/L beroende på plagg och affär. Helt sjukt att jag lät bli att ens prova kläder i större storlekar tidigare, för om de inte passade i den ”rätta” storleken så var det inte lönt att köpa ändå. Kläder som faktiskt passar i storlek är ju tusen gånger finare än valkar och för små kläder! Jag är även övertygad om att storlekarna nu är mindre generellt än de var för några år sen ;P

  25. Alexandra skriver:

    Vad lustigt! Jag är precis tvärtom, också av nån löjlig kroppslig anledning. Köper hellre för stort för att slippa gå och dra ner eller för att inte ha det för tajt kring magen. Ibland är det bra – men FÖR stort är ingen hit… Men har försökt sluta med det 🙂

  26. Alexandra skriver:

    Och just det… Ska tillägga att jag har tänkt att jag gillar att du gör lite tvärtom – äger ett tajt plagg på ett fantastiskt sätt, och alltid bär upp det så stolt och snyggt. (Men jag fattar bikinigrejen – det är skönast och snyggast att ha sin rätta storlek där)

  27. Mia skriver:

    40 i toppar och 44 i byxor och 42 i skor. Har en röv som.inte är av denna värld.

  28. Mia skriver:

    Ja, jag håller med det nån skrev längre upp. Elaine är given som sommarpratare. Skulle älska att lyssna på dig, du har så mycket klokt, viktigt och intressant att säga. Sen har du en så fin och lugn röst….

  29. Henrietta skriver:

    Jag växte upp med inställningen att det viktiga är HUR kläderna sitter, inte vilken storlek kläderna har (tack mamma och pappa!!). Vem vet (eller bryr sig, egentligen) vad du har för storlek? Livet blir så mycket enklare när man slipper oroa sig för storlekar och huruvida det skaver eller klämmer på olika ställen när man klämmer i sig för små kläder

Lämna en kommentar