Skvaller


Vi snackade ju skvaller häromdagen och det var efter att jag träffat en person som gav mig magont. Hen nämnde ingenting om sig själv utan gottade sig i att prata om andras privatliv. Jag fick parera henne och rikta fokus på andra saker. Jag kände mig helt slut efteråt och sa det till Gustav att ”Nu har jag varit på ett pass av skvallerkarate” och då kom jag på lite idéer till Nyhetsmorgon som ni ser här. 🙂

 

 

Bloggvännerna har ordet

5 svar till “Skvaller”


  1. Stephanie skriver:

    Elaine. Du skriver först hen, sen efteråt skriver du henne när du skriver om personen det handlar om. Säkert ett misstag 🙂

  2. siri skriver:

    åh får jag vara så ytlig att fråga vart blusen är ifrån, den var fantastiskt fin!

  3. ”Skvallerkarate”! Årets bästa ord!
    Har en skvallerknarkare på jobbet… Tyvärr är hon väldigt uthållig, jag försöker göra som Tilde ”jag vet ingenting”, men hon bara babblar på.
    Gubbarna på jobbet är också väldigt duktiga på snacka om andra. Själv tar jag gärna upp saker direkt med personen som stör mig. Tyvärr funkar det inte alls så jag gör nog nåt fel, är väl för rakt på gissar jag. ”Du, det verkar som om du har problem med mig? Har jag gjort dig nåt?” Personen ifråga flackar med blicken och säger nej men beter sig sen precis lika grinigt mot mig som tidigare… karlar alltså… 😛

  4. Imsevimse skriver:

    Fast jag vet inte…. Jag tänker att vi människor behöver vädra ibland och få andras perspektiv på känslor och upplevelser. Faktum är att kunna prata med vän/kollega kan vara lika helande som att tala med en psykolog och jag undrar om det verkligen är så bra att täppa till den ventilen och säga vad man får och inte får tala om. Säkert kan också många missförstånd redas ut genom att man tar upp någonting med en annan innan man går till den det gäller (eller surar i det tysta). Och många konflikter behöver kanske inte ens komma till stånd om man kan få en utomståendes perspektiv på saken och man inser att man själv har fel. Ibland behöver man rådfråga med en annan hur man ska hantera en situation eller relation till en annan, till exempel om man sett någon med en annan kvinna, hur ska man hantera det, eller ”har du hört att Annas mamma är sjuk”. Däremot har jag svårare för det första exemplet. Där man skvallrar om någon/något ”för att skydda andra”. Här är det verkligen frågan om skadligt skvaller, samtidigt som den man skvallrar med väl sällan är någon som är i farozonen?

  5. tess skriver:

    precis som du säger får man nog tänka att man kan prata om andra så som man själv skulle tycka det var ok om de pratade om en. jag kan skvallra en del med speciellt en nära kompis om våra gamla bekanta. det är både positiva och aningens negativa grejer. mest för att jag tycler det är intressant att höra om hur deras liv utvecklas och det kan ju inte enbart vara positiva grejer. jag utgår från att hon kanske berättar om mig för dem. det gör mig inget. även om det är väldigt privata grejer. för jag träffar dem inte. värre vore det om nära kompisar skulle prata mycket o mig med varandra. då skulle jag undra. det gör inte jag själv nämligen. då vill jag ha allt helt öppet.
    på jobbet skulle det kännas väldigt jobbigt om några pratade om mig och mina prestationer. då känner jag att har de problem med hur jag jobbar så vill jag hellre ha kritik än att de är missnöjda. när nån på jobbet har sagt nåt om hur nån annan på jobbet är kan jag typ säga ”jaha det har jag inte märkt…” eller vända på det med ”oj, men hon kanske inte menade så/visste att du ville…” och inte spinna vidare.

Lämna en kommentar