Matheo


Vad han var liten. Det här kortet tog vi 2012. Vi skulle ta nya foton till Snacka Snyggts hemsida, Matheo var med i kulisserna så Jesper tyckte vi skulle passa på att ta några familjefoton. Så blev det. 120831-0561Jag ligger ett år efter i fotoalbumen. Jag har gjort det senaste året, men året innan det hamnade i kläm på grund av Medan han lever. Jag mådde så dåligt den tiden att jag inte hade lust att fånga den i ett fotoalbum. Så blir det ibland.

Bloggvännerna har ordet

4 svar till “Matheo”


  1. Jag har fortfarande inte läst din bok men har definitivt fått en ögonöppnare sedan jag började läsa din blogg. Frågade föreskolechefen när min tjej skulle skolas in och det kändes jättebra att jag vet hur de tänker och att vi har en dialog. hade jag inte läst här hos dig hade jag nog inte ens tänkt på det utan tänkt ”sånt där händer inte så ofta”. Det du har gjort för skillnad!
    http://yohannaafskovde.se

  2. Maria skriver:

    Jag är lite intresserad av hur du gör med fotoalbumen. Gör du ett album med allt, familj, kompisar egna resor? Eller gör du ett som du sen ger till Matheo när han blir stor, med bilder som bara han är involverad i?

  3. Beatrice skriver:

    Elaine, tack för att du vågar vara en röst för de tysta. Hur berättade du för Gustav om din barndom? Står nämligen inför samma situation med min sambo och vet inte hur jag ska göra…

  4. Helena skriver:

    Åh, gör ett ledset fotoalbum. Eller ett delvis ledset åtminstone. Det skulle så tydlig säga att det är ok att vara ledsen ibland (länge om man har en orsak, kortare perioder utan orsak) och att det inte är något man måste gömma undan. Visa dina barn att det är ok att känna sig ledsen, att det inte är en känsla man ska försöka blir av med så fort som möjligt bara för att. Man får känna som man gör. Och kanske kan det även vara en enkel öppning för att prata om boken med barnen…

Lämna en kommentar