Fredag folket


_MG_4322En helg väntar med Valborg och annat gött. Jag har inte så mycket planerat förutom att Gustavs farbror, syster och kusiner kommer över lördagkväll. Det blir sällskapsspel och lite vin när barnen har somnat. Det är jag som har styrt upp träffen. Är det så det är? Att kvinnor styr det sociala i de heterosexuella förhållandena? Eller är det så i alla partnerskap att en person är den sociala kapten? Jag älskar att umgås. Gustav har inte lika stor behov av det. jag brukar säga att han var en porsche i sitt förra liv som helst umgicks med andra porschar på motorvägarna eller chillade ett garage. Då började han garva och höll med.

Jag var nog en människorättskämpe i mitt förra liv och finns det fler liv efter detta så kommer jag vara det i alla liv jag lever. Och var jag inte det så var jag en orangutang. Fifan.

Bloggvännerna har ordet

10 svar till “Fredag folket”


  1. Angelica skriver:

    Hej!
    Läste precis ut din bok, så fin den är.
    Jag jobbar själv i förskola och skola och har även två egena barn i ålder med dina så mycket frågor och engagemang har väckts.
    Vad otroligt stark du är.
    Kram från Angelica

  2. Diana skriver:

    Vad vacker du ser ut.
    Och ja jag håller nog med om att det är kanske en kvinnlig grej i det heterosexuella förhållandet. Samma är det här hemma, om inte jag styr upp så träffar inte mannen sin släkt. Tråkigt någonstans, för utan oss hade de väl inte haft släkt alls typ. 😀 Men jag gör det för barnens skull.

  3. Elle skriver:

    Hej, såg dig föreläsa för Unionen i veckan och trots att jag hade höga förväntningar blev jag inte besviken – du är verkligen ett proffs! Har följt dig lite sporadiskt på nätet en längre tid och fullipat på sistone framför TV:n när du varit en hjälte och blottat dig och kämpat för barnens rätt. Tack! <3
    En fråga bara: det här med att du ber oss diskutera i smågrupper under föreläsningen? Varför gör du det? Jag hade svårt att placera mig i dedär personlighetsfärgerna du berättade om (tycker att jag passar in på tre av dem ungefär lika bra…), men jag kan iaf säga att den märkliga kulör jag har _avskyr det_. 😀 Jag kan förklara varför och har "tusen" argument för det, men det känns ju ointressant… jag är säker på att det är ett mycket medvetet val från din sida och jag vill gärna förstå. 🙂 Tack på förhand!

  4. emma skriver:

    Hos oss är det mer mannen som styr upp att vi måste träffa folk. Jag är mer introvert och han är extrovert och ibland brukar jag känna ”räcker det inte bara att umgås med mig” för han vill alltid träffa andra också hela tiden. Men vi kompromissat oftast. Fredagen så är vi ensamma och har en skön kväll, lördagen träffar vi folk. Det funkar rätt bra. 🙂

  5. Jennie skriver:

    Varför måste man alltid ”vara” något enligt dig? Varje inlägg är liksom ”jag är en sån, är du också det?” och så en förklaring till varför. Jag är bara jag. Jag behöver inte gå ut med nya sidor av mig själv varje dag bara för att folk ska relatera. Jag älskade din blogg tidigare men börjar tappa det nu mer och mer när man ständigt läser om allt man är och inte är, svart eller vitt inget mellanting. ”Jag är sån, jag gör så här och det är skitbra, jag fängslas av folk som är annorlunda som inte tänker som jag.” Visst okej men jag vill inte bli satt i olika fack varje gång jag går in här. Du gör samma med beskrivningarna av Gustav också. Får ofta intrycket att de som inte är som du är lite knasiga även om du inte skriver det rakt ut. Det är liksom undertonen som gör att det kliar i min kropp och jag ville bara få ur mig det – du kanske inte ens tänker på det… Jag är bara Jennie rätt och slätt och det räcker. 🙂

    /Jennie, bloggläsare sen 2 år.

    • S. med punkt skriver:

      Jag är inte Elaine och har inte ens någon blogg, men kommenterar ändå eftersom jag kom på en grej då jag läste ditt inlägg: I perioder är jag en sån som tänker mycket på hur jag är och hur andra är. ”Jag är en sån som…” handlar för mig mer om att tänka högt än att komma med något nytt och rafflande om mig själv. Det kan gå nåt år då jag bara knatar på i min gråzon utan att tänka på det, men så kommer perioderna då jag tittar noga på mig själv. ”Vem är jag?” Gör inte du det? *ärligt nyfiken*

      För mig känns det trösterikt att andra också har dessa perioder.

      Som svar på Elaines inlägg: Jag är en introvert typ med ett extrovert jobb. Min man är mer extrovert men har ett ensamt jobb. Helt galet hur det kan bli.

      Det är ofta han som föreslår att vi ska ha folk över, men sedan är jag med till 100 %. Gillar att baka och kocka, t.ex. Och så har vi sällan halvbekanta över, utan oftast folk vi känner väl. Passar min introverthet perfekt.

  6. Carin skriver:

    Hej!
    Jag styr och ställer mycket i vårt förhållande. Min man utgår ifrån att han vet vad han har och att allt annat kan vara sämre. När en förändring sedan sker kan den ju bara bli bättre än det värst. Om vi ska bygga om då ser han alla problemen medans jag ser det färdiga resultatet. Han tycker inte heller om att planera och verkligen inte långt i förtid. Jag har svårt att vänta med att bestämma saker och planerar därför gärna långt i förväg, då har jag också något roligt att se fram emot och det blir av. Det är tur jag har honom för när jag får med mig honom så vet jag att han tänkt igenom saken och det är tur han har mig för annars skulle inte mycket bli av.

  7. Josefina skriver:

    Handlar om personlighet, inte kön. Jag är introvert och min man extrovert. Brukar bli en bra kompromiss av det, i alla fall så länge jag får vara ifred ibland 🙂

  8. Marie skriver:

    Jag säger som tidigare kommentarer. Min man är extrovert och jag introvert, så det är han som är den som styr upp det sociala. Det verkar ju som det är rätt vanligt om man ska tro kommentarerna ovan att det ofta är en av varje i ett förhållande.. Intressant är det i vilket fall hur lika och olika alla är..

  9. Jenny skriver:

    Jag vill bara kommentera kring att vara introvert och extrovert. För oss som är introverta kan det vara otroligt jobbigt att få den rollen tilldelad. Jag har under min uppväxt fått höra att min syster är den sociala medans jag är mer reserverad. Detta har sagt utan något illa menat men jag har alltid känt som en begränsning att jag inte är social nog. Har sedan jobbar konstant på att utmana mig själv att vara mer social och tror idag få skulle beskriva mig som introvert. Men min sambo skulle säkert beskrivas som den mer extroverta av oss. Men det skulle för mig vara otroligt jobbigt att pekas ut som den introverta av oss.
    Jag har svårt att se att extroverta personer tycker att klassificeringen är jobbig men för introverta kan det vara otroligt sårande och även begränsande. I vårt samhälle matas man hela tiden med vikten av kontaktnät, sociala relationer och även social status iom alla sociala medier. Känslan för mig är att den extroverta personlighetstyper är normen och det som man vill uppnå och att bli utpekad som introvert är att trycka mig tillbaks. Sen är många bekväma i att kalla sig extroverta men bara så att man tänker en extra gång på att när man utalar sig om att någon är introvert.

Lämna en kommentar