”Vi måste ses”


Lili och jag är sådana där ”vi-måste-ses-vänner”. Vi tycker det är så kul när vi springer på varandra, men är exakt lika busy. Hon har en byrå med 9 anställda och jag har 8 anställda. Sen familjeliv på det.

Även om jag umgås med mina allra närmsta så tycker jag att tre år av ”vi måste ses” är lite för länge. Då måste vi ses på riktigt. jag tycker för övrigt det är pinsamt att säga ”vi måste ses” för många gånger för då låter det som ”vi kommer aldrig att ses”.
Matheo och Leah kom så himla bra överens.

Har ni kompisar som ni sagt ”Vi måste ses” i lite för många år?

Bloggvännerna har ordet

7 svar till “”Vi måste ses””


  1. Sofia skriver:

    Mmm! Kompisar från gymnasietiden som jag umgicks väldigt mycket med. Vi flyttade till olika städer för att plugga och sen blir det många ”vi måste ses” främst på Facebook när de eller en själv fyller år eller man råkar vara i samma stad…

  2. Drazenka skriver:

    Jaaa. En kompis som ja umgicks med mycket förr. Men livet kom emellan o vi bor 400km ifrån varandrs. Haft mycket kontakt genom åren. O nu har vi tagit tag i det o bokat oss en spa helg bata vi två inga män o inga barn. Båda är jätte glada o exalterad över detta !!

  3. Alltså ja, men mest av de där där båda säger det men ingen menar det. Fattar inte varför jag gör så ens ”vi måste ta en kaffe” men vi tog aldrig en kaffe förut heller.
    http://yohannaafskovde.se

  4. Diana skriver:

    ooh ja verkligen, hade senast en för någon vecka sen som sa det, jag är sämst på att ringa och höra av mig. Men ska förbättra mig. :/ 🙂

  5. Livet i USA skriver:

    Haha, känner verkligen igen mig idet där. Tillslut blir det lite pinsamt och man måste bestämma sig för om man verkligen VILL ses igen! Oftast vill man ju det och då ser man till att få ihop det, men vissa av dessa ”vi måste ses-vänskaper” har tyvärr runnit ut i sanden tillslut.

  6. Annika skriver:

    Jajamensan men på senare år har jag landat i att inte ha dåligt samvete över det. Jag hinner inte umgås med alla jag vill umgås med. Precis som du tar jobb och familj sin del och inte mycket annat ”hinns” med. Det är ju det där med att jag orkar helt enkelt inte mer än jag gör på den tid som blivit över.

  7. Karin skriver:

    Har några dagiskompisar som jag fortfarande har kontakt med (vi är 30 år nu) och även fast vi alla är tillbaka i vår hemstad nu sen några år tillbaka har det mest blivit den där ”Vi måste ses!” när vi sprungit in i varann eller setts vid olika tillfällen. Men nu har vi tagit tag i det och sen året började har vi bestämt att vi ska ses en gång varje, eller i alla fall varannan, månad över en middag, antingen ute eller hemma hos nån. Hittills har vi gjort det och det är så kul! De är den sortens kompisar som även om vi ses väldigt sällan, lever väldigt olika liv och inte umgås så mycket så liksom till vardags så kan vi ändå prata om typ allt med varandra. Så fint!

Lämna en kommentar