Klart det finns fantastiska bonusmammor


Vad roligt och tråkigt att texten jag skrev väckte minnen, känslor och tacksamhet. Jag gillar att sätta ord på saker som många känner till men alltför sällan pratar om. Texten har delats hundratals gånger och fått en massa bra reaktioner. Sen gjorde jag nog ett gäng häxor och ryggradslösa föräldrar arga. Bra! Det betyder att texten träffade. 

   
 

  
Ja ni, alla kommer inte gilla det jag säger eller står upp för alla gånger. Men jag kommer aldrig vara den där ständigt leendes kändisen som inte vågar yppa åsikter för att tappa popularitet eller likes. Världen och livet har ett större syfte och mening än strålkastarljuset. Jag kastar hellre ljus på problem och lösningar till problemen.

Bloggvännerna har ordet

28 svar till “Klart det finns fantastiska bonusmammor”


  1. Jonna skriver:

    Håller med dig Elaine! Har själv varit barnet med sådana föräldrar, och det är hemskt. Ens egna barn borde alltid vara prio 1!

    Lycka till med allt kring Maggan när hen anländer! Är med i förlossningsvakan här på bloggen (och insta!) =)

    • F skriver:

      ”Ens egna barn borde alltid vara prio 1”. Ja, det stämmer kanske.. Men om pappan tex har barn med sin nya då? Trumfar då barn 1 (med exet) barn 2 (med nuvarande partner)?

      Jag är ihop med en kille som har barn sedan innan (vi har två tillsammans). Vi har alltid ”tagit hand om alla barn tillsammans” för vi båda tycker att alla barn är bådas veckan hans dotter är hos oss, jag menar.. Alla barnen är ju syskon. Weird att göra skillnad på vår lilla kull.

      MEN! I vårt fall vägrar mamman fatta att pappan har en till/en utökad familj. Ingen respekt ges till att det finns flera barn som ska på kalas/aktiviteter osv. I hennes värld existerar bara hennes barn, att pappan har tre barn som han rimligtvis ska vara en pappa till spelar ingen roll.

      I vårt fall är mamman häxan, inte jag. Och pappan är inte ryggradslös alls.

      Anyway, det här med att ens barn ska vara prio håller jag med om – men det kan finnas flera barn och jag är av åsikten att inget barn är ”värd mer” bara för att man föddes först/är tjej/kille/whatever.

  2. Jenny skriver:

    Håller så med dig i ditt förra inlägg. Det som gör mig arg är att de som kommenterat negativt försvarar männen att göra så de hade garanterat tyckt annorlunda om det varit mamman som lämnat, bildat ny familj och skitit i sina andra barn. Det är aldrig okej att skita i sina barn.
    Älskar by the way din blogg och lipade över inlägget du skrev om din mammas ”30-årsfest” så fint skrivet.

  3. Daniella E skriver:

    Jag vill tacka dig för ditt förra inlägg, funderade på att kommentera men gjorde det inte. Vi är nog många som har föräldrar som inte väljer sina barn utan väljer sin partner, jag vet att jag är en av dem. Tillslut sa jag ifrån och sa att jag inte längre ville ha en relation, om det innebar att jag inte räknades med i familjen, vilket kändes skönt för då kunde jag inte såras mer. I januari blev jag sjuk, så illa att de trodde att jag hade leukemi. Min mamma kom upp från södra Sverige och var vid min sida hela sjukhusvistelsen. Bad att min pappa skulle komma upp för att jag behövde hans stöd, men han kom inte, hörde inte ens av sig. I april hörde han av sig till mig per mail, vill nu återuppta relationen. Sa då nej, är för sårad och svag för att orka reparera relationen. Är inte allvarligt sjuk längre, sjukskriven för att återhämta mig.

    Men min fråga är, hur många chanser ska man ge sin förälder? När är det försent att reparera en relation? Och hur reparerar man något som är oförlåtligt?

    • Martina skriver:

      Tråkigt att höra att din pappa inte fanns där för dig i en så svår tid. Min pappa har gjort precis likadant.
      På något sätt förlåter man dem alltid för att man älskar dem, det är ju ens förälder… Men jag har lärt mig att ju mindre kontakt jag har med dem, desto bättre mår jag. Bara för att det är blodsband mellan oss så är det inte ”familj”. Min bästa väns föräldrar tog hand om mig bättre än mina egna föräldrar, så för mig är dem min riktiga familj.

      För att vara lycklig måste man förlåta. Man måste visa ödmjukhet. Jag ser det som att ”de inte vet bättre”. Då blir jag inte arg, då förstår jag. Jag tänker på hur de hade det när de växte upp. Men det är inte min plikt att få det att funka. Jag släpper taget, accepterar. Låter det va. Jag förväntar mig ingenting. Jag tar ingen kontakt längre. Jag behöver dem inte längre.

      Hoppas det var till någon hjälp. Att ge chans efter chans kommer bara såra dig. Du ska aldrig försöka ändra på någon. Låt han va. Allt gott!

    • Annica skriver:

      Vilket otroligt bra svar Martina.
      Daniella, hoppas att du får må bra igen, väldigt snart. Låt inte din pappa såra dig mer, det är du inte värd. Kanske prata med en psykolog för hjälp med att förlåta men samtidigt kunna gå vidare?

  4. Lena skriver:

    Näe som vuxen har man alltid ett ansvar gentemot barnen oavsett om de är ens egna eller inte…barnen går först och vuxenrelationen kommer sen, alltid!

  5. Martina skriver:

    Tack Elaine för att du tar upp detta fenomen. Har alltid känt mig så ensam i att leva denna typ av familjeförhållande, men det är ju vanligare än man tror.

    Jag har fått bo ensam sedan en allt för tidig ålder , 13, pga detta fenomen. ”Häxan” tyckte att allt jag gjorde var fel, att jag var där för ofta.. Tillslut gav jag upp och kom aldrig mer tillbaks, jag orkade inte med allt bråk. Hon vann. Hon fick pappa. Jag slutade söka efter pappas bekräftelse för att jag insåg att han aldrig kommer välja mig framför henne. Idag tackar jag henne för allt hon lärt mig om att vara självständig, hur man hanterar besvärliga människor och hur man står upp för sig själv. Men jag vill fortfarande inte träffa henne… 😉

  6. Nä man kan inte alltid vara överens, har iof inte läst denna text men oavsett vad så måste alla bemötas med respekt.

  7. Felicia skriver:

    Håller med dig Elaine! Stå på dig! Är så roligt att läsa dina svar på tal som äger! 🙂

    Går förresten också och väntar på bebbe, BF 29 maj. 😉

  8. Caroline skriver:

    Det är så skönt att veta att jag inte är ensam om att tycka och känna såhär. Min pappa var otrogen mot min mamma och fortsatte sen bara att vara så otroligt elak lång tid därefter. Han är nu gift med ”häxan” han träffade och trots att jag aldrig har träffat henne tar jag mig friheten att kalla henne det ändå då hon letade upp mig på internet och började skriva otrevligheter till mig så fort otroheten uppdagades. Pappa har fortsatt att välja häxan framför mig och min syster och även fortsatt att behandla min mamma illa. Därför har jag valt att mitt liv är bättre utan honom helt.

    Tack Elaine för att du tar upp såna här ämnen och för att du inte är den där ständigt leende kändisen. Du är en stor inspirationskälla för mig!

  9. Hannah skriver:

    Du är fantastisk Elaine!!

  10. Michael skriver:

    Du är som alltid klockren Elaine! Människor som bestämt sig för att missförstå, kommer göra så oavsett vad.

  11. MH skriver:

    Jeg er så glad for at du skrev det innlegget for endelig er det noen som setter ord på det jeg opplevde da jeg vokste opp. Takk!

  12. JNI skriver:

    Tack för ett bra inlägg. Min pappa har alltid valt bort mig och mina 2 systrar för nya kvinnor. Har kämpat hela mitt liv från 6 års ålder att få hans uppmärksamhet och tyvärr gör det även idag. Allt man gör är fel, allt hans nya frus barn gör är rätt. Han har skulldlagt vi barn att det är våra fel att allt blivit som det blivit. Så lite titt som tätt får man det upptryckt i ansiktet. Jag önskat att jag kunde stå på mig som du gjort och mina systrar. Man blir som en disktrasa direkt man kommer till honom och hans negativa ton. Man tar åt sig av allt. Tack för detta braiga inlägg!

  13. Jannice skriver:

    Du är helt fantastisk! Tänk om världen resonerat som dig, va mycket bättre den vore! Jag blir mörkrädd över att människor kan hitta något att störa sig på i förra inlägget..
    Nu ser vi fram emot att Ni snart har Maggan här i stället! Trevlig dag till dig!

  14. Hanna skriver:

    Hejja dig! Det är så otroligt härligt med nån som står upp för sin sak, speciellt när det handlar om något så viktigt. Det kommer alltid finnas människor som inte håller med av olika anledningar. Jag brukar försöka utgå från principen att man kan förstå men inte acceptera. Det finns bakomliggande orsaker till allt, till varför Hitler var som han var exempelvis , men bara för att man förstår varför saker blir som de blir så behöver man inte acceptera det. Förstå men inte acceptera!

  15. Sara skriver:

    Samhället skulle bli bättre om bara folk inser att man kan tycka flera saker samtidigt även om man inte uttrycker allt på en gång. Gillar verkligen inte lättkränktheten hos människor.

    Go Elaine!

  16. jenny skriver:

    Syrrans ”nya kille” de har vart i hop i 7 år nu. Är en häxa haha
    Han utesluter hennes son från ett tidigare förhållande och gör bara saker med sin egna son. Det hade jag aldrig godtagit. Min syster är ryggradslös! Hennes ex kille är även han en häxa väldigt många ”pappor” som är häxor också..

  17. Yaca skriver:

    Jag tycker att det händer allt oftare att du bemöter folk som kommenterar och inte delar din åsikt, på ett respektlöst och arrogant sätt (tex. ”Det finns elefanter i Afrika också”). Det handlar inte om att inte yttra och stå för sin åsikt även man är lite känd utan om respekt mot andra människor och förmågan att föra en konstruktiv diskussion med folk som har en annorlunda åsikt även om slutsatsen skulle vara agree to disagree som du själv gillar att kalla det. Den förmågan verkar du ha tappat på vägen.
    Själv har jag aldrig varit i situationen du beskriver och har därför inget att bidra till diskussionen men kan lätt tänka mig att det finns häxor och ”häxabarn”.

    • Prillan skriver:

      Jag tycker inte att svaret var respektlöst, det är ju spot on vad det handlar om, Elaine skriver en text om X och en massa människor börjar ropa om att det finns en massa andra bokstäver också. Påståendet att X finns utesluter ju inte att de andra bokstäverna också finns. Och det ska ju inte behöva nämnas varenda gång man pratar om X, eller hur? Och även om man upplever svaret som respektlöst så tycker jag att man får tåla det när man själv har en tråkig ton och drar till med ”väx upp” och ”du är otroligt omogen och naiv”.

    • Annica skriver:

      Håller med Prillan. Det var kommentarerna som var respektlösa.

  18. sarafannyelisabeth skriver:

    Håller med fullständigt, en av mina bästa vänners pappa var en ryggradslös man som gifte sig med en häxa. Själv har en häxa (trollkarl?? haha) till pappa och en ängel till bonusmamma vars utan stöd och kärlek jag förmodligen inte skulle ha någon relation med alls idag. Det kryllar om svin och tyvärr blev jag och många med mig till av en och hur man kan försvara det är helt otroligt i mina ögon!

  19. Maria skriver:

    Varför är män ryggradslösa medan kvinnor är häxor? Varför använder du ett nedvärderande ord mot kvinnor medan männen endast saknar ryggrad? Vart är retoriken i det? Kan inte båda män och kvinnor bara vara ryggradslösa?

    • Cathrine skriver:

      Jag tror nog kanske att Elaine pratade utifrån sin egna personliga situation och erfarenhet, därav benämningarna. Självklart kan män va häxor o kvinnor ryggradslösa. Man får nog se bortom benämningarna o se till vilka karaktärsdrag hon försöker förmedla istället.

  20. Annica skriver:

    Jag tror att anledningen till att en del reagerar negativt på detta är just valet av ord. Missförstå mig rätt, jag håller med om dina inlägg till 100% och tror att de som reagerat negativt väljer att fokusera på dina ordval istället för innehållet och meningen av inlägget.

    Just att du kallar bonusmamman ”häxa”, ett nedsättande ord för hela henne som person. Det beskriver inte en särskild del av bonusmammans personlighet utan insuinerar att hon är häxa rakt igenom. En skitperson i stort sätt.

    I jämförelse kallar du pappan ryggradslös. Det är en mer specifik beskrivning. Du fokuserar på att han inte har stake nog att stå upp för sitt/sina barn men det ger ändå inte samma intryck av att du beskriver pappans hela personlighet utan det är bara en bit av den. Det är det som blir lite skevt och som jag tror gör att en del reagerar.

    Sedan tycker jag att det är löjligt att göra det hela till ett manligt vs kvinnligt problem som en del kommentarer har fokuserat på i förra inlägget.

Lämna en kommentar