So long cowboy


IMG_2862.JPG

Det var en gång för längesen då jag och en kille gjorde slut i kärlek, precis som min vän var med om häromdagen. Det fungerade inte, men vi älskade varandra och skulle göra allt för varandra. Det krävdes ett större avstånd för att det skulle bli bra och jag hittade en dagbokssida från den tiden:

Så nu bestämde han sig att det får vara slut. Slut på mina veligheter så han kan gå vidare. So long cowboy. Det är min bästa vän som går. Inte klokt egentligen, men jag förstår. Jag sa att jag älskade honom och att han fick höra av sig när han ville. Och nu övar jag för när han kanske hör av sig. Att det inte ska kännas som en plastskena mellan oss utan att det ska vara kärleksfullt på riktigt. Ungefär som när man ringer farfar och han svarar, då är det bara kärlek och man blir glad. Så skulle jag vilka vara för ******, skälet till det där leendet, tryggheten, vissheten om att jag alltid kommer finnas där och att det aldrig kommer bli plastigt oavsett hur många månader eller år som flyger förbi innan vi pratar. Jag älskar honom och kommer göra det livet ut. Så ringer han 2009 så ska jag fan vara lika varm och bra som nu. Stå för mina ord. ”Du kan alltid ringa, jag kommer alltid älska dig”. Jag övar nu. Ska ringa farfar och höra hur han låter, kanske kan jag låta likadan för ******? Haha farmor Elaine.

Ja hörrni, det är 2014 och han har fortfarande inte ringt. Vet inte hur det skulle låta om han gjorde det. Plastigt? Svårt att tro det när en människa från den tiden oftast tar med sig minnen därifrån. Det enda problemet är att minnet sviker mig.

Bloggvännerna har ordet

8 svar till “So long cowboy”


  1. Hej,
    igår bloggade jag om dig.
    http://livetfrandenljusasidan.se/2014/10/28/att-aga-en-diskussion-aven-kallat-vardagsmakt/
    Jag jobbar på Liljeholmskajen (där jag också bodde tills för några månader sedan). Så du vet, ifall du tar min invit där på slutet på allvar. Det vore oväntat – och kul. 🙂

  2. D. DeMarkey skriver:

    Fint skrivet och väldigt moget.
    Bra att han inte ringde så att du kunde träffa din nuvarande prins. 🙂

  3. Hmm skriver:

    Förutom att minnet, som du är inne på, sviker så att man inte minns hur man kände den gången, så hade jag nog inte kunnat släppa känslan av att varför ringa nu när hen inte har kollat hur det strå till med mig tidigare under alla dessa år? Känns som att ett telefonsamtal efter så lång tid kunde kvitta.

  4. Det är märkligt det där, att man inte minns hur man känt. Jag kan läsa så många texter jag skrivit, när det kommer till kärlek, och tänka ”men oj, kände jag verkligen så?” Tycker det är häftigt att ha det nedskrivet just därför 🙂

  5. Sandra skriver:

    Jag undrar om du fortfarande älskar honom, om du skulle kunna säga det till honom?

  6. Liss skriver:

    Tenker du at du forsatt elsker han? Jeg har en gang vært den personen, som ringte. Jeg tok kontakt med min x etter 8 år!. Da hadde jeg tenkt lenge på at jeg skulle gjøre det, men 8 år tok det før jeg turde og klarte å innrømme overfor meg selv at jeg fortsatt elsket han. 8 år var forlenge for han å vente. ”Jeg tenkte på deg veldig lenge, men du vet livet går videre” var hans svar. Jeg visste ikke det da, livet mitt hadde ikke gått videre. I dag er jeg veldig glad for at jeg tok kontakt, for nå og kanskje på grunn av det gikk mitt liv videre..:)

  7. Johanna skriver:

    Jag hade en pojkvän när jag va 16, vi va tillsammans ett år. Så där töntigt kära och man såg framför sig bröllop och hela livet. Men de tog ju slut så klart och vi kommer frän en liten ”stad” så vi sprang på varandra lite då och då. 6 år efter börjar han jobba på mitt jobb, det var så himla konstigt! Vi kände ju varandra så bra, men ändå inte. De blev nästan som förr fast vi va äldre. Vi hade nått år innan spenderat nån natt ihop på fyllan och det är lite läskigt de där, att hur många år de än går så känns de nästan som vanligt när man väl är ensamma med varandra igen!

  8. Apolonia skriver:

    Hvor er det smukt Elaine.

Lämna en kommentar