Pinsamma händelser på väg till framgången.


Bild 2013-09-24 kl. 12.12

Vad roligt att ni vill höra om min resa från förtvivlad nyutexaminderad retorikkonsult till framgångssagan som det faktiskt har blivit. Ett scenario minns jag extra starkt. Det gör nästan ont i magen av bara tanken på det.

Jag satt i ett av datarummen på Södertörns Högskola och skulle skicka ut ett massmejl för att folk skulle få veta om min existens. Jag gjorde det klassiska, skrev i du-form. Året, 2003. Självförtroendet, inte så bra. Kompetensen, vass som tusan men alldeles för få visste det då. Jag hade samlat ett hundratal mejl och skickade i väg mitt ”högst personliga” mejl till dem. I tre timmar satt jag och svettades över formuleringarna i mejlet. Till slut satt jag med fingret på send-knappen. Tryckte ned tangenten och skrek efteråt. Eleverna tittade på mig som att jag var galen. Två timmar gick. Elever lämnade det där datarummet, kvar satt en elev och stirrade på sin dataskärm. Den eleven var jag. Snart skulle jag väl få svar på mejlet.

*PLING*

Jag vet. Förhistoriskt. Men så lät det när man fick mejl 2003. Jag hoppade till och blev alldeles till mig. Jag hade fått svar!!! Tittade i min e-mail och där väntade… ett mejl från Nigeria om en möjlighet att investera 1 miljard dollar i en ny bank. Hade jag haft en viol så hade jag spänt den och börjat spela. Oj vad jag kände mig patetisk och tyckte att det var så synd om mig själv.

Bild 2013-09-24 kl. 12.12 #2

Jag satt kvar i den där jädra datasalen i två timmar till och skulle precis lämna den när jag hör ett ”pling” igen. En gnista av hopp tänds igen. Det var inte skräppost, det var ett svar på mejlet jag hade skickat till de hundra personerna. En av de hundra hade svarat:

”Elaine, jag säger det här i all välmening. När du skickar ett ”personligt” mejl till hundra personer så kan det vara en idé att placera adresserna i den ”dold kopia” istället för Till-raden. Bara en tanke… Och jag är inte intresserad. Vänligen. Hans”

Ett sånt misslyckande och vilken förnedring. Hur kunde jag missa den detaljen? Jag gjorde många missar på vägen dit jag är idag. Men jag lät mig inte slås ned. Även om tårar kom så var jag fast besluten om att den där Hans skulle ångra att han inte gick en av Elaine Eksvärds retorikkurser.

Bloggvännerna har ordet

14 svar till “Pinsamma händelser på väg till framgången.”


  1. Jenny skriver:

    Åh det här var uppfriskande! Lider verkligen med dig samtidigt som det känns skönt att få veta att vägen till framgång inte alltid är spikrak. Vill läsa mer om din väg! 🙂

  2. Åh! Det där misstaget har jag också gjort… men jag kom på det precis när jag skickat iväg det. Fick in väldigt många ”fan” under de minuter som passerade innan jag insåg att ”Det hjälper ju inte att svära, gjort är gjort, bara gilla läget och gå vidare”….

  3. A.K skriver:

    Hej Elaine. Jag har ett väldigt stort problem. Jag blir röd som en tomat i ansiktet hela, hela tiden. Det spelar ingen roll vad det är… Så fort jag får minsta lilla uppmärksamhet är det kört. Att prata inför grupp är så otroligt jobbigt för mig och jag mår uppriktigt sagt dåligt över det här. Det är en sån himla ångestladda grej. Jag studerar på högskolan vilket innebär en hel del reflektioner och att prata inför en grupp människor. Det är samma visa varje gång. Tomatröd i ansiktet. Det har varit såhär så länge jag kan minnas, ända från barnsben. Min utsida speglar inte min insida och det är så himla tråkigt. Jag vill inte vara den tysta längre på grund av rädslan att bli en tomat. Du som är expert på det här ämnet. Vad tusan ska jag ta mig till? Kram

  4. Linda - utbildare som vill leda, inspirera och möjliggöra! skriver:

    Efter att jag hade läst det där så kände jag bara att jag vill veta mer! När upplevde du att andra börja upptäcka dig? När kom de första kunderna?

  5. sophie skriver:

    Jag går ut om knappt två år och är SKITNERVÖS. Jag siktar mot din trädtopp så landar jag förhoppningvis i närheten!

  6. Em skriver:

    Underbart! Så jobbigt just då men lärorikt. Någon basketspelare skrev något bra om hur många missade skott han gjort på sin väg mot toppen. Ett misslyckande är något bra.

  7. Hehe ja det är en klassiker! =) Vilken bra grej tycker jag sådär i början av karriären att våga göra ett eget event. Du är alltid en stor inspiration! =) Dela gärna med dig av flera historier! =)

  8. Hehe, klockren miss, och väldigt sött att sitta där och vänta på svar.

    När jag började frilansa var jag med om en liknande grej de första gångerna jag kontaktade tidningar. Jag mailade mina artikelidéer till 10-15 olika tidningar (lyckligtvis inte samma mail till alla) och fick inom ett par veckor två svar, ett ”nejtack” och ett ”nejtack dina idéer är dåliga”.
    ”Jahapp, det var första försöket det” tänkte jag och gjorde om allt från början men med lite vassare idéer – och efter ett tag hade jag sålt en handfull artiklar till Cosmopolitan och fått in en fot på Aftonbladet. Envishet är bra grejer!

  9. Linn skriver:

    Men Elaine..Når forandret dette seg? Når tok din karriere ”av” og pga hva?
    Håper Hans kommer på et av kursene dine nå! 🙂

    Hilsen nyutdannet 🙂

  10. daniela skriver:

    härligt att du vågar berätta sådana historier! 😀 är så glad att jag börjat följa din blogg

  11. Åh, vad det är roligt att läsa om början på framgångshistorier! Det ger hopp och lust till alla oss som är på väg att eller redan har tagit de där första stapplande stegen mot att skapa vårt drömjobb/drömkarriär. Skriv gärna mer! När började det hända saker?
    Kram!!

  12. Line skriver:

    Jag klickade mig in på din blogg för första gången någonsin idag. Jag kom sedan på mig själv när jag hade bläddrat igenom ett x-antal sidor att jag hade suttit här och läst och lett för mig själv i en timme, istället för att plugga. Jag är helt kär i dig, haha. Du verkar vara en helt underbar person och är otroligt glad över att jag hittade hit! 🙂

  13. Natalie skriver:

    HAHA! Men åh. Alla gör vi misstag. + Hans ville ju bara vara snäll!

Lämna en kommentar