Första natten utan Matheo


20130424-213112.jpg
Ikväll gosar jag loss med min lilla kulting för imorgon är det första natten i Matheos liv som vi sover ifrån varandra. Det känns jobbigt, förmodligen jobbigare för mig. Det här med att sluta amma känns inte heller skoj. Jag känner mig inte redo på något sätt. Jag tror Matheo har lättare att sluta än jag. Tänk att det finns en massa böcker för hur man får barnet att sova utan mamman och vänja sig av amningen. För oss så är det snarare jag som är problemet. Jag är en riktig hönsmorsa på alla sätt och vis. Alla andra föräldrar känns så coola och laid back, medan jag mer går på helspänn hela tiden.

20130424-213944.jpg20130424-213953.jpg

/Elaine, tror att hon kommer vara coolare när 2:an kommer till världen.

Bloggvännerna har ordet

20 svar till “Första natten utan Matheo”


  1. M- mamma till finaste T skriver:

    Om det inte känns rätt eller du inte är redo kommer det bli tufft. Jag sluta amma när min flicka var 10 mån, jag bestämde mig och slutade. Det var tuffare för lugnen henne , smärtan var outhärdlig. Tog en vecka sen mådde vi alla bra!

  2. Emelie med C skriver:

    Men varför ska du sluta amma om du inte vill? Du har säkert en bra anledning såklart, jag blir bara nyfiken.

  3. Annica (nybörjarmamma och "pastorsfru") skriver:

    Lycka till så mycket med att sova borta! Hoppas både du och dina grabbar får sova gott. Som du skriver är det säkert jobbigast för dig, jag känner precis lika dant!
    Jag undrar lite över amningen, varför slutar du om du inte känner dig redo? Jag har för mig att du tänkte amma länge? Jag hänger inte med i svängen 😉 Självklart så ska du ju göra vad som är bäst för dig och lilla M, är det att sluta helt så önskar jag lycka till med det med 🙂

    Har själv en son på 7 mån, känner att jag slits lite mellan att börja trappa ner eller fortsätta fullt ett tag till… Det är ju inte så lätt att bara sluta! (Så känner jag rent känslomässigt).

  4. Petra skriver:

    Sluta inte om du känner så!!!!

  5. Josefin skriver:

    Hej!

    Jag ville bara skriva och säga att du är en så otrolig stor inspiration för mig. Jag är bara 20 år, men kan lätt säga att din blogg är den bästa av de jag läser trots ålderskillnaden och visa ämnen som tas upp såsom arbete och familjeliv. Du är en så stark och jordnära kvinna och jag ser upp till dig! Keep up the good work!

  6. Fru K Porschemamman skriver:

    Ett: om du inte vill sluta amma så fortsätt. Det skadar varken dig eller Matheo.
    Två: det är ok att vara en hönsmamma (även om jag inte tror att du är så hönsig som du själv tror). Ditt barn är det mest värdefulla du har och är det en sak i livet du ska noja om så är det väl barnet i så fall? Jag var ( i alla fall enligt omgivningen) väldigt cool med min äldste. Lillasyster däremot? jag oroar mig för allt. hela tiden. Knasigt men sant.

  7. Magdalena skriver:

    Sluta inte förrän det känns bra för er båda, är mitt råd! Känns det bra, meningsfullt och mysigt är det bara att köra på.

    Min stora slutade självmant vid 16 månader, medan lilla fortsatte tills han var två år (fast bara nån gång då och då, nattetid, de sista månaderna).

    Lycka till, hur du än väljer att göra!

  8. Anna skriver:

    På tal om barn ett o barn två…. Spiderchick listade en väldigt bra lista ang ”skillnaderna” haha! Med en nypa salt så klart 😉

    http://spiderchick.nu/2013/april/barn-nr-ett-vs-barn-nr-tva.html

  9. Lillevi skriver:

    åååh, långt ifrån alla föräldrar är coola, fram till i Januari i år har jag som längst varit borta från barnen (föda juni-10 och september -11) över natten, och då hade de sovit över hos mormor och hämtat dem på morgonen =)

    hur som helst skulle jag vara borta i 5 dygn, jag GRÄT i 4 ½ timme i bilen på väg till kursen jag skulle till….. sen grät jag mig igenom varje kväll, men Barnen mådde bra, de var hemma med pappa och lattjade runt!

    Övning ger färdighet, var borta förra veckan på kurs igen – jag grät bara en gång =)

  10. Magda skriver:

    Men varför slutar du om du inte är redo?

  11. Camilla skriver:

    Du är verkligen inte ensam! Jag känner precis på samma sätt. Det här med att få barn innebär ju att man själv har blivit så galet sårbar, inget ont ska ju få hända det mest värdefulla man har.
    Amningen är också ett dilemma, jag ska på kurs en vecka med jobbet snart och det är något jag har bävat för jättelänge.
    Min dotter är 7 mån och är inte alls intresserad av att ära vanlig mat än och det skär ju i mammahjärtat att inte vara där man mest behövs.
    Men det här är väl bara början av all oro man kommer känna när barnen växer upp.

  12. Men så skönt att fler kan erkänna sig som hönsmamma! Tycker precis som du att ”alla andra” minsann är ascoola medan jag själv oroar mig för precis allt.

    Dag 3 med Squat challange, inte ens lite jobbigt än. Känns härligt! Tack för inspon.

  13. FiaPia skriver:

    Jag är hönsmamma!
    Jag har inga problem att lämna vårt kid till pappa, där känner jag ingen oro. Men att andra ska ha hand om henne känns inte ok än. På fredag kväll ska farmor&farfar passa. Det kommer säkert gå jättebra men jag kan ändå va inte låta tänka på skräcksenarion som att deras hundar ska flyga på henne, att hon ska skada sig, sätta i halsen, att hon ska bli jätteledsen osv osv.
    Jag är så hönsig att jag ibland kommer på mig själv att redan nu fundera och ora mig över vem som ska passa henne när vi ska till bb och föda fram hennes syskon i november – men då hoppas jag att hönsmamman vuxit bort något 😉
    Våran tjej är 10,5 månad

    • M skriver:

      Hatten av för dig som har en 10,5 månaders och väntar barn i november. Jag har en och det är knappt så jag fixar det!!! Jag beundrar de som kan ha två eller fler småbarn samtidigt. själv så väljer jag vänta minst 3-4 år innan ett syskon ska komma till världen.

  14. Petra skriver:

    Du verkar ju också otroligt cool som mamma utifrån sett. Det är nog så med många mammor.

    När den vanliga maten funkar kommer han automatiskt att amma mindre. Kanske delamma kan funka för er?

  15. Jag var coolare när jag fick mitt första barn som 20-åring.
    När barn nummer två kom – för åtta år sedan – vid en ålder av 34…då var jag inte alls lika cool.

  16. Julia skriver:

    På vilket sätt känns det jobbigt att sluta amma? Är lite nyfiken bara. Jag helammar själv min 1-månaders just nu och visst, det är såväl smidigt som billigt men jag tycker att det ska bli skönt att inte känna mig som en kossa dygnet runt också 🙂

    • Therese skriver:

      Så kände jag med i ca 3-4 månader, jag ville gärna amma men räknade månaderna tills jag lände att jag med gott samvete kunde sluta. Men så en dag vande sig brösten vid amningen plötsligt och nu när hon är 9 månader känner jag mig inte alls lika sugen på att sluta amma längre. Konstigt, det trodde jag aldrig. 🙂

  17. Johanna skriver:

    Alltså gud, jag smälter verkligen när jag kollar på bilderna på den där söta lilla killen!

Lämna en kommentar