All respekt till ensamma mammor och pappor


Att vara med Matheo själv är inte lätt. Det är himla lyx att Gustav kan jobba hemifrån större del av tiden. Vi får Matheos tre första månader ihop, det hade inte varit lätt annars.
Sophie var förbi med sina två små och Matheo fick en massa härliga presenter.

20120702-163727.jpg 20120702-163732.jpg

20120702-163742.jpg
Jag fattar grejen med att hänga med andra mammor när pappan jobbar. Men oj vad jag saknar Gustav när han jobbar, allt går så smidigt och det är ju kul att dela upllevelsen. Jag vet att jag är bortskämd som får ha min man de tre första månaderna, ändå blir jag gråtfärdig de dagarna han inte är med oss. Säkert störtlöjligt av mig.

Promenaden gick i alla fall bra! Nästan 7km blev min vardagsmotion idag.

20120702-164114.jpg
Bloggvännerna har ordet

8 svar till “All respekt till ensamma mammor och pappor”


  1. HB skriver:

    Jeg var livredd for å være alene de første ukene, og min mann måtte bli hjemme fra jobb en uke lenger enn planlagt fordi jeg ble så redd 🙂 Men etterhvert som du blir ekspert på ditt eget barn, så blir det baaare deilig å være kun dere to :))

  2. Louise skriver:

    Du är inte löjlig! Jag kände samma sak som du när min sambo skulle tillbaka till jobbet efter de tio dagarna som är ”standard”. Så jag ringde till honom en dag på jobbet, gråtandes och sa ”nu får du komma hem och vara pappaledig en månad”! :p Det är jobbigt att vara själv med en liten plutt!

  3. Cilla skriver:

    Du har samma tur som jag 🙂 gubben min går på 6v semester nu efter dessa 10 dagar! Otroligt skönt! 🙂

  4. Linnea skriver:

    Dina känslor är aldrig störtlöjliga!

  5. Karin skriver:

    Jag är hemma med tvillingar, min man jobbar heltid med en timmes körväg till jobbet, ibland stannar han borta över natten. Så har vi haft det sen de var sex veckor, nu är de fyra månader. Det är fullt upp hela tiden men det går bra, fast jag kan inte förstå hur man kan tycka det är jobbigt med ett barn :).

  6. Mona skriver:

    Hej! Till att börja med, tack för fin och ärlig blogg. Jag måste bara säga att jag tycker att det är sååå befriande att du kan skriva att det inte är helt lätt att ta hand om sin lilla baby alltid, och att du behöver din mans stöd, det är ärligt och modigt. För det finns så mkt löjlig prestige i mammaskapet, att man alltid förväntas va på topp, glad, snygg, trygg i sin roll etc. Och yppar man minsta lilla sk negativitet så tas det som man är en dålig mamma. Jag har en 14 månaders som jag älskar över allt annat men jag har behövt mkt stöd av min man, vi älskar att umgås alla tre, och ibland har folk tittat snett på mig som om jag inte kan ta hand om mitt eget barn. Så därför, tack för att du är ärlig och kan visa att en bra mamma är en mamma som han visa att man inland har tuffa dar.

  7. Elaine du är så himla ärlig och underbar!! Självklart får man tycka att det är tufft att vara ensam hemma med en liten! Särskilt den första tiden när allt är så nytt och överväldigande och känslorna liksom sitter utanpå en.. Jag hade också turen att ha en man som kunde vara hemma under vår sons första 3 månader, det var guld värt att kunna dela den första tiden!

  8. Kristina skriver:

    Jag tyckte också att det var jättejobbigt att vara hemma själv med bebisen. I mitt fall gick det så långt att jag fick en lätt variant av förlossningsdepression och det slutade med att min sambo fick vara hemma i nästan 3 månader. Jag tycker fortfarande att det är ganska tufft att vara själv med bebisen men det blir lättare och lättare även om det går sakta. Jag tar en dag i taget. Men känslan när sambon kommer hem fr jobbet och familjen är samlad är fantastisk! :-))

Lämna en kommentar