Att hänga med samma gäng hela livet – är det en bra idé?


När Gustav och jag satt och åt femrätters på Saltmagasinet i Västervik härom veckan så diskuterade vi vänner – gamla gäng vs varierade kompisgäng.

20110729-010227.jpg

Jag har bytt kompisgäng massor av gånger i livet. Det är inte så att jag har gjort det medvetet, jag har bara flyttat till andra länder och kommit i andra livsbanor än de andra. Det har aldrig varit så att jag blivit ovän med något gäng. De flesta av mina närmsta vänner är likadana. De har olika kompisgäng som de hoppar mellan. Det som jag tycker är slående med de som hoppar omkring och de som har haft ett och samma kompisgäng hela livet, det är den sociala kompetensen. Jag kanske är fördomsfull, men det är i alla fall min upplevelse.

De som träffar olika människor behärskar fler sociala koder medan de som hänger med samma kompisar hela livet egentligen bara behöver behärska de interna sociala koderna. Jag tycker jag märker de med dom som bara hänger med samma, det är som de fortfarande går i 1:a ring i gymnastiet eller i högstadiet. Det är samma uttryck, samma jargong, ja samma allt. Det är nästan lite oroväckande. Känner ni samma sak när ni träffar gamla kompisgäng från förr? Kan ni också känna lätt obehag över att de gamla sociala rollerna är tillbaka och din sociala roll som du inte har haft på flera år kommer plötsligt ovilligt tillbaka.

Jag vill gärna behålla mina vänner livet ut, men jag vill också träffa nya och framför allt inte tappa förmågan att knäcka andras sociala koder. Jag är fundersam om det jag skriver är fördomsfullt eller sant…
/Elaine, på bio med gamla och nya vänner.

Bloggvännerna har ordet

4 svar till “Att hänga med samma gäng hela livet – är det en bra idé?”


  1. Jennifer skriver:

    Elaine, du vet det här med att ”göra sig av med vänner”, sånna man inte mår riktigt bra av, vänskapsrelationer som är destruktiva lite för ofta trots att de har fina stunder också. Om man säger upp kontakten med en vän för att denne vägrar lyssna och ta till sig av den ”kritik” man har, kritik som man gett ihopp om att kunna rädda relationen – hur gör man då för att gå vidare och glömma? Det gör ju fortfarande ont, man påminns om att man älskade/älskar denne vän, och det gör så ont att se att denne inte verkar vara beredd alls att ta upp ett samtal med en igen för att försöka rätta till saker och ting. Fast man vet att innerst inne saknar denne vän mig lika mycket som jag saknar henne. Så jäklans svårt.

  2. Matilda skriver:

    Lite (hmm mycket) OT men VARFÖR är Rachel naken under ett lakan medan alla andra är helt påklädda? Och med Chandlers SJUKT nöjda ansikte precis under rumpan… Det var den skummaste gruppbild jag nånsin sett!

  3. marie skriver:

    älskar våra vänskaps diskussioner i alla fall och du …fördomsfulla är vi väll allihopa vare sig vi erkänner det eller inte.
    Du är världens finaste vän och jag älskar dig!

Lämna en kommentar