En dagbok som talar


Att skriva blogg det är ju som att ha en dagbok, med den lilla skillnaden att dagboken talar tillbaka till en ibland. Jag älskar att läsa igenom gamla sidor och vara ödmjuk för hur man var förr och se att ”jag är inte där idag”. Det hjälper mig att förstå folk som nu är i faser som jag själv passerat. Men också förstå att folk är i faser som jag själv inte kommit till.

Jag älskar utveckling och skäms inte för att jag varit varken fanatisk pingstvän eller bantande kroppsnegativ människa. Jag är glad att jag inte är det längre, men jag kan inte skämmas över att man växer och ändras. Det var den tiden och den fasen. Det är helt ok.

Jag skriver inte lika mycket i min analoga dagbok nu när jag bloggar och jag måste säga att jag sörjer det lite samtidigt som jag faktiskt älskar att blogga. Jag ska lära mig att inte haka upp mig på saker som dagboksbladen ibland säger att jag måste stanna vid. Dagarna går och dafgbokssidorna också.

Med det sagt är jag så glad att ni är här och vill fortsätta resan.

Jo en sak till. Jag är så glad att jag inte håller på med dieter utan äter precis vad jag vill. Jag tränar precis så mycket jag vill också. Min kropp och knopp mår så bra av den kombon och jag blir starkare.

Blockat några ip-nummer och Hmm


Hej finingar. Ville bara berätta att jag blockat en handfull personer som tar mer energi än jag räknat med. Gamla veteranen Hmmm och andra envisa själar som tycker agree to disagree inte räcker utan att jag ska svälja deras idé om ett personligt påhopp är något jag ska acceptera som självbild och även får lov att uttryckas bara det blandas med kritik.

Hade jag gått in i alla diskussioner de skapar så hade jag ett heltidsjobb som inte ger pengar utan tar energi. Det känns som att det finns de som verkligen går igång på att inte bara diskutera utan också elda på, inte veta när det räcker, att gränsen är passerad. Och ni vars kommentarer jag raderar och ni postar igen sju gånger. Jag har autoradering på era olika ip-nummer så lägg tiden på något konstruktivt istället. Ditt liv är värt mer än att knattra nedlåtande kommentarer bakom fem olika ip-adresser. Du har bättre saker för dig.

Förstår faktiskt inte vad som hänt med klimatet på nätet och dessa människor kan lägga så mycket tid på tjafs och nedlåtande ton på bloggar.

Under tiden bloggen autoraderar så ska jag hänga med mina hjärtan.

Livet är för kort för att skriva negativa kommentarer, läsa dem eller lämna plats åt densamme. På tal om liv så har denna varelse levt i 40år idag. Det ska firas.

Denna helg


Som jag ser fram emot att njuta av den. Gustavs nacke, lugn och sällskap. Idag ska vi på dejt för första gången i år tror jag.

Men ändå. Efter en timme så brukar vi längta efter barnen som man behövde en liten paus ifrån.

Det är så mycket som är klart hemma, men också en del som är kvar. Jag sörjer att det blir höst för jag hade precis kommit in i utelivet på tomten och lärt känna våra växter. Men också gräsmattan.

Häromdagen kom en mamma över och körde uteträning med oss. Så himla härligt och en tradition vi ska behålla.

Hoppas ni får en fin helg med bra energi, människor och vibbar.

/Elaine, är sugen på både te och kaffe denna morgon.

Skillnaden på lättkränkt och kränkt


Jag tycker ordet kränkt missbrukas som ett slagord när det faktiskt är något man kan vara orsak till. Häromdagen skrev jag om att jag råkat kränka folk med autism och anhöriga till densamme, men det betyder inte att det var fel att bli kränkt. Det betyder bara att jag var orsak till det.

Klart man råkat kränka folk.

Lättkränkt tycker jag också har missbrukat som att om man inte köper personliga påhopp så skulle man vara lättkränkt. Det är en stor jäkla skillnad på att kunna ta kritik, men också sätta gränsen för personliga påhopp. Alla verkar inte se den skillnaden utan tycker att man ska få kunna kalla folk för dåliga människor första meningen och sen kalla samma människor lättkränkta i andra meningen. Om du blandar din kritik med personliga påhopp på denna blogg så kommer jag att ta bort din kommentar i den mån jag hinner och ser – inte bara när det gäller mig själv utan andra också. Kan vara bra att veta när man författar en novell av någorlunda vettig kritik för att sen avsluta med ett påhopp – då ryker hela kommentaren. Jag brukar hålla det för regel åt mig själv att jag kan berätta vad jag tänker om det personer sagt eller gjort, men inte berätta vad personerna är.

Min regel när jag snackar 👆🏽

Det har besparat mig många konflikter när feedbacken kommit från mig. Däremot startar konflikter när folk misslyckas med samma regel mot mig, inte för att jag är lättkränkt utan för att jag ogillar personliga påhopp. Är ni likadana?

Pudla tycker jag också låter nedlåtande. Att det skulle finnas en dubbelmoral med att säga en sak först, inse ett och annat, be om ursäkt och be om feedback. Om det är att pudla så gör jag gärna det, men att använda det i nedlåtande bemärkelse förstår jag faktiskt inte. Vi kanske kan säga ”Bra att du bad om ursäkt” istället för att med anklagande ton säg ”Du pudlade”. Fler pudlar åt folket tycker jag.

Vad tycker ni?❤️

Tjafs om retoriken på Livs kommentar kommer att raderas. En handfull tjafsar, ni andra diskuterar, delar och diskuterar. Uppskattar era tankar.

”Hon har ändrats”


Jag har tagit avstånd från folk i tid och otid. Det låter mer dramatiskt än det är, det handlar mer om att man har funnit sig på en plats och frekvens som inte lirar med personen och jag lirar säkert inte med hen heller.

Men så kan man också fastna i en uppfattning om människor trots att tiden går och dom precis som en annan växer och förändras. Vissa krymper till och med utvecklingsmässigt, haha, men det kan ta en annan gång.

Häromåret så pratade jag med en kompis om en person som vi båda hållit lite på håll, helt oberoende varandra och på grund av hen var då. Jag tog upp personen när kompisen plötsligt sa:

”Vet du, det stämmer inte längre. Hen har ändrats!”

”Det var som fan!” Svarade jag och log.

Så jag gav den relationen en chans och nu är vi back on track utan dramatik eller högljudda reflektioner. Men jag gillar personer som min kompis som vågar utmata min gamla uppfattning om en person som är på en helt annan plats. Jag hoppas verkligen att folk gör detsamma om mig när jag har förflyttats till likvärdig frekvens.

Jag är inte arg och hatisk längre. Jag bråkar inte som förr. Jag vet att jag gjorde det förr, det är inget jag förnekar. Men jag förstår inte poängen med att påminna mig när jag är här nu. Jag ska inte påminna dig heller.

Ge folk en andra chans, särskilt när andra berättar att du är fast i en gammal bild. Folk förändras och utvecklas, precis som du. Bra va❤️