En dagbok som talar


Att skriva blogg det är ju som att ha en dagbok, med den lilla skillnaden att dagboken talar tillbaka till en ibland. Jag älskar att läsa igenom gamla sidor och vara ödmjuk för hur man var förr och se att ”jag är inte där idag”. Det hjälper mig att förstå folk som nu är i faser som jag själv passerat. Men också förstå att folk är i faser som jag själv inte kommit till.

Jag älskar utveckling och skäms inte för att jag varit varken fanatisk pingstvän eller bantande kroppsnegativ människa. Jag är glad att jag inte är det längre, men jag kan inte skämmas över att man växer och ändras. Det var den tiden och den fasen. Det är helt ok.

Jag skriver inte lika mycket i min analoga dagbok nu när jag bloggar och jag måste säga att jag sörjer det lite samtidigt som jag faktiskt älskar att blogga. Jag ska lära mig att inte haka upp mig på saker som dagboksbladen ibland säger att jag måste stanna vid. Dagarna går och dafgbokssidorna också.

Med det sagt är jag så glad att ni är här och vill fortsätta resan.

Jo en sak till. Jag är så glad att jag inte håller på med dieter utan äter precis vad jag vill. Jag tränar precis så mycket jag vill också. Min kropp och knopp mår så bra av den kombon och jag blir starkare.

Bloggvännerna har ordet

9 svar till “En dagbok som talar”


  1. Men gör man verkligen det, ändars så mycket?

    Man får nya insikter, utökad kunskap mm, men är man inte i grunden rätt mycket samma som man var för något år sedan? Så tror jag det är för mig iaf och för de flesta som jag ser runt omkring mig.

  2. Karin skriver:

    Är du fortfarande vegan?

  3. wigwag skriver:

    Hatar du fortfarande din pappa? Och lika intensivt som förr? Jag tänker mig att just detta är en sådan sak som kan förändras ganska mycket med åren du nu passerar.

  4. Mos skriver:

    Ingen människa är en pappersdocka.

    Årsring, läggs på årsring och den jag var igår finns för alltid kvar. Hon som var ett år, finns där. Hon som var 20 finns där. Hon som var innan barn finns där och hon som är 40-någonting finns också där.

    Tror inte förändringen är så stor, hos mig. Utvecklingen är gigantisk.

    //Moa

  5. Linda skriver:

    Tänkvärt: Vi kan inte radera minnen. Vi kan endast lägga till nya minnen. Nya beteenden, hur vi agerar kan vi lära om oss (det är det vi gör i terapi, samt att vi knyter an på nytt i en längre terapi). Å så förändras våra celler vart 7:e år eller något liknande.

  6. Linda skriver:

    Skriver från egen erfarenhet. Och såklart att vi ändrar tankemönster i terapi också!! Glömde helt bort det😅 jag har gått i en annan typ av terapi där ändrat tankemönster kom utav nytt beteende

  7. Har du dolt min kommentar i väntan på hur mitt inlägg kommer att se ut?

  8. Malin skriver:

    Du är så otroligt klok. Har följt dig länge och du inspirerar mig och sätter ord på så många saker jag själv funderar på, får mig att tänka till och själv utvecklas. ❤

Lämna en kommentar