Hur mycket ska man tåla?


Jag tycker att vi influencers ofta får befogad kritik (och beröm) och ibland obefogad skit som vi förväntas svälja med hull och hår för att vi skulle ha stora plattformar. Men stora plattformar ger oss inte mindre hjärtan.

Jag kan tycka det är skönt att @graafmagdalena sätter ner foten till nån random elak person ”som fått nog”. Befriande när @ellenbergstrom berättar att minsta kommentar kan göra henne (precis som jag kände igår) fruktansvärt ledsen. Och skönt när Sveriges största blogg och influencerbevakare @bloggbevakning ger stöd för dessa känslor.

Jag har fått så bra kritik och feedback från föräldrar till autistiska, feedback av er på autism spektrat som lärt mig att ni skammas och skylls på av andra med hitte-på-diagnoser som ”virtuell autism” tydligen är. Jag är så tacksam för det ni lär mig. Jag är storasyster till en autistisk bror och skärmar har varit en räddning för honom som jag inte vill att han eller hans anhöriga ska skämmas för. Det var ju aldrig intentionen med frågan eller den icke medfödda diagnosen jag faktiskt trodde fanns numera. Jag hade fel. Jag är så tacksam till er som kan berätta, förklara, utveckla utan att skamma. Jag har lärt mig att man kan prata följder av skärmtid utan att nämna autism.❤️ tack och förlåt!

Nu till den mindre bra skiten.

Hur mycket ska man tåla som influenser och hur mycket hänsyn ska man visa folk som skriver elaka saker publikt eller på DM? Bloggbevakning skrev om det häromdagen och hur Magdalena Graaf väljer att outa en följare som trakasserar med elakheter. Jag är helt på Graafs linje trots att hon har en stor följarskara.

Jag förstår att man med en stor följarskara har ett ansvar, men som medmänniska har du också ett ansvar. Att du skriver till en offentlig person gör inte att vi är immuna mot det som skrivs, oavsett sanningshalt. Det handlar inte om ömma tår, utan om att det finns främligar där ute som vill en illa. Det är svårt att förklara men det är en märklig känsla. Ellen Bergström skrev om det igår, samma dag som jag hade mitt bryt.

Jag tror att allt är en balansgång och vilka konsekvenser det hela får för den enskilda personen i vardagen och mot oss ”stora” offentliga personer i hjärtat. Det är inte helt lätt.

Jag tror som Ellen skrev att ger man trollen tid så ger man dem ”liv”. De garvar åt en och kallar en patetisk ”bohoo” när man visar tårarna. Jag valde att visa mina tårar igår iaf inte för Liv utan för att andra ska tänka till. Du kan inte frälsa trollen men du kan väcka några sovandes att undvika att såra. Det gör att det är värt blotta halsen tycker jag ändå.

Tack alla ni som stöttar och förstår. Det känns inte som ett diskussionsämne om huruvida något ska diskuteras som sak eller person. Det är bara vanligt folkvett och när vi tappar det är vi väl mänskliga men förhoppningsvis så vettiga att vi ber om ursäkt hoppas jag.

Kul att höra hur ni tänker? Blir ni matt som jag och undrar hur svårt kan det vara att låta bli att attackera person?

Bloggvännerna har ordet

16 svar till “Hur mycket ska man tåla?”


  1. Mamman skriver:

    Oavsett vem man möter så har man alltid ett eget ansvar för sitt beteende, för sin reaktion.
    För mig spelar det ingen roll om personen är offentlig eller inte.
    För mig är det självklart att man får dela det inlägg eller den kommentar man fått med personens personuppgifter om den delat dessa och man är helt 100% på att det är just den personen som skrivit.

    En annan sak som jag gärna tar råd från dig Elaine om och dina läsare.
    Jag har två barn som inte blivit bjudna på ett barnkalas till en flicka som vi umgåtts lite då och då med men som vi blivit bjudna till tidigare.
    Vi hade inget barnkalas i våras pga av Corona och nu hade de utekalas.
    Vi har inte umgåtts jättemycket men familjerna har varit hemma hos varandra och mamman och jag har tränat tillsammans innan mars. Hon har varit väldigt rädd för Corona vilket jag respekterat.
    Våra barn gillar varandra mkt men går inte på samma förskola.

    Jag hade inte brytt mig så mkt men så fick jag höra av en av mina närmaste vänner att de var bjudna.
    Och de umgås inte alls längre plus att kalasmamman uttryckligen sagt i april att de barnet ”verkar ha en diagnos” Och är jobbig och att hon inte har ngt gemensamt med dem. De lärde känna varandra på Öppna, och vi med, för 3 årssedan men känt varandra 5 månader längre.

    Och då förstår jag inte varför hon bjöd dem, som dessutom varit sjuka en massa men inte oss.
    Det är egentligen skit samma, det som gör ont är att den bjudna mamman och jag umgås varje vecka och min lille 3 1/2 undrade varför inte han fick komma på kalaset när de andra från lekgruppen fick.

    Hon som annars delar allt på instagram och skriver till mig varje vecka lite då ondå, la inte ut ngt alls om barnkalas eller att de haft det eller skulle ha det. Inte ens ett kort och vi skrev till varandra samma vecka.

    Man behöver inte umgås med alla och nu lägger jag inte ngn mer energi på att vara vän med henne.
    Men hur ska man tänka?

    Han blev så ledsen lillen när hans bästis fick gå, och jag kände att det var konstigt. Trodde vi hade en bra relation mamman och jag och jag gratulerade barnet på födelsedagen.

    Borde jag säga något? Man har ju rätt att bjuda vilka man vill så klart.

    • Oavsett vem man möter så har man alltid ett eget ansvar för sitt beteende, för sin reaktion.
      För mig spelar det ingen roll om personen är offentlig eller inte.
      För mig är det självklart att man får dela det inlägg eller den kommentar man fått med personens personuppgifter om den delat dessa och man är helt 100% på att det är just den personen som skrivit.

      Nu är det slagit iom GDPR, men jag tycker det är ok att man får lyta en enskild kommentar eller någon inlägg. Dessutom så får man nog också betänka David mot Goliat-effekten.

      Det jag inte är ok med är att man sätter munkavel på den man skriver om där man skriver om den. Det är verkligen allt annat ens snyggt gjort och enligt mig mycket fult att bara låta den ena sida komma till tals, en själv.

      • Verkar också som att jag raderade orden; Jag är ok med att lyfta en kommentar eller ett inlägg till en diskussion och det kan både vara viktigt och lärorikt ….

        …Det jag inte är ok med är att man sätter munkavel på den man skriver om där man skriver om den. Det är verkligen allt annat ens snyggt gjort och enligt mig mycket fult att bara låta den ena sida komma till tals, en själv.

  2. Millan skriver:

    Bra att du ”pudla” efter all kritik du fick.
    Du tycker det är skönt när M.G sätter ner foten och även när du och E.B berätta om kommentarer som gör er fruktansvärt lessna.
    Samtidigt hyllar du Sveriges största blogg som ger stöd för dessa känslor.
    När du vet hur kommentarerna brukar vara där!! Hur tror du Isabella.L mår innerst inne av Camilla.G besatthet av henne..Förstår inte hur du kan hylla denna blogg. Du vet ju själv hur du mådde när du själv var utsatt av denna blogg..

    • Elaine skriver:

      Asså när jag hyllar att Sveriges största blogg stöttar influencers som får nog, vart någonstans läser du att jag hyllar allt hon säger eller gör?

  3. Alva skriver:

    Kritik som ges ska vara saklig aldrig gå till personangrepp. Jag är fullt medveten om att vi alla har olika erfarenhetsvärldar beroende på vad man varit med om tidigare. Detta medför att vi uppfattar saker på olika sätt. Jag upplever dig som någon som gör gott för barnen Elaine och därför läser jag här lite då och då. Säga ifrån är bra men ja man ska nog undvika och mata trollen då det tar för mycket av ens tid man kunde lagt på annat. De har oftast ingen självinsikt ändå (hoppas jag har fel i mitt antagande där). Ingen ska behöva acceptera att man som person ska tillskrivas karaktärsdrag av någon man inte ens känner. Det är inte konstruktiv kritik utan personangrepp.

  4. Sofia skriver:

    Jag läste din blogg för många år sedan och har precis börjat läsa den igen. Jag upplevde då att du ofta skällde ut kommentatorer som uppenbarligen menade väl och kom med befogad och genomtänk kritik, vilket gjorde att dina svar ofta var mycket obehagligare att läsa än kommentaren som gav upphov till dem.

    Jag tycker också det är viss skillnad, kommentaren Magdalena fick var uppenbart elak och onödig, det som Liv skrev(och hennes svar som raderades) var enligt mig inte det.

    Jag tror jag skulle gilla din blogg ännu mer om du avstod från att skriva långa inlägg där du uppfostrar, kritiserar eller skäller ut dina kommentatorer. Det blir så jobbigt att läsa, då jag ofta vill försvara den du kritiserar för att de ofta har en poäng, vilket ju vore taskigt mot dig när du skrivit att det gör dig ledsen. (Jag förstår att du behöver skriva om det, men det kanske inte behöver få egna inlägg).

    Du har stor makt, och genom att försöka tolka kommentarer så positivt det går och vara öppen för olika perspektiv tror jag du kan skapa ett ännu mer öppet och positivt klimat i bloggen. Med det sagt så är elakheter givetvis aldrig okej och du gör och skriver vad du vill i din blogg.

    • Elaine skriver:

      Hej Sofia jag tycker Liv hade sina poänger, jag tycker påhoppen inte var ok. Det märkliga är att när någon blandar ihop vettig kritik så kan betraltaren tycka ”men påhoppen var inte så farliga/elaka för det var vettig kritik”. jag tror du hade reagerat annorlunda om något sagt liknande till dig. Det är lätt att se saker neutralt från läktaren men när orden kommer till dig lovar jag att det är annorlunda

    • Alva skriver:

      När man vill framföra något ska man vara extra mån om hur man uttrycker sig. Ger man kritik och avslutar den med att personen man ger kritiken till skulle vara uppblåst högfärdig empatilös mm. Ja det säger sig själv att det inte kommer landa så väl. Tycker iaf jag. Hade någon sagt så till mig hade jag också blivit ledsen. Man kan vara oense om sakfrågor men ändå tilltala varandra och framföra kritik på ett vettigt sätt. Det handlar om respekt. Ingen säger att kritik inte är befogad ibland eller ska framföras men på vilket sätt och med vilka ordval man väljer göra så är extremt viktigt.

    • Instämmer helt med dig Sofia, och man hamna i en jobbig sist när man känner att man inte vill lämna en person ensam i ett kommentarsfält när jag ändå förstår var personen kommer ifrån som jag etc gjorde ang Liv.

  5. Elaine: Du skrev att du inte har tiden att göra en edit* av att svar från någon vars kommentar som du har skrivit ett helt inlägg om.

    Det landar väldigt illa hos mig att behandla en annan människa av kött och blod så. Har du haft så pass mycket tid att du på dina stora blogg väljer att lyfta någons ord och tankar, ja då tycker jag enligt mitt sätt att se på saker att du borde sett till att ha tiden att moderat vad den svarar dig också.

    Jag kan förstå varför du inte ville ha kvar anekdoten på din plattform. Bad for buissinen och jag har också påpekat detta för Liv.

    Men pga att ditt val att inte ta dig den tiden att bemöta din medmänniska, tiden som du hade att skriva svar både till henne och mig (förutom då att man som vanligt inte fick de svar som man efterfrågar och enligt mig vekling förtjänar att få ett svar på) så har jag valt att ge tilllbaka hennes egna ord igen att förfoga över som hon själv vill efter att hon bett mig om dem.

    Hon fick aldrig en chans att förklara sig eller ge sin sida av saken enligt hur jag dömmer situationen.

    Enda orsaken till denna kommentar är för att jag vill göra allt med öppna böcker. Jag vill aldrig gå bakom någons rygg. Så detta är ett FYI och inget annat innan du tillskriver mig några intentioner.

  6. AD skriver:

    Det finns de som ger kritik för att de uppriktigt vill ge sitt perspektiv och se en förändring. Sen finns det de som hellre vill bråka och få rätt. Om man blivit lite väl arg och råkat såra någon är det väl folkvett att be om ursäkt?

    + All cred till dig som både delade med dig av perspektivet som de som gav kritik ville få ut så alla dina följare kan läsa och dessutom bad om ursäkt.

  7. wigwag skriver:

    Sen handlar det väl lite om till vem man riktar sig till. Och vilken position man själv har i bloggosfären. En random gäst på en välbesökt storblogg som just blivit attackerad av en mobb, med massa personangrepp, på ett sakligt och helt normalt debattinlägg, som biter ifrån, varpå blogginnehavaren, moderatorn, går in och raderar och blockar den angripne gästen, ges moraliskt sätt i princip fria tyglar att vräka ur sig vad som helst enligt mig. Dels för att texten inte blir publikt direkt utan hamnar i slasken. Och dels för att försöka, genom maximal provokation, få blogginnehavarens att publicera texten. Om man nu anser man har nåt viktigt att säga, inte till bloggaren, utan till tredje part, dvs alla tusental som läser och som råkat ut för samma skit. Det här perspektivet måste man ha på sociala medier anser jag. Dels maktpositioner på inblandade parter och dels till vem skribenten riktar sig till. Jämförelsen med hur man beter sig IRL har jag aldrig gillat. Det är stor skillnad och den haltar betänkligt.

Lämna en kommentar