Smitta inte mig med dina ätstörda tankar


Jag tycker det är svårt att höra folk som pratar nedvärderande om sina kroppar. Det väcker en gammal röst som jag sedan länge tystat men som kan få liv om folk pratar ätstört eller i självföraktande om kropparna de har ju som fungerar.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga då.

Förr brukade jag agera positiv motpol mot de som pratade så om sig själva. Så här kunde dialogen gå:

Hon: Jag är så sjukt tjock nu.

Jag: Du är bra precis som du är.

Men jag känner mig trött på att agera positiv motpol i sammanhanget självförakt. För grejen är att det folk säger påverkar inte bara dom utan även omgivningen negativt. Det finns inget vaccin mot andras ord eller värderingar, särskilt inte när man själv tampats med- och övervunnit sådana tankar. Det kan vara folk som hoppar över desserten för att de går på en diet och sen råkar äta bröd – som går emot deras diet. Så säger de högt: Nu är det kört, så då kan jag gå loss på desserten och äckla mig själv.”

Kan man inte bara hålla sånna tankar för sig själv och inte smitta omgivningen med ätstörda och kropssföraktande kommentarer. De smittar. Nån dag senare hör jag rösten viska ”nu är det ändå kört” men jag ser rösten och ber den att hålla käften. Sen säger jag högt så alla och även jag hör:

”Gud vilken god glass, det var längesen jag njöt så här mycket av en glass!”

Så alla ni där ute som pratar föraktande om er själva och era kroppar. Ni som lägger känslor och värderingar i maten kopplat till vikt och diet. Kan ni snälla spara oss i omgivningen från det.

Vill inte höra

Men sen vill jag även be andra på ”andra sidan” att sluta lägga er i vad jag äter eller inte väljer att dricka. Jag är inte tråkig för att jag hoppar över alkohol eller efterrätt, det är mitt val och det borde inte störa så länge jag inte predikar högt om något träningsmål eller annat som jag kan hålla för mig själv. Låt folk äta och dricka det dom vill. Mina smaklökar påverkar ju inte dina så vi kan väl bara låta varandra vara ifred och äta vad vi vill?

Skulle jag prata eller skriva ätstört eller träningsstört så räknar jag med er bloggvänner. Ni säger till❤️.

Men jag tycker att de som pratar ätstört och självföraktande är som folk som fiser bland folk. Det stinker. Så håll dina självföraktande tankar för dig själv så att du inte smittar oss andra med dem. och mota bort dem med positiva tankar så du Mår bra!

För vet du? Du lever, du andas och din kropp kämpar på i detta liv. Tacka den för det! Va snäll mot dig själv. ❤️

Bloggvännerna har ordet

7 svar till “Smitta inte mig med dina ätstörda tankar”


  1. Mia skriver:

    Elaine,

    Jag såg dig på nyhetsmorgon för ett himla bra tag sen nu. Hittade din blogg, köpte dina böcker, hörde din podd och så vidare. Har aldrig träffat dig men jag avgudar och älskar den du är! Det var allt, ville bara säga det!

  2. Maria skriver:

    Jag ”hör” vad du säger och håller med i sak. Samtidigt tycker jag att man ska kunna säga att man är tjock, utan att folk tänker och tycker negativt om det. Att vara tjock behöver inte alltid vara så negativt laddat tycker jag. Sen gissar jag att du med eftertanke valt att ha bild på dig själv i just detta inlägg från gymmet i träningskläder, men jag kan inte lista ut varför? Så det får du gärna förklara 🙂

  3. Louise skriver:

    När jag blev gravid och fick veta att jag väntade en flicka så har jag funderat mycket kring ordval och hur vi pratar om våra kroppar. Jag tror om vi hör våra föräldrar prata om att de måste träna för att de är tjocka eller just som du skriver att de måste hoppa över efterrätten för att de är tjocka påverkar våra barn mer än vi tror och bidrar till en ohälsosam syn på sig själv och träning. För träningen ska vara glädjefyllt som en gör för att må bra, inte för att gå ner i vikt. Så vi tränar på att ändra vårt tankesätt och ordval, vilket är väldigt svårt i början för vi är så inpräntade med att träning och vikt hör ihop. Nu tränar vi för att må bra och för att det är roligt, inte för något annat!

  4. Matilda skriver:

    Har du något retoriktips på vad man kan svara när någon anmärker på vad man äter? Exempel: jag är smal utan diet. En (1!) lunch åt jag keso med nötter för att jag skulle gå tidigt och äta en sen lunch ute med en kompis. Som ett brev på posten kommer kollegornas kommentarer Med höjda menande ögonbryn om att ska jag bara äta det där, jag måste äta mer för att orka, för att inte gå av osv. Som att jag inte är en vuxen kvinna kapabel att ta ansvar för mitt näringsintag, som alla andra dagar äter rejäla matlådor.

  5. Sara skriver:

    Tipsar alla om den fantastiska boken
    Livsviktigt : en handbok i kroppspositivt föräldraskap av Karin Kajjan Andersson. Läses med fördel även av dem utan barn.

  6. Tack för den här insikten. Hade önskat att du haft den redan när du blev vegan (på den tiden då vi verkligen for i luven på varandra pga det).

    Men bättre sent än aldrig. 😊🌸

Lämna en kommentar