Från partyprinsessa till trädgårdstant


Här har vi själslig växtvärk igen, som skedde mitt under min födelsedagsfest. Jag hade hemmafest på min födelsedag och insåg där och då att jag inte är partyprinsessan längre. Jag hade en dagsfest men många hade ju så kul att de stannade till 00:30. Jag tyckte det var kul att se dom ha roligt, men insåg att jag nog hellre har möjligheten att gå hem FRÅN en fest när jag känner för det och det är långt tidigare. Men det är svårt att gå från festen när jag har den. Jag hade kul på det där sättet man har kul när ens barn leker i parken, glädjen kommer i barnens glädje men det är inte så att jag jättegärna åker rutchkana själv en ledig dag, haha. Och det är exakt så jag känner med fester. Jag älskade att se mina bästa vänner glatt berusade och glada, jag fick många lyckorus via dom. Men detta gör jag aldrig om.

Back in the days när jag gillade fester

Jag tycker om mindre sällskap så man hinner prata ordentligt och länge. Och är det större så får det gärna vara ett dansgolv så kallpratet pulveriseras av höfterna som är i gungning av rytmerna. Men inte hemma hos mig.

Hemmafesten hos mina kusiner Joel, Emil och Hampus 2013 var kul!

Jag städade när hälften av gästerna var kvar. Plockade flaskor från rabatten och en som agerade högtalarstöd i min älskade pelargon. Det stack till i hjärtat då, inte för att mina vänner gjorde något fel utan för att jag inser att jag blivit en tant med gröna fingrar som inte på något sätt vill utsätta mina älskade bebisar – växterna – för fara. Har du fest på tomten så är det fara för växterna. Haha herregud vem har jag blivit? En tedrickandes träningstant som älskar att sitta i sin hängstol på verandan och lukta på blommorna, alldeles själv med 49 gäster långt långt borta från hemmet.

Partytjejen på bilden don’t live here anymore

Jag är samtidigt tacksam för varenda en som kom, men nästa gång vi ses så blir det på tumanhand. Fifan.

För er oroliga själar som undrar så har pelargonen återhämtat sig. 😉

Är det någon som kan relatera?

/Elaine, beger sig till verandan och pelargonen.

Bloggvännerna har ordet

6 svar till “Från partyprinsessa till trädgårdstant”


  1. KE skriver:

    Yes – känner verkligen igen mig. Eller det var ganska länge sedan jag insåg att jag inte gillar stora fester men däremot mindre sammankomster som varar högst till nio på kvällen. Dock är det nog bara det sista året jag är tillfreds med att vara den personen. Tidigare har jag känt mig som den tråkiga och ointressanta personen pga av detta. Men jag har försökt stärka mig med att jag är väldigt närvarande vid små sammankomster men väldigt frånvarande vid större och sena sammankomster. Och vem vill inte hellre ha en närvarande och lyssnande vän än en som är frånvarande men rolig och ”ball”. Från att haft ångest kring mitt fyrtioårsfest så har det lagt sig. Corona hjälpte till lite här 😀 Lätt att ”skylla” på Corona för att få till små sällskap istället för att ha en stor fest.

  2. Ninni skriver:

    Att gå från party till pelargon är väl ganska sunt. Ett tydligt steg mot medelåldern som jag tycker du ska omfamna. Så härligt att ha en trädgård där du kan tanka energi.
    Kram, kul att ”ses” igen

  3. Carolina skriver:

    Förstår absolut vad du menar men hade jag varit gäst på din fest skulle jag blivit lite ledsen över detta inlägg…

  4. Christina skriver:

    Hej, jag känner igen mig till 100%, har egentligen alltid varit så men det ännu tydligare ju äldre jag blir.
    Hittade förresten en selfie på dig o mig från i vintras när jag lärde mig en massa bra saker på en utbildning du ledde, så bra du är! Heja dig! Kram från Christina

Lämna en kommentar