Ni är så jädrans sunda


Vilka jäkla tröst att ha er som följare samtidigt som jag fortfarande känner mig frusen av kallduschen igår. Jag har liksom haft tunnelseende på sexuella övergrepp på barn att jag inte riktigt haft droger och barn i mitt synfält. Men igår så var det alldeles framför mig.

Jag försöker så gott jag kan att inte ha rädsla i systemet, för det kommer inget konstruktivt av att ligga och skvalpa i reptilhjärnan. Jag vill vara vaken, medveten och kreativ – för barnens skull. Jag testade droger när jag var i tjugoårsåldern, men det var för att jag hade så jäkla dåliga förutsättningar hemifrån. Ingen pratade med mig om dessa saker och dessutom var jag destruktiv från barndomen. Men fan jag var ändå vuxen när jag testade så jag kan inte riktigt klandra någon annan än mig själv och mina trauman från barndomen. Jag hoppas och tror att våra barn har bra förutsättningar att inte trilla dit. Jag tror bara jag behöver göra som Astrid Lindgren säger.

Mindre pekpinnar och mer kärlek.

Fan det är så mycket som man tvingas prata med sina barn om som jag helst hade sluppit. Varför inte bara få leka kurragömma, pyssla och drömma om fantasivärldar ihop med barnen. Jag ville inte ha en diskussion om droger med Matheo hela promenaden hem igår, men jag tror samtidigt att det var viktigt att jag hade den. Vad tror ni?

Jag får helt enkelt prata förtrollade världar och pyssla med barnen ikväll. Så länge man klämmer in lek i allvaret, eller snarare klämmer in allvar mellan varven av mycket lek. Barn måste få vara barn men de måste också få verktyg för att förstå världen.

Bloggvännerna har ordet

4 svar till “Ni är så jädrans sunda”


  1. Priscilla skriver:

    Jag tänker att det är bra för barn att få information som gör att de kan förstå sin omgivning. Samtidigt är det viktigt att göra det på en lämplig nivå utifrån barnets mognad. Också viktigt såklart att inte skrämma barnet. Detta är väldigt svårt, tänker att de flesta föräldrar behöver hjälp med detta.

    • Jag är mer inne på din linje. Och jag tror att bara man lever och visar vad som är rätt eller fel med hur man själv leverlivet och agerar i det så behöver man inte prata om så mycket detaljer.

      Learn by exempel, mer än något annat.

  2. Jag vet inte hur mycket man behöver parta. Mina föräldrar pratade nästan aldrig direkt om någonting och ändå visste jag vad som var rätt och fel samt vad de förväntade sig av mig. Det behövde aldrig säga något och jag blev heller aldrig straffad av dem för något. Det behövdes aldrig.

    Och nej jag satt inte bara hemma och ugglade. Snarare tvärtom.

    https://foodforfika.wordpress.com

  3. Carro skriver:

    Jag jobbar med ungdomar på ett behandlingshem. Klart att det är viktigt att lyfta ämnet men det som är ännu viktigare är att ge kärlek, bygga självkänslan hos barnet och vara en sund och trygg vuxen som inte fördömer.
    Det finns så många fina ungdomar som gjort dåliga val men som inte är ”dåliga” människor.

Lämna en kommentar