Vän och kollega eller inget alls.


Tänk att semestern är slut och även mitt liv som eventmakare och social samordnare åt familjen. Städerska också för den delen för tusan vad jag har städat och lagat mat denna semester, men också haft fyra väldigt glada familjemedlemmar.

Pascal är i och för sig inte jättepepp på att gå till förskolan idag och jag måste säga att efter fem veckor tillsammans så är det inte helt utan värkande hjärta som jag lämnar. Det är som en inskolning efter semestern.

Jag ska läsa in Överlevaren hela förmiddagen för er som hellre vill ha den som ljudbok. Det kommer vara många lästimmar denna vecka, sen träningslunch och sist cykla till kontoret för att landa uppdrag åt kollegorna som börjar om en vecka.

Här är två av dem som kom till min fest ”Oj här blev det fel”

Jag bjöd samtliga kollegor till festen. Jag anlitar ju folk som är kompetenta och har hjärtat på rätt plats. För mig är det svårt att inte känna att de är kompisar. Gustav håller mer distans eftersom han jobbar med dem. Jag vet inte om andra chefer kan relatera. Men jag känner att kan jag inte garva med dig/gråta med dig så kan jag förmodligen inte jobba med dig. Det finns de jag har jobbat med som kändes som världens bästa vänner under intervjun men som blev något annat när de väl fått jobbet. Jag kan säga att de jobbar jag inte med längre och har ingen relation med. Men de flesta exmedarbetare har jag god kontakt med och hänger med titt som tätt.

Varför är det så att vissa utger sig för att vara några både i första jobb mötet och, för all del, i första dejten. Men så väl i relationen – jobb eller kärlek – så inser man att det här var inte alls det som de marknadsförde.

Gustav marknadsförde sig knappt alls på första dejten men helvete vad mycket bonus jag fick, som extra mycket könshår 😂😉

Nu ska jag kämpa för mina kollegor denna vecka och alla veckor framåt. De ska ha jobb, bra löner och bonusar – inte bara för att de är bra människor utan för att vi har grymma kurser även för de som vill gå digitalt. Nu jävlar så tar vi sensommaren med storm!

/Elaine, hoppar på cykeln för att ta sig till Södermalm och studion där.

Bloggvännerna har ordet

5 svar till “Vän och kollega eller inget alls.”


  1. Min erfarenhet är att det är fullt möjligt att både vara vän och chef samtidigt även om de två relationerna ofta ställs som motpoler till varandra. Det kräver mer att skapa den gyllene medelvägen mellan dem men kan i gengäld också ge mer. Men det beror såklart också på vad som passar och är möjligt för organisationen, teamet och chefen. Kul att du är tillbaka, har saknat dig här i cyberspace!

  2. Anette skriver:

    Välkommen tillbaka!

  3. Roger skriver:

    Av ren nyfikenhet så kommer jag att tänka på Patrik sjöberg! Ni var ju tajta med tre ska bli noll, har ni någon kontakt nuförtiden?

  4. Happy skriver:

    Min erfarenhet är att det går att vara vän och chef, men ibland (speciellt på stora bolag som jag jobbat på) måste jag poängtera att jag gör vissa saker i min roll som chef – som jag som Medmänniska eller vän inte håller med om.
    Men har vi AW eller liknande så brukar jag försöka smita hem tidigare, inte vara den som hänger kvar sist så att medarbetarna får en möjlighet att beklaga sig/hylla/fråga vad de nu vill om chefen (mig) tror det också är viktigt!

Lämna en kommentar