På måndag börjar semestern


Då kommer jag ta bilder med kameran som varken är kopplad till sociala medier, jobb eller internet. En mycket bättre kamera för den som vill njuta av stunden men också fånga den på bild utan att fångas av likes eller kommentarer.

Barnen kommer få en massa som påverkas av intrycken som omger henne, inte intrycker från en skärm. Och jag kanske borde ha mer skinn på näsan och låta sånt rinna av mig. Men jag ser inte min känslighet som högkänslig, man är snarare underkänslig om det folk säger inte rör en det minsta.

Jag ska kliva upp tidigt om mornarna och meditera, träna och njuta av en lång kopp kaffe som jag värmer upp då den kallnat – något jag gör kanske tre gånger. Sen när barnen och Gustav vaknat kommer de ha en glad och närvarande mamma för den första jag tagit hand om på morgonen har varit mig själv. Syrgasmasken på den vuxna först och så vidare.

När jag är tillbaka i mitten av augusti så kommer ni få bilder på ett färdigrenoverat hus, en förhoppningsvis lummig trädgård tack vare det som verkar bli en riktigt svensk sommar.😅

Att få vara med familjen, mig själv och även vännerna. Att få ladda batterierna för det som kommer bli en förhoppningsvis rätt händelserik höst. Min andra biografi och min första barnbok ges ut.

Men tills dess ska jag njuta av dessa fem veckor. Och en sak som kommer att göra det lättare är denna lilla lur.

Denna och mina nya scarfar till håret kommer gör skillnad för kropp och håret som omger knoppen.

Jag önskar er en fin semester och att vi ses den 15/8 då jag är tillbaka med nya tankar och bloggplattform. En som ska få er att Måbra😉😍

Bloggvännerna har ordet

10 svar till “På måndag börjar semestern”


  1. Henric skriver:

    Hoppas du får en riktig fin semester. Det är du alldeles säker mycket välförtjänt av. Ser fram emot att få höra mer från dig den 15/8.

  2. Angélique skriver:

    Ha en underbar semester med dig själv, familjen och vännerna. Enjoy!

  3. Mari skriver:

    Ha en fin semester med familjen.
    Kommer sakna dig 😉
    Men den som väntar på något gott 💖

  4. Sara skriver:

    Denna kommentar är raderad för jag tolererar inte giftig skit på denna blogg

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Tänk att sista dagen jag kikar in på bloggen ska jag se en sån som den som var här innan. Jag kommer inte tolerera sådana kommentarer som är in i benmärgen elaka och illvilliga. Jag är faktiskt fascinerad över att folk tar i så för att dra åt kniven. Hmmm kommentarer kan irritera mig när hon tillskriver mig intentioner jag inte har, men hon är åtminstone resonerande och vettig. Men denna ovan var över alla gränser alltför hur hon tolkar min kritik av ett fenomen i Sverige där vi överlevare tvingas ta ansvar för vår förövare och dess anhöriga.

      Verkligen märkligt hur en omtanke om att hon inte ska behöva ta ansvar för sin förövares anhöriga blir elakt kritik. Alla får tackla det som de vill. Jag kritiserar ett fenomen där ansvaret för förövarens anhöriga tillskrivs oss. Det handlar inte om att man ska tackla saker på ett eller mitt sätt – det handlar om att jag inte tycker överlevare ska ha det ansvaret – inte Sofie heller. Ingenstans handlar det om hur man tacklar det, utan om ansvaret vi får.

      • Jag försöker inte tillskriva dig intentioner du inte har. Jag är inte inne i ditt huvud eller hjärta så jag har en väldigt liten aning om vad det kan vara och anser mig inte vara så pass förmer att ag skulle kunna veta det.

        Vad jag försöker säga dig är vad konsekvenserna av dina handlingar kan bli eller blir utifrån hur jag ser på saker och efter min livserfarenhet.

        Om det inte framgått och jag varit otydlig där så är jag ledsen för det, men hoppas att du from nu vet att det är det som är mina avsikter.

        Hoppas att du får en bra semester och jag ser på riktigt fram emot din barnbok.

        (Jag hann inte läsa Saras kommentar så den kan jag inte uttala mig om, men gissar på att jag nämndes där. Inte viktigt och vill inte veta men tala inte å mina vägnar är ni alla snälla om det var det som hände)

        • Elaine skriver:

          Tack snälla Hmm! Sara – skrev så osakligt och elakt att jag inte vill ge det utrymme alls.

          Jag uppskattar att du berättar dina intentioner. Vi satsar på en bättre kommunikation i höst, de fungerade bra förr tror bara vi tappat lite förståelse längs vägen och kanske ändrat sättet att kommunicera. Två år är lång tid. Sara nämnde förresten inte dig utan skrev bara giftigt om mig. Kram

  5. wigwag skriver:

    Så synd det blev så här Elaine. Ha en bra semester fri från alla som inte förstår dina goda intentioner.

    Jag tänker på det här fenomenet du talar om. Du kan väl skriva om det lite mer allmänt om hur det yttrar sig och vilka strukturer i samhället som reproducerar och upprätthåller det. Kanske det är det lilla barnet du menar som för första gången berättar och det bemötande hen då får. För där kan åtminstone jag tänka mig det ligger en hel del i det du tillskriver det här fenomenet. ”Hysch hysch, ”Det var nog inte så farligt” ”Är du säker?” etc.. Ett bemötande som förstärker och cementerar känslan som redan finns hos många manipulerade utsatta barn att det är lika mycket deras eget fel och att förövaren i själva verket inte ville nåt illa. Och sen blir detta, allt medan åren går och barnet blir en vuxen överlevare, som ett ansvar för överlevaren att skydda både förövare och dess anhöriga från det hemska man upplevt för det har egentligen mer med en själv att göra än vad förövaren faktiskt gjort mot en. Jag tycker det låter logiskt att det kan bli så ”skruvat” för många överlevare som inte blev trodda på som barn.

    Å andra sidan är jag helt säker på att detta i vart fall inte gäller Sofie som ju har svarat dig också. Jag kan lova dig, Elaine, att när du får höra en överlevare som känner ansvar för sin förövare så kommer du fullständigt explodera, förmodligen. Det kommer inte låta som i Sofies sommarprat. En sådan överlevare, föreställer jag mig, kan inte berätta något om övergreppen hen utsatts för utan att urskulda eller försvara sin förövare som egentligen bara ville väl. Hela tiden. Det är direkt plågsamt för en utomstående att lyssna på. Många terapeuter och psykologer kan säkert vittna om detta.

Lämna en kommentar