Att betrakta sina tankar


Jag gick runt i trädgården och lyssnade på sommarpratet av han, munken. Det som alla i min algoritm pratar om. Björn Nattikho. Det var så fint. Jag fyllde stora krus med jord, planterade högt gräs och stannade upp och grät en skvätt. Fortsatte att plantera.

Jag inspirerades av ord som ”köttkostym” och att inte tro på sina tankar. Betrakta dem. Jag betraktade mina en stund och insåg att det fanns en sak som var med mig denna kväll. En irritation från en kommentar och jag undrade varför jag lät den påverka mig. Så gick det upp ett ljus för mig.

Jag gillar inte så-du-menar-diskussioner. När personer antar negativa intentioner från min sida. Det sårar mig. En lite skiftning från att anta till att nyfiket fråga hur jag menar, att ställa frågan med ett öppet sinne istället för dömande antagande – det gör hela skillnaden för mig. Jag svarar mer än gärna. Men när du blandar in antaganden och berättar mina intentioner, då rör det upp dåliga känslor i mig.

Jag ska inte gå med i så-du-menar-diskussioner igen. Det har jag lärt mig, för de gör inte att jag vill förklara hur jag menar, de gör mig bara irriterad..

Kanske ett standardsvar framöver: din kommentar gjorde mig ledsen och oförmögen att hålla en konstruktiv dialog så jag avstår. Nästa gång du vill veta hur jag menar så fråga utan dömande antagande. När du uppfattar något på ett sätt så var ödmjuk med din tolkning utan att stämpla mina orda andemening med din tolkning. Min intention och din tolkning går inte alltid hand i hand. Tack.❤️

Men jag tänker också att det är bra att istället för att bli upprörd kunna stanna vid betraktandet och se ”ah där är en sån där grej som aldrig leder till något konstruktivt. Jag kliver inte in”. Det vore häftigt!

Har ni saker ni vet att ni retar er på och därför zoomar ut/går därifrån för att inte tala i affekt?

Som en gratis kurs från universum. Imorgon börjar nokialivet, meditation och betraltandet av tankar. Jag ser fram emot det.

Bloggvännerna har ordet

4 svar till “Att betrakta sina tankar”


  1. Susie skriver:

    Ah. Älskar uttrycket. Får mig att höra Natthikos lugna stämma.
    Nej – jag går i konflikt direkt. Ha ha. Så fort jag märker att den andres bild inte stämmer med min. Jag blir arg på att den tolkar mig fel. Jag tränar nu på att vara okej med att bli feltolkad. Att det har inte med mig att göra. Att det är något som den kan få gå omkring och tro. Det är inte mitt ansvar att den har fattat rätt. Och att det i framtiden kan ge mig ett skratt när jag får syn på hur olika mig och min intention som jag tolkats – enbart av hur olika hen och jag är.
    Tack för att du lyfte frågan. Jag behövde få ner de här tankarna på pränt idag. Kram
    (Ps. Snyggt det blir i trädgården! Mysigt och välkomnande)

  2. Maria skriver:

    Jag gick en UGL kurs för många år sedan. Det jag lever efter sedan dess är….
    Jag ansvarar för mina handlingar och känslor och andra får ansvara för sina. Och allt jag gör och säger, gör jag med en god intention.
    Det har hjälpt mig många gånger.
    Sen får man välja sina fighter i livet och vardagen.
    Vi är familjehem för resten av livet till en underbar liten kille med särskilda behov.
    Det har gjort att man verkligen får tänka till både en och två gånger hur och vad man säger och uttrycker sig. Han ser världen på ett annat sätt än en själv.
    Men så lärorikt 💖

  3. Tess skriver:

    Jag tränar på att släppa diskussioner som tar kraft men inte leder någon vart. Jag skriver liksom ett svar i huvudet, testar olika formuleringar och sen postar jag om jag vill. Mina tankar om.svarer hjälper mig att sortera tankarna om vad det är jag känner och det hjälper mig att bli klokare. De som inte hör vad jag säger första gången gör oftast inte det andra gången heller. De som inte vill höra kan också driva diskussionen i oändlig tid för att få rätt, de personerna håller jag mig undan från.
    På jobbet är det svårare när någon inte lyssnar på vad jag säger inom ett område där jag vet mer. Det är frustrerande och felbeslut kan leda till onödiga kostnader för företaget och onödigt arbete som kunde använts till annat. Jag pendlar mellan att ge upp och tänka att vuxna människor får ta eget ansvar och lära sig av sina misstag och att tänka att jag kan försöka kommunicera på ett annat sätt så kanske budskapet går fram. Så svårt att veta vad som är rätt väg framåt. Jobba hemifrån är faktiskt bra för att kunna släppa påfrestande jobbdiskussioner, jag slipper överhöra vad andra säger och kan jobba på med mitt i lugn och ro

  4. Gwen skriver:

    Ah håller med, har en svärmor som beter sig så varje gång vi ses och med elaka kommentarer till mig och min lilla bebis…jag går inte in hennes lek utan säger bara hm, hm för om jag gör det blir jag bara arg och upprörd själv och förstör automatiskt min egen dag med negativt. Tack Elaine för en så fin och lärorik men samtidigt rolig blogg som jag älskar att gå in och läsa så fort min lilla dotter sover.

Lämna en kommentar