Att börja om


Det är inte lätt att hitta en ny roll till en person man känt hela livet, det tar lite tid men det går. Gustav och jag är på en riktigt bra plats tillsammans. Det har ju inte varit smärtfritt att komma hit, men det är riktigt skönt att vara här.

Det finns människor du älskar, där du vill vara kvar med personen men ändra relationen till det bättre. Gustav ändrade sig en hel det för sex år sedan. Under denna Coronakris är det jag som har ändrat mig. Jag är ju hemma mer så jag har blivit riktigt huslig. Gustav har lagat mat hela vår relation men nu är det jag som gör det nästan varje dag. Och hemmet tar jag hand om nästan bättre än mig själv. Jag märker hur Gustav uppskattar att jag hjälper till och nästan har tagit över hemmet.

Den här baddräkten höll upp brösten i kanske en minut. Har ni tips på baddräkter med bra stöd?

När det gäller ens barn så kan man ju faktiskt hamna i en dålig spiral där med. Så som det blev med mig och Matheo. Men jag har lärt mig att han svarar så illa på när jag höjer rösten och då tappar han det. Så nu lirkar jag och pratar långt innan gränsen är nådd. Jag sa mest nej trettio gånger i lugn ton tills jag tappade och skrek ”Vad är det du inte förstår jag sa NEJ!” och då har han sagt något han inte menar och sen tårar. Men lirkandet, förklarandet innan går toppen. Jag har mest problem med attityden som ibland infinner sig men han är åtta år, jag är mamma. Det är min uppgift att vara storsinnad och förmå göra detta föräldraskap bra.

Jag tänker att i professionella roller så kan man ju inte sura loss mot en kollega utan även där behövs lite hjälp att börja om. Vi kanske inte kommer vara bästa vänner men vi kan inte välja bort denna jobbrelation så låt oss göra något bra av den. Så måste man få verktyg att göra det. Det är det som är så underbart när jag får komma till arbetsplatser och deala med härskartekniker, feedback och ta hand om destruktiva arbetsklimat. Det är det bästa jag vet. Jag har hört att härskarteknikerna i det digitala är svåra att hantera. Kanske värt ett helt nytt kapitel i boken?

Är ni sånna som lämnar relationer som stött på patrull eller har ni lyckats börja om?

Bloggvännerna har ordet

18 svar till “Att börja om”


  1. Maria skriver:

    Å så mycket igenkänning. Man fastnar i en negativ spiral som känns helt hopplös. När jag och barnen hamnat där har jag tagit med det aktuella barnet på en liten tur. En minisemester ett par dagar för att starta om, skaffa nya minnen som bara är våra, nya erfarenheter att falla tillbaka på och framför allt skapa en ny grund att stå på. För oss har det fungerat bra. Hoppas ni hittar ert sätt❤️
    Tack för en fantastisk blogg och insta❤️🙏🏻
    /Maria arua

  2. Sara skriver:

    Ja, i jobbets tecken har jag nyligen lämnat efter ett jobbigt år. Jag har försökt få det att fungera med fritidspedagogen jag har jobbat med men det har inte fungerat hur jag än har försökt. Jag jobbar som lärare och som lärare/pedagoger bör man ha ett sunt synsätt på hur barn ska behandlas. Att personen man jobbar med behandlar barnen illa samt skriker på dem är inget jag tänker stå och se på, därför valde jag att lämna. Det har också påverkat mig negativt och det negativa ha också tagits hem efter arbetsdagens slut 🙁

    Nu har jag fått nytt jobb och det blir nystart. Känns ändå skönt och bra efter detta år 🙂

    • Martina skriver:

      Helt rätt. Men inte alltid..
      Efter 20 år tillsammans med pappan till mina barn. Vi var 17 när vi blev tillsammans. Och med tjafs och bråk i många år, då han jobbade borta på veckorna, och jag tog allt ansvar för hem och barn, och misstänkte att de fanns andra kvinnor under de senaste 15 åren så är jag glad över mitt val… Fick höra art jag var gnällig paranoid, hade värsta fantasin etc. Trodde jag var knäpp tillslut. Sjukligt svartsjuk…. Känns det igen?? Gå!! NU! Er magkänsla var rätt hela tiden. Ni lever med en manipulativ människa som ger er skulden för sina misstag.

      Lämnade! Och har aldrig mått bättre någonsin… Han bröt ihop! Sanningen om hans leverne kom fram… Inte en gång hade jag haft fel. Han hade haft relationer med alla jag misstänkte (även väninnor) och några fler. Jag kan skriva en bok om detta på riktigt. Oj vad han bad om förlåtelse för allt när de kom fram, men oj vad klar jag var med mannen.
      Idag 3 år senare är vi vänner, kan umgås och vi mår båda så bra.

      Lita på magkänslan den har sällan fel kära kvinnor! Kram

  3. Ulrika skriver:

    Känner igen det från mitt jobb och i mitt yrke som lärare. Jag behöver verktygen för att stå upp för mig själv och ibland för de elever och kollegor som råkar i händerna på personal med svart bälte i härskarteknik…

  4. Kristina skriver:

    Lämnar. Låter det rinna ut i sanden.

  5. Denise skriver:

    Jag gör både och. Det finns vänskaps- och kärleksrelationer jag lämnat och efteråt har jag mått så mycket bättre. Min sambo och jag har varit ett par i 13 år. I våras avslutade vi vår relation som liksom var helt över, men påbörjade istället en ny. Och jag är nykär.

    • Sofia skriver:

      Vore intressant att höra hur ni började en ny relation, rent praktiskt? Har man inte så mycket i bagaget redan som man inte bara kan glömma?

  6. Loppa skriver:

    Jag försöker underlätta för mig och barnen i dessa tjatstunder. Jag svarar nej två gånger. Tredje gången säger att jag svarat klart på den frågan, inte kommer att ändra mig och inte svara på den frågan mer. Sedan ignorerar jag just den frågan och barnet vet varför. I början tjatade de på men nu har de slutat, det leder ju inte till någon förändring och de har de lärt sig nu. Skönt för oss båda att snabbare kunna släppa ett ämne och gå vidare.

  7. Sofia Karlsson skriver:

    Gör både och, vissa situationer kräver att hen får tid att lugna sig (även jag) så vi kan prata och ibland går det att avstyra innan utbrottet.
    Håller med om att attityden gör mycket, här himlas det en hel del med ögonen och suckas 😬

    Bra baddräkt – sportbaddräkt från typ stadium som har som en sport-bh i toppen 👌🏽👌🏽

  8. Jejeje skriver:

    Skulle precis fråga vart den snygga baddräkten är från och sen läste jag undertexten och då får det vara 🙊 /amningstömda bröst

  9. T skriver:

    Jag har precis lämnat en relation till min ena förälder, det är ingenting som är socialt accepterat. Det är ingenting som jag tagit lätt på, utan ett beslut som vägt under många år.
    Men jag försökte börja om många gånger innan vi kom hit, jag försökte förklara på vilket sätt relationen inte fungerade, vad som orsakade mig smärta och vad jag behövde för förändring. Jag försökte till och med acceptera att det aldrig skulle bli bättre och leva i det ändå under acceptans. Sen fick jag egna barn och mina barn får aldrig låta sig behandlas så illa av någon.
    Då kan jag inte stanna i relationen och tillåta att min förälder behandlar mig så, det skulle ge fel signaler till mina barn.

    • Christer skriver:

      Självövervinnelse, att orka betrakta sig själv, att i stunden försöka förstå ett barns önskan. Var glad och tacksam över ditt mod. För de flesta av oss kommer den insikten när barnen är vuxna och vi ändå får förmånen att umgås med våra barnbarn.

  10. Sofia skriver:

    Baddräktstips: Salta bad. Jag köpte en dyr en där och den håller upp mina G-kupor som dessutom har en imponerande längd efter sammanlagt åtta års amning 😊 Värt varenda krona.

  11. Siv skriver:

    Brukar aldrig lämna, men blivit lämnad istället. Jag finns alltid där när dem vill komma tillbaka (vänner). Ibland bra, ibland är mn väl helt enkelt bara för dum.. 🤷🏼‍♀️

  12. Linda skriver:

    Verkligen inte dum, bara lite för snäll <3

  13. Jennie skriver:

    Jag är både den som lämnar och stannar kvar. Har en mycket lång relation som varat i 27 år, sedan jag var 17 år och vi börjar om titt som tätt, men om vi skulle ha gått så fort det blev trist/bråk/frustration så skulle vi inte ha den trygga och många gånger roliga relation vi har, respekt är ledtråden… Men jag skulle aldrig stanna i en relation som inte ger mitt liv mening.

    Vi är några väninnor som ofta hamnar i diskussioner om alla kan hamna i en destruktiv relation och sen inte ta sig ur. Jag vill tro att vissa människor är mycket mer rustade än andra för att inte ta skit och hamna snett. Vad tror du Elaine? Jag vill så gärna tro att vi kan rusta våra barn att ha en stark känsla av egenvärde och att som vuxna kunna säga nej och inte stanna kvar i skit. Hur tror du att förskolebarn påverkas av Stop min kropp!, det måste väl ha effekt när de så tidigt får lära sig visa respekt och respekteras? Eller är det bara en ytlig slogan som inte går på djupet?
    – så undrar förskolläraren på sommarlovet ♥

  14. Anna skriver:

    Har lämnat en arbetsplats pga en chef som kört med härskartekniker och brutit ner i åratal.
    Har inte klarat av att reda ut det utan valt att säga upp mig och gå ut i arbetslöshet. Inget superbra alternativ såklart men har bara inte orkat vara kvar där. Nu letar jag andra lösningar…

  15. Annika Sjögren skriver:

    När jag och min man gifte oss pratade vi noga igenom hur vi skulle hantera kriser. Han hade nämligen lämnat mig en gång tidigare… Kom tillbaka och lovade att aldrig lämna mig igen. Vi skulle kämpa tillsammans!
    Åren gick och det var periodvis tufft eftersom han som egenföretagare låg borta hela veckorna och var nära konkurs fler än en gång. Jag kämpade tillsammans med honom.
    Jag tänkte hela tiden att ”När jag behöver honom kommer han att finnas för mig”
    Dagen kom när jag sa att nu orkar jag inte själv längre. Vi måste göra det här tillsammans!
    Då ville han skiljas.
    Så mycket var hans löften värda
    Jag hade naturligtvis velat kämpa men den sanningen knäckte mig totalt.
    Nu nästan 3 år senare gråter jag fortfarande varje dag men jag är iallafall inte längre rädd för att jag ska ta livet av mig
    //Jag som väljer att kämpa 💗

Lämna en kommentar