Något känns inte rätt


Ni vet när man ger feedback till en person och lämnas ännu tyngre som att allt är ens eget fel. Man trodde att man skulle lösa ett problem, lösa ett fel och något som sårade en själv men lämnas med känslan av att man själv är felet. Den känslan är så jädra förrädisk och det tar några dagar tills man inser vad som hänt och tänker.

”Vad fan hände där.”

Jag har ju skrivit en bok som heter Härskarteknik och där nämner jag just härskartekniken Projiceringsmetoden. Det är ofta folk med dålig självkänsla som utsätter andra för den härskartekniken. Istället för att ta till sig, förstå och växa av kritik man får så går man till attack och säger att det är ditt fel, trots att det kanske är du som är den som är sårad. Fokus går från dig till den andra och du lämnas med känslan av att allt är ditt fel, inte bara det – du är fel. Så galet att jag som ändå skrev boken 2008 kan råka ut för det och efter några dagar inse bad jag varit med om.

Det är ändå så jäkla skönt att skriva av sig om det. Det är ju därför jag bloggar, jag har alltid skrivit dagbok och när känslorna blir bokstäverna som hamnar i mitt synfält så känner jag mig mycket lättare. Bara nu känner jag att den där märkliga energin och oförklarliga känslan av att jag är dålig, har lämnat mig. Det är så skönt. Jag kan verkligen rekommendera att börja skriva dagbok innan ni somnar. Men innan mina feel good life hacks så måste jag dela det Susie Gunnarson skrev om de/vi som projicerar. En sån bra och snäll livsåskådning.❤️

Visst var det bra?

Vill ni så kan börja med min feel good rutin som jag försöker göra varje dag! Det har gått sådär under coronan men nu när jag delar den med er så ska jag börja igen.

Elaines feel good rutin må bra i livet hack fifan

På väg hem från jobbet tillåter du dig vara en riktig mobilzombie i en timme. Svara på mejl, kolla dina konton, avfölj de som får dig att må dåligt, lajka de som får dig att må bra, skicka sms till de du älskar gör allt du vill på telefonen. Gå mobilbanans.

När du kommer hem stänger du av telefonen lännar den mobilparkerad i hallen och låter den vara där tills du lämnar hemmet nästa dag. Så hänger med den du lever med eller hänger med en bok, en serie, träffar den där kompisen du sms:ade innan du la ifrån dig skärmen, lagar ett nytt recept till middag, stickar, virkar, läser tidning och låter hjärnan vila från skärmar.

På kvällen innan du somnar så skriver du dagbok för hand bara för att se dina känslor i bokstavsform och efter det läser du en riktigt jäkla bra bok tills du somnar. Då slipper det sista du tar med dig i sömnen vara ett intryck från skärmen utan ett äventyr från en bra bok och dina egna reflektioner från dagen.

Morgon. Ta fem minuter och meditera. Hitta lugnet och ljuset inom dig. Låter flummigt men det fungerar för mig.

Träna efter det. Det sätter hela standarn för hela dagen! trust me att allt du gör när du börjat dagen me lugn i sinne och träning i kropp plus en riktigt god frukost så är det som ha gett sig själv en guldmedalj. Så känns det som att man tar resten av dagen med storm.

Jag gör det inte alla dagar men jag försöker.

Och om ni känner igen er i den där projiceringsmetoden så är de ät verkligen en investering att klicka hem Härskarteknik. Den kostar runt hundralappen och har hjälpt 200.000 andra so far. Galet och sorgligt att den fortfarande behövs samtidigt som det är bra att den finns! Ni hittar den här.

Om ni har medarbetare som sysslar med detta så tycker jag verkligen att ni ska säga till chefen att ni borde ta tag i härskarteknikerna på jobbet. Jag har en workshop i det i Stockholm den 31/8. Hoppas att ni som behöver får komma!

Har ni förresten några feel good life hacks? Jag lär mig gärna fler!

En till har jag och det är att bjuda över vänner och utmana sig själv att laga ett nytt recept! Det ska göras idag! Jag ska ge mig på en fransk potatissallad!

Bloggvännerna har ordet

6 svar till “Något känns inte rätt”


  1. M skriver:

    Jag skriver också dagbok. Men bara i de perioder jag mår dåligt. Det är så skönt att skriva av sig! Men det slutar i att jag skriver så hemska saker. Vilket resulterar i att jag skulle få panik om någon skulle läs den. Funderar på att bränna upp alla om jag skulle dö många, många år för tidigt. Samtidigt så vill jag ha de kvar… Så svårt beslut. Kanske ska riva ut de sidorna där jag skrivit att jag önskar att vissa ska dö 🙈

  2. P skriver:

    Hände mig när jag skulle ge feedback till min chef… Det känns skitjobbigt för nu vet jag inte riktigt vart vi har varandra. Hon är en bra chef men när jag vill utvecklas i min kommunikationsförmåga och våga vara lite mer rak, ärlig och på så känns det som att hon vill att jag ska backa och tänka på allt och alla innan jag säger något vilket istället gör mig osäker. Hon tog det inte så bra när jag sa att hon borde anpassa ledarskap efter individens behov.

  3. Emelie skriver:

    Men det kan ju vara så att den som sårat en också är sårad. Eller ser helt olikt på situationen fr en själv. Då är det ju ingen härskarteknik tänker jag.

  4. Sara skriver:

    Mindfulness och grounding. Funkar så bra gör mig som har GAD. Även att, som buddhisterna förespråkar, att acceptera och omfamna negativa känslor. Oftast vill man fly från sådana känslor och bli av med de snabbt men buddhisterna menar att negativa känslor är naturliga och mänskliga, så istället för att stöta bort dom ska man möta dom och välkomna dom. Acceptera att det är såhär det känns nu. Då brukar jag ge mig själv en timme att må dåligt/ha ångest/vara ledsen, men sen släpper jag det och försöker hitta en positiv känsla att fokusera på.

  5. Ml skriver:

    Så intressant. Jag blev utsatt för utfrysning på mitt jobb, det pågick i veckor. Ingen pratade rakt till mig, sa jag något ingnorerades det osv. Jag frågade rakt ut av kollegorna ”jag känner mig påtrampad och utfryst, vad är det som är fel?” Då exploderade mina kollegor och hoppade på mig verbalt och jag fick höra hur odräglig jag är, hur jag trampar ner dem, hur jag är så stressad hemma och låter det gå ut över jobbet, hur jag vill glänsa över dem, hur jag skryter, hur de inte tål människor som mig. Jag bad direkt om hjälp av chefer och hälsovård, det ledde till samtal, möten osv. Efter 2 månader sa min chef ”kanske du börjar ha gjort ditt som pedagog ” och jag blev omplacerad från mitt jobb. Jag som hade startat upp stället, fått föreläsa , vi hade tagit emot massor med besökare, vi hade rykte om oss att det var ett bra ställe med bra attityd, där vikarier, barn och föräldrar kände sig välkomna. Så fick vi en ny kollega och efter 2 månader blev jag utfryst. Så här står jag och inte förstår vad som hände. Vem härskade över vem? Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Jag backade in mig i ett hörn, förminskade mig själv för att ändå inte duga. Så här står jag 6 månader senare, efter sjukskrivning, semester och permittering, utan jobb och jobbsjälvkänslan körd i botten. Det krävs fruktansvärt energi och viljestyrka att lita på sig själv igen. De tårar jag gråtit kan inte räknas. Vartefter tiden lider inser jag att jag blev utsatt för nåt så grymt som en människa inte ska behöva uppleva. Det som känns jobbigt är att de andra inte upplever att de handlat fel mot mig, det var ju jag som hade fel, gjorde fel, var fel… mitt yrke klarar jag inte av att återgå till på länge. Ett tiotal nya jobb har jag sökt utan resultat. I mitt yrke finns jobb, men ännu är inte såren tillräckligt läkta.

Lämna en kommentar