Att rädda ett barn


Hej på er! Jag vet inte om ni har sett UG dokumentär ”Att rädda ett barn”. Jag har genom åren, tillsammans med många andra, delat och stöttat Brys många inlägg som handlar om att stötta sexuellt utnyttjade barn. Jag har stort förtroende för folk som brinner för barns säkerhet och litar på att de läst på ordentligt när de ber mig omdela ett inlägg. Jag hade stort förtroende för både ATSUB och BRY när båda hörde av sig till mig våren 2019.

Det finns barn som tvingas bo hos sina förövare i Sverige. Som på lagens beslut tvingas bli sexuellt utnyttjade, misshandlade och som fallet Lilla Hjärtat – där socialtjänsten i fråga var för att hon skulle bo hos sin fosterfamilj – vet vi ju vad tokiga beslut som fattas för barn. Jag är helt säkert på att det är det som gör att Agneta är så kategorisk i dokumentären. Hon vet att problemet är stort i Sverige. Det vet Amanda i ATSUB också. Det vet även jag, men det utesluter inte att man kan ha fel i ett enskilt fel.

Jag har det senaste året vittnat mot två mammor som spridit lögner om pappor. En mamma ringde mig om en känd svensk artist och fick mig att tro att han var pedofil. Hon ringde förtvivlad och sa att jag fick höra av mig till medierna och berätta det och dela hans namn. ”Jag jobbar inte så” förklarade jag och blev misstänksam direkt. Något år efter första samtalet ringde hon kanske för 100:e gången men alla hjärtemojis som hon alltid skickar. Hon grät och sa att det var en vårdnadstvist och pappan ifråga hade hävdat att hon spred lögner om honom. ”Men Elaine, jag har ju aldrig sagt att han är pedofil, det var ju DU som drog den slutsatsen.” sa hon och ljög mig rakt upp i ansiktet. Jag blev faktiskt riktigt häpen men kände igen typen.

Jag har ju en pappa som är en psykopat och ljuger ihop vad som helst för sin egen skull och sa till mig och andra vuxna att jag hade hittat på lögnerna som han egentligen hade berättat för. Lögner jag trodde var sanna och fria att prata om. ”Hon hittar på” sa han. Och nu sa mamma ”Du hittar på” och hon ville att jag skulle vittna i rättegången till hennes fördel. Jag sa att jag skulle vittna, men sa aldrig till hennes fördel. Jag sa bara vittna. Hon blev så glad. Och jag kan tänka mig att pappan var nervös.

När hennes advokat förhörde mig så berättade jag sanningen ”För ett år sedan berättade hon om alla märken barnet har och hur de är rädda för sin pappa. Hon bad mig ringa medier och berätta att NAMN är pedofil! Nu har hon plötsligt ändrat sig och vill få det till att jag drog dessa ”förhastade” slutsatserna”.

Jag har sedan dess haft kontakt med pappan som fortfarande är traumatiserad av detta. Som berättar att en viss organisation ville stå med plakat med orden ”NAMN är pedofil!”.

Dessa fåtal galna människor som ljuger om att pappor är förövare förstör så mycket för oss överlevare och barn som utsätts idag. Det är dessa fall som gör att personer som min pappa kan övertyga socialen om att mamman manipulerat barnet. De trodde på honom i åtta år, lika lång tid som han utnyttjade mig sexuellt. Jag hoppas att SVT ska göra en dokumentär om motsatsen – där myndigheterna skyddar förövaren och offrar barn som jag var.

Jag delade ett inlägg rörande fallet om pojken som Agneta Bravelius hade delat. Men både Henrik på Haveristerna och Amanda på ATSUB hörde av sig till mig och bad mig ta ner, det förvisso anonymiserade inlägget, men också inkorrekta grunderna som inlägget var skrivet på. Jag gjorde det och pudlade till berörd Socialtjänst april 2019. Men jag har inte bett om ursäkt till pappan i dokumentären som jag såg klart idag.

Jag är så ledsen att jag var del i den stormen som du fick. Jag kan se utsatta barn och fortfarande se att de finns de som ljuger om övergrepp för att få makt. De utsatta barnen är såklart många fler än dessa galningar, men det ser ut som att du blev utsatt för en. Jag litade på ett varumärke och en persons goda intentioner. Att göra det blint är att tro att de som kämpar för barn är felfria gudar. Så ligger det inte till. Vi gör fel trots att vi vill göra rätt. Det måste vi kunna se och kunna be om ursäkt för. Så till dig Nello, ber jag om ursäkt. Jag hoppas att du och din son får lugn och ro nu.

Tack till Amanda från ATSUB som träffat pojken och mamman och förstått ett och annat som jag fick veta.

Tack Henrik/Henko från Haveristerna som hörde av dig samma dag som jag la upp inlägget, så jag hade chans att förstå och ta ner inlägget.

Tack till alla er som uppmanar folk i er omgivning att vara källkritiska. Det finns ingen motsättning i att vara källkritisk OCH bry sig om barn.

Agnetha, problemet med utsatta barn blir inte mindre bara för att man kan ha fel i ett enskilt fall. Vi kan inte ha prestige eller svänga med ord ”jag läser inte så noggrant” när vi delar så stora anklagelser. Vi är många som litar på att du läst noggrant och delar dina inlägg utan att blinka. Jag kommer blinka några gånger framöver innan jag delar alla inlägg. En viktig läxa och mitt eget ansvar.

Tack Bo-Göran Modin för en grym och viktig dokumentär. Önskar en likadan fast åt utsatta barns perspektiv. De är många fler än de föräldrar som ljuger i vårdnadtvister.

Bloggvännerna har ordet

21 svar till “Att rädda ett barn”


  1. Johanna skriver:

    Tack Elaine! ❤️ Jag har också sett dokumentären och förfasades över hur långt en kan gå för att föra fram sakfrågan. Jag förundrades även över hur lite de anklagande parterna utgick från vad barnet sa och mådde, allt var utifrån mammans rätt till sitt barn och inte utifrån barnets rättigheter. Jag hoppas att Bry skäms och tar sitt ansvar, och börjar läsa fallen de vill kämpa för.

  2. Linda skriver:

    Hej! Jag jobbar själv i en ideell organisation och för mig blev det snabbt kristallklart att BRY är en vanvettig oprofessionell organisation. Ingen riktig organisation drivs på deras sett. Ingen 90 konto (för insamling), en Facebook sida (och blogg) där alltför privata saker delas och där helt ofiltrerade kommentar tillåts och i vissa fall påhejades. Agneta kanske började med goda intentioner nån gång, men att man har erfarenhet av att ens barn på något sett är blott utsatt gör en inte automatiskt lämpad till att driva en organisation. Att driva en organisation är båda tungt och utmanande och setter skulle jag ville säga stor krav på sakkunskap. En organisation som inte heller har några anställda ser det ut till? Men en slags styrelse bestående av en pensionerad polis och en slags psykoterapeut. Jag skulle gå så långt som att säga att om socialtjänsten hade lyssnad in dessa hade det varit tjänstefel. Jag tycker du, Elaine är allt för mild i din kritik av denna ”organisation”. Barn är värt så mycket mera än en person som bestämmer sig för att ”leka” organisation vilket det tyvärr känns som denna Agneta gör.

    • Fredrik skriver:

      Att ha sett dokumentärserien och sen pudla genom att säga att det kan gå fel i enskilda fall räcker inte. Bry:s agerande har med ditt stöd gjort enormt stor skada, gett alla som misstror sexuellt utnyttjade extra bränsle. Genom ditt stöd av organisationen och genom ditt lama avståndstagande väljer du att stå på den sidan som gör mer skada än nytta. Sorgligt för du är en av landets största profiler i fråga, makt kräver ansvar och det ansvaret har du inte tagit.

      • Elaine skriver:

        Fredrik, jag tog avstånd från fallet långt innan. Om du förväntar dig en korsfästning från mig mot Bry så får du leta någon annanstans. Jag tar mitt ansvar. Andra får ta sitt. Hejdå.

  3. wigwag skriver:

    Håller med Linda här ovan. Tyvärr är det som framkom ur UG:s dokumentär så mycket mer allvarligt än att med goda intentioner ibland göra lite fel. Målet helgar inte alltid medlen. Med det sagt vill jag ändå framhålla att mamman ändå kan ha rätt i sak. Hon kan veta saker som inte framkom i dokumentären.

  4. Mona skriver:

    Bra Elaine. Har inte sett dokumentären men Johanna bad mig senast för nån timme sen, att verkligen göra det … så det ska jag.😘

    • Elaine skriver:

      Bra gör det! Jag tror att det skadar alla barnrättskämpar att skydda de som saknar grund. Ska skriva en krönika om det. kram

      • Åsa skriver:

        Jag och min sambo såg dokumentären igår.
        Den är viktig ur många aspekter!
        Källkritik är en av dem. Så lätt och enkelt att låta känslor styra och fara iväg.
        Beundrar klokheten och reflektionen hos ATSUBs grundare.
        BRYs agerande i detta fall kan både skada och få utsatta barn och kvinnor att inte söka socialtjänsten eller polisens stöd. Samverka istället, inte motverka! <3

    • FT skriver:

      Jag skulle inte höja ATSUB till skyarna om jag var du. Så mycket de gjort fel och som de behandlat människor, fruktansvärt.

  5. Pernilla skriver:

    Kände så starkt detta när jag såg dokumentären: ”Önskar en likadan fast åt utsatta barns perspektiv. De är många fler än de föräldrar som ljuger i vårdnadtvister.”

    • Elaine skriver:

      Jag känner exakt samma sak! Skrev en krönika om det som kommer i helgen.

      • Leo skriver:

        Hej Elaine!

        Jag forskar om vårdnadstvister, men jag vill ofta inte lägga mig i enskilda ärenden vars dokumentation som jag inte läst. Jag vill bara påpeka att för att kunna påstå att det är flera utsatta barn än vilseledande föräldrar så behövs mycket insyn av objektiv och statistisk natur som jag misstänker inte finns tillgänglig. En mera vetenskaplig attityd vore att säga att vi helt enkelt inte vet om det är flera av det ena eller det andra.

  6. Maja skriver:

    Hej Elain! Det finns en dokumentär om sexuella övergrepp ur barns perspektiv! ”Jeffrey Epstein” på Netflix! Bisarr och tragisk men 10/10! Tips. Ha en fin fredag! //Maja

  7. Johanna skriver:

    I fallet ”lilla gumman” var det inte socialtjänsten som ville att föräldrarna skulle ha vårdnaden utan kammarrätten som beslutade om det efter att flickans ombud ändrat inställning. Socialtjänsten yrkade på att placeringen skulle fortsätta och kammarrätten beslutade emot detta. Även här är det viktigt att ”läsa alla papper” och förmedla en riktig bild.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Exakt. Jag har god kontakt med familjehemsmamman har inte påstått att socialtjänsten ville att barnet skulle till föräldrarna utan till familjehemsmamman. Så viktigt instämmer❤️

  8. Susanna skriver:

    Jag tror ändå inte pappan är guds bästa barn. Märks på ett obehagligt sätt han drevs av att sätta dit mamman med sina ekonomiska ochvtekniska medel som mamman nog inte hafe. Och va sjutton är det för pappa som vill ta vårdnad och /eller från mamman. När hon inte knarkar eller struntar i att ta hand om barnet. Nä jag tror pappan är rikrigt dominant narcissist. Troligtvis inte pedofil.

    • Maria skriver:

      Herre gud; ”tror”?

    • Petra skriver:

      Såg du ens dokumentären? Det var mamman som ljög och försökte ta vårdnaden från pappan. Pappan gjorde allt i sin makt för att få sitt barn tillbaka. Hade du inte gjort samma sak är uppenbarligen inte förälder; inte en bra förälder iallafall.

      Jag är ganska säker på att ”Anna” (mamman) är en pedofil, såna fantasier om att dra i en barns snopp kommer inte ur tomma intet, hon har gjort något som hon inte vill erkänna. Att kidnappa sitt eget barn för att sexuellt utnyttja honom… riktigt jävla vidrigt. Hon hör hemma i fängelse.

  9. Lena skriver:

    Elaine, tack att du tog upp den här dokumentären, jag hoppades att du skulle göra det.
    Jag kan inte släppa tanken på Elias. Det gör så ont i mig med allt han fått/får vara med om med sina föräldrars oförmåga att skilja sig med hans bästa i första hand. Det är omöjligt att veta vad som hänt mellan de två stridande parterna även efter denna dokumentär. Vad man säkert vet efter att hört Agnetas svar är att BRY lagt ut massor av information på sina plattformar där de skarvat med uppgifter om fallet och ljudfiler med pojken, det upplever jag som ett fruktansvärt övergrepp på Elias. Och som du skriver är det stötande att BRY hänger ut pappan utan att vara helt insatta i ärendet. Psykologen Hans C kan man dessutom inte se som seriös yrkesman och opartisk i målet. Att BRY inte verkar bry sig om, utan till och med gilla att få stöd av ”professionella” spårare och människor som tror att våra hjärnor styrs från yttre rymden, känns så skrämmande när BRY har tagit på sig en så stor och viktig fråga.
    Jag skulle vilja sända en stor kram till Elias och alla andra barn som hamnar i dåliga vuxna människors klor!

  10. T. skriver:

    Hej Elaine!
    Vill börja med att förtydliga att jag uppskattar allt jobb du gör för våra barn och att jag hoppas jag inte ska vara en av alla som lämnar en massa taskig energi, för det är inte min mening på något sätt.

    Jag är en 28 årig tjej, invandrare, uppvuxen med olika typer av våld och likaså fattigdom och en massa skit i bagaget. Skriver detta mest för att jag hoppas att det ska ge någon typ av bild av mig som person med någorlunda onaiv bild av livet. Jag jobbar i alla fall som socialsekreterare med barn och unga och deras familjer, och framförallt med placerade barn, som av olika anledningar inte kan bo kvar i hemmet. Jag har jobbat inom socialtjänsten i snart sju år och sett mycket misär och gråter ofta efter en arbetsdag då jag stött på sexuellt våld mot barn. Det är för tungt och rättsystemet för skevt och när man hållit ihop det hela dagen framför barnet och sen kommer hem och tar av sig ”soc-rocken” så är den verkligheten oftast för tung.
    Jag är den första att skriva under vad gäller att socialtjänsten gör felbedömningar och på så sätt förstör barns liv, också. Men jag är också en stolt ambassadör för de barn jag har och möter i mitt jobb. Jag hör ofta ungdomars hat och förakt mot socialtjänsten, samhällets kritik mot oss, föräldrars hat och vrede och tvingas ofta bära personlarm hem och begränsa mina aktiviteter på fritiden. Det är reella hot, men såklart, inget i jämförelse med barnens öden.
    Min poäng är att socialtjänsten aldrig kan gå in och ge en full bild av ett ärende på grund av den starka sekretess vi har. Sveriges hårdaste. Socialtjänsten kan aldrig förklara något helt och hållet, just på grund av den. Oftast, nästan alltid, kan jag skaka av mig alla debatter som sprids vad gäller socialtjänstens felbedömningar men när jag läste detta inlägg och meningarna om Lilla Hjärtat så kände jag, ärligt, ”inte igen”. Inte igen – att socialtjänsten får bära ansvaret för ännu ett barns död, inte igen – att socialtjänsten negligeras. För socialtjänsten måste inleda en utredning om ”hemtagning” när en förälder ansöker om detta, socialtjänsten kan avslå den men föräldern kan överklaga och där – där är längre inte socialtjänsten beslutsfattare utan Förvaltningsrätten som helt och hållet gör sina egna bedömningar. Jag har många gånger skrivit mig blodig i utredningar vad gäller ansökningar om LVU till Förvaltningsrätten, som sedan avslås. Jag har flera gånger fått ”vänta in” barn som berättar lite för lite för att omhänderta dem men som ger ifrån alldeles för mycket känslor för att inte. Vi kan tänka att lagen för LVU då behöver skärpas men det är för mig inte den förändring som behöver till för att omhändertagande är ett ingrepp för alla parter i en familj och ska därför inte behöva skärpas. Det som behöver ske är enighet. Jag tappar bort min poäng ser jag, haha, men finns så mycket jag vill säga. Men jag önskar du kunde läsa och lära om socialtjänstens lagrum och riktlinjer, jag ser felskrivningar om socialtjänstens arbete som blir direkt farliga. För i slutändan så måste vi, som alla vill våra barns bästa, jobba tillsammans för att våra barn ska känna förtroende för den myndighet som faktiskt har det yttersta ansvaret för dem. Direkta osanningar blir bara ännu en bricka i muren mellan det där barnet och dens mod/vilja till att ta kontakt med socialtjänsten. Du har tagit på dig ett stort ansvar med det du driver, vilket är beundransvärt. Men med det ansvaret kommer så mycket skyldigheter i så många led och en av dom är för mig arbetet och förtroendet du ger och skapar till socialtjänsten. Vi kan ifrågasätta vår myndighet med det yttersta ansvaret, vilket vi är många som ständigt gör, men vi får på den vägen inte tappa bort att vi utåt för våra barn måste ge en samlad bild av att vi tillsammans, med socialtjänsten, vill hjälpa. Vi kan inte ständigt skriva om en myndighets arbete (där gemene man inte känner till de skyldigheter och lagrum som reglerar den) utan att egentligen ha dens bild av vad som hänt, för det kommer vi aldrig få på grund av den rådande sekretessen. Men vi kan informera, välja att inte uttala oss med information vi med all säkerhet inte vet och framförallt se till att minska på klyftan mellan socialtjänsten och de hjälpbehövande människorna. Det tycker inte jag att du gör när du emellanåt uttalar dig direkt felaktigt om socialtjänstens arbete.

    Jag hoppas detta landar med en god ton hos dig för inget annat var tänkt från min sida. Du är GRYM och du gör sån jävla skillnad.

    /T.

  11. Monica skriver:

    Hej!
    Det ser i ditt inlägg ut som att du tar ställning i den här vårdnadtvisten. Jag tycker personligen inte att man kan göra det av en så hårt vinklad partsinlaga. Så jag undrar om du har information som vi andra inte har? Det skulle vara intressant att få veta det.

Lämna en kommentar