”Du är en diva nu Elaine.”


Jag var så nervös vid lunch att jag mådde illa precis innan sändning. 900 av 1000 dök upp i den digitala publiken och precis alla stannade kvar till den 96:e minuten som allt drog över till. Jag var så lättad och ödmjuk till allting. Tacksam till att få göra ett gig och nytt samarbete med min vän, kollega och mentor Paul Ronge som är en sann förebild. Jag vill verkligen bli som han när jag blir stor.

Det är mycket tack vare honom som jag är där jag är idag, men också är den jag är som person i min professionella roll. Det kunde blivit nåt helt annat..

För 13 år sedan då allt tog fart för mig och jag släppte min första bok Härskarteknik så var jag anställd hos Paul. Jag kläckte ur mig något oskönt mitt i all plötslig framgång. Jag minns inte exakt vad jag sa men jag minns den malliga känslan jag hade i mig. Jag minns att den malliga känslan förvandlades till ord som fick mina kollegor att både höja på ögonbrynen och grimasera diskret då. Paul är inte den som håller på feedback, men han väntar in och tänker efter innan han tar till orda. Han var tyst länge tittade på mig bekymrat och sa:

”Nu är du en diva Elaine. Va inte det.”

Han sa det inte anklagande utan mer konstaterande. Han sa det heller inte med avsky utan med värme. Och boom, så hamnade mina fötter på marken igen. Sedan den kommentaren så har fötterna stannat där i tacksamhet till att som jag fått möjlighet till så här långt. Paul säger idag att han nog var lite väl hård men jag säger att det var precis så hårt som det behövde vara och det mest kärleksfulla någon har gjort för mig i ett professionellt sammanhang.

Alla borde ha en Paul Ronge. En som vågar vara ärlig när man träffat för många ja-tycker-som-du-sägare. Det finns en del kändisar – inga nämnda inga glömda – som tappar det på vägen mot toppen för att de bara umgås med ja-sägare i tron att ”ja” alltid är snällt. Man ser på på håll och undrar varför nära och kära inte säger till personen att hämta hem hästarna tillbaka till stallet. Det är sorgligt och genant på samma gång att se hur folk förvandlas till verklighetsfrånvända divor. Men jag dömer det ingen, för jag hade kunnat trillat dit en gång för 13 år sedan om det inte vore för min gode vän Paul Ronge som hämtade hem en häst som lämnat mitt stall för tillfället. Alla skulle haft en Paul i sina liv.

Sveriges skickligaste krisexpert

Funny fact. Jag frågade faktiskt Paul om han kunde adoptera mig som vuxen, bara så jag inte behövde få veta när min pappa går bort eller ha med dödsbot att göra eller så.

”Jag vill inte åt nåt arv eller efternamn, jag vill bara bort från min pappa. Sen, hade jag haft en pappa jag fått välja själv, så hade det fan varit du Paul.”

Paul känns faktiskt som den där elefanten vars fotspår jag så gärna önskar växa in i. Lejon kanske är en bättre liknelse. Känslan är som i Lejonkungen vid det där ögonblicket vid fotspåret.

Kanske låter fånigt för vissa. Men för mig som har hatat manssläktet större delen av mitt liv så är det stort att ha en pappafigur att se upp till. Jävlar vad jag börja storböla plötsligt! Jag skulle ju bara berätta att allt gick bra på webbinariet idag men så landade jag i Lejonkungen och pappafigurer. 😅❤️

Det blir nog ingen adoption förresten, men man kan säga att jag har ”adopterat” Paul som min pappaförebild i hemlighet och det är nog för mig. Nu ska jag bara se till att de legala banden till den biologiska försvinner.

/Elaine, har aldrig släppt ut den där ”hästen” igen sedan 2007.

Bloggvännerna har ordet

3 svar till “”Du är en diva nu Elaine.””


  1. Joanna Nartowska skriver:

    Elaine du är själv förebild för många människor du är min förebild när jag läser det du skriver känner jag igen mig själv i dom känslor du vill ta fram som är idag något viktigt för dig att fånga det i ord .Din ärlighet kan uppfattas som en gåva av bearbetning av något som var jobbigt för dig men också framgångsrik för det här bidragit till alt mod du har idag .Tack för alla dina berättelsen det ger mig styrkan .

  2. Vad kul att du börjat blogga igen Elaine! Back to your roots. I min bok Tändvätska skriver jag i inledningen så här: ”Att få kontakt med sin egen inte glöd kan leda till att man tappar greppet om tid och rum. Visserligen en angenäm känsla, men den kan också leda till att du blir egoistisk och självcentrerad. Att göra karriär innebär att man går sin egen väg, hittar egna lösningar och kan leda till att man blir hänsynslös i hur man bemöter andra människor och deras idéer. Vissa är så vana att inte låta sig påverkas av andra att de avvisar alla som kommer med åsikter och vill hjälpa……Framgångsrika människor kan ryckas med i virvelvinden. Deras egon växer plötsligt snabbare än deras prestation. Det är lätt hänt att låta sig luras av applåder och andra människors uppmärksamhet och tro att man är större än vad man egentligen är. Börjar du blåsa upp dig som en ballong finns det en stor risk att andra människor den dag du behöver dem, kommer vända dig ryggen. Håll fötterna på jorden och gå gärna din egen väg, men glöm aldrig att vara ödmjuk inför vad andra människor har åstadkommit och visa respekt och tacksamhet för vad andra gör (eller har gjort) för dig.” Slutcitat. Guldstjärna till dig Elaine! Kram Annika

Lämna en kommentar