”Ska vi lösa så vi kan leka sen”


Jag vet inte om ni som är singlar blir trötta på oss kompisar som har småbarn, bokar träff med er och sen bokar om eller av för att ”det har kört ihop sig”. Kan bokar sällan av såvida inte barnen blir sjuka, men jag har en historik av att boka om. Det vet Marie om och hon har påpekat det genom åren.

Jag har tagit feedback och verkligen blivit bättre. Men så körde det ihop sig ordentligt när Corona kom till stan och jobbet. Så jag gjorde det jag gjorde en gång i tiden – jag möblerade om vår träff. Marie blev irriterad på mig och hade inte lust att träffa mig på några dagar, hon sa det inte men jag kände det för vi känner varandra väl.

Marie vill gärna ha ett tag att ”sura” innan hon löser, medan jag är en sån som vill lösa så fort det bara går. Att mötas däremellan gör att vi får rucka på våra mönster. Jag får chilla lite och hon får skynda lite.

Men jag har tänkt på det där att tacka ja för att sen behöva tacka nej. Jag gör tyvärr så ibland. Jag vill så mycket men kan så lite med tanke på att jag skaffade ju inte tre barn för att jag inte ville hänga med dem – tvärtom. Jag är en riktigt hemma och familjetoffel. Jag träffar gärna vänner över lunch och dagtid på vardagar, men att offra kvällar eller helger – de få timmar på dygnet då jag kan vara med mina barn. Där tackar jag aldrig ja, nästan aldrig i alla fall. Jag insåg det efter att slingrat mig för att åka på tjejweekend men några kompisar och att den där resan till LA en vecka med en vän för att träffa en annan vän som bor där – aldrig blivit av de senaste 9 åren är för att jag inte vill åka ifrån min familj. Men jag måste lära mig säga det istället för ”kanske nästa år” i nio år. Det har tagit lite tid att lära känna mig själv antar jag.

Sitter på golvet och har en skruva ihop möbler paus nu när jag bloggar.

Anyways. För att återgå till Marie så vill jag hänga med henne när vi bestämmer saker och jag vill korta hennes irritation på mig så jag sa helt enkelt:

Förlåt att jag drog ”Corona kortet” och ”jag har tio anställda kortet” och ”mina tre barn kortet” när jag möblerade om vår tid. Det spelar ingen roll, jag ska lära mig att ta hand om mina ”kort” och respektera din tid!

– Bra, svarade Marie sen sågs vi bums och hon var så här glad när vi gjorde det.

Skönt att hänga på Flower Garden när man bor i Corona world.

Hur är ni familjetofflar eller kompistorskar? Surar ni en stund eller löser ni direkt? Inte för att det ena är bättre än det andra utan för att vi är olika och det är intressant!

Bloggvännerna har ordet

5 svar till “”Ska vi lösa så vi kan leka sen””


  1. Vanessa skriver:

    Tack för att du delar med dig, har aldrig varit med om att någon lyfter detta innan. Jag har två barn och flera vänner utan vilket gör att jag alltid är den som har svårast att ses och funderar ibland på om att alltid ska känna mig otillräcklig. Skulle behöva fundera på hur det är för mig och ta upp det med dem. Stor kram!

  2. Elaine Eksvärd skriver:

    Åh vad kul att det väcker tankar Vanessa! Jag har alltid identifierat mig som det sociala monstret men fått inse att jag nog är familjemamman numera. Dubbelt dock! Jag vill ju gärna ha vänner kvar när barnen kanske inte vill hänga lika mycket som jag.. men nu är jag verkligen all in Mama

  3. Anette skriver:

    Hej!
    Jag vet inte om det är att man surar i mellan tiden. Det är mer en reflektionstid. Jag och min bästis (sedan 35 år) hade en sak som hände för någon vecka sedan. Efter den händelsen så hördes vi inte på nästan 2 veckor. Den tiden behövde jag för att reflektera över vad som hänt och varför jag reagerade som jag gjorde. Hon med. När vi sedan ringdes så pratade vi i nästan 2 timmar för då hade allt landat. Men det var ingen som surat.
    Tack!

  4. Carolina skriver:

    Välkommen tillbaka, känns tryggt att hitta gamla rutiner i dessa osäkra tider. Hittade dig för flera år sedan när jag gjorde slut med min första kärlek och en vän rekommenderade din blogg för mig. Sen dess har jag följt din blogg, fb, böcker och tv slaviskt. Och visst har jag på köpet blivit retoriskt vassare, mer ödmjuk och en bättre medmänniska!

  5. Denice skriver:

    Åååååh jag är så otroligt trött på vänner som alltid bokar av och sen tror att det är helt okej. ”Det gör väl inget…osv osv.”
    Vad får dom att tro att deras tid är mer värd än min tid? Jag är i princip den enda som är singel i vårt gäng och även barnlös. Men det betyder ju inte att det inte känns när det ständigt bokas eller bokas om pga deras barn och familjeliv.
    Har tagit upp det och en del vänner har fattat direkt och ändrat sitt beteende, medans andra inte gjort det. Deras beteende har gjort att jag känner att vår vänskap bortprioriteras av deras liv. Att hålla vänskap vid liv krävs en del ”arbete” precis som i andra relationer i livet. Känsligt ämne men det känns bra när man vågat säga till. 💛

Lämna en kommentar