Du gick med mig, längs gatorna i mina mardrömmar


Jag minns den sommaren. Ensamheten. Tom känsla i bröstet. Korta andetag som inte nådde hela vägen ner. När jag satt i soffan i dag väcktes ett korn av den känslan. Du min vän promenerade med mig i Bredäng. Platsen där min barn och tonårstid utspelade sig. Platsen där mina drömmar bor. De vardagliga drömmarna på mammas sida av Bredäng. Mardrömmarna på pappas sida av Bredäng. Mordor och Paradiset i en och samma ort, i alla fall för en som mig. Jag tog mig dit den sommaren, fler gånger. Jag behövde bearbeta. Matheo var bara ett år. Du min vän följde med. Det gjorde fler vänner, tidigare och efter.

Men denna gång var annorlunda. Vi stod precis på den där gränsen till mitt helvete i Bredäng. Jag darrade på läppen och sa att ”Det är där mina mardrömmar tar plats, där min barndom trasades sönder.” Du tittade dit, tog mig om axeln och sa ”då går vi dit”. Jag blev förvånad, förskräckt och glad på samma gång. Jag sa inget. Vi gick längs mitt mordors gator, passerade mörka minnen, fotspår från mina barndomsfötter. Passerade hans fönster. Tittade upp på dem, gick förbi.

– Vad gör vi om vi ser honom.

Du tänkte innan du svarade. Jag visste att svaret inte skulle vara ärligt utan ett jag ville höra. På dessa gator kunde du inte ge mig annat.

– Jag skulle slå ner honom.

Jag visste att du ljög, men jag blev glad för din omtanke. Vi fortsatte att gå. Du var noggrann med att vi inte skulle missa en gata. Sen gick vi över till den ljusa sidan och spelade minigolf.

Det här är tre år sedan. Jag har drömt mardrömmar sedan dess, inte mardrömmar som erövrat Bredäng. Det är tack vare dig. Tack❤️

Bloggvännerna har ordet

5 svar till “Du gick med mig, längs gatorna i mina mardrömmar”


  1. Anna D skriver:

    Hej Elaine. Jag vet inte om kontroversen kring Mr. Cool är överspelad nu men rapparna i gruppen Dom Viktiga Skorna har släppt en låt om dig och Cissi.

    Länk: https://youtu.be/6La-2SXVQN8

  2. Elin skriver:

    Om man har en vän som blir uppenbarligen svartsjuk för att man träffat en kille, kanske för att hon tycker det är jobbigt då vi är i slutet av 20-någonting och hon aldrig har haft ett förhållande. Hur ska man då deala med att hon är negativ kring en jättefin kille jag precis har börjat träffa. Droppen nåddes för mig när hon sa något inlindat negativt om honom som hon hade hört från någon annan på universitetet (vi alla studerar på samma), och sen berättade till mig i en positiv klang men som var uppenbart dåligt. Hon är en jättekul/fin vän utöver denna sjuka svartsjuka+temperament. Men blir helt hjärntvättad/psykad och kan inte släppa det.

  3. Janna skriver:

    Så vackert skrivet, det märks att du är författare!

    Du lyckas fånga så starka känslor i livet. Fruktansvärda händelser som väcker sorg och ilska inom oss, men också vänskap som är sann kärlek (om det är en riktig kompis).

    Man ska inte glömma saker och ting, men man ska prioritera vänskap de goda människorna i sin närhet. Det är så viktigt och jag tror det är nyckeln till… någon form av lycka.

    Oj, din text och bilderna väckte så många filosofiska tankar inom mig haha!

    Må bäst och hoppas du hade ett bra nyår!

  4. Gerra K-Son skriver:

    Är inne på din blogg för första gången, inte den sista, härlig blogg så jag återkommer…

  5. nene karlgren skriver:

    Idag såg jag reprisen av gokväll på förmiddagen. Jag är Nene, 63 snart 64 år gammal. Min pappa var på mig från det jag var 4 till jag var 7. Då blev jag för stor för en sann pedofil. Jag kommer från borglig bakgrund, har själv gått på internat, min far gick på Lundsberg hela sin skoltid. Kanske inte så bra vad vet jag. Vad jag vet så började det när jag var 4. Då skildes mina föräldrar men bodde nära i gbg, vasagatan och aschebergsg. Han la av när jag var 7 för då började jag få vuxentänder och kunde tala om saker som skulle hållas tyst om. Jag beundrar dig kära Elaine att du vågar! Min far är död, jag kan fortfarande inte skriva, stor blockering. Där finns så mycket mer förstår du, hur jag började med allt möjligt, mitt första suicidförsök när jag var 13. Men jag är ju ok idag, förutom, som du sa i gokväll, hela våra liv är egentligen förstörda.
    Jag vågade aldrig skaffa barn, inte för vad jag skulle hitta på, det visste jag fanns inte, men vad min far skulle kunna ta sig till….du är en stjärna och ett hopp. Kanske jag kan våga om du vågar. Min far är ju död.
    Jag tackar dig med hela mitt hjärta kramar från Nene

Lämna en kommentar