Snart ett år


Godmorgon mina silkespapper! Herregud, jag får fan nostalgikänslor av allt jag skriver härinne. Tror jag började kalla er för saker 2012 och sen avslutade jag med mig själv i tredje person. Minns ni? Men det skulle jag inte skriva om. Jag skulle skriva om att vår Parvel Pascal fyller 1år den 19/8. Snart har jag ammat honom i ett år.

Jag har alltid tänkt att det är busenkelt att amma, ”det är ju bara att liggamma”.

Mmm, om man har brösten för det. Jag har ju rätt långa bröst. Jag kan nog liggamma tom när jag ligger på rygg.

Jag undrar hur länge jag kommer att amma Pascal. Rätt länge tror jag eftersom det högst troligen är vår sista bebis. Äsch, jag gör det så länge han vill.

/Elaine, drar på sig skorna och beger sig till gymmet.

Bloggvännerna har ordet

3 svar till “Snart ett år”


  1. Malin skriver:

    Några tips hur man slutar amma? Sonen är nu 1 år och 3 månader och det går verkligen inte att sluta. Behovet för att sluta är att vi vill att han ska kunna nattas av andra (exempelvis sin pappa, mormor eller liknande) för som det ser ut nu så funkar inget förutom mitt bröst. Dessutom kräver han bröstet på natten för att snutta sig till sömns vilket blir tröttsamt när det är 1 gång i timmen vissa nätter. Jag börjar plugga heltid till hösten och känner att det skulle vara bra med lite bättre sömn och kunna få dela ansvaret men hans pappa istället för att dra hela lasset själv på kvällar och nätter. Vi har försökt att ge välling på kvällen men det är ytterst sällan det funkar.

    • Karin skriver:

      Hej Malin,
      Jag var i samma sits som dig. Min son ville sova med bröstet i munnen hela nätterna och bliv tokig om han inte fick det.
      Det som vi gjorde var att först bestämma oss till 100% att nu var det dags. Min man fick ta nattningarna och nätterna med sonen. Han vägrade såklart flaskan ibörjan. Han var jätte ledsen och skrek sig igenom de första nätterna. Alla säger att det tar 3 dagar att bryta ett beroende. Det stämde bra in på vår dotter men sonen var nog för tutt-beroende:) så för honom tog det nog 1 vecka. Du får antingen sova på soffan, i ett annat rum eller hos nån annan de första nätterna. För det är jobbigt att höra dom så ledsna och det blir lätt så att man går in i rummet och tar över. Man får tänka på att det kommer vända och bli bättre. Ett tips är öronproppar. Det är så värt det för nu sover vår son hela nätterna i sin säng och jag är utvilad äntligen:) Lycka till!!

  2. Johanna skriver:

    Har aldrig heller fått till liggamningen.

Lämna en kommentar