05.00 är målet


Jag snappar upp allt som har med människor som kliver upp tidigt i dessa dagar. Min nya mani! Hmm, skön omväxling från veganskapet och klimatångesten!

Bloggvännerna har ordet

8 svar till “05.00 är målet”


  1. Johanna skriver:

    Haha heja dig! Själv går jag upp 05 i princip varje morgon med min 2,5 åring och drömmer inte om något annat än att en dag få sova till iaf 08. Har även en liten sjusovare på 6 månader men han väcks också av sin storebror på morgonen så det är ett ont ekorrhjul det här! Tips på hur man får barn att sova längre?!? Mvh zombien

  2. Karin skriver:

    Mina barn väcker oss alltid mellan 5 och 6, men det är inget jag skulle vilja ha som mål. Vad är vitsen? Då får du ju lägga dig tidigare dessutom. Okej att det är onödigt att vända på dygnet och därmed sova bort dagen men varför gå upp 5? Varför anses det så ambitiöst och drivande att gå upp okristligt tidigt? Genuint nyfiken.

  3. Niii skriver:

    Förstår inte heller grejen med att gå upp väldigt tidigt.:)
    Du sover ju inte mindre, bara tidigare. Går upp vid 6 pga av jobb, men känner inte att jag åstadkommer speciellt mycket mer än när jag går upp 8?
    Men bra om det funkar för dig, så försök! 🙂

  4. Therese skriver:

    Man behöver ju ett visst antal timmars sömn. Jag behöver minst 7, mindre funkar ibland men inte en länge tid. Om jag skulle upp vid fem jämt skullejag behöva sova absolut senast kl 22. Och då behöver jag lägga mig typ 21.15 för att hinna läsa lite, kolla mobil och hinna somna.

    Så förstår inte varför bättre att gå upp tidigt och lägga sig tidigt? På vardagarna ringer min klocka 6.15, men det är inte ”bra” eller ”inspirerande” bara nödvändigt för att hinna till jobb och förskola.

  5. Hanna E skriver:

    Jag förstår lockelsen att gå upp tidigt, speciellt om man har barn som sover lite längre för då kan man få lite egentid på morgonen för att tex träna och sen har man tid med barnen när de är vakna.

    Men precis som för Therese så skulle det bli väldigt tidiga kvällar för mig och nu börjar mina barn bli så stora att det blir väldigt lite tid för mig och maken på kvällen när barnen somnat om jag skulle gå och lägga mig för att kunna gå upp kl 6 (för att inte tala om kl 5) då jag behöver 7-8 timmars sömn per natt.
    Dock har mängden sömn varit mycket viktigare för mig än att gå upp en viss tid, och ju äldre jag blir desto känsligare blir jag för om jag inte får tillräckligt med sömn. Om jag sover för lite (även om det bara är lite för lite) en längre tid så blir jag fysiskt sjuk med feber och huvudvärk.

    Nu när det är semester så händer det att jag går upp vid 7-tiden och springer 40 min på morgonen och är då lagom hemma tills det är dag för frukost, men tidigare än så blir det inte. Jag vill njuta av sommarkvällarna…

  6. Sofia skriver:

    Jag har fått upp mellan 5 och 5.30 i flera år nu pga jobb. Alltid börjat tidigt, (vid 6 redan). Nu har jag dessutom en son som vaknar mellan 5-6 varje dag (Han somnar kl 19 så vi har iofs mkt egentid på kvällen). Har aldrig haft problem att gå upp tidigt, men man är ju trött tidigare på kvällen 🙂 börjar nytt jobb snart där jag börjar vid 7.30. Men får nog ändå gå upp 5 pga barnet ;D
    Om jag skulle träna innan så får jag nog gå upp 4, vilket känns helt sjukt tidigt.
    Jag tycker att det är härligt att börja dagen tidigt, man hinner med så himla mycket känns det som.

  7. Linna skriver:

    Bäst är det att lyssna på kroppens behov. Tror inte att det är så hälsosamt i längden att prioritera bort sömn om behovet finns, för att vakna upp tidigare och vara aktiv. Återhämtning, sömn och vila är superviktigt. Självklart finns det en gräns när det gäller sömn med. Balans är viktigt. Träna med måtta, sova med måtta, vila med måtta osv.
    Superhärligt att vakna tidigt runt 06.00 när solen lyser fram. Luften känns ju så ren och frisk så tidigt på morgonen. Men är man barnsförälder då kanske man behöver de tidiga morgontimmarna för sömn och återhämtning. Och man ska absolut inte ha dåligt samvete för det.

Lämna en kommentar