Talar våra hjärnor


Jag har haft upprepade drömmar av att jag åkt tillbaka i tiden och varit tillsammans med nåt av mina ex. Så creepy för jag vaknar upp och har den där känslan av att drömmen är med och jag vet inte riktigt vilket årtal det är när jag vaknar. Samtidigt har Gustav drömt att vi har separerat och vaknat upp med samma känsla av ”hur är det nu igen är vi gifta eller”. Hur kan drömmarna vara så synkade så att om mina ser till att jag är ihop med ett ex så blir Gustavs drömmar ”det var som fan nu jävlar” och skiljer sig från mig i drömvärlden.

Tror ni på sånt?

Jag tror på drömvärlden. Det är lite som att jag drar på mig ett mentalt säkerhetsbälte och ”enjoy the ride”varje kväll för jag drömmer så mycket och lär mig en del. Gör ni?

Godnatt!?

Bloggvännerna har ordet

5 svar till “Talar våra hjärnor”


  1. Mia skriver:

    Vid stress dröms det tyvärr massor här…

  2. Cilla skriver:

    Hej,

    har du någon reflektion kring Socialstyrelsens folder ”Information till dig som är gift med ett barn”. Det är så mycket jag inte fattar med den foldern. Och den gör mig lite obehaglig till mods. Är det inte förbjudet i sverige att gifta sig med minderåriga? Giftemål upplöses väl när man blir svensk medborgare om man kommer som inflyttande? Jag har inte tänkt på det men tog det för givet. Hade varit kul att höra din åsik.

  3. Jessica skriver:

    Förra veckan hade jag en vidrig mardröm. Jag drömde om andra världskriget och att jag var jagad av marscherande nazister. Vaknade panikslagen. Min man hade samma natt drömt en härlig dröm om att han var med i motståndsrörelsen under samma krig och hade varit en riktig hjälte. Så underligt. Vi hade varken pratat om eller sett något om andra världskriget innan…

  4. Jennifer skriver:

    Jag har också ett rikt drömliv. Ofta fantastiska och äventyrliga, jag är så modigoch vågar så mycket i mina drömmar som jag aldrig skulle göra i vaket tillstånd, typ fallskärmshoppnkng, bungyjump osv- coolt!

    Under perioder har jag dock hemska mardrömmar om de sexuella övergrepp min biologiska pappa utförde på mig som tonåring. Ibland dyker det upp drömmar om övergrepp på mig som mindre barn och jag har svårt att veta om det är ett förlängt minne som återkommer eller om hjärnan spelar mig ett spratt. Ibland drömmer jag om att han utför sexuella handlingar på mig i den tid som är nu, hotar min man och mina barn. Det är en hemsk känsla att vakna och inte veta vilket ät det är och om ens familj är i säkerhet. Det är över tio år sen jag sa upp kontakten med honom, elva år sedan sista övergreppet, nio år sedan rättegången (där man valde att inte fälla honom) ändå spelar han för stor roll i mitt liv.

Lämna en kommentar