Ibland vill jag bara avliva denna värld


Jag kan inte sluta tänka på den förtvivlade mamman som stoppade mig imorse för att tacka mig för det arbete jag gör. Tårarna bara rann på mig när hon berättade om hennes son vars pappa både slår honom och runkar inför honom två gånger per dag. Sonen har berättat men den enda vuxna som lyssnar är hans mamma.

Varken skola, socialtjänst eller polis lyssnar. Pojken har sår på snoppen och mår väldigt dåligt. Men han har en sjuk och vältalig pappa. Jag vill åka och hämta sonen nu. Hade jag varit mamma hade jag flytt landet bara för att skydda barnen men det värsta är att man då kan förlora vårdnaden helt till denna förövare. Det är så sinnes detta system i Sverige där barn tvingas träffa pedofiler och förövare. Vad kan vi göra för att stoppa detta vansinne. Jag blir så arg och förtvivlad.

Bry är en organisation som uppmärksammar fall som dessa. Grundats av en kvinna vars son tvingades träffa sin förövare och pappa. Jag hade mycket hellre sett Agneta Bravelius som barnminister än Åsa Regnér. Agneta har ett hjärta som bankar för barn på riktigt.

Varför kan inte bara folk som bryr sig om barn och LYSSNAR på barnen – inte manipulativa vuxna – få jobba med och för barnen.

Den där sjuåringens pappa. Gud vad jag skulle vilja slå skiten ur honom. Usch. Hur fan kan man sitta och runka framför sin sjuåriga son och dessutom två gånger per dag som en rutin. Jag borstar tänderna på mina barn två gånger per dag. Den här pojken tvingas se sin pappa. Vad är det för fel på världen! Jag vill åka dit nu och hämta barnet från pappan.

Du som är mamma till honom. Dig jag träffade i tunnelbanan idag. Kontakta mig om du kan. Jag kan inte släppa detta. Kram.

Bloggvännerna har ordet

42 svar till “Ibland vill jag bara avliva denna värld”


  1. Susanna skriver:

    De gör mig så ont. Jobbar som förskollärare och när man anmäler våld och/eller sexuella övergrepp. Åker med barnen till barnens hus där de får träffa en polis där de i förhör talar om vad som hänt ensamma i ett rum med en okänd person.
    Trots detta får föräldrarna hämta senare under eftermiddagen väl medvetna om vad deras barn berättat för polisen.
    Hur blir de då för barnen? Lär ju få mer stryk och hjärntvättas av föräldran/förälder. Barnet uteblir en vecka från förskolan och när de kommer tillbaka är de ett annat barn. Ett barn som har berättat men fick gå tillbaka till förövarna.
    Då känns de som jag som förskollärare svikit barnet något fruktansvärt! Vill bara ta med de hem men då blir jag anmäld för bortförande av barn.
    Sverige måste ändra på lagen så föräldrarnas rätt till sitt barn inte är större än barnets rätt till en bra barndom.

  2. Maria N skriver:

    Som vårdnadshavare har man både rätt och skyldighet att skydda sitt barn från den andra vårdnadshavaren om den utsätter barnet för brister eller faror. Man kan inte hålla barnet från den andra föräldern hur länge som helst rent lagligt, men det ger en tid att ansöka om ett interimistiskt beslut om vårdnad, boende och umgänge från tingsrätten. Jag vet att TR alltför ofta fattar beslut om umgänge och boende trots berättelser från barn om utsatthet, och att TR också ibland fattar beslut om vite vid uteblivna umgängen, men det brukar ta tid innan man kommer dit.
    Socialtjänsten SKA utgöra ett yttersta skydd för barn som inte skyddad av rättsväsendet, jag har som socialsekreterare vid flera tillfällen omhändertagit barn och placerat dem hos den ena föräldern, när de varit utsatta hos den andra föräldern. Trots pågående vårdnadstvister, polisutredningar som i te leder någonvart och annat som brukar få folk att dra öronen åt sig och börja hojta om PAS. Jag har inte upplevt att det varit ett problem med vare sig arbetsledningen eller med Förvaltningsrätten som alltid bifallit vårdansökningarna, så det är inte svårt om man har viljan som handläggare. LVU är en skyddslagstiftning för barn och berättelser från barnet om utsatthet för våld eller övergrepp ska räcka för beslut om LVU-vård.

    • Ylva Johnson skriver:

      Du låter som en fantastisk socialsekreterare som har barnets bästa i fokus. Tyvärr är många socialsekreterare rädda för att göra fel och vågar inte ta ställning vilket leder till att barnet får illa. Som min advokat sa är det nästan omöjligt att ändrs vårdnaden till enskild vid ett interimistiskt beslut. Att skydda sitt barn kan tyvärr leda till att man blir tvungen att lämna ut barnet helt, vilket är helt ofattbart vidrigt. Jag önskar att fler var som du, så att man kunde känna sig trygg med den instansen som ska skydda våra barn.

    • harriet rydberg skriver:

      Så bra att du som jobbar med detta delar din syn på saken här. Det är inte ofta jag ser det i forum för utsatta barn.
      Men varför är det så vanligt att socialsekreterare vägrar att förstå att barn är utsatta av den ena föräldern, trots att barnen berättar, dagis, skola BVC-personal, anhöriga mfl intygar att barnet är utsatt?
      Varför blir den föräldern som slår larm i stället om misshandel och övergrepp utpekad som en falsk anklagande psykiskt sjuk/labil förälder?
      Åh, vad jag önskar att fler agerade som du

      • Martin skriver:

        Hur vanligt är det egentligen Harriet? Det här är faran med att hämta primär kunskap från människor som Elaine. Att göra som hon gör ovan, dvs att utifrån en människa berättelse fastslå att varken skola, socialtjänst eller polis lyssnar är ganska problematiskt då det förenklar något som egentligen är väldigt komplext, samt även bidrar till att felaktiga föreställningar sprids. Jag skulle vilja påstå att det är VÄLDIGT osannolikt att dessa instanser inte lyssnar, däremot kan det ju vara så att deras agerande uteblir då deras utredningar och tolkningar av situationen skiljer sig från mammans vilket dock INTE behöver betyda att mamman har rätt och dom har fel.

        • Lisa skriver:

          Martin, håller med dig men läs på bry:s hemsida. Du kommer bli mörkrädd.
          Elaines ambition att förbättra bemötandet för dessa barn kommer göra skillnad på liv och död för många barn.

          • Martin skriver:

            Tack, jag har läst på den hemsidan. Jag påstår alltså inte att fel aldrig begås, jag påstår bara att det ALDRIG går att dra hållbara slutsatser efter samtal med en (1) av alla involverade människor. Sen delar jag inte din uppfattning ang Elaines insatser, men det är nog känt vid det här laget.

          • Malin skriver:

            Alla har fattat att du är ett pedofil som bryr sig om pedofiler inte om barn Martin. Din ambition att svartmåla Elaine är ganska uppenbar och smaklös.

          • Martin skriver:

            Oj. Det är en väldigt allvarlig anklagelse och jag skulle vilja att du ber om ursäkt.

          • Martin skriver:

            Jag skulle också vilja se en markering från Elaine om att den typen av anklagelser inte är önskvärda på hennes blogg.

          • Elaine Eksvärd skriver:

            Att pedofilanklaga är såklart inte ok.

        • harriet+rydberg skriver:

          Martin, det är vanligare än folk förstår. Jag har egen erfarenhet och har därmed kommit i kontakt med många andra föräldrar till utsatta barn som inte får de lagstadgade skyddet de behöver. Det är anledningen till att jag grubblar på frågan: Var sitter felet?? hos den myndighet som har som sin uppgift att skydda barn från övergrepp.
          Om fler ” hämtade primär kunskap” från Elaine skulle fler barn kunna räddas därför att kunskapsbehovet är så stort om dessa frågor. Jag tror ärligt talat inte du har egen erfarenhet inom området, isf skulle du inte skriva som du gör.

  3. Nina skriver:

    Man kanske kan ha förskolepersonal och andra som vittnen. dvs dom som är nära och ser skador vid blöjbyten m.m, ser ändrat beteende mönster (mer deppigt barn, aggressioner, inåtvänd m.m) att man tar hjälp av dom och ser till att dom anmäler .. och anmäler inte bara en gång utan om och om igen samt att man som förälder gör detsamma…. det är så synd om barnen som är utsatta på det här viset.. :'(… snacka om att samhället/vuxenvärlden/FN inte håller barnkonventionen….

  4. Diana skriver:

    Mår bara illa, fysiskt illa av att läsa det här. Men det är så verkligheten ser ut för vissa och det är något vi verkligen måste göra nått åt, tillsammans. Mår så jäva illa just nu. Stackars mamma, fy helvete vilket vidrigt liv för den där pojken och den försvarslösa mamman. 🙁

  5. Johanna skriver:

    När ska barnen få rätt till sitt egna liv? Vi måste börja lyssna på barnen. Idag blir barn som inte vill träffa sin förälder tvingad och hämtad med polisbil om de vägrar, men en förälder som inte vill träffa och ta ansvar för sitt barn (även om barnet längtar och vill) slipper och blir inte hämtad av polisbil. Så fel!

  6. wigwag skriver:

    Först gömmer man pojken i ett skyddat boende. Ta reda på nån grupp som sysslar med detta eller skapa ett eget nätverk, släkt och vänner och folk man litar på, och slussa runt pojken till olika adresser. Till myndigheter, polis och socialtjänst, säger man bara att pojken rymt och man inte vet var han håller hus. Sen attackerar man förövaren med full kraft. Fysiskt och psykologiskt. Bryter ner fanskapet helt enkelt. Hota honom. Om han inte erkänner vad han gjort mot pojken till polis så ska vi skära kuken av dig, göra dig blind samt kapa armar och ben. ”Du vet att jag tagit pojken för att skydda honom och du vet hur långt jag är beredd att gå för att göra just detta”. Ge svinet någon dag sen ska erkännandet vara hos polisen. ”Om så inte sker eller du berättar för polisen vad jag nu sagt så kommer hotet bli din verklighet.”. Skär gärna av ett finger eller två, under pistolhot, på aset innan du går. När det gäller ens egna barn, sitt eget kött och blod, är allt tillåtet och samhället kan dra åt helvete om det ställer sig i vägen. Så gör man eller borde göra. Så känner jag att jag skulle göra.

  7. Called the Jewish Tinder”, it’s.

  8. Annette skriver:

    Jag dör!! så sjukt så sinnessjukt jävla hemskt!!!hoppas mamman hör av sig till Dig! detta måste stoppas NU!!!mina tårar rinner när jag läser, om man bara kunde göra något…..

  9. TL skriver:

    Så jävla sjukt. I den enskilda situationen så gör varje person det man måste, rym, göm hos morföräldrar u name it. Nödvärn för att skydda barnet vid ett pågående övergrepp måste väl kunna åberopas som försvar (om nu förövaren skulle bestämma sig för att väcka åtal). Sen strukturellt behövs bättre verktyg för socialtjänsten att ingripa ocj skydda. Lagstöd, resurser, stöd etc. här krävs politiskt agerande. Valår i år =möjlighet. Kan vi med gemensamma krafter mobilisera ytterligare (dvs bygga på det fina arbete som ni redan påbörjat med treskablinoll) för att få upp frågan som en viktig valfråga? Svårt men inte omöjligt.

  10. Linda skriver:

    Usch det är fruktansvärt! Att det ska kunna vara såhär i Sverige det är sinnessjukt, stackars alla barn och de föräldrar som kämpar för deras rätt mot dessa monster

  11. Veronica skriver:

    Det gör så ont i hela mig att läsa!! Skulle göra vad som helst för att kunna hjälpa till!! Vad kan man göra!? Orosanmälan?! Då måste man ju veta vem det handlar om iof… åh, känner mig hjälplös! Inget barn ska behöva ha det så!

  12. Rebecka skriver:

    Mår fysiskt illa och får ont i hjärtat av å läsa detta!
    Fyfan
    Hur kan vi hjälpa?

  13. Erica skriver:

    Snälla sej att mamman hört av sig.
    Vad gör vi? När jag läser sånt här vill jag bara göra nått nuuu! Rör inte våra barn de är de finaste som finns. Underbara pojk hoppas du och din mamma kommer där ifrån nu.?

  14. Anonym skriver:

    Kan vi inte samla ihop oss ett helt gäng (utan våld) och dra till pappan och få honom att erkänna? Han känner självklart makt över att det inte är någon som tror på pojken och mamman. Om vi kommer ett tjugotal som visar att vi 100 % står bakom barnet och mamman, tror ni inte han blir lite skakis då?

    • Martin skriver:

      Eller så drar du ihop ett stort gäng och stöttar mamman/pojken? Det finns en obehaglig blodtörst här, givetvis orkestrerad av Elaine som skriver betydligt mer om vad hon skulle vilja göra med pappan än om vad hon skulle vilja göra för pojken…

      • Elaine Eksvärd skriver:

        Martin jag måste hitta ett sätt att blocka dig. Som man fladdrande med offerkofta och pådyvlandes blodtörst när jag vill skydda barn. Stick härifrån. Fattar inte att du hänger på en blogg du ändå avskyr. Stick.

        • Martin skriver:

          Jag hänger nog här av just den anledningen, att du inte är intresserad av andra perspektiv än ditt eget. Intressant notera att du inte har problem med att folk vill ”skära kuken” av folk, däremot med att jag delger min uppfattning på ett ganska sansat vis. Men blocka du, hade nog varit ganska skönt slippa läsa här. Finns säkert nån Nordkoreansk teknik för det.

          • Elaine Eksvärd skriver:

            Det är inte att du delger andra åsikter. Du är respektlös och pådyvlar mig intentioner jag inte har. Varje inlägg läser du med dina negativa glasögon. Det som är solklart i dina kommentarer är inte vad du tycker utan vad du tycker om MIG. Testa att skriva kommentarer där du för fram åsikter UTAN att värdera mig som en dålig människa med hemska intentioner. Bara testa. Sälj in in det du tänker. Få folk att tänka om dina tankar, inte negativt om mig. Det blir en utmaning

          • Martin skriver:

            Jag tycker absolut inte att du är en dålig människa, eller att du har dåliga intentioner. Det är väl snarare ditt tillvägagångssätt jag har synpunkter på…

          • Elaine Eksvärd skriver:

            Fortsätt att ge feedback på det, jag är idel öra. Men drar åt mig öronen när man värderar mina intentioner eller mig som människa. Hoppas på en fortsatt bra dialog.

  15. Anonym skriver:

    Martin: Var det inte exakt det jag skrev? Att dra till pappan för att visa stöd FÖR MAMMAN OCH POJKEN. Eller du tror att tystnad hjälper?

  16. wigwag skriver:

    Jag håller med Martin. Jävligt skönt med en och annan vettig människa här inne emellanåt förövrigt. En fluga gör ingen sommar. Men är det verkligen så? Finns det inte massor av vittnesmål om hur snett samhället fungerar när det gäller barn som blir utsatta inom familjen. Barnen blir inte trodde på sina ord. Anmälande förälder blir misstänkliggjord. Anmäld förälder blir omsyndtyckt. Det ska utredas och utredningarna ska utredas och tiden går och alla inblandade går under. Ingen vill ha med det här systemet att göra som nån gång suttit fast i det. Varför finns inga positiva berättelser om socialtjänst och polis? Typ ” Mitt barn blev utsatt av mitt ex när vi bodde tillsammans. Jag flydde med barnet och ringde soc. Varpå soc tillhandahöll skyddat boende för mig och mitt barn. Sen tillsattes en utredning som mynna ut i två domstolsförhandlingar. En där mitt ex dömdes för de övergrepp han gjort mot mitt barn och en där jag tilldelades enskild vårdnad. Allt under loppet av en månad.” Jag har aldrig hört talas om nåt sånt fall.Varför kan det inte gå till så här i ”rättssamhället” Sverige. Uppenbart är det för mycket begärt. Men jag kommer aldrig sluta kräva att händelseförloppet ovan ska bli standard och det vanliga utfallet vid övergreppsfall inom familj.

  17. Daniel Cederborg skriver:

    Det är ju i dessa lägen man undrar om du Elaine verkligen har på fötterna när du skriver dina inlägg och publicerar en massa på Instagram om olika fall du inte är insatt i överhuvudtaget. Bara det gagnar dina syften så spelar det ju ingen roll om människor far illa som i detta fallet. Tack vare BRY har pappan ett helvete i sin vardag med att skydda sig själv o sonen för att inte bli utsatt för hat o trakasserier av BRY fanatiker. Efter gårdagens sista avsnitt av Rädda ett barn hade det ju varit på sin plats med en rejäl ursäkt till både pappan o sonen men det kommer du ju naturligtvis aldrig att ge. Att reflektera över de saker du skrivit och som varit helt åt väggarna fel är ju inget du funderar på över överhuvudtaget. Nä, det är bara att blunda o gå vidare… det är ju så ni fungerar, ni sk influensers.

    • Elaine skriver:

      Daniel Cederborg, jag skulle undvika att använda ”influensers” som en grupp du så villigt intellgiensbefriar. Din dryga ton gör liksom att allvaret i din kommentar inte blir lika tungt. Men tack och lov tog jag det på allvar långt innan du skrev den. Skrev om det för ett år sedan. Men det kanske inte ni stolta troll reflekterar över ett ett inlägg publicerat för 2.5 år sedan kanske har ett gäng efterföljande reflekterande och kanske tom pudrande inlägg som du har missat Herr Cederborg. https://elaineeksvard.se/blog/2020/06/04/att-radda-ett-barn/ Puss!

      • Maria skriver:

        Du går in i uppenbar försvarsställning i ditt svar till Cederberg. Du kallar hans inlägg drygt och menar att det inte går att ta riktigt på allvar. Varför gör du inte i stället en rättmätig och riktigt stor pudel? Det är du som gjort fel eftersom du helt utan källkritik publicerat allvarliga anklagelser om en annan människa. Ta ditt ansvar. Och förresten, på tal om att inte ta på allvar: det är svårt att ta DIG på allvar. Hur ska man kunna ha förtroende för det du skriver när du tydligen kan hoppa på ett fanatiskt åsiktståg och publicera overifierad ”fakta” därifrån, utan problem?

  18. Sokrates skriver:

    Källkritik fröken bloggare. Gör om gör rätt… Bedrövligt.. Skäms på dig

  19. Mattias skriver:

    Tack Martin för dina sansande och vettiga kommentarer och tack Cederborg för din uppriktighet.

Lämna en kommentar