Det elastiska afrot och ni som ber mig om hjälp


Godmorgon mina champagneglas. Kunde inte låta bli att blogga idag för jag är på himlans bra humör och hela familjen har egentid.

Vi ska träna och sen förbi mamma och låna hennes badkar åt alla barnen och oss själva tror jag. Gud vad jag längtar efter att badkar hemma. Tre månader kvar tills vi flyttar.

Några av er har ibland undrat varför jag kan ha så stor längdskillnad på mitt afro ibland och det beror egentligen på vad jag har för produkter i och hur trassligt det är. Sen fuskar jag med afroklips ibland, tycker det är så snyggt. Men bara för att se till mitt egna hår så är det så här det ser ut när jag vaknar. Kompakt och ganska trassligt i nattflätorna.

Men kammar jag ut och har produkter i så blir det genast längre. Det är därför jag ibland skriver att jag har en bra afrodag eller kanske dålig.

Nu ska vi iväg och träna. Jag har fått en hel del mejl av folk som blivit utsatta sexuellt under sin barndom och vill ha hjälp av mig (!). Det är det svåra i allt detta. Jag är så tacksam för förtroendet att ni där ute litar så pass mycket på mig att ni delar era trauman. Men det är en stor missuppfattning att jag vet vad man ska göra eller att jag, Elaine, kan hjälpa personer som är traumatiserade. Senast igår bröt jag själv ihop i posttraumatisk stress över det jag hörde om spädbarn och grymma pedofiler. Jag är tyvärr varken expert eller i form för att hjälp andra. Men jag kan ju lyssna så gott det går och tacka för förtroendet och hänvisa till folk som kan hjälpa, som Wonsa till exempel. Jag jobbar för att sexuella övergrepp aldrig ska ske och jag jobbar med experter, jag är inte expert själv. Imorgon klockan 08.30 kommer Patrik och jag prata mer om det i Nyhetsmorgon.

Bloggvännerna har ordet

5 svar till “Det elastiska afrot och ni som ber mig om hjälp”


  1. Viola skriver:

    Om (vilket jag vill) vill mejla dig till vilken adress gör jag det då?

    Mvh Viola

  2. Frökerfräken skriver:

    Elaine.. Jag har också komplex posttraumatisk stress, precis som du och av liknande anledning.
    Jag går i terapi och försöker komma framåt och bli av med mina flashbacks, mardrömmar, ångest och extremt låga tankar om mig själv.
    Ibland när jag läser här blir jag så förvirrad när du skriver om din PTSD. Idag skriver du ”senast igår bröt jag ihop i posttraumatisk stress”. Vad menar du då? Jag tror, utifrån det jag läser, att min PTSD ter sig helt olik din, så det skulle vara intressant att höra vad du menar.
    Och, om du vill berätta- hur bearbetar du din PTSD?
    Jag genomgår en exponeringsbehandling, men tyvärr har min depression blivit för allvarlig, så vi har fått tagit en paus i behandlingen och istället fokusera på att överleva varje dag.

  3. Anonym dotter skriver:

    Ha ha! Oj! Tänkte nu ”måste be Elaine om hjälp med detta” och så såg jag rubriken när jag gick in på bloggen. Men nu ställer jag min fråga. Jag och min mamma ska ”prata ut”. Inte om sexuella övergrepp. Mer vanliga familjeproblem. Men jag har en del kritik att framföra. Vill göra det på ett bra sätt. Få henne att förstå mig, utan att trycka ner henne i skorna. Älskar henne och vill att vi ska bli ett starkare team efter detta. Kan inte du ge mig lite retoriska tips?
    Kramar!

  4. Maria skriver:

    En tanke om kommunikation bortom ord som jag återigen funderade på efter ditt inlägg om botox och som det vore intressant att höra dina tankar om (både som retoriker och medmänniska). Jag växte upp med telefonsamtal och att man träffades (är tid 80-talist), men numera håller jag mest kontakten med släkt och vänner via text och bild (bor långt ifrån många av dem). Vad tror du det gör med vänskapsrelationer att man kommunicerar mycket via text och väl valda bilder och videoklipp via sociala medier? Mycket lättare att hålla uppe en fasad än under timslånga telefonsamtal (tänk amerika-breven för hundra år sedan).

Lämna en kommentar