Tittut här är statisten


Titti, jag och ett gäng andra bjudna på festen stod mellan borden som kungaparen gick mellan. Det var himla kul när vi tänkte på det. När de kom ett bord nära oss så sa jag att det var det bästa statistjobbet jag har haft.

Jag: Nu vill jag vinna en Oscar.

Titti: Kör hårt!

Så kastade jag bak huvudet och la till ett skratt. Fotograferna fångade det, i alla fall när huvudet var tillbaka. Haha!

Nu börjar årets mobilparkering på allvar. Inget nattscroll eller pill på mobilen. Wish me luck. Tänker att det här är första av alla mobilfria kvällar resten av året. Abstinensen börjar redan men jag SKA klara det. Några som är med på det?

Bloggvännerna har ordet

8 svar till “Tittut här är statisten”


  1. Sofie skriver:

    Jag förstår inte riktigt det där med mobilparkering. Varför?

    Mitt barn vill;

    1. ta med en kompis hem = jag kan jobba, scrolla, laga mat, kolla till dem. Men när de är inne i egen lek så måste jag väl kunna få ta fram en av mina skärmar? Eller ska jag bara sitta och glo ut i intet ut i fall att de skulle behöva min uppmärksamhet? Det får de så snart de frågar oavsett vad jag jobbar eller scrollar med, då pausar jag det och engagerar mig såklart i barnen. Förbud/parkering känns bara begränsande tycker jag. Vi lyssnar ofta på Storytel, så då åker ju telefonen fram i alla fall, eller hur tänker ni där?

    2. Vissa trötta dagar vill min son vara i fred och ta det lugnt själv. Återigen, ska jag sitta där bara för att? Han vill köra Minecraft och/eller kolla på Barnkanalen. Tror inte att det skadar honom att jag har skärm under tiden han gör sitt faktiskt. Däremot kan jag tro att han skulle känna sig stressad om jag inte gjorde någonting alls utan bara gick i väntan på att uppfylla hans önskemål typ.

    Alla är vi olika, men här har vi inga förbud/parkeringar. Tror inte att det är nyttigt för barnen. De kommer att behöva skärmar hemma för läxor och allt möjligt sen. Om man ser att ens förälder inte tycker om skärmtid så kan det kanske påverka deras syn på inlärningsmetoder?

    • j skriver:

      Håller helt med. Ibland känns sådana här förbud mest bara som ett statement.

      • En av alla S. skriver:

        Om man har en skärmnivå som funkar för alla så är det väl jättebra! Jag för min del blir inspirerad av Elaines parkeringstänk, för jag blir väldigt lätt uppslukad av min telefon och märker ärligt talat att jag ibland har svårt att hålla fokus en hel eftermiddag. Alltså, på den nivån att om mitt barn frågar mig något så svarar jag, men med viss latens… och nej, mina barn far förmodligen inte illa av att inte få full uppmärksamhet konstant (vore ju sjukt) men jag önskar vara mer tillgänglig för dem än vad jag är med skärm framför ögonen. Jag växte upp med en ”korsords-farsa” med extremt selektiv hörsel, min hobbypsykologiska analys är att det påverkar mig ganska stort ännu, haha. Vill INTE att mina barn ska behöva ”mamma. Mamma? MAMMA!!” för jag hatade det.

  2. Lisa skriver:

    Lycka till med mobilparkeringen! Jag började året i mindre skala och pausade mitt fb-konto, såååå skönt! Ville mest skriva för att jag verkligen gillar ditt arbete, ditt engagemang och din blogg! ?

  3. Jag är som (jag tror) du också, en allt eller inget person. Bea på flera sätt såklart, mitt tips är att tänka en dag i taget. Ett år kan kännas så jävla stort, även om det är målet. Misslyckas man skiter en helt i det ”för att man redan misslyckats” och sätter dessutom lite värde i det. Jag är iaf sån som sagt och känner lite såna vibbar från dig med hehe.

    Egentligen äre från drogfrihetens början jag lärde mig detta men har insett att det funkar med allt. Chanserna för att lyckas med sina mål blir ju större om en inte siktar på att bestiga Mount Everest direkt. Så bestäm typ varje eftermiddag/kväll: bara för ikväll skiter jag i mobilen. Det bli inte enormt stort som att tänka ett år och ökar chanserna att lyckas:).

    Sen är det ju såklart inte hela världen om man failar någon gång, även om jag lätt KÄNNER mig misslyckad då.

  4. Carina skriver:

    Har som mål i år att läsa och lära nytt eller fördjupa mig i ämnen som jag gillar, varje kväll, alltså skippa det mesta på tv:n. Det funkar och det är så skönt att komma ifrån mobil, (paddan ?)och skitprogram på tv:n. Alltså balans är bäst! Och du med!
    Kram o lycka till!

  5. E skriver:

    Jag vill gärna ändra mitt beteende, har märkt att det är lättare när jag inte är i hemmiljön, och så klart när jag är utvilad! Men samtidigt, om jag inte hade tre barn runt mig vet jag ju att jag skulle yoga, läsa bok, ta tag i ett efterlängtat projekt, etc, men det är svårare när förväntan är interrupt. Dessutom blandas det hu upp med ”borde”-ärenden. Smög upp och hoppades på en stund yinyoga, men minstingen vaknade till innan jag ens var klar på toa, så nu morgnar hon sig i mitt knä, och jag, jag kommenterar här ☺️.

Lämna en kommentar