Är jag ond?


Jag har berättat för er om mina utomkroppendrömmar, eller hur. Det är precis innan jag ska somna som jag hamnar i sömnparalys och inte kan röra kroppen fast jag kan se vad som händer omkring mig. Creepy sak att vara med om och jag vet att jag inte är ensam. En new age vän gratulerade mig för ”gåvan” och uppmanade mig att ”ta resan”. Det var 2000 han sa så. Jag var inte jättesugen på nån resa i sömnparalysen för allt den innehåller för mig är rädsla. När jag försökte röra mig på den tiden så var det som om någon höll fast mig och varje rörelse lät som gnissel eller skrik i öronen.

Nuförtiden övergår drömmen till att jag lämnar kroppen och ser den ligga kvar. Rummet är som vanligt men fyllt av samma känsla som jag har i drömmen – rädsla. Jag hamnar vid golvet, som längst kommer jag till dörren. Skiter på mig mentalt av rädsla, flyger in i kroppen igen och vaknar i ett andetag av rädsla. Det är SÅ verkligt. Min mamma har samma drömmar och min morfar hade det mer, men han tog sig inte längre än sömnparalysen och vaknade upp skrikande precis som jag gjorde i början av 2000. Numera ”tar jag resan” i drömmen.

I natt tog jag mig mod och svävade omkring på en massa obehagliga platser. Fattar ingenting. Det värsta är att människor i drömmen är rädda för mig, även jag blir rädd för mig själv. Jag är som besatt, hemsökt av en massa onda andar som vill illa. Det är så läskigt.

Sen när jag vaknar blir jag alldeles vissen som nu och undrar om jag är ond innerst inne. Jag vet folk som haft drömmar som jag men åker jorden runt till ljusa platser. Jag fattar inte vad meningen är med mina. Lider jag av nån psykisk sjukdom som bubblar? En massa tveksamheter öppnas inom mig när jag drömmer så här. Är det en konsekvens av de sexuella övergrepp min Tor utsatte mig för som barn? Bär jag på förtryckt ilska och riktar den fel.

Känner någon av er igen sömnparalysen, skriken i öronen samt gnissel när man försöker röra sig? Jag tycker det är så sjukt obehagligt. Hade gärna sett det som en kosmisk tur och retur resa till härliga platser. Men för mig är det bara mörker, rädsla och ångest. Som ett obehagligt täcke över ryggen. Jag kan inte tänka på det innan jag somnar för då hamnar jag där igen..

Bloggvännerna har ordet

42 svar till “Är jag ond?”


  1. Malin skriver:

    Nattmaran som rider en på bröstet – den gamla beskrivningen av känslan av sömnparalys stämmer för mig. De första gångerna var just så för mig, som om någon flög motmig, ett tryck för bröstet och hemska gnisslade skrik. Var värst i tonåren för mig. Nu vet jag att det bara kommer när jag sover på rygg, tror det kan vara någon sorts syrebrist? Jag sover aldrig på rygg nu, får konstiga drömmar om inte sömn paralys. Men det är ingen verklig upplevelse av något, bara kroppslig märklig känsla. Du är inte ond!! ❤️❤️???

  2. Marie skriver:

    Du borde gå till ett medium! Jag går till världens bästa medium, hör av dig om du är intresserad!

    • Alma skriver:

      Hej! Jag är intresserad av ett medium, har varit det länge men aldrig riktigt hittt någon bra! Dela gärna med dig av vem du går till 🙂

  3. ErikaJ skriver:

    Jag har ofta drömparalyser men inte som du. Jag vaknar så att säga, fast ändå inte. Kroppen är lam. Jag har panik. Jag vet vad detta är när jag ligger där men ändå varje dag tror jag att jag kommer dö. Den enda kroppsdel som jag kan röra är rumpan. Så den försöker jag skaka tills jag helt är loss. Sjukt obehagligt.

    • Mama skriver:

      Hej på er
      Jag har haft värre. De är från traumatisk upplevelse,för på natten då vi tillåter vår a sköra sidan och onda andars påminner oss.
      Be till Gud och säge jag är inte rädd för dig eller er bara Guds kraftfulla och helvetens eld. Prova fram med bön.sök Guds beskydd från detta och acceptera ond sidan i oss. De sidan är beskydda nde och kärlek sfull.
      Lägg pengar i en burk efter sådan natt och ge bort till välgörenhet för utbytet
      .gå inte till medium.de kommer säga om tilldigare liv och massa skit.om.de gör de var frågade hur kan de var sant,då kommer du massa nya svar.
      Kramar

    • Simon Eriksson skriver:

      Eller sök hjälp hos en läkare, jag har själv lidit av detta sen barn och jag är nu 44, det kan bero på en massa saker dock inget farligt, att man är utorkad kan tex vara en orsak

      Men tro inte på okulta orskaker

      Simon

  4. Louise skriver:

    Eller så arbetar din hjärna med det som du bär med dig, att de onda ting du har upplevt är det som det är, något du utsatts för. Att människor är rädda för att det du har i bagaget är skrämmande och svårt att ta till sig. Övergrepp på barn och du har modet att ta det till ytan trots att det rispar dig på vägen. Eftersom du verkar vara ett känsloknippe ifrågasätter du om du är ond inte att det du fått bära är ont, din hjärna spelar dig ett spratt.
    Långt och luddigt men min tanke. Du är människa varken mer eller mindre bara med en krokigare väg att gå

  5. Hanna skriver:

    Jag har upplevt sömnparalyser flera gånger och det tycker jag är obehagligt. Jag är liksom vaken men kan inte öppna ögonen och inte röra mig.

    Men en sak som jag också hade mycket förut var så kallade klardrömmar (lucid dreaming). Detta betyder att man är medveten om att man drömmer och det är typ det mest fantastiska tillstånd jag varit i. När jag hade detta så ”hoppade” jag alltid utåt men landade inte, utan flög då istället, en helt euforisk känsla eftersom jag visste att jag drömde. Bättre än droger och orgasmer faktiskt hehe.

    Har försökt att sätta mig i detta igen men inte lyckats på flera år vilket är såå himla tråkigt. Vet inte varför det har avtagit?

    • Lotta skriver:

      (Lite of topic men kunde inte låta bli.) Åh, jag har aldrig hört någon sätta namn på det (klardrömmar)! Har aldrig träffat någon som har upplevt det också. Hade det jätteofta i tonåren, det var heeeeelt underbart! Upplevde det precis som dig. Kan än idag förnimma känslan av att flyga! Eller jag ”studsade” mer. Typ som man ser austronater göra i rymden fast jag kunde hoppa jättelångt och vinkla kroppen som att jag flög. Har inte haft dem på flera år och vet inte hur jag skulle kunna återskapa. Hade nästan glömt bort dem nu. Ska läsa på om det nu när jag har ett namn att googla. Tack! 🙂

      • Hanna skriver:

        Haha men vad sjukt, för jag upplevde också att jag ”studsade” runt samtidigt som jag flög, d.v.s. att jag var viktlös vilket var en helt surrealistiskt känsla (eftersom jag visste att jag drömde). Hade dessa drömmar enda tills jag var ca 23 år, sedan har jag inte upplevt dem mer (är 27 idag). Det är ett jätteintressant ämne, hittar du inte så mycket på ”klardrömmar” så sök på ”lucid dreaming” så kommer det säkert fler träffar 🙂

        • Ina skriver:

          Jag har oxå haft sånna drömmar! Helt fantastiska. Där jag liksom sprang o lyfte långa sträckor, för att sedan snudda vid marken o lyfta igen. Så häftigt!

          • Tilly skriver:

            Vad sjukt!! Jag har haft exakt samma men aldrig hört någon annan som haft det.. det är härligt men samtidigt lite konstig känsla för jag vet att jag drömmer och ibland är det inte alls härligt för jag måste hela tiden ”parera” vart jag landar för att sedan studsa upp igen, det är som att jag egentligen vill ner på marken… jag måste läsa mer om det här!

    • Anna skriver:

      Sådana drömmar hade jag också ofta som barn! ”Flög” ner för trappan, helt fantastiskt!

  6. Therese skriver:

    Haft jättemycket ”problem” med sömnparalys. Mycket obehagligt måste jag säga. Det verkar dock bli oftare när jag är stressad eller inte har möblerat så att jag har uppsikt över rummet och dörren. Sover på rygg gör jag aldrig längre av rädsla för att det ska hända.

  7. Lotta skriver:

    Åh, jag vill bara krama både lilla och stora Elaine! Nej, du är inte ond! Du har upplevt onda saker, men det är varken lilla eller stora Elaines ”fel”. Tror att Louise ovan är nåt på spåren. Himla smart reflektion! Var snäll mot dig själv. När jag tänker på den resa du har gjort – från att på riktigt ta itu med ditt hemska och tragiska förflutna och dessutom blottat den pärsen offentligt i syfte att rädda andra barn undan samma öde (vilket i sig måste ha kostat så mycket på så många plan), till att omsätta ilska, sorg och rädsla till konkreta handlingar för att fortsätta jobbet med att rädda barnen på bara ett par futtiga år så känner jag inget annat än den största ödmjukhet och respekt för dig. Och jag känner också att för vilken människa som helst som skulle det inte vara konstigt om ens inre resa blev lite skakig till och från då.

  8. Anna skriver:

    Jag upplever dem med, för mig är det en reaktion av övergrepp i barndomen. Morgonen efter brukar jag måla eller skriva av mig och då kommer oftast ett mönster eller ett aha! fram. Du är inte ond ! Ta väl hand om dig

    • Anna skriver:

      Det är väldigt obehagligt att ha sådana nätter, de kommer någon gång i månaden för mig just nu.Det är först när jag har börjat att bearbeta dem som jag kan hjälpa mig själv medans de kommer och även efter.
      Men främst så vill jag verkligen peppa dig Elaine, Tack! för att du är modig och för att du väljer att dela med dig. Du gör skillnad ?

  9. wigwag skriver:

    Sömnparalys. Kroppen sover men hjärnan är vaken och hallucinerar. Så minns jag beskrivningen. Samt att det inte är nåt att leka med eller raljera kring eftersom det är ett symptom på en underliggande störning som kan yttra sig på ett flertal sätt varav några är riktigt otäcka och direkt livshotande. Tex plötsligt insomnade. Narkolepsi tror jag den underliggande störningen kallas och för vilken sömnparalys alltså är en av flera symptom. Hoppas du kollat upp det här ordentligt.

    • Harmagedon skriver:

      Narkolepsi tror jag Elaine kan vara rätt trygg med att hon inte har.

      Sömnparalys är väl hyfsat vanligt och ofarligt om än obehagligt. Min far, bror och son har det så jag tippar på att det finns en ärftlig komponent. Själv ägnar jag mig åt motsatsen. Jag går i sömnen.

  10. Nina skriver:

    Jag upplevde nägot liknande 1 gång, sov i min brors lägenhet när han var bortrest och slumrade till mitt på dagen. Vaknar av att jag inte kan röra mig och säger högt ”låt min mamma vara”. Jag blev livrädd. Sov aldrig där igen. Första och sista gången det hände. Jag är rädd om min mamma för jag vet hur hon sliter och oroar sig för andra.
    Nu när jag reflekterar över det tror jag att jag befann mig i ett så känsligt tillstånd i mitt liv. Visste inte vart jag skulle ta vägen, vad jag skulle plugga vidare till och var deprimerad sen jag slutade gymnasiet. Det var inget särskilt som hänt men tror att när man har saker obearbetade kommer det i form av depression eller såna här ”drömmar” eller tillstånd..
    I ditt fall kan jag tänka mig att du har så mycket obearbetade känslor under hela ditt liv. Eftersom du är en känslomänniska påverkas du nog också lätt av andras energier. I mitt fall var det depressionen i gymnasiet och efteråt, även min pappa som är en energitjuv som jämt är missnöjd och gnäller och tjatar och vet bäst om allt, oavsett om kag har korrekt fakta så är solen blå och inte gul. Att leva med en sån person har nog gjort mer skada än nytta och han är nog en stor del att min själ inte kunnat finna ro. Just det här med att jag då kunde sitta och tänka vad det var för fel på honom och varför han inte sökte hjälp om han mår dåligt. Istället för att låta det gå ut över sin familj.

    När andra mår dåligt projicerar det på en själv. Man kan inte bära andras stenar och tro att man kan få ro i livet. Ju mer du vill hjälpa, rädda och förstå andra desto mer tyngd har din själ. Vi har alla en gräns. Att du upplever detta i din sömn tror jag har mycket med det att göra..

  11. Jenny skriver:

    Jag har haft sömnparalys en gång. Jag var i ett destruktivt förhållande där jag blev misshandlad etc.

    Jag drömde att jag sov i sängen och vaknade men inte kunde röra mig. I ögonvrån såg jac en människa som var maskerad. Jag kunde inte skrika eller röra mig, inte heller kunde jag blunda. Fick panik och dödsångest. Den maskerade personen gick långsamt och stannade vid mitt huvud. Han tar fram en verktygslåda med sprutor och jag kände en tår rinna ner för mitt öga.

    Han förberedde en spruta och satt den i min arm. Då vaknade jag när jag ”tynade bort i drömmen” och vaknade av att jag inte kunde andas. Jag hade gråtit på riktigt. Helt galet!

    Jag ringde alla jag kände och var orolig över att jag hade fått en psykos då det var så verkligt. Men det visade sig vara en sömnparalys. Fyfan!

    • Annika i Spanien skriver:

      Fruktansvärt! Värsta mardröm jag hört talas om!

    • Åsa skriver:

      Ungefär så har jag också, ca 2-3 ggr per år. Det brukar inte vara så handgripligt som verktyg och sprutor men jag känner mig klarvaken, kan absolut inte röra mig, ”vet” att jag har vaknat av att någon tagit sig in i mitt hus och är på väg till sovrummet. Denna någon (alltid en man som vill mig illa) kommer också in, men jag kan inte se honom. Jag brukar tänka på olika sätt att detta inte är verkligt och att jag måste vakna samtidigt som jag är övertygad om att det är på riktigt, för jag är vaken. Hör steg, knakande golv och det mjuka prasslet från hans kläder när han smyger allt närmare mig där jag ligger orörlig i sängen. Han brukar stå alldeles intill och böja sig över mig. Panik och dödsångest är vad jag känner. Vill skrika och sparka men är stum och orörlig. Jag brukar inte vakna utan somnar istället på riktigt. På morgonen minns jag att jag haft så under natten. Sjukt obehagligt. Jag har ibland ”flygdrömmar”. De är roliga! Ifall jag ”anstränger mig” kan jag sväva upp i taket och flyta omkring. Om jag tar mig utomhus kan jag sega mig uppåt en tio meter över marken och röra mig runt. Efter en stund ”förlorar jag kraften” och dalar sakta mot marken igen 🙂

      Just nu är jag pga graviditet inne i en intensiv drömperiod. Mestadels mardrömmar. Jag kan vakna av dem 3-5 ggr per natt. Jobbigt och skrämmande. Oftast är jag jagad eller blir illa behandlad. Värst var dock härom natten när jag drömde att jag slog mina barn! Helt fruktansvärt! Jag vaknade gråtande och var tvungen att gå in till dem och se att de sov lugnt och tryggt. Jag hade nämligen slagit dem i sina sängar när de skulle sova eller vakna (minns inte riktgt). Nä fy, kan knappt skriva om det! Jag brukar inte prata om mina drömmar för jag tycker de är otroligt knäppa. I övrigt är jag en glad normal person med bra liv och inga trauman (vad jag vet). Jag har alltid drömt konstigt, dock. Min mamma är likadan (så vi brukar ventilera våra drömmar med varandra).

  12. Sandra skriver:

    Jag tänker spontant att du kanske har obearbetade, jobbiga känslor som kommer till ytan när du ”släpper taget” och somnar, men som fortfarande är så obehagliga för dig att du behöver fly från kroppen liksom? ❤

  13. Malin skriver:

    Jag får sömnparalyser några gånger per år. Får oftast paralyser när jag somnar utan att vara trött på riktigt. Jag inga som helst insomningsproblem, kan tvinga mig själv att somna på kommando.

    När paralysen slår in ligger jag alltid på rygg och vaknar mentalt men kroppen sover. Ögonen är stängda och de ända jag kan göra är att andas men de är såå förbannat tungt att andas. Panik och ångest känslor. Tjuter i öronen så jag tror skallen ska sprängas. Nu mer får jag inte lika kraftiga panikkänslor för de har återkommit så många gånger men de är ändå fruktansvärt obehagligt. Jag även full hörsel under paralysen.

    För att komma ur paralysen måste jag gå in mentalt i mitt huvud och gå igenom en laburint lugnt och sansat, får inte ha panik för då klarar jag inte labyrinten. Sjukt svårt. Eller så vaknar jag upp till slut genom att jag åker super fort genom ett rör där jag kommer ut genom ett vitt ljus.

    När jag drömmer och kommer ihåg drömmarna så vet jag att jag drömmer men kan inte kontrollera drömmarna.

    Drömmer många gånger att jag faller, snubblar, åker extremt snabbt i olika situationer och vaknar med värsta ruskänslan. Någon här beskrev de som en orgamsliknande känsla och de kan jag delvis hålla med om fast jag upplever de här ruset som sjukt obehagligt. Kanske för att de alltid slutar illa, ramlar, faller ibland dör t.o.m.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Jag ligger också alltid på rygg. Det är när jag försökt rulla åt sidan som jag har hamnat utanför min kropp i drömmen. SÅ JÄVLA LÄSKIGT!

      Ni är så fina här inne. Era analyser och tröstande ord. Sen att jag inte är ensam är både tröstande och lite skrämmande att vi är fler som har samma. Då blir det ju destomer verkligt.

  14. Johanna skriver:

    Hej! Så det är det jag har! Speciellt när jag sover dagtid så kommer detta. Jag ligger i sängen och sover och någon kommer in i rummet och ska mörda mg. Jag skriker men inget hörs, jag sparkar men inget rör sig. Total panik. Oerhört hemskt!

  15. Sofia skriver:

    Nu är det många år sedan jag upplevde det och första gången var fruktansvärt läskig. Men sen lärde jag mig att om jag bara slappnade av istället för att kämpa emot (som man ju gärna gör när man är mitt i något väldigt obehagligt och inte vet om man är vaken eller sover och inte kan röra sig!!) så vaknade jag strax igen. Så det blev inte så att jag fortsatte in i nån dröm som jag kunde flyta med i som du verkar göra.. Men jag är glad att jag sluppit under många är nu för det är riktigt obehagligt och jag fick det alltid under mardrömmar som du…hoppas det försvinner för dig också..

  16. Anna skriver:

    Usch vad läskigt det låter!
    Jag har varit med om sömnparalys flera ggr och avskyr när det händer. Den värsta gången var dock när jag bodde själv och jag kunde kliva ur mig själv. Jag vandrade fram till en spegel och ser att jag inte har ögon, därefter går jag till min franska balkong och tittar ut på en tom gata och får känslan av att jag är ensam i hela världen. Helt klart bland det sjukaste jag varit med om. Efter denna mardröm så har jag upplevt sömparalys flera ggr men bara orörlig där jag försöker skrika för att väcka mig själv. Så obehagligt. ? Känner också enorm rädsla då jag vaknar. Vill inte somna sen igen…

  17. Clara skriver:

    Skönt att höra att man inte är ensam. Oerhört otrevligt. Allt är svart. Det pirrar i kroppen. Så fort jag känner det rör jag mig, trots att jag inte kan. Ju mer jag försöker röra mig desto fortare kommer jag ur paralysen. Min bror är med om samma. Han har som du Elaine, varit utanför kroppen. Han beskriver resan som något underbart. Det är inte bra om jag tänker på det innan jag ska somna, då verkar det vara lättare för mig att hamna i det tillståndet. Jag är mer mottaglig när jag ligger på rygg och när jag är stressad i livet. För mig verkar det som jag vaknar innan själen hunnit in i kroppen. Är det bara jag som känner ett sug i slutet av paralysen? Precis som att själen sugs in och sedan blir jag mitt ”riktiga” jag igen, och då är jag vaken. Undrar om man kan bli av med det? Det verkar gå i perioder…
    Tack för att du delade med dig!

  18. Anna skriver:

    Jag har varit med om allt det du beskriver.
    Jag tror tex att folk som säger sig ha blivit abducted by aliens egentligen varit med om just sömnparalys. Jag har blivit bortförd under sömnparalys av alienliknande varelser, turligt nog så vet jag att det inte är på riktigt.
    Det är riktigt hemska varelser som dyker upp under sömnparalys!!!

  19. Annelie skriver:

    Vad händer om du möter rädslan?

  20. Sara skriver:

    Då kanske jag har vart med om det. Jag vet att jag sover och drömmer och är fullt medveten om det, och jag vet att jag måste vakna. En stressande panik som trycker över bröstet för jag vet att i drömmen kommer något snart att hända om jag inte vaknar. Jag måste vakna! Hur? Jag försöker skrika för att väcka mig själv men det kommer inte ett ljud, jag försöker röra på mig eller skaka mig för att väcka mig själv, för jag vet med logiskt tänkande att jag sover och om jag hör ett ljud eller rycker till borde jag vakna. Paniken som ligger som ett tjockt täcke med kedjor över mig och gör det omöjligt att röra sig eller samla luft för att skrika. Och snart händer det nåt om jag inte vaknar, snart är jag död. Så känns det.

  21. Annika skriver:

    Du är inte ond ?
    De finns hjälp att få, hos rätt terapeut. Känslorna är dina och tanken kan du förändra. Skulle vilja påstå att det är en psykisk reaktion på vad du varit med om och nu är det dax att hjälpa kroppen till ett bättre välmående vid din sömnparalys ?
    Lycka till och sen flyger du runt och övervakar dina ♡ där hemma ??

  22. C skriver:

    Jag läste precis en bok. Inte någon bra bok direkt men där togs i alla fall sömnparalys upp och mannen som drabbades av detta flöt ur sin kropp och ibland kom då en mörk gestalt på ”besök”. Mycket läskigt! Han ville honom illa och han gjorde lite research och fick veta att det är något som vill åt ens kropp, den ville ta över hans kropp medans han svävade utanför den.
    Han läste att man kan lyckas undvika sömnparalys om man innan man lägger sig för natten tänker och bestämmer att man helt enkelt inte ska gå in i sömnparalys. Efter ett tag fungerade det för honom.

  23. Ida skriver:

    Minns min första (men långt ifrån sista) sömnparalys som om den vore igår. Jag var 17 år och vaknade mitt i natten av mansröster i rummet samtidigt som jag kände hur jag inte kunde röra mig, inte ens öppna ögonen. Rösterna pratade i mun på varandra, tilltog och blev högre och högre innan de tystnade tvärt. Och där låg jag. Helt skräckslagen och förlamad och försökte ropa efter hjälp eftersom jag hörde hur mamma stökade i köket utanför. Jag minns inte hur länge jag låg så men det kändes som en halv evighet. Tillslut försökte jag samla all min energi och rikta den mot min tå som jag lyckades röra några millimeter och då släppte allt.

    Sedan dess har jag regelbundet fått sömnparalyser några gånger/år. Aldrig mer hörselhallucinationer, förutom pipande ljud och en känsla av att höra min egen puls. Ibland lyckas jag somna om och då övergår paralysen till en klardröm där jag upplever mig ”skjutas ut” ur kroppen och bollas runt i rummet innan jag sugs tillbaka in i kroppen igen. Vissa gånger klardrömmer jag att jag åker igenom taket och kan känna tegelstrukturen i fastigheten med mina fingrar innan jag svävar ut över taken i stan. En fantastisk känsla.

    Mina bästa tips:
    – Somna aldrig på rygg. Jag upplever att det är betydligt lättare att hamna i paraplys när jag somnar så.
    – Försök somna om. Det känns omöjligt i början då man är så otroligt rädd, men jag brukar ibland bli lugnad av att höra att min sambo ligger och läser bredvid och lyckas ibland tygla rädslan och sjunka ner i sömnen igen.
    – Försök att röra någon del av kroppen. Då släpper paralysen direkt.
    – Läs på och tänk ”kliniskt”. Kanske det bästa tipset jag har. För mig blev rädslan mindre när jag läste på ordentligt och förstod vad som hände i hjärnan vid en sömnparalys. I början trodde jag att det var någonting övernaturligt och hamnade på sajter som skrämde upp mig med historier om demoner och risken med att aldrig ”återvända” efter en paraplys. Nu vet jag att det är helt ofarligt (om än obehagligt), att det inte är övernaturligt utan bara en liten bugg mellan hjärna och muskler.
    – Magnesium är ett bra tillskott för musklerna generellt och jag har läst att det kan hjälpa till att ha fullt magnesiumförråd i kroppen.
    – Var medveten om att den kan komma, så att du inte blir tagen på sängen (pun intended…). Speciellt om du är inne i en stressig period med oregelbunden sömn. Meditera över att det inte är farligt, att det är åkej att vara rädd, att den kommer att lossna och att det bara är ett spratt som kroppen spelar.
    – Håll dig borta från övernaturliga struntsajter som bara kan skrämma upp dig ännu mer. Sömnparalys är INTE övernaturligt.

    Kul att läsa allas historier! 🙂

  24. Alex skriver:

    Läste detta :
    hypnogog (vid insomnandet) eller hypnopomp hallucination (vid uppvaknandet).

    Precis som vid sömnparalys befinner sig din hjärna mellan sömn och vakenhet där dröminnehåll är insprängt mellan. Vanligast är optiska eller akustiska hallucinationer. Du upplever att någon befinner sig i rummet, ser ansikten eller hör märkliga röster. Upplevelsen kan vara mycket ångestladdad och kan drabba dig någon gång i livet.

    Ludger Grote påpekar återigen att det inte är något att vara orolig för.

    – Ett problem är att patienten eller dennes omgivning börjar tolka det som ett begynnande tecken psykisk ohälsa. Men så är inte fallet och så får man inte tolka det. Drömmens värld kan vara hur konstig som helst, säger han.

    Fenomenet kan bland annat utlösas av saker som stress, sömnbrist och liknande.

  25. Alex skriver:

    hypnogog (vid insomnandet) eller hypnopomp hallucination (vid uppvaknandet).

    Precis som vid sömnparalys befinner sig din hjärna mellan sömn och vakenhet där dröminnehåll är insprängt mellan. Vanligast är optiska eller akustiska hallucinationer. Du upplever att någon befinner sig i rummet, ser ansikten eller hör märkliga röster. Upplevelsen kan vara mycket ångestladdad och kan drabba dig någon gång i livet.

    Ludger Grote påpekar återigen att det inte är något att vara orolig för.

    – Ett problem är att patienten eller dennes omgivning börjar tolka det som ett begynnande tecken psykisk ohälsa. Men så är inte fallet och så får man inte tolka det. Drömmens värld kan vara hur konstig som helst, säger han.

    Fenomenet kan bland annat utlösas av saker som stress, sömnbrist och liknande.

  26. Lotta skriver:

    Det här har genom åren varit vanligt förekommande hos mig. Jag visste inte att så många upplevde det. Mina drömmar har alltid varit jävligt komplicerade. För de är i flera nivåer som bara förvirrar mig.
    Dvs:

    (verklighet) – jag ligger i ett rum och sover.
    (Dröm) – jag ligger i exakt samma rum och sover, ser exakt likadant ut, men jag ser det hela i ett utifrån perspektiv och tänker att jag bara borde vakna. Jag är rädd. Oftast finns det någon/något som vill mig illa, stirrar på mig etc. Någon ond. Så jag vaknar i drömmen – Men då vaknar jag inte i verkligheten utan drömmen befinner sig på flera nivåer på något sätt. Rummet ser alltid likadant ut, men för varje nivå jag vaknar så har bara något litet förändrat sig. Det onda finns kvar. Och eftersom allt ser exakt likadant ut som i verkligheten är det oerhört svårt att veta sen vad som var dröm och vad som inte var det. Hemskt förvirrande och ibland jobbigt.

    Jag har dock aldrig kunnat styra och ”ge mig iväg på någon resa” – jag betraktar bara vad som händer med mig där jag ligger och sover.

    Jag har faktiskt analyserat drömmen tillsammans med en pålitlig person, så jag har ett hum om vad det handlar om. Det kändes som en logisk förklaring som jag kan stå för. Personlig, men det gav mening.

    Så ibland är det inte så dumt att ta någon till hjälp för att få lite klarhet i vad drömmen symboliserar eller betyder. Att du skulle vara ond är ju inte troligt =). Det kan vi nog med säkerhet slå fast.

    Drömmar är intressant. Jag har en annan slags dröm också. En slags ”feel-good-belönings-dröm” som jag drömmer när livet är i balans och jag mår riktigt bra. Då rider jag på en häst. (rider inte i verkligheten) Hästen och jag susar fram utan sadel, träns eller något. Vi bara springer som fan över ängarna och jag sitter på hästen med utsträckta armar och är fri. Eller möter jag hästen i andra situationer. Den är som en slags bild på mina inre känslor. Jag älskar den drömmer och längtar ibland efter hästen =)

  27. Amanda skriver:

    Jag har haft sömnparalyser sedan jag var tonåring och känner igen mig i din beskrivning, dock brukar jag inte få några utomkroppsliga upplevelser. De är riktigt obehagliga och genomsyras helt av känslan skräck. Tror det är gemensamt för de allra flesta som har sömnparalyser -just denna känns av obehag.
    Du nämner att vissa istället upplever ljusa saker i sina vakendrömmar, men kanske är det så att dem då drömmer lucida drömmar? Dessa liknar ju sömnparalyser på det sättet att man hamnar i ett stadie mellan dröm och verklighet, men medan man under sömnparalyser vaknar i hjärnan men fortfarande sover i kroppen så är det lite tvärt om med lucida drömmar -man sover och drömmer och blir i drömmen medveten om att man drömmer (klardrömmer) och kan då styra drömmen själv.
    Lucida drömmar kan vara läskiga men kan också vara helt fantastiska och superspännande (liknade tillstånd som kan uppstå av hallucigena droger) , medan sömnparalyser tenderar att nästan alltid vara obehagliga. Sömnparalyser uppstår ju för att melatoninet inte hinner med att regleras innan vi vaknar, därför känner man sig tillfälligt förlamad/paralyserad och det blir extremt obehagligt att försöka röra på sig.
    Vissa menar att de ska gå att ta sig från en sömnparalys till en lucid dröm men har själv aldrig provat då jag alltid bara vill vakna så fort som möjligt!
    Jag är intresserad av ämnet och har läst på en hel del för att försöka förstå varför jag får paralyserna. Men sammanfattningsvis kan jag säga att du är absolut inte ond! Det enda som eventuellt skulle kunna gå att säga om människor som har mycket sömnparalyser och lucida drömmar är att det tyder på hög intelligens. Så tänk så istället!
    ❤️Kram

  28. Sophia skriver:

    Jag har haft sömnparalyser genom hela livet. Jag minns första gången jag upplevde en – då var jag runt två år gammal. Det var en väldigt underlig upplevelse för jag tyckte att det var så obehagligt att jag inte kunde röra mig.

    Idag är jag 26 år och sömnparalyserna fortsätter att vara återkommande i livet. Jag hade dem som allra oftast under tonåren – kanske beror det delvis på att jag då sov/tog powernaps på udda tider (efter skola etc), sov på rygg i soffan, i tänt rum osv. Paralyserna var alltid väldigt obehagliga och tunga. Svåra att ta sig ur eftersom jag ofta somnade in igen när jag vaknat.

    För några årsedan läste jag mycket om ämnet och försökte lära mig att ”uppskatta” tillståndet, luta mig tillbaka och ”ta resan”. Än har jag inte lyckats. Ibland hör jag en dam trippa med klackskor i rummet intill, stressat letar hon efter grejer i sin väska men hon kommer inte nära utan stannar alltid plötsligt vid dörröppningen.

    Under de senare åren har jag lyckats utmana och lura paralyserna. Ibland dyker maran upp. Sätter sig på mig och ”rider” mig. Jag slutade bli rädd för detta och bestämde mig för att lura henne att jag istället njuter av att ha henne på mig. Tills jag insåg att jag kan njuta av det. Numera får jag underliga orgasmer (!!) av detta trots att jag inte kan röra mig själv pga paralysen. Orgasmen kommer liksom inifrån och går ut i hela kroppen. Ibland får jag flera stycken innan jag vaknar eller somnar om i vanlig sömn.

    Kontentan av detta: Sömnparalys är väldigt underlig.

  29. Ebba skriver:

    Har också haft en på äldre dagar och då låg jag på rygg, en vind sveptes över mig och min själ var menad att kvävas ur min kropp. det var obehagligt och det var något ont i vinden som tog den ur mig. Jag ströps och minns inte om jag bara hörde orden eller om jag själv sa dom, men dom var tydliga: chakra, chakra, chakra. Tre gånger och jag visste inte då vad dom betydde men jag får en hostattack och vaknar av hostattacken, googlar direkt på chakra och är och förblir skiträdd. För jag låg ju exakt som själva scenen också utspelade sig och orden var så tydliga och dom finns, och hostet hände. Det var läskigt men dom flesta verkar ha det gemensamt att man ligger på rygg och andningen blir besvärad och kroppen kanske kanske funkar så magiskt att hjärnan på något sätt får en att vakna och ofta andfådd och i rädsla för att man effektivt ska vakna och andas rätt. Kanske är en jävligt obehaglig överlevnadsmetod som kroppen utsöndrar tänker jag iaf, för jag tror när jag tänker efter att jag varje gång vaknat ur en mardröm på rygg ( bästa sättet är att sova på sidan tydligen)
    Rädsla gör ju kroppen redo för fight eller flight mode och skapar adrenalin så att man är redo att springa, det känns logiskt då och då snackar vi rädsla till varje jävla pris. Även så långt att man blandar det med verklighet/ upplever psykoser? Misstänker psykoser? Ja väldigt förvirrande. Min spontana och inte allt för onda filosofi haha. Sov på sidan!!! Puss

Lämna en kommentar