Varför gör ursäkter så ont?


Förlåt är väldigt laddat för mig. Eftersom jag växt upp med att ordet varit sällsynt när nära felat mig så har det blivit sällsynt viktigt för mig i vuxen ålder. Både att kunna säga det själv, men att de jag älskar ska kunna säga det också. Jag behöver höra det.

Gustav är analytisk person som vill komma med förklaringar och vända och vrida på situationer som gjort mig besviken. Jag är inte lika analytisk eller vänd eller vridbar när jag känner att någon har felat mig. Jag vill bara ha förståelse och ett ”förlåt”. Får jag analyser och ”andra aspekter” från den som jag tycker ha varit dum så blir jag bara mer irriterad.

Gustav sa inte förlåt men han förklarade att han inte menade något illa. Det borde ju räcka. Men ändå blir jag sur. ”Förlåt” hade underlättat ett litet skitbråk, men man kan väl inte haka upp sig på det. Ändå gör jag det.

Är ni också sådana som behöver ”förlåt” för att släppa saker fort som bara den.

/Elaine, surar vidare och tuggar i sig ett äpple. Inte ett surt sådant.

Bloggvännerna har ordet

14 svar till “Varför gör ursäkter så ont?”


  1. Vis skriver:

    Varför nämner du namet på din kamera så ofta?

    Förlåt skall användas sällan precis som misstagen skall göras sällan.

    • Elaine+Eksvärd skriver:

      Gör jag? Helt omedvetet, tack för frågan har inte tänkt på det alls. kanske ör att jag letade mig svettig efter den, säljs inte längre.

  2. Mollan skriver:

    Haha förstår å ena sidan men tänker (japp, nu blir det ju den där analysen du inte vill ha!) Att ordet egentligen inte betyder NGT, men att GÖRA förlåt, dvs visa att en är ledsen för att en sårat/visa att det inte var meningen eller att det var tänkt på annat sätt.. är ju egentligen mer värt? Precis som att vem som kan säga jag älskar dej, men orden betyder ingenting om en inte visar det i handling. Typ som vi brukar prata om med barnen på förskolan (fskllärare) att göra förlåt, inte nödvändigtvis säga det.

    Å andra sidan, efter alla dessa år borde G känna dej tillräcklig för att veta hur mkt det betyder för dej, å därmed bara ge dej det du behöver: förlåt.

  3. Moa skriver:

    Gula personer är ofta inte så bra på att ja handskas med blåa personer då vi (också gulröd) är något mer känslostyrda och analysen kring problemet som den blå kommer med är helt oväsentlig i kontentan. Säg förlåt så är de bra sen bara brukar jag få säga till min extremt blåa man som gärna vill dra fram både diabilder, overhead och en PowerPoint för att klura ut vad som hände. Det är ju inte lika viktigt för oss, man vill ju ha sin känsla bekräftad. Man förstår ju logiskt att dem inte menade något illa, så ett förlåt är viktigare. man får som gulröd ha lite tålamod med de blå, dock tror jag att dem behöver större tålamod med oss haha.

  4. wigwag skriver:

    Du är vuxen men känslomässigt ofta som ett barn. G behandlar dig som sin vuxne jämlike men du är där och då bara ett sårat barn som vill höra ordet förlåt. Och så kan det väl vara. Speciellt med din bakgrund. Men vad vill du? Vill du att G behandlar och bemöter dig som ett litet barn? Svårt för honom veta när du vill det och när du är vuxen. ”Förlåt” säger en vuxen till en annan vuxen om man oavsiktligt sårat och är ledsen för det. G tycker nog han ska kunna prata med dig som vuxen så som han gjort. Alltså fick du inget förlåt.

  5. Angelica skriver:

    Åh. Jag är som du! Jag vill också mest ha ett förlåt och sen gå vidare!

  6. Charlotta skriver:

    Nu vet jag inte vad som utspelade sig mellan er innan det uteblivna förlåt:et så det här kanske inte alls är relevant, men ett bra sätt att tänka kring situationer som någon inte hanterar som man skulle önska, är att skilja på vad avsändaren menar och hur mottagaren tolkar det. Även om man inte får höra exakt de ord man hade tänkt sig så kan intentionen bakom vara densamma, och då kan man bestämma sig för att lyssna med hjärtat till intentionen istället för med öronen till orden.

  7. Theresia skriver:

    I min familj använder vi ordet förlåt ofta. Det är ett viktigt ord för mig och jag behöver höra det, och säga det. Man kan dock bli enormt mycket bättre på att förklara vad man behöver, varför man blev ledsen och att man behöver ett förlåt. Oftast är det inte svårt för andra vill en ju väl. Ibland kan det trots allt vara svårt att säga förlåt men det blir så mycket enklare om man tydligt förklarar varför man blev ledsen, vad man tyckte blev fel, att man förstår varför det blev så, att man bara behöver ett genuint förlåt så blir det bra. Kan verkligen relatera. För mig är kanske det viktigaste att den andre förstått varför jag blev ledsen och att få höra det där förlåtet.

  8. Jenny skriver:

    Jag är som du. Har en sambo som säger förlåt ytterst sällan och jag blir galen på det. Om man blir arg eller sårad för något han gjort eller sagt blir han bara arg. Ofta när man pratar om det efteråt kan det visa sig att han haft en förklaring till det gjort sagt, men aldrig att han lämnar den förklaringen eller säger förlåt just när jag blir arg/sårad. Som gjort för helt onödiga gräl.

  9. Anna skriver:

    Min man är gul och jag är blå. Jag blir förbannad av hans slöseri med förlåt hit och dit. Säga förlåt och stryka ett streck, nej jag vill förklara och diskutera igenom problemet och hur vi gör för att undvika det i framtiden. Jag säger nog sällan förlåt, jag säger nog mer ”jag är ledsen att jag sårade dig, ”förklaring-hur-jag-tänkte/kände”. Förlåt blir för mig ett tomt ord.

  10. Åsa+M+R skriver:

    Jag vill höra ”förlåt”, jag vill känna att jag är förstådd och att den person som felet förstår att jag blev ledsen.
    Sen kan vi diskutera och analysera, och komma vidare.

  11. Liv skriver:

    Vi säger nog ganska sällan förlåt till varandra, jag och maken. Vi pratar, vrider, vänder och försöker förstå varandra. Konstaterar att det blev fel och helst oxå vad som blev fel. Sen släpper vi och går vidare. Är det någon riktig liten skitsak räcker oftast ”det blev fel”.

    Blir nog snarare provocerad av maken om han ”bara” säger förlåt. Då får jag känslan av att han inte vill reda ut det på riktigt utan avfärdar mig.

  12. Diana skriver:

    Njaa jag vet inte, tror det räcker med en förklaring faktiskt, en ångefull förklaring, så behöver jag inte förlåt, eftersom jag själv har svårt att säga det.

Lämna en kommentar