Stärkt inifrån och ut


Jag mår så bra. Bra människor omkring mig, familjen mår bra och vi har en rensning av hemmet på G. Jag älskar att rensa. Jag är helt onostalgisk kring det vilket känns himla skönt. För Gustav är det ju värre då han är en samlare. Men men, det ger sig. Jag är av den filosofin att dammar något hemma som någon annan kan ha stor glädje av så ska man ge det till den som kan ha glädje av det.

Vad kul det var att läsa era tankar om nära vänner. Jag såg att några av er sa att jag är en hycklare som tog en fika med Camilla från Bloggbevakning. Jag vet inte om folk är av filosofin att man ska vara fiender för livet? Jag tycker det var jättesnällt att hon hade medicin mot min urinvägsinfektion och väl på plats en present till Pascal. Jag ser inte poängen i att fortsätta vara arg på någon som förklarat sig till mig och dessutom är snäll mot mig. Sen är tonen på bloggen ändrad och det tycker jag är bra! ”Hon är ju inte din barndomskompis, du sa att du bara umgås med barndomskompisar”. Herregud, tänk om man hade haft lyxen att kunna umgås med barndomsvänner jobbtid. Camilla är en branchkollega i influencersbranchen, klart det är intressant att träffa henne! 

Strategiska möten i jobb är inget konsigt, däremot skulle jag inte ägna min fritid åt det. Åka på semester med någon för att hen är känd. Skulle heller inte tillbringa fritiden med någon bara för att hen har anseende eller kan tillföra min business något. Nån måtta får det vara. Men på jobbtid? Såklart! Det är därför man jobbar!

Men tänk er de som är kändisar som får kompisar bara för att de är kändisar. Eller för att de är rika, eller något annat som inte har med dem som person att göra. Det måste vara hemskt. Att bara vara en bricka i ett spel eller ett trappsteg på väg upp för andra. 

Bloggvännerna har ordet

2 svar till “Stärkt inifrån och ut”


  1. Selma skriver:

    Så härligt att läsa om all din kämparglöd. Din dotter kommer ha en mycket lättare uppväxt med dig/er vid sidan av sig. Är själv ett funksionsförhindrat ”barn”. Var såå otroligt mobbad för min CP skada. Men med underbara föräldrar så står jag idag mycket stark psykiskt,gift och gravid! Det finns mycket hopp om oss med funktionshinder så länge vi har underbara föräldrar eller andra vuxna bakom vår rygg som fångar oss om vi faller samt visar oss den rätta vägen. Våra liv är allt annat än lätta i dagens samhälle, men ack vad lycklig jag är att det är just jag som fått min CP skada och kan bevisa för alla att vi ”konstiga” kan minsan också lyckas. Stort tack underbara människa för att du kämpar för din dotter och alla oss andra som är ”konstiga” i mångas ögon! Du är en del av vår framtid!

  2. Emma skriver:

    Jag tror det hade att göra med att många var arga på Bloggbevakning lite i solidaritet med dig – och sedan när ni helt plötsligt fikade kände många sig lite lämnade pa något sätt. Lite som på mellanstadiet när ens bästis från ingenstans blev kompis med den coola tjejen ni tidigare ogillat tillsammans och ba ”jag ska leka med henne på rasten nu”. Kände nog lite så själv, men fattar ju såklart att det är irrationellt och inga känslor du behöver ta ansvar för! Det är ju i princip nästan alltid bra att gräva ner stridsyxor när man kan, så bra gjort av dig och Camilla.

Lämna en kommentar