Sakta men säkert


Jag blir så glad av mina inlägg som jag skrev efter jag hade fött Evelyn. Min kroppspositiva hållning. Här var jag en månad efter förlossningen. Jag gör ett litet experiment. Och vi gör ett experiment. Vi värderar inte kroppen i detta inlägg. Vi låter den bara vara, lämnar den i fred. Den fungerar. Det räcker så. Tack.

Ibland blir jag så ledsen och trött på alla som hånar sina kroppar. Därför vill jag ibland visa upp den utan nån kommentar. Där andra skriver ”Jag ska sänka min fettprocent” så vill jag skriva:

Det var kul på träningen idag.

Men till det här inlägget skrev jag om midjemåttet. Det tycker jag var trist. Men vi lever och vi lär. Jag älskar min kropp villkorslöst, av det enkla skälet att den fungerar.

 

Bloggvännerna har ordet

1 svar till “Sakta men säkert”


  1. Sjukt svårt att inte skriva nått som inte handlar om din kropp. Alla kommentarer jag spontant ville skriva handla till syvende och sist om kropp…SåÅ då tänkte jag ett varv till. Och vill säga att det är fantastiskt att du kan läsa ett gammalt inlägg inse att du förändrat din åsikt. <3

Lämna en kommentar