Ett litet negativt virus


Jag har kommit på mig själv med att tänka negativt de senaste veckorna. Ett litet bakslag i samarbetet med mitt förlag gjorde att jag började tänka negativt om mycket. Det spred sig kan man säga. Saker som farfar kunde säga ”det där kommer gå åt helvete” kan jag nu höra mig själv tänka. I grund och botten handlar det nog om något annat som jag borde ta tag i, som jag ska ta tag i. Men det är skönt att kunna se det om sig själv, hur bitter man är för tillfället. Jag ska ändra på det innan tankarna blir ord och man får kroniskt negativa spår i hjärnan.

Hur mår ni? Det var kul att läsa era drömmar, wow❤️??✨

Bloggvännerna har ordet

9 svar till “Ett litet negativt virus”


  1. Louise skriver:

    Jag mår bra men är extremt känslig för andras energier, något jag behöver jobba på. Det blir som jag tar över andras energi, både positiva och negativa.
    Som igår tex så ringde en familjemedlem och beklagade sig över det ena och det andra. Hon spred sin negativa energi och jag ”tog över den”. Kom hem superneggo av egentligen ingen anledning. Håller på med en tankeövning där jag visualiserar att ”jag är en teflonpanna – allt rinner av” för att negativiteten inte ska fastna och som med allt annat så funkar det fint så länge man är medveten.
    Mamma sa alltid när vi tjurade hemma att vi skulle sätta en penna i munnen som drog upp mungiporna, ”så kan ni låtsas ni är glada i alla fall”. Funkade alltid fint för då fick man bryta tjuret med något fånigt som man (till slut) skrattade åt, gå runt där med ett bett som en häst haha.

  2. Sofia skriver:

    Du skriver så vettigt! ??
    Trög morgon med tjurig 3åring som absolut ska göra tvärtemot det man ber om men snart ska vi på lekgrupp och då brukar det kunna bli bättre ? Ha en fin dag ?

  3. Anna skriver:

    Hej Elaine,
    Det har nyligen börjat en manlig pedagog på förskolan där mitt barn går. Jag kan inte låta bli att få en obehagskänsla, och en rädsla att något ska ske. Har du några tips hur jag tar upp mina tankar och min oro med förskolan på ett bra sätt? Kan man kräva att manlig personal inte får byta blöjor tex? Tänker jag fel? Jag önskar att jag kunde tänka ”vad roligt med en ny pedagog” istället tänker jag ”Härregud bara han inte rör barnen.”
    Inte så tacksamt att vara ny och manlig pedagog,men jag är övertygad om att fler har samma tackar som jag. Jag hade önskat att förskolan tog upp detta ämne, istället för att det ska bli tabu att fråga och tänka. Det är ju försent när något har hänt.

    / Anna

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Jag har en kusin som berättade sin oro och att hon inte ville att mannen skulle byta blöja. Hon sa det till honom och grät under tiden hon sa det han bemötte henne jättefint. Jag vet tyvärr inte vilka regler som gäller men vet att jag kommer reagerar likadant och prata med pedagogen. Jag vet två manliga pedagoger som jag har fullt förtroende för, det ena är Niko på våra barns förskola (älskar honom) och det andra är en August. Min grundtillit till män är trasig och jag kommer aldrig lite blint på någon utan alltid ta integritetssnacket med alla som har med mina barn att göra – män och kvinnor

    • T skriver:

      Problemet ligger väl mest hos dig så varför blanda in och skuldbelägga pedagogerna? Skall du ha samma snack även med eventuella lärare, idrottsledare, vänners föräldrar om barnen skall sova över etc etc?

    • ErikaJ skriver:

      Prata med pedagogen om din oro och fråga om deras rutiner.

  4. Ida skriver:

    Det är så bra att du själv ser ditt negativa tänkande och känner att du vill bryta mönstret, Elaine. Alla gör inte det!
    Med mig är det bra, ska träffa en kär vän snart som jag inte träffat på ett tag, ska bli mysigt <3

  5. en mormor skriver:

    Hej!
    För mig är du ett positivt energiknippe!
    Detta, kanske, kan få dig på bättre humör.
    Hela förra veckan och veckan innan satt jag så ofta och länge jag kunde och tittade igenom alla dina ”retoriklektioner” som finns på internet.
    Jag förberedde mig för ett av de viktigaste möten jag skulle ha hittills i mitt liv. Jag har tänkt på detta möte sedan i juni. Det jag skulle säga var klart och vad jag ville ha sagt, men hur?
    Sista veckorna hade jag börjat tänka på hur hade Elaine gjort och sagt?
    Jag tog med mig två medarbetare på mötet. Deras uppgift var bara att nicka då jag talade.
    Mötet gick bra. Jag fick som jag ville. De ”andra” sa att de hade haft fel.
    Inte nog med det.
    Krav från mig.
    De ”andra” ska dementera de första uppgifterna i alla de instanserna, ”forum” de framfört klagomålen/brister angående mig.
    Du är bäst!

Lämna en kommentar