”Älskling du ser lite trött ut”


Det hade han rätt i min man.

Jag hade ju gråtit hela natten och på det skulle jag ha två föreläsningar samma dag. Gustav kramade om mig innan vi klev på tunnelbanan till första föreläsningen. Jag kunde inte riktigt prata om varför jag var ledsen för jag hade tårarna för nära. Ville vara peppad för att jobba och som tur är älskar jag mitt jobb så jag är alltid peppad. 

Föreläsningen gick bra tills jag av rutin tog upp exemplet med när jag skickar farfar på blinddejt med Inger. Jag blev ställd över alla känslor som kom över mig inför publiken, men vet att gör man ingen grej av det så blir aldrig sammanhanget besvärade. Fast jag blev besvärad av mina tårar. Jag blev presenterad som vinnare av årets talare och kände att tänk om publiken tror att mina stora ”final” i varje föreläsning är att snorgråta av saknad till farfar. Usch vad jobbigt det var, men jag kunde heller inte sluta föreläsa precis när jag skulle leverera poängen. Oh well. Kunden verkade vara nöjd och Gustav och Pascal väntade utanför med kramar. ”Det är en sån dag i dag…” konstaterade Gustav och kramade om mig. Jag grät och grät, men Gustav sa att det inte var nån fara. Kund var nöjd med föreläsningen. Jo, men jag avskyr att tappa kontrollen och bli förvånad i en situation där jag annars alltid har stenkoll på både mig och publiken. 

Sen åkte vi till nästa föreläsning i stan. Jag hade 20 minuters föreläsning och mitt i allt frågar en i publiken specifikt vilka studier jag grundade ett påstående på. ”Det finns en massa studier” svarade jag och jag hörde hur det lät som en dålig förklaring, men det finns det. Jag har dom i min nya bok men det kan jag ju inte säga på föreläsningen det låter som en dålig införsäljning av boken. Jag skulle föreläsa i 20 minuter inte redogöra mina källor. Jag blev ställd för andra gången den dagen. Jag kände mig som en looser av rang. En som försöker snacka bort folk som har vettiga frågor.  Det kändes inte bra. 

Sen kände jag att jag behövde lösgodis och sömn. Så jag köpte’t åkte hem med Pascal och somnade i sängen helt slut som människa.

Jag har haft bättre dagar, men nu är den över för detta var igår. Idag är det en ny dag, hurra!

Bloggvännerna har ordet

13 svar till “”Älskling du ser lite trött ut””


  1. Harriet Wennberg skriver:

    Hej, jag var på den första föreläsningen. Du var bra! Att du berördes av dina minnen med farfar gjorde att du kändes ännu mer äkta och mänsklig. Du blev ännu jävlaskitmycket bättre. För övrigt är jag alla färger, men mest gul och röd. Kram!

  2. Therese skriver:

    Jag förlorade en nära familjemedlem för inte alls länge sen, och det skedde i min mest intensiva jobb period någonsin. Det är inte lätt att vara felfri professionellt när man bär på hjärtesorg. Det går ju liksom inte att dela upp livet i olika fack och tro att det inte kommer rinna över från ett till ett annat ibland. Man är ju bara mänsklig. Varm kram till dig!

  3. Kajsa skriver:

    Hade en kompis som satt i publiken och lyssnade på (alla) föreläsare. Hon poängterade precis att det var en himla intressant dag med många bra föreläsare, men att det var en viss Elaine som stack ut…. du var tydligen bäst?

  4. Jennie skriver:

    Elaine, du är så klok och så fin som låter oss läsare få ta del av dina känslor. Älskar att du är så mänsklig och verkar vara en så fantastisk person med just så många känslor på insidan. Du berör så många! Jag är säker på att farfar Arne tittar ner på dig och håller på att spricka av stolthet över dig 🙂

  5. Karin skriver:

    Ta hand om dig!

  6. Jennifer skriver:

    Skönt att du mår bättre idag, jag behöver också gråta ut ibland för att komma tillbaka till mitt annars glada jag.

    När jag går in på din blogg via datorn är texten jättestor och bredden på texten är jättesmal, ska det vara så? På mobilen ser det bra ut (dock följer reklamen med och är i vägen…).

  7. Tove skriver:

    Tack för att du vågar och orkar visa upp mänskliga känslor och visa dig själv som den du är, med alla nyanser och en stor ärlighet och härlighet. Jag är på många sätt som du, men jag är inte riktigt ”där ännu”, så just nu är du min största hjälte i livet. Kärlek och respekt. Kram.

  8. Jess skriver:

    Fina Elaine, jag tycker du är stark som orkar trots att livet inte var på topp idag. Tycker dock för min egen del (lite ego) att det är skönt att det inte bara jag som har sådana dagar. Jag förlorade min mamma när jag var 12 år och jag saknar henne något fruktansvärt!
    Alla högtider, saker med mina barn är sjukt jäkla jobbigt och jag skulle vilja ha en mamma att ringa och be om råd, tröst och kärlek.

    Men nu något roligt, jag beställde din senaste bok idag ?

    Stor kram och tack till dig ❤️

  9. Åsa Hellberg skriver:

    Jag tappade det också på en föreläsning på ett bibliotek förra veckan. Jag berättade något alldeles för personligt och det skulle jag inte ha gjort när jag hade en känslig dag. Well. Publiken blev berörd och kanske det är det viktiga.

Lämna en kommentar