”Tacka vet jag barnvakter”


Jag skrev bara rubriken ni ser och sen var det två kort. Ett på Matheo och ett på mamma och farmor Inger som fortfarande levde då.

Livet är fruktansvärt kort. Usch. Jag minns när hon fått sitt cancerbesked (den var utspridd i hela kroppen och hon hade bara veckor kvar) och vi stod och kramade om varandra och grät i hennes hall i Solberga. ”Nu är det slut” sa Inger accepterande och samtidigt sorgset. ”Jag kommer sakna dig Inger” sa jag och brast ut i gråt tillsammans med henne.

Hon och mamma var barnvakt åt Matheo 2015. Året efter lämnade hon oss. Här är vår Inger❤️. Hennes sista jul firade hon med oss.

Usch vad jag saknar henne. Jag tog vara på tiden med henne. Men ändå var den så kort. Som hon älskade min mamma. Hon sa det ofta ”Jag älskar din mamma, hon har räddat mitt liv”. De var bästa vänner hon och mamma. Min mamma är en sån bra vän. Inga pensionärer får vara ensamma i trappuppgångar där mamma bor. Älskade mamma.

Bloggvännerna har ordet

5 svar till “”Tacka vet jag barnvakter””


  1. Maria skriver:

    Började gråta när jag läste det här.

  2. Mia skriver:

    Det går inte att se några av bilderna bara text. Det är helt suddigt där bilderna ska vara.

  3. Karin skriver:

    Så fint ??❤️

  4. Maud skriver:

    Alla gillar inte att bli omhändertagna bara för att man är en pensionär.
    Det är inte automatiskt att man vill ha någon som skall vara
    nära bara för att man bor grannar el dyl.
    Kan kännas påträngande.

Lämna en kommentar