Så kom tårarna


Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Min älskade farfar. Jag saknar farmor Inger. Jag är så ledsen att de inte får träffa Pascal. Farfar hade varit så stolt men tyckt synd om pojken som fått ett sånt ”konstigt namn”. Älskade farfar.

Det är inte så konstigt att jag är så här ledsen just nu. Högtider och när något stort händer som man vill dela med sina närmsta så blir det så smärtsamt påtagligt att de inte är här längre. Jag är så fruktansvärt ledsen. För farfar var ju det närmsta jag kom till en kärleksfull pappa. Jag tycker det är så orättvist att han föddes 1921 och jag 60 år senare. Jag hade behövt honom längre tid. Men samtidigt är jag så tacksam att vi fick ses i detta liv. Jag saknar dig farfar. Jag saknar dig så mycket att det känns som bröstkorgen ska gå sönder av ett hjärta som inte vill vara kvar av den sorg som lämpas över. Jag är så sur över att du är död trots att du hade tyckt att det var eländigt att vara 96 år. Idag sörjer jag dig min vän. Idag tillåter jag mig själv ha en gråtkalas. Idag sörjer jag att livet tar slut. Imorgon ska jag glädjas åt det igen. Men måste bara få deppa loss idag.

du och jag farfar, du och jag.

 

Bloggvännerna har ordet

7 svar till “Så kom tårarna”


  1. Angelica skriver:

    Idag sörjer jag också. Idag är det två år sedan min mormor gick bort och sju veckor sedan min pappa gick bort. Jag förstår din känsla av orättvisa. Jag tycker att det är orättvist att jag är 25år och inte har en pappa, eller en mormor. Det är orättvist. Döden är orättvis.

    Kramar.

  2. T skriver:

    Fint inlägg! Vill dock inte förstöra eller göra dig mer ledsen men tänkte på dig och Patrik Sjöberg hela dagen idag. Som den nyhetsmorgon torsk jag är och Krimkvarts-addict så fick jag höra om den oblyge handbollstränarens mission. Jag garvade först innan ilskan och tårarna tog över. Skojaren begär skadestånd nu för häktestid och 60 kr för bussbiljetten hem. Det här får han tydligen göra och kommer med all säkerhet få igenom eftersom att han aldrig blev dömd. Han lyckades hålla sig borta framtills preskriptiontiden. Jag har svårt att ens på något sätt få fram ord för hur jag känner än att tur att jag hållt käft i mästan 30 år av alla rättutsagt grova och brutala övergrepp jag varit med om, vilket är ett utav mina första minnen som barn.
    Därför undrar och beundrar jag dig för att du haft mod att skriva en hel bok. Dock blev det lite för tufft för mig ett tag vilket gjorde att jag kände att det var lite svårt att läsa din blogg ibland. Men grym är du som kämpar och orkar.

    Vågar jag ens fråga om du fått reda på detta och hur du reagerar/reagerat på detta?

    Styrkekramar!

  3. Carin skriver:

    Blir alldeles tårögd 🙁

  4. Diana skriver:

    Beklagar det så djupt fina Elaine! Men du har minnena, de fina och vackra bilderna, minnena, händelserna.
    Vissa av oss hade inte ens det.
    Men sorgen kan man inte resonera med, jag lider med dig och du hade verkligen behövt han lite till, en fin farfar och far som han var. En vacker dag syns ni ingen… <3

  5. Cecilia skriver:

    Kram! Tycker du ska ta några dagar off-internet och tillåta dig att vara i nuet och tillåta alla känslor.

  6. Hanna skriver:

    Känner verkligen med dig. Söndag var min dag, grät hela dagen kändes det som. Började när jag kollade på ett barnprogram med sonen, en liten pojke var och fiskade med sin farfar.. Jag och farfar brukade fiska nästan varje helg, insåg att min son aldrig kommer få fiska eller ens prata med farfar. Kloka fina farfar som alltid hade en bra lösning på mina problem.
    Stor kram till dig Elaine! ❤❤❤

Lämna en kommentar