Morsning


Benny är två veckor och fortfarande namnlös, men jag tror vi närmar oss ett beslut. Just det! Nu när jag sitter här och ammar så slår det mig att det ser ut som tavlan bakom mig. Bara att jag är kanske tio nyanser ljusare, men mycket mörkare än alla mina barn.

Har jag berättat att folk tror att jag är Nanny till våra barn. I synnerhet på sommaren. Crazy banana. Vi har i alla fall lockigt hår allihop.

Jag var så säker på att vi skulle få ett brunt barn denna gång. Alla mina kusiner har det så, en blondie och en brunis. Jag har fått tre blondies.

Tänk att de inte kommer möta rasism på samma sätt som jag gjorde när jag var barn. Men de kommer se den och reagera på den eftersom halva deras släkt är svart. 

Jag är glad att deras närmsta består av mångfald❤️. 

Bloggvännerna har ordet

18 svar till “Morsning”


  1. Henrik skriver:

    Vill du ha mörkare barn får du flytta närmare ekvatorn. Är man bosatt här nära nordpolen blir man ljusare beige. Såvida man inte bara äter sälkött. De flesta mörkare människor bosatta på långt ifrån ekvatorn får ljusa barn, se dig omkring! Vi är alla barn av solen.

  2. Lovisa skriver:

    Du är så vacker Elaine!!

  3. M skriver:

    Det där gick rakt in i hjärtat <3 skulle kunna ge exempel på all rasism man möts av som adopterad och uppväxt i en övre medelklassmiljö. Men bröt ihop totalt.

    Kärlek!

  4. Elin skriver:

    Jag vet att många verkar tycka att barnen är lika Gustav men jag tycker att Matheo var såå lik dig när ni fotades för mama och #intesåkonstigt.

  5. Cecilia skriver:

    Hehe, jag tänkte direkt ”fjärde gången gillt” så kanske det blir ett brunt barn. Skämt å sido, tror nog att dina barn har fler drag från dig än bara det lockiga håret. Tycker dessutom att det är knasigt att andra tror du är nanny åt dina barn. Blir också ledsen över att vi fortfarande inte kan acceptera att vi alla är olika (hudfärg, personligheter osv osv) och att det är helt normalt. Ha en fin söndag!

  6. Erika82 skriver:

    Men visst mörknar huden lite när man växer upp.

  7. Maline skriver:

    Hade svårt att sova i natt så efter ett tag gav jag upp och började spåna pojknamn istället, haha. Här får du ytterligare namn om ni fortfarande söker efter något annat 😉 😀
    Adam. Angelo. Alessandro.
    Benji. Bastian. Billy.
    Cedric. Caspian. Camilo.
    Dante. Devin. Danny.
    Emilio. Ebbe. Elis.
    Fabian. Freddie. Figge.
    George. Gabriel. Gino.
    Henry. Harley. Haldo.
    Ivan. Ian. Iggy.
    Jack/Jackson. Jamie. Junior.
    Kasey. Kane. Kevin.
    Lennox. Leopold. Love.
    Marley. Malte. Melvin.
    Nathaniel. Nilas. Noak.
    Oliver. Odin. Olly.
    Philipo. Phoenix. Petri.
    Rafael. Ricardo. Roberto.
    Santiago. Sammy. Silas.
    Teddy. Teo. Taisto.
    Vincent. Valentin(o). Vasilio.
    Zeth. Zack. Zackarias.

  8. S skriver:

    Louis, Louie (uttalas samma) eller varför inte James?

    • Sofia skriver:

      Som Magdalena Graafs son? Kom bara på ett namn som jag gillar jättemycket är Imre. Hector och Hernan är också fina om ni vill ha något mer latinskt.

  9. Kati skriver:

    Ni har fina barn! De liknar både dig och din man ? Min dotter föddes med svart hår men mkt ljus hud. Jag är svensk/finsk och min man är rwandier och mörkhyad.. Dottern har successivt fått mörkare hy med åren (nu 3 år) och när hon var runt halvåret fick jag en fråga av en nyfiken kvinna.. Vilket land kommer hon ifrån? frågade kvinnan.. Jag svarade att pappan kommer från rwanda men hon är född i Sverige.. kvinnan ursäktade sig och berättade att hon trott min dotter var adopterad för hon själv hade adopterat.. Blev lite överraskad av frågan först men det gjorde inget.. Men man får reaktioner från både svenska som afrikanska människor.. Det är kanske ändå rätt ”ovanligt”med mixade par??

  10. Camilla skriver:

    Jag har tre mörkhyade barn då deras pappa är från södra Afrika och jag fick ofta frågan iaf när jag fått min äldsta son som nu är 20 om han var adopterad o hur någon som jag kunde få adoptera pga av min unga ålder, var bara 20 när han föddes. Nu ser man ganska tydligt att de är mina barn även om de är mörkare än mig. Tycker det är tråkigt att det fortfarande tas för givet att om ens barn är mörkare än en själv att det skulle vara adopterat eller som i ditt fall att du är deras nanny.

  11. Sara skriver:

    Och jag blir förvånad varje gång någon frågar vem som är min sons riktiga mamma…(Sonen är adopterad från Asien).
    Tack för bok-sammanfattningen. Du är som vår snälla storasyster, fast på nätet. 🙂
    Vad smal du har blivit Elaine!
    Kram

  12. Sofia skriver:

    Skynda på med namnet, tänk om Carl Philip och Soffan valt samma, då ser ni ut som riktiga royalister haha! Offentliggörs imorgon.

  13. Fia skriver:

    Vem kommer fram till dig å frågar sånt? Min vän, som har ljusa barn, har aldrig fått den frågan. Låter ju jättekonstigt att fråga nån om de är nanny.

    Sen är det ju inte så konstigt att man undrar. En annan vän har två barn som är jättelika och båda har affro. En är mörk å en är blond och jag tycker det ser så coolt ut att se dem i hop. och hon förstår att även andra tycker det är fashiberande

  14. Ann-Christine skriver:

    Hej!
    Jag förstår att det känns i hjärtat att få sådana plumpa frågor. Jag är ljus och även mitt barn men en gång när hon var 3 år frågade en äldre kvinna mig på Ica om min dotter var mitt biologiska barn(!) Jag blev just då mest häpen och svarade bara artigt ”jaa..?”, Varpå kvinnan ursäktade sig med att hon inte tyckte att min dotter var lik mig alls. Ja jisses, en del alltså?! En frågar inte fritt främmande sådant överhuvudtaget! Det är ju förolämpande! T o m min dotter hörde ju detta. Vilken toka! Jag blev lite sårad efteråt när jag reflekterade över hennes ”påhopp”. Usch vad fräcka människor det finns. Tänk att en aldrig är beredd med ett dräpade svar när en möter sådana.

  15. alexandra skriver:

    Åh, du är så vacker och klok Elaine.. Du är min girl crush! Jag är blond och blåögd, ser traditionellt svensk ut och har jobbat över 10 år i NYC som nanny till flera mörkhyade barn. Det var aldrig någon som ifrågasatte om jag var nanny, utan folk tog mig för att vara barnens biologiska mamma… Träffade en rar Indisk farmor i lekparken med ”mina” twins som inte kunde förstå att jag INTE var mamman, för jag var så kärleksfull mot barnen, och de kände sig trygga med mig. Det var en fin komplimang att höra från en pensionerad barnläkare. Går inte en dag jag tänker på barnen jag uppfostrade (en del har jag fortfarande kontakt med) Har inga egna barn, men känner mig ändå så tacksam över all barnakärlek har fått upplevt (nu börjar jag nästan gråta) och min partner har en liten son;.) Kram från Barcelona

  16. Carro skriver:

    Från din tidigare lista: Marcelo! Hur fint ihop med Matheo och Evelyn? Men vill minnas att Gustav nog inte gillade just det.

Lämna en kommentar