Familjen, den bra sidan


Det är lite konstigt faktiskt. Att jag inte har kontakt med delar av min familj på Tors sida. Familjen Bergqvist. Men inte så konstigt heller. De som såg åt ett annat håll alla år under min barndom. De som bad mig att inte säga något när jag var 20 år och berättade vad Tor utsatte mig för. Det blir pinsamt för familjen. I 14 år skulle de ha mig i tystnaden för familjens heder. Det var inte förrän jag fick ut publikt förra året och fick sunt gensvar från allmänheten som de kovände och ”stöttade” mig i detta. Förmodligen för att det hade varit pinsamt för familjen att göra annat när det var publikt. 

Nånstans där så kände jag att bitterheten skulle äta upp mig om jag fortsatte att ha kontakt med dem. Så jag sa upp den, klippte bandet till den osunda släktgrenen i familjen Bergqvist. Men så skönt att jag har familjen Rådström Jones att hänga kvar i❤️. 

Dom kom och hälsade på häromdagen. Titia Maria som är barnmorska gav mig alla tips och råd som jag nästan glömt. Kände och klämde på Benny. Tommy spanade utsikten och flygplan med en flygplansapp han har. 

Det där planet kommer från Göteborg! Sa han och pekade. Underbart?

Mamma och titia pratade Brasilien. Åh vad jag skulle vilja att det var runt hörnet istället. Min mormor Julia lever ju fortfarande. Hade velat att hon skulle träffa alla barnbarnen. Vi får se.

Det var en härlig eftermiddag i alla fall. ❤️

Har ni kapat band med osunda släktgrenar eller hänger ni kvar? 

Bloggvännerna har ordet

27 svar till “Familjen, den bra sidan”


  1. Mis skriver:

    Vänta nu! Lägg av?! Jobbade Maria som barnmorska på Huddinge sjukhus 2004? Jag känner igen henne. Hon förlöste mig med mitt första barn. Jag äääääälskade henne! Så trygg, lugn och som en riktig urmoder kom hon in i rummet tittade mig djupt i ögonen och sa ”idag ska du föda barn” hon fick mig att tro på mig själv till den grad att jag födde utan smärtlindring!! Pratar ofta om henne när jag berättar om min förlossning ❤️❤️

  2. Ella skriver:

    Inte så konstigt… jag har brutit helt med min fars sida efter att han tydligt visat att han inte var intresserad av att ha barn. Han bara råkade komma på det re barn och 17 år för sent. Jag sörjer varken den far jag inte haft de senaste 24 åren eller den morfar mina barn aldrig får se. Jag har inte valt honom. Han valde att skaffa mig och Did shit alone the way. Han och hans syskon. De fattas inte mig. Men jag borde fattas dem. Får se om de kommer på det en vacker dag.

  3. Karin skriver:

    Jag har brutit med min släkt. Det kom fram att min pappa förgripit sig på mitt barn. Barnets mormor, moster och kusiner vände barnet ryggen. De tycker synd om pedofilen, inte om barnet.
    Jag hoppades länge att de skulle be om ursäkt, vakna upp… men har slutat hoppats nu och med det insåg jag att vad de än gör nu spelar ingen roll. Jag vill aldrig ha med dom att göra. De tillhör Team Pedofilen. För mig är det otänkbart att ha med sådana människor att göra.
    Friheten som kom med kapandet av den ruttna grenen är underbar.

    • Emmy skriver:

      Jag beklagar er upplevelse men vill samtidigt säga Fy vad fint av dig att bryta för ditt barns skull. Långt ifrån alla gör det och en sådan handling betyder enormt mycket! Tack så mycket, från en vars mamma valde förövarens sida

      • Karin skriver:

        Jag beklagar verkligen din upplevelse. Hoppas att någon annan har funnits där för dig. Att bli utsatt för det stora sveket med att bli sexuellt utnyttjad och sen sviken av de man ska kunna lita på… det är aldrig okej. Aldrig. Kram ❤

  4. Jennifer skriver:

    Jag har precis lyssnat på din ljudbok, vilken historia. Tack för att du brutit tystnaden, du är så stark! Och sen var det ju omöjligt att inte gråta i kapitlet om din farfar när det låter som att du själv gråter när du läser <3

    En fråga, varför kallas din pappa Sten i boken och nu skriver du Tor? Kram!

  5. Emmy skriver:

    Jag kapade med mamma, syster och bror för några år sedan. Han utsatte mig under väldigt många år och trots erkännanden valde mamma och syster att stå bakom honom och slänga mig till vargarna. Jag har inte ångest mitt beslut, men det känns bitterljuvt att just nu vara hemma i min barndoms stad på en liten smekmånads-weekend och möta människor som vet vem man är och ställer frågor. Är dock ärlig och svarar att jag inte har kontakt, men det känns ändå sorgligt. Jag vill inte ha kontakt med Dem, men jag hade velat ha förälder och syskon.

  6. Jane skriver:

    Jag har försökt med att bryta med mina föräldrar, egentligen vill jag bryta med mamma och ha kvar kontakten med pappa men pappa är medberoende i mammas narcissism så det är lite svårt. Men hur bryter man, jag kan inte komma på något bra sätt att säga det på. Är rädd för vad mamma ska göra och säga om mig till all släkt som jag har kontakt med. Väntar mitt andra barn nu och börjar bli svårare och svårare att komma på ”bra” ursäkter till varför dom inte får vara själva med min dotter eller varför vi inte ses så ofta. Försökt med att skriva brev och ladda inför att säga det face to face men slutar alltid med att jag fegar ur.

  7. alexandra skriver:

    Jag har ytterst lite kontakt med min mamma, på mina villkor. Hellre så, än ingen kontakt alls. Hon kommer inte innanför mitt skin längre eller skapar ångest. Nu är hon cancersjuk och ingen mer orkar med henne efter vad hon har ställt till det i livet (finns förklarliga skäl med psykisk sjukdom och missbruk, bipolär och alkoholism) Dör hon vet jag i alla fall att jag gjort det bästa utefter de förutsättningar som har erbjudits mig. Jag har alltid varit den vuxna. En mamma till min egen mamma. Men efter utlandsflytt för nästan 20 år sedan har kontakten mellan henne och mig planats ut. Jag står min pappa oerhört nära sedan 20 år, och har valt att bo nära honom. Min mamma har blivit utsatt av min morfar för sexuella övergrepp (som hon har projicerat på min pappa). Min morfar rörde aldrig mig, tack och lov, men jag kunde inte vara nära honom som barn. Kände att något var fel på honom. På hans begravning spottade jag i graven. Det var det bästa jag gjort. Vi har väldigt liten familj kvar på mamma´s sida, men alla har vänt henne ryggen, vänner inkluderat. Som man bäddar, får man ligga. Och väljer att inte behandla sin cancer utan istället korka upp en flaska vin till och tända en cigg, ska man inte klaga. Vågar inte tänka på hur mycket hon kostar svenska skattebetalare, för den som gapar högst får ju mest, tyvärr. Hotellnätter på Stadshotellet i Varberg, och Gud vet vad. Tänker på dem stackars gamlingar som inte säger något utan lider i det tysta, och blir glömda av Hemtjänsten. Medan hon KRÄVER att bli skjutsad hit och dit för att köpa sina vinboxar och supa ihjäl sig. Tragiska människa. Hon är inte förtjänad att kalla sig min mamma. Fast hon gav mig livet, som jag LEVER;) och är tacksam över.

  8. Cecilia skriver:

    Jag har brutit med min ”pappa” och hela den sidan av släkten. Han är en renodlad narcissist som lever på att psykiskt misshandla och trycka ner alla i sin omgivning. Jag blev tvungen att även säga upp kontakten med t.ex min kusin som är en snäll människa, men som påminde för mycket om min f.d pappa vilket rev upp infekterade sår. Detta var mitt och min familjs (mamma, lillasyster och släkten på mammas sida) livs bästa beslut. Jag kan idag definiera ordet ”frihet” och en enorm levnadslust har väckts till liv. Men tiden efter vi bröt kontakten var den svåraste i mitt liv. Posttraumatisk stress, utmattning och lång terapi följde. Jag är 20 år och ska på måndag påbörja socionomprogrammet för att sedan kunna hjälpa människor ta sig ur liknande livssituationer jag själv befunnit mig i. Hjälpa människor få sina liv tilllbaka. Jag skulle säga att jag idag befinner mig i en fas av både bearbetning och nyorientering. Jag är inte helt läkt än och vet inte om jag någonsin kommer bli det, men jag är stark som en oxe, har minst tio lager skinn på näsan och vet mitt värde. Och så har jag världens bästa förebild och ledstjärna Elaine Eksvärd, tack för att du finns och för det du gör!

  9. Jenny skriver:

    Vilka fina människor! Syns lång väg <3
    Du har ju din egen lilla familj nu & ni skriver er egen historia. Det kommer att räcka mer än nog, det är jag fullt övertygad om. Om några år sitter du där med din egen klan, barn, barnbarn & de kommer alla våra så stolta över dig & känna sig trygga & älskade.

  10. Sara skriver:

    Bröt med min pappa och resten av släkten med stöd från dig i ryggen efter att ha läst din bok. Den här betytt massor för mig, tack.

  11. Magdalena skriver:

    Kapade kontakten med min älsta bror när jag var 15 år pga allt han gjort mot mig under min barndom. Min biologiska mamma kapade kontakten med mig och min andra bror då jag väntade mitt första barn. Sen dök hon upp igen några år senare men då kapade jag. För hon har sårat mig hela min uppväxt och ville inte at min son skulle drabbas.

    Skitjobbigt vissa dagar. Speciellt vid högtider men min familj ska inte behandlas så som jag behandlandes som liten.

    Min biologiska pappa är död sen länge men fanns inte i mitt liv, likaså hans släkt. Och det pga min mamma. Min mammas familj kapade hon med då jag var liten. Hon har del psykiska problem, eller i mina ögon massa problem.

    Har överlevt ändå och mycket tackvare mina fosterföräldrar, andra nära vuxna och vänner runt om mig. Familj behöver inte vara via blodsband.

    ❤️❤️❤️

  12. Emma skriver:

    Modigt och starkt av dig att bryta! Livet är för kort för korta relationer. Har du brutit med alla eller finns det friska delar kvar av den sjuka sidan? Tänker främst på hon kvinnan som jag har för mig är din farfars brorsdotter. Tyckte det var så fint att ni hade en relation och hoppas på nåt sätt att hon tillhör en frisk gren som du kan ha kvar ❤️

  13. Karin Svensson skriver:

    Som tur är så har jag inga svårigheter med min släkt. De finns där
    i periferin och ju äldre jag blir desto längre bort hamnar de.

  14. Sheila skriver:

    Hej
    Jag vill tala om att du är en fantastiskt fin person som jag verkligen beundrar på många sätt. Du är klok, vacker och älskvärd.

    Du är otroligt duktig i ditt yrke och jag försöker lära mig av dig, trots att jag är bra mycket äldre. 😉 (syftar på knäppa tanten som trodde kunskap baseras på ålder) Jag har läst dina böcker och tycker de är mycket bra. Du inspirerar mig! Otroligt kul att ta del av dina kunskaper inom retorik, makt m m. Du gör det så himla bra! ?

    Du är enormt stark och modig då du berättar om dina hemska upplevelser i barndomen. Det är så ledsamt att barn ska bli utsatta. Jag tror och hoppas att ditt berättande kan göra dig ännu starkare. Du hjälper så många andra och det är bra att vi får upp ögonen och skyddar våra barn så mycket det bara går.?

    Jag såg att du precis blivit mamma igen. ?Stort grattis till dig och hela familjen. ❤️
    Jag önskar er all lycka och fortsätt vara precis som du är.

    Du är fantastisk! ❤️?
    Ha en fin dag! ☀️

    Kram, Sheila

  15. Sofie skriver:

    Kapat bort både sonens pappa och osunda släktingar.

  16. M skriver:

    Jag har inte riktigt brutit med någon men har släktingar som har betett sig så homofobiskt, jag är lesbisk och berättade det för kanske 2 år sedan. Därför känner jag att jag inte vill ha någon kontakt med dessa för varje gång slutar det med mig i efterhand gråtandes så väljer nu att inte ringa eller inga besök. Försökte med besök tidigare i sommar men slutade då med massa homofobiska uttalanden så sa då att jag faktiskt inte ville hälsa på även fast jag skulle till den staden av annan anledning och fick då höra att det var faktiskt synd om hen att jag inte ville hälsa på?! Tycker kanske det är mer synd om mig med homofobiska släktingar.

  17. Cicci skriver:

    En helt orelaterad kommentar till det allvarliga och viktiga du tar upp:

    Men så roligt med en till Titia (stavat på det sättet också!)
    Vi har det av någon anledning som släktnamn så det är min mammas förnamn, mitt mellannamn och var min gammelmormors förnamn.

    Sen har vi massor med andra släktingar som heter Laetitia och andra variationer.

    Men i Sverige ser man det så sällan att jag alltid blir glad av det.

    • Jennifer skriver:

      Cicci, tänkte bara förtydliga att titia betyder moster/faster på portugisiska, det är därför Elaine använder det (mostern på bilden heter Maria). Men nu när du säger att ni har det som namn så är det ju faktiskt jättefint som namn! Är ni brasilianare eller portugiser i släkten?

  18. Sandra skriver:

    Jag har brutit med stora delar av min pappas släkt. Dom som vände mig ryggen när min storebror dog. Efter hans begravning så tyckte dom att vi skulke tona ner det som hänt. Det har gått över 20 år men jag tänker inte tona ner det faktum att han är död. Vi pratar ofta om honom, mina barn följer med till hans grav och frågar om honom.

    Blod är inte tjockare än vatten. En familj står vid varandras sida, visar empati och kärlek. Att bli kallad ”familj” är något man gör sig förtjänt av och som man fan ser till att vårda. Missbrukar man det förtroendet så ska man klippas bort.
    Mina barns farfar är inte biologisk släkt med barnen, men han förtjänar den titeln. Min mans pappa lever och hälsar på när någon fyller år. Men inte annars… Min dotter är snart 2 år och känner inte honom alls. Men det är hans val och hans förlust.

  19. Sanna skriver:

    Kapat. Det är som med vänner, om de bara skadar dig, fysiskt eller psykiskt, så kvittar det vilka band ni har, om ni är släkt eller vänner.
    Jag blev jätteensam på kuppen men jag är hellre ensam än sitter och fejkar på middag efter middag och går hem mer ledsen för varje gång.

  20. Anonyma S skriver:

    Så många tragiska kommentarer vi fått läsa här.
    Har själv två jobbiga och hemska upplevelser men jag orkar inte skriva ner dom just nu.
    Hälsningar Skåne.

  21. Anonym skriver:

    Jeg har begynt å kutte bånd, men det kommer antakelig til å bli mer av det den kommende tiden, det kommer noe an på hvordan de blir å reagere når jeg går ut ”offentlig” med overgrepene og hvem som har gjort det. Jeg innbiller meg ikke noe sted at det bare kommer til å bli positive reaksjoner… så det er nok noen som er nødt å gå, rett og slett fordi de velger det selv ut fra hvordan de kommer til å reagere.

    Jeg skulle inderlig gjerne hatt noen setninger/fraser jeg kunne møtt dem med, særlig de negative reaksjonene. Har du noen forslag, Elaine, eller dere enda? Det ville jeg blitt så takknemlig for!! Hva sa du da kuttet bånd med dine?

  22. Isabell skriver:

    Oja, iom att jag fick barn och därmed en egen familj att sätta i första hand har jag kapat band med både släktingar och kompisar. Jag har blivit extremt ”självisk” med mitt eget välmående och vad jag lägger min energi på. Har nog tom utvecklat en slags okänslighet mot allt och alla (förutom mina barn och min partner förstås).

  23. Anna skriver:

    Jag har både brutit med min Pappa under fem år och sakta börjat laga. Vi kommer aldrig bli perfekta för varann, men vi växer så sakteliga, tillsammans.

Lämna en kommentar